Skrållan har fått en diagnos som heter förstorad eller slapp matstrupe. Det ökar risken markant att mat hamnar i luftstrupen istället o i sin tur leder till svårbotad lunginflammation.
För att undvika att det händer så ska hon bland annat äta små portioner ofta. Efter att ha googlat runt lite o pratat med veterinären lite mer så förstod jag att det bästa vore om hon kunde stå med huvud o överkroppen högre upp när hon äter, då det gör att maten glider ner på ett bättre, jämnare sätt o minskar riskerna att det stannar kvar halvvägs och skapar obehag o onödiga risker. Helt optimalt vore det om hon stod som i en trappa o åt..
Jag tänkte att det vore helt hopplöst, men började iaf att ge henne mat uppe på en burk så hon åtminstone var tvungen att stå eller sitta ordentligt upp när hon åt. Sen kom jag på att min lilla pall som ja fick när jag föddes kanske kunde fungera. Å det fungerade perfekt!
Känns otroligt skönt!
Å japp, hon är rund om magen..
Efter många års väntan och längtan så var det äntligen dags för mig att införskaffa mig en systemkamera. Det blev en Canon EOS 700D med 18-55mm. Har inte hunnit prova den så mycket ännu, men hoppas att det kommer finnas lite mer tid framöver till det.
Jobbandet går bra, med studierna går det sämre. Har inte kommit igång bra alls. Kommer vara kattvakt nu i tre veckor så kommer nog bli lite mer pluggande då. Å solande.. =) Har haft en del intressanta akutgruppsuppdrag den senaste tiden och fler blir det!
Natur,
Studier,
Nu har sommarjobbet dragit igång på allvar och jag trivs väldigt bra. Har jobbat nätter (vakna) denna och förra veckan, men framöver till augusti blir det mest dagtid.
Annars försöker jag hålla igång med sommarstudierna i kriminologi och varvar det med akutgruppsuppdrag. Det går ganska bra, men jag har lite svårt att få tiden att räcka till. Jag är fullbokad fram till mitten av augusti, men de sista två veckorna i augusti ska jag bara ta det lugnt, vandra, åka på Spa och vila upp mig. Å det ser jag fram emot för hösten med juridikstudierna kommer bli mastig, föreläsningar nästan varje dag.
Har varit iväg till veterinären ett par gånger med Skrållan den senaste tiden. Blodprover och olika tester har gjorts men de har väl inte riktigt kommit fram till något som konkret förklarar de problem hon har. Så från och med igår ska hon äta kortisontabletter i 9 dagar och så får vi se om det blir bra.
En dåsig Skrållan med rosa förband när de tagit blodprov <3
Jobb,
Studier,
Nu ser jag fram emot att det ska bli lite varmare så jag kan ta min första tälttur. Jag har en del planer redan, främst för slutet av sommaren, och jag tror att det kan bli en del fina naturupplevelser i sommar och höst.
Som det ser ut nu kommer jag jobba heltid och plugga heltid- samtidigt i sommar, så det blir nog inte speciellt mycket fritid. Men det kommer nog gå bra, det löser sig alltid.
Det jag i alla fall har bestämt att jag ska få till i sommar är en övernattning med en kompis som vill prova på hur det är att tälta och det runt omkring. Har tänkt ut ett riktigt fint ställe till detta så det ser jag fram emot. Kommer nog bli i början av sommaren, som en lite lätt uppvärmning.
Tiveden är ett ställe som jag garanterat kommer besöka i sommar, sen får jag se om det blir en heldag eller övernattning. Jag brukar åka förbi en avfart till Tiveden när jag åker till Askersund för akutgruppsuppdrag, men eftersom det är 3 mil enkelresa från den avfarten in till Tiveden och det ofta är långa pass med akutgruppen i Askersund så har jag inte haft tid då. Men i sommar, då ni... ;)
En annan sak jag också absolut hoppas få till är att åka till Grövelsjön och norra delen av Femundsmarka i augusti/september. Femundsmarka har jag varit sugen på att vandra i sedan jag hörde om det av en kille jag dejtade när jag bodde i Norge. Jag har sett otroligt fina bilder därifrån. Grövelsjön är väl typ Sveriges sydligaste "fjällområde" och eftersom jag inte fjällvandrat förut så vill jag börja lite lättsamt och prova mig fram. Femundsmarka ligger på norska sidan från Grövelsjön så jag tänkte ta ett par dagar vardera där.
Är även sugen på att vandra Silverleden och Kindla, då båda ska vara väldigt fina naturreservat som ligger i närheten, men det får bli om det finns tid över.
Får se vad jag fått till när sommaren är över...
Några bilder från tältturerna 2013:
Nationalparker,
Natur,
Naturreservat,
Efter gårdagens föreläsning åkte jag iväg till Rynningeviken och gick en tur på 8 km. Det kändes välbehövligt att vara ute och gå av sig lite.. Det finns en del saker jag oroar mig över även om det mesta för egen del ser ljusare ut. Ibland är livet bara så orättvist och vissa åker på så otroligt många smällar gång på gång.. <3 Just nu är det flera jag bryr mig om som har det tungt och det är så jobbigt att se.
Hur som helst kändes det lite bättre efter den fina turen. Det märks att kommunen och bonden i området har jobbat väldigt hårt och underhåller för att få ordning och det är ett väldigt fint naturreservat med många möjligheter för utflykter. Det var härligt väder och djur- och naturlivet blomstrar.
Highlands cattleko som står och borstar sig..
Rynningeviken
En liten söt kalv..
Vitsippor som livar upp naturen
Naturreservat,
Nu har jag varit tillbaka i Sverige i ungefär 1 1/2 år och efter att ha varit lite runt omkring och rest under de föregående 6 åren så känns det lite ovant att veta att jag kommer vara kvar på samma plats i åtminstone 3 år till. Nu har jag å andra sidan haft fullt upp under denna tid så det har gått oväntat bra. Men så kommer det vissa dagar när jag får den där starka känslan i kroppen, en känsla som inte riktigt går att beskriva eftersom det är en fysisk känsla som inte riktigt går att styra, men jag tror att det är en slags rastlöshet och lust att sticka iväg och uppleva något nytt. Hade jag tagit det lugnare tror jag att jag hade känt av det mer än jag gjort nu.
I går var jag inne på SVT och kollade runt lite, gick in på dokumentärer, där hittade jag en kort serie på fyra program från Norge som heter Fjellfolk, och som handlar om 4 olika personer eller familjer som lever av eller på fjället på Vestlandet i Norge. Antingen är de fjällguider, jägare, jobbar på fjällhotell, eller bara trivs med att klättra, paddla, vandra eller åka skidor där. Å nu hittade jag en annan miniserie som heter Ut på tur - upptäck Norge och när jag ser Norges underbara natur så längtar jag som alltid tillbaka. Jag är ganska säker på att jag inte bott i Norge för sista gången, kommer nog åtminstone bli en tredje runda dit. Älskar verkligen det landet med de underbara människorna..
Vet ju att det finns så otroligt många fina ställen i Sverige också, men känns som att gemene man kanske inte värdesätter det på samma sätt som våra kära grannar, där är "ut på tur" en så naturlig del av livet. Nu har jag ingen tv, så vet inte om det finns, men skulle gärna se någon liknande serie om Sverige och dess natur. Det är så lite man vet om de stora nationalparkerna till exempel, som Sarek och Padjelanta. Eller varför inte lite närmare som Tiveden i Närke, Kosterhavet vid Strömstad eller Gotska Sandön. Det finns 29 nationalparker och över 3000 naturreservat i Sverige, varav över 200 naturrestervat i Örebro län, det är inte illa. Å det borde uppmärksammas mer tycker jag.. =)
Nu längtar jag tills snön försvinner och våren kommer så det blir dags för nya upptäcksfärder! I år ska jag åka iväg till något svenskt fjäll, även om det kanske blir en lättare tur till något mer sydligt fjäll, på bara ett par dagar. Men man måste ju börja någonstans.
Bilder från min och mammas tur till Dovre fjell och Snøhetta, augusti 2012. Då jag äntligen fick se Myskoxarna som jag hade längtat länge efter.
Dovre fjell,
Längtan,
Nationalparker,
Natur,
Naturreservat,
Norge,
Igår åkte jag hem till Pernilla och hennes familj för att äntligen få träffa deras senaste bedårande tillskott! Lilla Lexus, 8 veckor! Att man kan vara så söt!! <3 Det gjorde mycket gott för mitt hjärta att träffa honom och alla andra pälsbollar de har där. Jag och Pernilla placerade oss i soffan bland dessa underverk och kollade på film. En perfekt lördagskväll helt enkelt!
Hund,
Katter,
Så där, nu har det gått 4 dagar sedan dramat, jag har sovit och ätit riktigt dåligt, men nu börjar jag må bättre. Har haft väldigt ont i händerna ikväll, känns jobbigt om detta ska vara kroniskt.
Jag har varit iväg hela dagen idag på en stor övning för räddningshundar som förhoppningsvis ska bli godkända för att kunna arbeta internationellt i jordbävningsmassor. Även om vädret inte var på topp och det regnade en del, så kunde det ha varit mycket värre, för det var trots allt helt okej temperatur. Anledningen till att jag var med är för att Mats som är hundansvarig för MPS-Örebro är ansvarig för träning av de internationella räddningshundarna som finns i Mellansverige, om jag inte missuppfattat det helt, men jag tror även att det kom ekipage från Norra Sverige i dag. Han pratade om detta redan innan sommaren eftersom det var en så stor övning och jag sa att jag gärna hjälpte till eftersom jag gillar hundar och gärna vill se hur det går till. Jag var figurant och gömd någonstans inom ett större område. Tre hundekipage fick uppgiften att tillsammans planera och genomföra en genomsökning. Det kunde vara 0-2 figuranter på området. Det måste ha varit ungefär 20 ekipage för vi körde det i 6 omgångar. Å de cirkulerade till olika områden, så de fick prova på olika övningar. Hela helgen håller de på med detta och imorgon skulle det bli något slags test. Det är ju viktigt att hundar som ska iväg på såna händelser är uthålliga och orkar leta flera dagar i sträck, så det är tydligen inte så lätt att hitta bra hundar till just detta. De ska ha hög energinivå, men måste ändå kunna hushålla med den under lång tid.
Jordbävning,
Räddningshundar,
Jag har alltid tyckt om hösten. Det är en så vacker årstid med alla färgskiftningar.
Så nu känner jag att jag längtar ut till naturen och framför allt skogen. Har dåligt med tid över mellan skolan, extrajobbet, MPS, akutgruppen, FRG, Civilförsvarsförbundet och Svenska Blå Stjärnan. Det har varit väldigt mycket möten och annat och det känns som att allt har kommit samtidigt. Men på söndag blir det som sagt tracking-utbildning i Värmland och då tar jag för givet att största delen av utbildningen kommer förläggas ute i skogen. Så det ser jag fram emot. Andas lite frisk luft och njuta av höstens färger.
Hösten,
Jag är ju verkligen ingen vanemänniska. Bara jag gått samma väg tre gånger så är jag trött på den. Jag tycker om att inte riktigt veta vad som kommer. Att gå upp samma tid varje morgon, äta samma frukost, ha ett monotont arbete och gå och lägga sig vid samma tid vore en marddröm för mig. Jag fungerar bra med oregelbundenhet, när arbetstiderna och uppgifterna växlar.
Som jag skrivit tidigare så blir jag mentalt rastlös så fort jag lärt mig något, till exempel ett arbete. Jag slutar självklart inte för det, men då behöver jag hitta på nåt vid sidan av, plugga eller jobba extra, så att jag antingen lär mig något nytt hela tiden eller har så fullt upp att hjärnan blir nöjd. Mitt sista jobb som förman är det enda jobbet jag haft som var så mentalt stimulerande och varierande att jag inte behövde något extra. Att jag arbetade 200-220 timmar i månaden gjorde nog sitt också..
Samtidigt tror jag att det kan vara nyttigt för både kropp och själ att veta vad som komma skall. Att vakna och somna ungefär vid samma tid varje dag vore nog sunt för kroppen. Inte som jag alltid har gjort, gå och lägga sig allt från 23 till 06 på morgonen.. (Är man nattmänniska så är man...)
Efter bara två dagar i huset med djuren känns det ändå som att jag på en gång hamnade i nåt vardagslunk. Upp i ottan för morgonpromenad, iväg till skolan och sedan hem för eftermiddagsrastning innan vi hittar på nåt annat. Äta, plugga, titta lite på tv, duschen och sen i säng. Å det känns bra med våran lilla rutin. Att jag automatiskt kommer ut i naturen flera gånger om dagen gör mycket för mitt välmående
Morgondis... Underbart!
Idag började jag på socionomprogrammet. Det var bara lite introduktion med information om programmet. Redan imorgon kör vi igång med första kursen och sedan är det full rulle. Jag ser fram emot att komma igång igen. Begrava huvudet i studier och annat så jag inte hinner fundera och låta hjärtat komma till tals.
Nu har jag även flyttat ut mig till Kyrksten där jag passar Pernillas och Fredriks djur medans de är iväg för att fira att Fredrik fyller 25 år. Vi har det jättemysigt här och önskar att jag inte behövde åka iväg till universitetet varje dag. Det blir långa skogspromenader med hundarna och myskvällar med alla djuren. Det är så skönt att vara ute och gå med Lillibi och Nevill, de är så lydiga, kommer innan jag knappt påbörjat inkallning och behöver knappt hålla i kopplen eftersom de går så fint bredvid, inte tillstymmelse till att dra nåt. Tänk om alla ägare kunde ha sån bra ordning på sina hundar.
Från och med söndag ska jag vara hus- och djurvakt och jag ser så mycket fram emot det. Helst skulle jag slippa åka in till Universitetet varenda dag, men nu är det fullt ös från start så då är det bara att tacka och ta emot.
Men när jag inte är där kommer jag hålla mig asocial under övriga tid. För nu känner jag mig rätt mättad gällande mänskliga relationer och behöver en paus. Kommer knappt ihåg vad jag gjort denna sommar, men jag har varit betydligt mer social än vad jag hade tänkt. Så då blir det fokus på långa promenader, en massa mys med djuren och egentid. Idag fick jag umgås med ormen Greta som är en av de jag ska passa på, hon var nog bland den mest livliga ormen jag hållit i, hade fullt upp... =) Föll pladask för den lilla slingriga tjejen. Så nästa vecka blir nog en lite stressig vecka, men garanterat en väldigt fin.
Dessa två underbara sötnosar kommer jag mysas massor med.. =) Mina favoritvovvar.
Idag har jag ingen som helst energi... Så trött och förstår inte varför. Har ju varit en del nu, men ändå lugnare än det brukar vara. Jag hoppas att det bara är en tillfällig dipp för energi kommer jag behöva. Från och med söndag ska jag vara hus- och djurvakt till en massa olika sorters djur. På måndag börjar plugget och som schemat ser ut så måste jag in en massa dagar i höst. Den första veckan blir det alla dagar. Djuren ska jag passa 9 dagar och det ser jag fram emot, då blir det en massa mys.. =)
Dagen efter att ägarna kommit hem så har värmlands MPS bett om att få använda mig som administrativ chef om det blir nåt sök under två veckor. Å det går bra, vi har ju hitills haft det lungt så blir det inte sök i båda länen samtidigt så kan jag ju vara AC både i Värmland och Örebro.
Ser fram emot att sätta igång och studera igen, det har känts lite segt nu de sista veckorna. Viktminskningen går åt rätt håll, 1.6 kg och några cm borta från magen. Det finns dock väldigt mycket mer att ta av, men det håller motivationen uppe när jag ser att det fungerar.
Detta blir nog en fin och händelserik höst tror jag.
I går natt tältade jag vid Angsjön. Eftersom det bara var i dag det skulle vara fint väder denna vecka så ville jag passa på. Har blivit alltför lite tältning i sommar. Runt Angsjön tar det omkring 2 timmar att gå, så jag gick halvvägs och satte upp tältet där. Mycket prassel och tassel kring tältet under natten, men jag tycker det är en del av charmen med att sova ute.
Har verkligen haft en toppendag idag. Avslutade dagen med att åka in till Örebro och köra mitt första pass på Friskis och Svettis. Det var cirkelträning, och jag var lite nervös för nacken, men det gick så bra! Att köra igenom alla muskelgrupper ordentligt och vara helt slut efteråt var en härlig känsla.
Har haft lite svårt att somna de senaste dagarna, ovanligt, då jag alltid brukar somna direkt jag lagt huvudet på kudden och sen sova tills det är dags att gå upp. Så jag stressar inte upp mig för det, har nog bara en period me lite fler tankar än normalt.
Om tre timmar ska jag upp och göra mig iordning för att sticka iväg till Grums där jag ska möta upp bland annat Värmlands Operativa chef (MPS) och tillsammans åka ner till Trollhättan för att vara me på ett sök.
Annars har min katt och husvaktarvecka fortsatt och det är rogivande för själen att umgås me dessa godingar. Idag jobbade jag på min enda fobi (fästingar), usch.. Men jag fick till slut bort eländet, tack vare en mycket tålmodig katt.. Så nu känner jag mig lite mer redo inför septemberveckan när jag ska passa allehanda djur.. :)
...som drabbar närmare 70% av katter och idag blev det bekräftat att Skrållan även fått denna tandsjukdom..
Eftersom så många får den så täcks den inte heller av försäkringen, så där fick man för att man varit förutseende och vill det bästa för sin lilla älskling.
Idag blev det sövning, röntgen och så drog de ut två tänder på damen. Den ena var angripen av Forl och den andra var avbruten.. Jag blev lite arg på mig själv för att jag missat den brutna tanden, men när jag fick veta att det handlade om de 1 mm små framtänderna tjejen har så förstod jag att såvida jag tittat efter med mikroskåp så hade jag omöjligt kunnat se det. Dessa tänder tuggar de ju inte med så förhoppningsvis har hon inte haft allt för ont... =/
Denna gång bad jag om att få vara med när de skulle ge henne den lugnande sprutan, hon var fromm som ett lamm när jag höll i henne, inte ett ljud, så idag sparades det många rivsår på klinikens veterinärer och djursjukvårdare... ;)
Dåsig till tusen var hon när vi kom hem så jag fick hålla stenkoll eftersom lillan har en vilja av stål och absolut skulle försöka sig på att gå trots att varken hjärna eller kropp orkade det. Vilket bara resulterade i att hon föll ihop så fort hon försökte.. Efter 6 timmar började hon dock kunna röra sig någorlunda, så då fick mamma ta över så jag fick sticka på möte, en timme försenad. Det verkar som hon är ovanligt seg med att kvickna till, vilket bara ger mig mer ångest över att vi kommer behöva gå igenom detta var sjätte månad nu i början och röntga och eventuellt dra ut tänder. Har en katt väl fått FORL, så kommer alla tänder bli dåliga, förr eller senare.. Så ut ska de, frågan är bara hur fort det går och hur många som dras per gång. Ju färre per gång desto dyrare blir det eftersom det dyra är just röntgen, och det värsta är att hon måste sövas varje gång... =(
Min största skräck är att de ska ringa från kliniken och säga att hon inte vaknat upp efter sövningen, så under de timmarna hon är där så är jag så orolig.. Usch
Denna gång gick det dock finemang. Nu blir det smärtlindring i dagarna 5, får se hur det går. Själva smärtstillandet/antibiotikan är jag välbekant med, då Metacam är det vi använde till grisarna när jag jobbade i Sverige. Dock ska detta sprutas i munnen och Skrållan är som sagt rätt bestämd av sig så.. Men jag är ännu mer bestämd, så jag brukar vinna våra fajter..
Förra helgen blev efter några besvikelser till slut riktigt bra.
På lördagen hängde ja me Håkan till skjutbanan och sköt bort lite frustration. Riktigt skoj, så det gör jag gärna igen.
Sedan blev det grillning me honom och en gammal vän till honom i Garphyttan. Finns ju få saker som ja tycker så mycket om som grillat så mums! Kompisen hade med sig vildsvin som han skjutit och det var riktigt gott!
Dagen därpå var det dags för Alpacka-besök utanför Nora med Svenska blå stjärnan. Åh va härligt det var att äntligen träffa dessa underbara djur igen. Har varit förälskad i dem sedan jag arbetade me dem i Australien och sedan dess har jag en dröm att någon gång ha egna. De hade precis klippt dem så det var bara det lilla fölet som var ordentligt fluffigt. De hade även en Pyeneerhund som bodde med och vaktade alpackorna.
Trots mitt djurintresse och att jag arbetat me kor så har jag faktiskt aldrig sett ett kosläpp. För nån månad sedan så tipsade jag min bror om att det kanske vore trevligt, för framför allt Clara som är 4 år. Så igår kväll när ja och mamma hälsade i Karlstad, så sov jag över och jag och brorsan åkte till Väse med barnen. Det var fantastiskt väder så vi hade picknick på ängen och så tittade vi kossorna och kalvarna. De blev som väntat glada över att komma ut efter att ha stått inne sedan i höstas.
Karlstadfamiljen hade skaffat kattungar så det blev en massa mys igår. Å hela eftermiddagen tillbringades i trädgården, det hade varit skönt att ha en sån.
Nu har det ju varit riktigt härligt väder flera dagar i rad.
Jag har känt mig lite omotiverad när de gäller studierna den här veckan, förmodligen för att de varit enormt mycket föreläsningar och boken kunde varit roligare. Trist, för det är ett otroligt intressant ämne: personlighetspsykologi.
I torsdags hade vi heldagsföreläsningar, men den sista timmen orkade ja inte mer så jag stack ut till Oset istället. Det var några veckor sedan jag var där senast och allt hade blivit så mycket grönare. Highland cattle korna hade blivit utsläppta efter att de hade fått sina kalvar så de gick lösa i naturreservatet. Jag såg en snok som jag avbröt mitt i solandet och en lite intressant svart-orange fågel me orange fluff på huvudet, det var en svarthakedopping.
