Glädje
0kommentarer
Ibland så säger personer som varit nära döden att de nu uppskattar saker mer, gräset har på nåt sätt blivit grönare och de gläds så mycket lättare efteråt. Då brukar jag känna en viss förvåning eftersom jag alltid uppskattat de små tingen. Ska det verkligen behövas ett sånt uppvaknande för att man ska omvärdera och uppskatta sitt liv?
Även om jag ser glädjen i det lilla i vardagen så är jag på intet sätt en person som sätter mig ner och är "nöjd" med vad jag gjort och det livet jag har. Jag är lycklig över att jag har det så bra, men jag vill alltid känna att jag utvecklas, på något sätt.
Jag älskar ju naturen och när det gäller just växter och djur så krävs det otroligt lite för att jag ska bli riktigt lycklig ända in i själen. En liten blomma, en groda som hoppar över vägen eller nåt annat djur som lever där ute. Luften nu i kväll gjorde mig glad, det hade precis regnat och det var så frisk och härligt. Trots att jag egentligen inte gillar att gå ute på kvällen eftersom jag är lite "människorädd" då, så tog jag en extra tur bara för att det var så härligt.
Nä, jag tror folk skulle må bättre om de slutade ta saker för givet och stannade upp och såg allt det fina de har omkring sig. Livet är på många sätt rätt underbart!

Kommentera