Vi hade julavslutning med akutgruppen för ett par veckor sen. God mat, jacuzzi för dem som ville, quiz och massa härliga människor. Det gav mig ordentlig julstämning. 

Å nu var det äntligen dags för jul! Vi firade julafton i Karlstad hos största storebror och hans familj. Även min svägerskas far+sambo var det. Å som alltid min morbror och hans barn och barnbarn. Riktigt mysigt! 

Jag fick ett par fina julklappar av mamma. Å barnen fick massor. 

Imorgon fortsätter julfirandet med att min andra bror kommer hit och majoriteten av vår familj ska äta middag med mammas mans barn och barnbarn. Blir kalkon, LOVE! 

Just nu läser jag ju en extrakurs i ledarskap, jag tycker att det är intressant och det är något som jag tror dem flesta har nytta utav. Eftersom det är så mycket annat runt omkring mig nu så hinner jag inte riktigt gå in på djupet i böckerna på samma sätt som jag skulle önska, men böckerna har jag ju kvar så jag kan återkomma till dessa när jag får lite mer tid.

 

Just nu läser jag en bok som heter humanistiskt ledarskap. Jag tycker om den boken, författaren John Steinberg har ett tankesätt som jag delar med honom och det han skriver om och anser vara viktigt är det som jag själv ofta sett fungerat bra i verkligheten hos olika ledare. Allt för ofta har jag dock träffat på ledare som anser sig själv alltid veta bäst, som inte lyssnar på sina medarbetare när de kommer med förslag, och där själva statusen som chef/ledare verkar vara betydligt viktigare än hur organisationen som stort fungerar.

 

Jag har aldrig haft någon prestige när det gäller att vara ledare, det viktigaste är att rätt person är på rätt plats och att alla kan samarbeta. Jag tror att jag är ganska bra på att SE folk, att uppmärksamma och ge positiv kritik när någon gjort något bra, oavsett om det är som medarbetare eller någon vän. Å det gör jag både om jag är i en ledarposition eller i rollen som en av de "vanliga" medarbetarna. Jag är övertygad om att det både ger en positiv stämning i gruppen och att det ökar produktiviteten om de får bra feedback. Självklart ska problem tas upp, på en gång, med personen det gäller å det har jag absolut inga problem med. När det är uppmärksammat och hanterat så släpper man det och går vidare, om inte problemen återupprepas förstås.  Då blir det även tydligare att man som chef fokuserar på sakfrågan i problemet och inte något personligt med just den personen. Jag tror att det är väldigt viktigt att som ledare försöka vara medveten om både sina egna positiva egenskaper och det som man kan bli bättre på i sitt ledarskap. Jag har märkt att en del ledare/ chefer är väldigt fokuserade på att leta fel hos andra, utan att själva ha en susning om sina egna brister.. Sånt är lite skrämmande och leder sällan till något produktivt..

 

Jag gillar heller inte ja-sägare, som bara håller med för att de inte vågar något annat. Jag är ingen Ja-sägare och kommer heller aldrig bli. Jag säger vad jag tycker, tänker och känner, om det sedan leder någonvart spelar mindre roll, men jag vill åtminstone uttrycka mina synpunker.. Jag tror ingen organisation eller arbetsplats kan utvecklas optimal om det bara är en person som styr och ställer utan att någonsin få några invändningar från andra i personalen. Fler hjärnor tänker bättre än en, och vad är det som säger att just jag som chef skulle ha den bästa lösningen? Nä... Öppenhet och diskussioner är viktigt, och som sagt ingen prestige!

I helgen så var jag och Rickard (som också är med i MPS, Akutgruppen och FRG) i väg till Södertälje på Kriskommunikation i Civilförsvarsförbundets regi. Vi åkte tidigt på fredagsmorgonen och sedan var det fullt ös hela fredagen, lördagen och fram till söndagen vid 15 när det var dags att köra hemåt igen. Jag var riktigt trött från start då jag och de andra som ingår i Civilförsvarets styrelse hade julavslutning på Gustavsviksrelaxen kvällen innan. Riktigt trevligt! 

 

Tanken var att vi skulle få lite mer på fötterna när det gäller kriskommunikation, både på individnivå men även på samhällsnivå, eftersom det är en stor del av att vara med på FRG. Det mesta hade jag väl hört en del om förut, men vi gjorde lite praktiska övningar som var intressanta. Vi gick även igenom stresshantering och avlastande samtal vilket innebar en del nytt för mig och som jag tror att jag kan ha nytta av.

 

Maten var riktigt bra och det var ett härligt gäng från främst Mellansverige som trivdes riktigt bra ihop. Alla var dock rejält trötta på kvällarna så jag tror knappt något höll sig uppe längre än till 22.00. Vilket i och för sig bara kändes bra eftersom jag vill hålla mig vaken på dagarna, för jag är trots allt där för att lära mig saker..

 

När vi kom tillbaka till Örebro så hade precis julkonserten O helga natt börjat så vi tog oss en tur upp dit för att lyssna och känna på den härliga julstämningen. Det var lite kyligt, men finns med snön som kommit precis lagomt.

Civilförsvarsförbundets akutgrupp som vi båda är med i har alltid hand om sjukvårdsberedskapen på O helga natt så hade det inte blivit Södertälje så hade jag tänkt stå med akutgruppen där. Nu blev det så att vi fick hoppa in lite oväntat och ägna oss åt första hjälpen i alla fall, men det gick bra så det var skönt. Efter konserten hängde vi på akutgruppen och åt middag tillsammans. 

Det känns bra att gå olika utbildningar och kurser som ständigt leder till utveckling och kunskap både när det gäller den fysiska första hjälpen, men även såna som handlar om den psykiska biten, både gällande trauma och annat.

Jag har en grej på gång nu, får se om det blir som jag hoppas eller om jag får avvakta lite med det. Har i alla fall beslutat mig för att enbart plugga heltid i vår, alltså bara de kurser som hör till socionomprogrammet, inget extra. Det går inte ihop sig som det är nu, och jag behöver få tid att hämta andan lite.  

I måndags hade vi en riktigt intressant föreläsning om internationellt samhällsarbete med barnrättsfokus. Det var en kvinnlig socionom som kom från Barnrättsakademin som ligger på Örebro Universitet och som det hörs på namnet fokuserar på barns rättigheter. Detta gör de bland annat genom att försöka påverka politiker, men även genom att hålla kurser för myndigheter (Migrationsverket, MSB), kommuner och landsting, frivillighetsorganisationer och människor som arbetar med barn på olika sätt. Hon arbetar bland annat med att åka till katastrofområden, på grund av krig eller naturkatastrofer och göra utvärderingar för att på bästa sätt kunna hjälpa människorna, och då främst barnen.

 

Här kan man läsa mer om Barnrättsakademin

 

Hon berättade om sina resor till bland annat Syd- och Centralamerika, flyktinglägren i Jemen och hur det var nere i Indonesien efter Tsunamin. Dessutom tog hon upp några olika artiklar ur FN's konvention om barnets rättigheter och tog exempel från sina resor för att tydliggöra dessa. Det är ju så otroligt inspirerande och suget blir ganska stort att lägga praktiken utomlands i termin 5.

 

Det är det som är så kul med att studera till socionom, nästan varje dag får man veta om nya organisationer eller arbetsplatser där man i framtiden skulle kunna arbeta. Man blir inte låst på samma inriktning som i många andra yrken och dessutom är det stor möjlighet att faktiskt kunna få prova på dessa olika jobb då socionom-examen ofta är ett krav. Man kan ju jobba med barn, ungdomar, vuxna, äldre, missbrukare, anhöriga, kriminella, funktionshindrade, frivården, familjer, BUP, skolor, internationellt biståndsarbete, behandlingshem, socialkontor, som enhetschef inom äldreomsorg, anhörigstöd, kvinnohus, på vårdcentraler, för brukarorganisationer, m.m. m.m. Detta känns riktigt bra!