En hård smäll
0kommentarer
fick jag ta emot ikväll....
I dag avgick jag som MPS Örebros AC och kommer i fortsättningen inte vara kvar aktivt i Missing People. Det känns verkligen jättetråkigt för det var jag och två till från nuvarande ledningsgruppen som startade upp just Örebros ledningsgrupp och det blev mitt hjärtebarn, som jag verkligen brann för.
Samtidigt insåg jag att en av de jag litat på mest det senaste året och som jag betraktat som en av mina absolut närmaste vänner, tydligen inte såg vår relation på samma sätt. Att gå bakom min rygg på det sättet är inget jag ser på som egenskaper jag vill ha hos mina vänner.
Det gör betydligt mer ont att förlora honom som vän än att jag inte längre är kvar som AC. Jag vet att den kompetenta gruppen kommer klara sig galant utan mig.
Å det finns ju en massa annat jag håller på med, och nu kanske jag får mer tid för vänner och brorsbarnen som till och med glömmer bort vad jag heter mellan gångerna vi ses... Så det blir nog bra.
Men att förlora någon som man litade så på, och där jag var övertygad om att det fanns så mycket vänskap, det kommer ta lång tid att komma över... Mina andra vänner har jag haft så länge, de har alltid gått att lita på, de har alltid funnits där och jag skulle göra vad som helst för dem och det vet dem om. Svek har helt enkelt inte funnits åt nåt håll, annat än tillfälligt gymnasietjafs. Detta är jag otroligt tacksam för, och jag nog blivit för godtrogen. Jag litar lätt på folk, förmodligen för lätt, och fortsätter att göra det tills de bevisat motsatsen. Å det har gått väldigt bra, förmodligen för att jag haft turen att träffa på riktigt fina människor som uppskattat mig som deras vän. Men denna gång gick det väldigt fel... Å jag hoppas slippa känna denna känsla igen på många år... För detta är betydligt värre än sorgen att till exempel inte få den personen man vill ha. Detta sårar så mycket djupare.
Men faktum kvarstår:
Kommentera