Tidsoptimist...

1kommentarer

.. det är jag de..

Å så har det alltid varit, det verkar vara fysiskt omöjligt för mig att komma i tid. Min äldsta bror har samma problem, fast är 7 resor värre, hur nu det är möjligt..

Jag har få ovanor, men detta är min absolut största, plus mitt cola-beroende, men det påverkar ju bara mig själv. Och det är faktiskt ganska jobbigt. Jag blir sällan stressad, utan tvärtom är jag oftast lugn, alltför lugn. Vilket i sin tur innebär att jag inte hinner klart med saker i tid, eller aldrig befinner mig på det stället jag borde infinna mig på vid rätt klockslag. Vilket gör att jag då måste stressa strax innan för att hinna. Mina vänner behöver aldrig känna sig stressade om de kommer för sent, eftersom jag gjort det så många gånger och bara tycker det är skönt om jag kommer först för en gångs skull.

Jag är generellt sett alltid lugn vad det än gäller. Å stressar heller aldrig upp mig psykiskt om jag ska göra något jag tycker ska bli jobbigt, blir nervös kanske en gång varannat år, om ens det.. Jag bara gör det som ska göras och går vidare. Går något inte som planerat så deppar jag någon timme och så är det på't igen, om det inte hänt något väldigt allvarligt förstås. Vilket är en av de bra egenskaperna jag har.

Men jag tror faktiskt att jag bättrat mig lite senaste tiden vad gäller min tidsdyslexi, känns som att jag har mer koll på hur lång tid saker faktiskt tar, iaf bättre än förut. När jag åkte hem från Norge senast, kom jag till och med hem en halvtimme innan jag hade beräknat, och det har nog aldrig hänt förut. Jag brukar snarare komma 1-2 timmar senare, speciellt när det gäller klockslag som egentligen bara berör mig.
Detsamma gäller när jag ska ha fest. De som känner mig vet att det är bäst att inte dyka upp tidigare än en halvtimme efter avtalt. För 5 minuter innan står jag oftast i handduk med håret droppande, försöker sminka mig samtidigt som jag diskar och dammsuger. Är jävligt effektiv när jag måste skynda mig, men denna effektivitet infinner sig aldrig mer än en kvart innan jag ska få besök och då blir det bråttom.

Så nu satsar jag på att fortsätta med denna förbättring och hoppas att det ska gå bra. Skönt om man kan slippa skapa irritation hos folk..



1 kommentarer

Pillan

06 Jun 2010 06:54

Äkta vänner accepterar ju ens brister och stör sig inte (kan man hoppas), det finns desto värre ovanor man kan ägna sig åt som gör att man sviker ;-)

Fast när det kommer till arbetsgivare och så vidare kan det ju förstås vara värre!

Kramar P

Kommentera

Publiceras ej