Tinka är inte bara söt, hon är busig också.. ;) Å för att fortast möjligt få den där salamibiten jag hade i handen så försökte hon med alla triks, samtidigt... =) Sötnos!

I dag efter några timmar på jobbet så gick jag en tur i skogen och sen så satte jag igång och bakade lite. Det är väldigt sällan jag bakar småkakor. Bakade havrekakor inför jul, och det var nog första gången jag bakat kakor på åtminstone 5 år. Jag bakar ju ganska ofta, men då blir det oftast muffins, kladdkakor, mockarutor (kärleksmums/snoddas) och mjuka kakor som mjuk pepparkaka eller sockerkaka.

Så idag bestämde jag mig för att baka kolakakor. Minns inte om jag gjort det förut, men då var det nog iaf 10 år sedan sist. Det receptet jag fann stämde inte riktigt när det gällde hur länge de skulle vara i ugnen så fick lägga till nästa dubbla tiden för att det skulle bli bra. Blev inte helt nöjd, blev lite för tunna, men det får man väl räkna med när man provar nytt recept. Men de blev goda och det är ju det som räknas.. =)  

Detta blev iaf resultatet:

För ett par veckor sedan hamnade jag på en norsk hemsida där de diskuterade om man var introvert eller extrovert. Hade egentligen inte hört talas om det förut så ville läsa lite mer kring det, eftersom det är så spännande med människors olika personligheter och beteende. Å plötsligt klarnade mycket kring varför jag är som jag är... ;) hihi.. Visste väl det mesta innan, men trodde det bara var jag som var sånn och har liksom inte haft ett ord på det.

Jag har alltid blivit otroligt utmattad av att ha mycket folk eller mycket som sker runt omkring mig, både fysiskt och psykiskt. Alltså inte om det bara är på jobb/skola men om det också är så på fritiden.. Jag är social och tycker om att träffa folk, och en fest ibland är skoj, men jag behöver otroligt mycket tid för mig själv. Nu är det ju inte så ofta man är tillsammans med flera personer dygnet runt, men jag har märkt att om jag till exempel åkt upp till Borlänge (hos ena brorsan) så är vi ju alltid där hela helgen. Å om det kanske varit dop, midsommar eller nåt annat "firande" så att det varit många där, under lång tid (mer en en dag) så blir jag dödstrött och all energi försvinner. Även om vi inte gör något speciellt ansträngande så blir det så och det brukar ofta sluta med att jag får otroligt ont i huvudet och får gå upp och vila eller att jag måste gå iväg på en promenad och bara vara ensam en stund. Vilket har missuppfattats många gånger och folk har trott att jag är irriterad eller bara osocial. Jag kan gärna umgås med en/ett par personer under flera timmar, men just när det är flera, under många timmar och jag inte får någon egentid så blir det jobbigt. Jag har själv inte förstått varför det varit sån och det har varit frustrerande.  

Försökte hitta nån bra svensk sida om Introvert personlighet, men fann bara dåliga förklaringar där det stod att man är osocial, ensamvarg, tystlåten och egocentrisk. En trist missuppfattning och ingenting jag alls känner igen mig i. Men till slut hittade jag iaf en hemsida som beskrev exakt hur jag känner som heter mindspark där det bland annat stod:

"Vad är introversion? Det allra enklaste självtestet är att svara på frågan: ”Hur laddar du batterierna?” Är det ensam eller i interaktion med människor? Att vara introvert är inte att vara blyg, eller att inte tycka om människor. Jag tycker det är jätteroligt att gå på fest, men jag är oftast helt slut efteråt och måste vara själv en lång stund. Intro- och extroversion är också en glidande skala, man kan vara mer eller mindre. Det handlar inte bara om ”människor” heller, utan andra tecken på introversion är att man behöver lugn och ro för att kunna tänka, att man helt enkelt blir trött av en massa intryck och aktivitet omkring en. Å andra sidan har man sällan tråkigt i sitt eget sällskap eftersom man har en massa intressanta saker att tänka på."

Fann även detta som jag översatt från denna engelska hemsida: Simone smith hubpages

"Tänk på en sport du tycker riktigt mycket om. Kanske du tycker om att simma eller jogga? Du kanske är väldigt duktig på det och uppskattar det verkligen, men hur länge orkar du hålla igång? Efter en timme kanske du känner dig stark, efter två börjar du känna dig trött och efter tre timmar så är du fullständigt utmattad.
För dem som har introvert personlighet så är sociala aktiviteter ungefär som sport- det kan vara väldigt roligt, men det kräver mycket energi. Pga av denna anledning så behöver de vila efter att de varit sociala. Så enkelt är det!"

Tydligen kan det finnas en fysiologisk anledning till detta. Enligt en del forskning och undersökning ska de med introvert personlighet vara överkänsliga mot dopamin, så för mycket extern stimuli gör "oss" trött och utslitna. Medan de med extrovert personlighet har svårt att få tillräckligt med dopamin och pga det vill de ha yttre stimuli för att hålla igång energinivån.

Jag behöver helt enkelt vara ensam för att få tillbaka energin, medan andra kanske tvärtom hämtar energi genom att umgås med andra. Omkring 25% ska tydligen vara introverta, även om det finns variationer och olika grader. Vissa är sociala och framåt, men hämtar energi i ensamhet (jag), medan andra (steriotypen tyvärr) kan vara blyga, försiktiga och allmänt osociala.

Ok, detta blev ett långt psykologiinlägg.. =) Men så är det =)

Jag och Tinka har ikväll tagit vår första riktiga skogstur för i år. Härligt vårväder och även om det fanns en del snö kvar på vissa ställen så kommer nog det försvinna snart.. =) Längtar så tills det blivit tillräckligt varmt så jag äntligen kan tälta..

Hittade inte halsbandet till kopplet så fick enbart använda kopplet och lita på att sötnosen inte hittade på nåt bus eftersom hon lätt hade kunnat krypa ur det om hon velat. Är imponerad över hur duktig hon är på att gå i koppel trots att det inte är så många gånger hon gjort det. Kopplet blev kortare än vanligt pga bristen på halsband,bara lite drygt en meter och ändå var det knappt spänt någon gång. Hon drar verkligen aldrig i kopplet. Kanske blir mer när hon blivit mer van och inte är så upptagen på att titta på allt, men nu stoppar hon så fort jag stoppar utan att att jag behöver säga nåt. Skulle vilja prova att ha henne lös, men jag vill testa hur hon är i möten med andra hundar först. Som det är nu har vi knappt mött några och jag vill se hur hennes reaktion är. 

Efter att hon hade sin första löp-period för en månad sedan har hon lugnat ner sig väldigt och det märks tydligt att hon blivit mindre "valpig" och mognat. Det underlättar mycket när nya chefens familj hit till gården. Frun med stabilitetsproblem och även en liten son som inte riktigt har balansen som han ska, så har det varit jobbigt när hon studsar och hoppar runt och riskerar att springa omkull dem. Hon är en riktigt gosebjörn och sitter helst på fötterna så hon kan komma så nära som möjligt och få klappar.. =)

Å imorgon fyller hon 1 år!

Helgen tillbringades ju i Värmland. Jag hann träffa min vän Pillan, som jag tog en fika med, tillsammans med hennes familj. På fredagskvällen var jag och mamma på musikalen "Get Happy", det var riktigt bra.

Lördagen var jag och mamma till Karlstad för att äntligen få träffa den nya familjemedlemmen, och fira brorsan som fyllde 36 år i fredags. Det var så mysigt att få gosa med en liten nyfödd igen, det var länge sedan sist.

Kvällen tillbringades hemma hos familjen Bengtsson/Bäckman, och Beckis, Eriksson och hans trevliga sambo Linda var också med. Vi fick otroligt god mat och sedan tittade vi lite på tv. Var trött så åkte hem redan vid 23.
När jag stod och borstade tänderna och längtade efter att få krypa ner i sängen så fick mamma ett akutsamtal från Karlstad så det var bara att klä på sig, och sätta sig i bilen och åka dit.

Sedan tillbringade jag större delen av söndagen och hela måndagen med att vara barnvakt åt min brorsdotter Clara. Hon är så söt, och pratar så mycket. Det är väldigt spännande att hon blivit storasyster och hon låtsas-ammade sitt gosedjur, berättade att gosedjuren var tvungen att byta blöja och gjorde en massa andra saker som har med lillebror att göra.. =) Goding... På måndagen åkte vi till Mariebergsskogen och tittade på djur. Kom inte iväg från Karlstad förrens vid 18, så det blev ganska sent innan jag kom tillbaka till Stange.

Bestämde mig häromdagen för att åka hem nästa helg istället för påsk.
Är en del som måste göras på påskhelgen och eftersom jag varit ledig på jul och förra påsken så tänkte jag att Ole-Bjarne (nya chefen) kan få umgås med familjen och ta det lungt denna påsk.

Så tänkte att jag lika gärna kunde åka hem nästa helg. Då får jag äntligen träffa familjens senaste tillskott och Andreas fyller 36 också. Är ledig fredag-måndag, men åker förmodligen efter att rådgivaren haft sitt årliga besök på torsdagen. Alltid intressant även om vi inte alltid varit eniga. Men det ska bli roligt att visa upp resultatet på de förändringar som jag gjort när det gäller fodringen av de dräktiga djuren, som han var skeptiskt till. Har blivit jättebra så jag är helnöjd.

Nu ska jag hoppa i duschen, slutade precis jobba. Å sen dröjer det inte förrens jag slänger mig i sängen och sooover...

Det verkar som mina ansträngningar under natten gjort nytta.. :) Alla 20 lever fortfarande och jag har hållt på även idag och stängt in och bytta på dem varannan timme. Så alla fick åtminstone lite råmjölk i sig. Om de fick tillräckligt kommer visa sig under morgondagen. Suggan är otroligt duktig, lugn och framförallt försiktigt när hon lägger sig ner. Så där har vi gjort ett bra "team-work".. ;)

När de gäller hon som jag va säker på skulle grisa inom 24 timmar och på så sätt kunna hjälpa 20-ungarssuggan me lite avlastning, hade ja fel. Nu har de väl snart gått 30 timmar och nyss hade jag ut henne i gången för en liten promenix och stimulerade juvret för att på så sätt kanske få igång födseln. Släppte till slut lite mjölk så födseln kommer komma igång under kvällen/natten.

Så får se hur mycket sömn de blir i natt... Känner mig inte direkt utvilad efter de senaste dygnet.. :)

Men fick iaf ordentligt med beröm av framförallt gamla chefen som sa att utan mitt arbete i natt hade det nog snarare varit 10 levande nu, då de motarbetar varandra vid juvret när de är så många.

Den här veckan har det varit fullt upp. Grisningen har varit väldigt koncentrerad denna gång, så det känns som att jag knappt hunnit gjort något annat än att springa fram och tillbaka mellan boxarna. Har blivit långa dagar, men nu är det bara 3 st kvar så förhoppningsvis blir lördag och söndag lugn.

Ikväll hade jag tänkte att mysa ner mig i soffan och titta på film. Men när jag var klar med jobbet för dagen (trodde jag) vid 19, så gick jag en runda för att se om någon av de sista börjat grisa. Å det hade det. Allt såg bra ut så jag gick upp lagade mat och hamnade framför tv:n. Jag glömde bort tiden och gick inte ner igen förrens vid 22 och då hade det kommit 20 st små spädgrisar som sprang runt och ville ha mat. Eftersom jag varit borta så länge så hade jag dålig koll på vilka som kommit först. Vanligtvis sprayar vi de 8-10 första som kommer för att hålla koll på att de fått råmjölk och sedan stänger vi in dem en stund i det varma smågrishörnet om det kommer många. Så att resterande som kommer också säkert får råmjölk.
Att det blev så många och de kom så snabbt gjorde väl att de inte fått ro att dia, så de flesta såg tunna ut och det var bara ett par jag var säker på hade fått den livsviktiga råmjölken. Så då stängde jag in hälften så åtminstone halva kullen skulle få ro. Å så åkte jag hem till Eli och Ole-Bjarne för att hämta ko-råmjölk, som vi hade bestämt att vi skulle försöka med. 22.30 på en fredagskväll började matningen. Det gick väl så där, men fick iaf i dem lite. Så imorgon får jag se hur det har gått. Så nu får jag köra med delning av kullen varannan timme för att alla ska få mat..

Idag fick jag ge en sugga medicin så att födseln ska komma igång. Då ska grisningen komma igång inom 24 timmar. Detta gör vi väldigt sällan och aldrig om inte suggan gått 4 dagar över beräknad grisning. Går de längre så ökar riskerna för både mor och ungar. Å man måste vara 100 % säker på att hon verkligen är högdräktig och "redo" att grisa, för får de den medicinen så kommer ungarna ut inom 24 timmar oavsett om de är fullmogna eller bara foster. Förmodligen har hon få ungar eller så har tyvärr många dött i magen, vilket gör att värkarna inte sätts igång som de ska. Magen är ovanligt liten, så jag tror det blir få ungar.
Det som ändå är lite positivt med denna situation är att om det är så att hon har få ungar så kan vi använda henne som die-mamma åt de åtminstone 6 st som behöver flyttas från hon som grisat i kväll. Annars kommer vi slita med att lyckas hålla liv i alla..

Denna grisningsperiod har annars gått otroligt bra. Så vore trist om det slutar dåligt.

Nä, nu ska jag gå ner och ta mig en sväng i födeavdelningen. Sen ska jag sova en stund. Tills det är dags igen om 2 timmar.



Inte lätt att få klara bilder på de små liven när de springer omkring... ;)

och jag har sagt upp mig från jobbet.

Är ingenting jag kommit på idag utan jag har tänkt på det ett tag.

Har alltid varit klar över att när jag ska sluta här så ska det antingen vara i början eller slutet av en sommar. För att ha som störst chans att finna ett nytt jobb. Pga att jag har 4 månaders uppsägningstid så har jag förstått att jag måste säga upp mig innan jag funnit ett nytt jobb. Är ju så klart ett risktagande, men så är det.

Anledningen till att jag sagt upp mig är att jag den sista tiden saknat de där hemma. Jag har bekanta här som jag kan hitta på saker med, men jag har ingen riktigt nära. Å det saknar jag. Att ha folk runt omkring mig som känner mig innifrån och ut och som jag inte behöver "börja om" med.

Det skulle vara något helt annat om jag hade kille här, eller om jag hade nån från familjen eller nån nära vän i närheten.

Så planen kommer väl vara att få tag på något jobb i Karlstad- Karlskoga - Örebro- området.
Men det beror ju helt på var någonstans jag får tag på jobb. 

Kommer sakna jobbet och djuren, Tinka och Eli och hennes fina, goa familj. Men djur finns det ju även i Sverige. Å Eli's familj kan jag ju hälsa på. Har ställt in mig på att det kommer vara näst intill omöjligt att hitta ett jobb som är så varierat och utmanande och som blandar djurskötsel med kontorsjobb och där jag får så mycket ansvar som jag har här. Men som jag känner nu så är det viktigare vart jobbet ligger än vad det handlar om.

Å jösses vad jag kommer sakna Norge och det norska folket, språket m.m. m.m. Önskar att jag föddes i Norge så jag hade alla mina nära och kära här i stället. För Norge är absolut det bästa landet jag bott i, utan tvekan.

Just nu är det mycket både på jobbet och uppe i huvudet..

Idag blev det en 14-timmars dag på jobbet, och morgondagen blir det nog fullt upp också, men då kan jag förhoppningsvis ta det lugnare i helgen. Hon som jobbar extra ska jobba då, så jag ska eventuellt bara jobba kvällen, ifall det är någon som grisar. Det ær bara ett par som är beräknade att föda på lördag så förmodligen blir det lungt.

Har många funderingar just nu, över min framtid och det liv jag vill ha.  
Jag tror att jag närmar mig ett beslut, men jag har gett mig själv månaden ut att bestämma mig. Det är ett stort beslut och jag vill inte riskera att jag ångrar mig så det tar jag inte lätt på. Jag får se...

De sista veckorna har jag ändrat inställning till en hel del och jag känner längtan efter saker som jag inte har möjlighet att få här. Samtidigt så finns det andra saker som jag gärna vill ha, som jag nog bara kan få här..

Låter det kryptiskt? Ja, kanske det...

Men nær jag bestæmt mig så ska jag vara mer øppen...

Tillbringade denna helg i Trondheim. Det var trevligt, men de blir ingen flytt dit inte.. =)

Hær kommer några bilder från gårdagens skoteråkning...


Utsikt från gården