..gick och lade mig ovanligt tidigt ikväll men tydligen var det inte meningen att jag skulle få sova då..

Det har varit otroligt fina dagar i går och idag och så ska det tydligen fortsätta både denna och nästa vecka. Igår började stressen, så någon njutning av solen denna period kommer det inte bli för min del.

Jag får istället ta den negativa sidan av det varma vädret, i form av djur som får det alltför varmt. Grisar är väldigt känsliga djur, både för smitta och temperaturer, speciellt värme. Grisar svettas inte, vilket gör att de lätt blir överhettade och kan i värsta fall dö. Det är anledningen till att de tycker om att gosa ner sig i lera utomhus, för svalka..
Förra sommaren berättade Ole ett skräckexempel om en gård bara några mil härifrån där 160 grisar hade dött pga att ventilationen hade slutat att fungera..  
Vi har ett ganska avancerat ventilations och temperatursystem i det nya stallet, men vi har iaf stora problem att få ner temperaturerna när det blir riktigt varmt. Vuxna grisar trivs bäst när det är 17-18 grader och ikväll var det 27 grader i alla fyra avdelningar.. =( De klarar sig, men jag är orolig över hur det kommer gå för de som ska föda under denna värmebölja.. Idag hade jag egentligen behövt flytta in alla högdräktiga i födeavdelningen, men pga värmen och att de låg och flåsade, så tog jag bara in de första två som är beräknade att grisa på fredag. Resten får jag ta tidigt i morgon - eller ja, om några timmar. Jag börjar vanligtvis jobba kl.8, men bestämde mig för att starta vid 6-7 istället så jag hinner flytta in dem när det är som svalast. Är nog skönare för damerna att flytta på sig då hoppas jag.

Jag ser verkligen inte alls emot en grisning under dessa förhållanden och vet inte alls hur det kommer gå. Nästa veckan skulle det iaf bli lite lägre temperaturer, så för deras skull så hoppas jag att det stämmer... Kan inte va lätt att väga upp till 300 kg, vara högdräktig med upp till 20 ungar och inte kunna svettas eller ta sig ett kallt bad..

... sedan Anders Bering Breivik dödade och förstörde livet för så många och för alltid förändrade Norge.  
I dag har det varit den 22 rättegångsdagen i Oslo. Jag har följt den ganska nogrannt då Aftonbladet har dagliga livsändningar från rättegången. Inte tvsändningar, men de publicerar i realtid vad som sker och vad alla vittnen berättar.

Har tidigare skrivit om att det bland annat var två systrar från Halden på Utøya. Den ena, Elisabeth 16, blev skjuten och dog. Storasyster Cathrine, 17 år, blev allvarligt skadad, men överlevde. Hon blev skjuten i magen och armen och blev kvar i 3 veckor på sjukhuset. Eftersom familjen ville att Cathrine skulle vara med på begravningen och ta farväl av sin lillasyster så blev Elisabeth den sista av Utya-offren som blev begravd.

Det har skrivits flera sånger till minne av Elisabeth och det finns många minnesvideor på Youtube. Denna tycker jag är fin..

Till minne av Elisabeth Trønnes Lie

I dag vittnade systern Cathrine om vad hon upplevde ute på ön. Detta berättade hon bland annat:

"Jag är rädd för att bli skjuten i fötterna. Jag vet inte varför, jag tänker att jag ska falla och bli ett lättare offer. Jag minns inte om jag hör skrik, och så blev jag skjuten första gången. Det känns som att det börjar brinna i kroppen. Jag får svårt att andas, jag faller på marken och lägger mig på en sten. Skottet punkterar min lunga, jag har svårt att andas. Jag tänker att jag vill ropa att jag älskar min familj och mina vänner, men jag har ingen luft. Och så tänker jag att ”Nu dör jag”. Jag försvinner iväg, det är ganska behagligt.."


 
Elisabeth dog på Utøya
(den officiella bilden på Elisabeth)



Systern Cathrine blev allvarligt skadad. 
(Bilden lånad från Catrines blogg: )

Även om det är fruktansvärt att läsa det de berättar så är det så härligt och imponerande hur otroligt starka ungdomarna är som överlevde, och hur de hjälpte varandra så gott de kunde där ute på ön. Att ha varit igenom förmodligen det värsta man kan genomgå, och ändå se starkt på framtiden. Att bli jagade av en man som helst av allt ville döda varenda en, se sina syskon, bästa vänner bli brutalt mördade. Vilken enorm styrka det måste krävas för att orka få vidare efter nåt sånt..  

Å för alla föräldrar och syskon som mist det allra käraste de hade..

Är det någon som växt något otroligt i mina ögon efter tragedin så är det Norges statsminister. Med en stark och trygg ledare som samtidigt vågar visa sina känslor tror jag man kommer långt. Tänkt om vi i Sverige någon gång skulle kunna få en statsminister som Jens Stoltenberg: Minnestal till Utøyaoffren och detta sände han till alla i AUF ett halvår efter massakern, strax före jul: God jul fra Stoltenberg

På torsdag kommer mannen som ska jobba istället för mig när jag slutat. Han kommer från Ukraina, men har jobbat i Danmark med gris i 18 månader. Han fick inte stanna längre pga av Danmarks lagar och förra arbetsgivaren är helnöjd med honom. Han kan av den anledningen ganska bra engelska och kan en hel del som har med jobbet att göra- så som dräktighetsscanning med ultraljud, inseminering, grisning m.m. Så det verkar hursomhelst bra. Ska bli intressant.
Han kan tidigast komma hit till denna gård på lördag eftersom han inte får träffa våra grisar förrens efter 48 timmar i landet. Lite specialkaratän när det gäller grisar.

Så igår och idag har jag suttit i ett antal timmar och försökt skriva ner allt som jag gör under en 5-veckorsperiod. Jag har försökt att komma ihåg alla små detaljer som ska göras. Hitills har det blivit 9 dataskrivna A4-sidor. Men då har jag en del kvar som jag inte hunnit med än. Så det slutar nog på 10-11 sidor, sen blir det ju en del uppdateringar efterhand som tiden går. Alltid något man glömt. Tanken är sedan att Eli ska översätta dessa sidor till engelska. Men detta kommer främst vara till nytta för Ole-Bjarne (nya chefen, Elis man) i början när jag slutat. Det är allt för detaljerat för att han nya ska kunna få ut så mycket. Han får lära sig de stora grejerna och så får Ole-Bjarne försöka ta sig av detaljerna runt omkring. Ser iaf fram emot det. Tror det kommer bli bra. Nu när det ska vara så fint väder så kommer vårbruket fortsätta i full fart. De ligger efter pga regnet som varit den senaste veckan, så nu är de riktigt stressade att komma igång. Så Ole och O-B kommer vi nog inte se mycket till de kommande veckorna.. =)

I går tömde vi smågrisavdelning, denna gång med otroligt bra resultat. Cheferna var helnöjda och ville veta om jag hade gjort nåt annorlunda denna gång. "Problemet" är att jag har gjort 3-4 ändringar, så det är lite svårt att veta vad som gav mest effekt för den goda tillväxten. Får hoppas det blir lika bra nästa gång, för jag vill ju sluta på topp =)  

Häromdagen var det dags att prova mig på en specialvariant av Sarah Bernhardt.
När jag jobbade på Fresenius Kabi i Halden, så hade min vän och arbetskamrat Heidi med sig denna variant och det var bland det godaste jag hade ätit. Så varje gång jag varit på kafé och sett antingen Sarah Bernhardt eller Chokladbiskvie så blir jag så sugen. Men jag har blivit lika besviken varje gång, för de smakar inte alls som de Heidi hade gjort. Å så brukar de vara så stora, tror det helt enkelt blir för mycket. Så nu fick jag reseptet och gjorde de själva. Istället för att trassla med masselmassa och en del annat till bottnarna så tipsar reseptet om färdig kransekakemassa istället. Kransekake är en riktigt norsk kake, som består av ringar i olika storlekar som man lägger på varandra så att det blir som ett torn. Jag tycker den ser så torr ut, men det är väldigt gott.  

Så här ser kransekaka ut:


Hur som helst. Jag lyckades inte helt med bottnarna, visste inte exakt hur stora jag skulle göra dem, så de blev lite torra. Men det blev helt ok när allt var klart. Å äntligen fick jag känna den underbara smaken jag längtat efter så länge. Så det dröjer inte länge tills jag bakar Sara Bernhardt igen, då med rätt storlek. Små, men naggande goda... =)



Bottnarna innan de ska in i ugnen..



Lite smörkrämsblandning på..



Halvägs på väg..



Mums..

Det skulle man nästan kunna tro.. Men hela området var täckt av vit mossa.. Jag och Tinkade provade ut en "ny" skog för oss igår. Vi följde inga stigar utan gick över stock och sten under 1 1/2 timme. Det underlättar mycket med GPS:en på iphonen. Ingen risk för att gå vilse så det är otroligt skönt att bara gå dit man har lust.





Här kan det mycket väl bli en tältnatt eller två snart.. =)



Nån som vet vad dessa buskar är för något?

Det ska inte va lätt att flytta över landsgränserna inte..

Förut när jag flyttat fram och tillbaka från/till Norge, så har jag inte haft några möbler med mig. Så då har det bara varit att lasta in grejerna och köra över gränsen. Man ska väl egentligen deklarera flytt oavsett, men men.

Nu har jag möbler och en del annat som ska med så därför får det bli släpkärra. Därför måste jag stanna på gränsen och deklarera vad jag har med mig. Inget större problem, bara lite papper som måste fyllas i.

Problemet är egentligen att varken jag eller mamma har drag på bilen. Å i Norge är reglerna stenhårda när det gäller utlandsregistrerade bilar i landet. Ägaren ska sitta med i bilen för att den ska få köras i Norge. Så vi kan inte bara låna en bil, utan ägaren måste ockås ha möjlighet att vara med. Det finns en möjlighet just vid flytt att få tillfällig beviljning att få köra en svensk bil i Norge. Då måste det bland annat bevisas att jag verkligen ska flytta. Genom anställningsbevis, kontrakt på lägenhet eller liknande. Eftersom ja gärna vill se eventuell lägenhet så kan jag inte hålla på med det förrens jag flyttar, o bor man långt blir ju äver anställningintervjuer svåra att få till. Nu ska jag ju plugga och kommer sannolikt in på första intagningen så jag hinner få antagningsbevis innan ja flyttar. Men märkligt upplägg iaf. Gör det liksom upplagt för att folk ska bete sig olagligt. När jag skrev ut papprena som ska fyllas i så verkade det som att jag måste äga bilen.. Blir så förvirrad.

Jag vet att många inte bryr sig om dessa lagar och regler och jag vet också att chansen är liten att att någon skulle upptäcka OM vi bara nån bil och flyttade sakerna med. Men risken ökar med släpkära, eftersom det är uppenbart något mer än matshopping då. Så jag vill göra det ordentligt och lagligt. Vill verkligen inte lägga pengar på dyra böter.. Eller till och med riskera att någon annans bil blir beslagtagen så jag måste lösa ut den ockås..

Hur som helst, en sak har iaf löst sig, och det är vart jag ska ha möblerna tills jag funnit mitt framtida boende. Min underbara vän Pillan erbjöd sig att ha mina möbler hos sig. Otroligt skönt! =) Förhoppningsvis blir det inte så länge, satsar på att ha en lägenhet i september.

Mjøsa är Norges största insjö. Jämfört med Vänern och Vättern är den dock pytteliten. Vi bor ca 3 kilometer ifrån Mjøsa, så ibland åker jag ner dit.

För en dryg vecka sedan åkte jag ner dit med Tinka. Tror inte hon har varit nere vid en sjö förut. Hon är inte så förtjust i vattenpölar har jag märkt, hon hoppar alltid över dem eller går runt. Ovanligt för en Berner sennen som normalt lägger sig ner i vad det än är för vått, även gyttjepölar.. =)

Hon har ju varit väldigt duktig på att gå i koppel, trots att hon inte gjort det så många gånger. Men hon är fortfarandet lite osäker, är det en liten stig så att hon inte kan gå vid sidan om mig, så går hon som regel precis bakom mig eller precis framför mig och tvärstoppar om jag saknar ner.

Så nere vid sjön stod jag still tills hon ville gå iväg någonstans och sedan gick vi dit hon ville gå, i hennes takt. Hon verkade slappna av efterhand. När vi gick ner till vattenbrynet så verkade hon bli en annan hund. Hon satte sig ner och tittade ut över vattnet och så lade hon sig ner och låg där. Hon brydde sig knappt om vad jag gjorde. Normalt är hon väldigt livlig och jag har aldrig sett henne bara ligga och iaktta något så lungt. Det såg verkligen ut som att hon bara låg och njöt.. <3

Häromdagen så var jag i mataffären. Å där kunde man köpa jordgubbar. Förmodligen inte Norska, men eftersom de var öppna så var det lite svårt att se vart de kom ifrån.
Hur som helst - de var så blanka att de såg ut som plastjordgubbar!
Jag vet inte om det berodde på att de var så besprutade, men det var iaf absolut ingenting som jag blev frästad till att handla..

Nu är även det beställt.. =)

Det finns ju tydligen massa olika stormkök att välja på. Bland annat storleksmässigt om man ska ha för 1-2 pers eller 3-4 pers. Eftersom jag kommer vara ensam eller ha en person med så var det ju ganska givet. Ju större grejer, ju mer vikt. Å ska man gå länge så gäller det att passa lite på att det inte blir för tunga grejer.
Finns olika material också, men jag gick för denna Trangia - 27-3 HA HA - står för hårdanodiserad aluminiumlegering som är väldigt starkt och slittåligt och ett lätt material.



Så om ryggsäcken jag beställde passar bra så är jag redo för sommarens vandringar och tältturer! =)

Håller på och snålar och försöker spara undan så mycket som möjligt nu fram tills jag flyttar. Det har gått ganska bra hitills, även om jag skulle varit lite hårdare kring ekonomin tidigare.
Men därför känns det bra att ha de inköpen avklarade så jag har mer koll på ekonomin framöver.
Friluftsliv-utrustningen är ju inte direkt billigt att införskaffa.
Men när det väl är införskaffat är det ju en billig hobby. Kostar ju inget att sätta upp tälten någonstans i fjället/skogen och maten lagar man ju själv.

När jag bestämde mig för att säga upp mig från jobbet i Halden och sticka till Australien så var det många som var skeptiska, speciellt till att jag skulle resa ensam. För min del var det inget snack om saken, jag visste från start att jag skulle åka ensam. Både för att jag inte har någon vän som skulle ha möjlighet eller lust att hänga med, men främst för att jag ville göra de saker som JAG hade lust med, exakt så länge jag ville. Dessutom skulle jag slita ordentligt med att ha en människa vid min sida 24 timmar om dygnet. Hade jag haft en pojkvän så hade det kanske gått, men då skulle det iaf bli en massa kompromisser som jag inte hade velat göra på den resa jag hade velat göra i så många år. Jag ville inte komma hem och känna att jag missat något på grund av något annan.

Nu i efterhand vet jag att jag gjorde helt rätt. Australien är ett perfekt land om man vill resa själv tjej. Jag träffade flera ensamma tjejer som hade börjat sin resa tillsammans med en vän, men där det antingen hade skurit sig på grund av nån kille någon av dem hade träffat, eller så hade de velat göra olika saker, eller så hade de bara blivit osams och splittras. Killarna verkade därimot ha lättare för att hålla sams  och bli eniga så det träffade jag desto fler som fungera bra som resekamrater.

Under helt tiden inför resan kände jag mig inte orolig en gång. Men efter alla förmaningar och alla som sa åt mig att jag va så modig som vågade och sånt så började jag fundera på om det var något fel på att jag var så säker och om det kanske var dumt att jag inte var orolig? Å om jag skulle få en chock när jag väl satt på flyget och insååg vad jag höll på med.  Men den kom ju så klart inte. Jag var lika lugn på planet och egentligen under hela resan. Det enda jag hade bokat innan jag kom till Australien var tre nätter på ett hostel när jag kom fram i Cairns, sen hade jag ingen aning om vad jag skulle göra vidare. Men sånt löste sig ju, som det brukar göra.

Å resan blev mer fantastisk än jag någonsin hade kunnat drömma om.
Jag fick nattdyka med hajar,  förlösa alpacka-föl, vandra i regnskogar, bada i drömlika vattenfall, se krokodiler, titta på stjärnor mitt ute på Stora Barriärrevet, rida kameler, vandra i fjell, starta slagskamp mellan två Possums mitt i natten på en tropisk ö, nästan bli attackerad av Dingo's på världens största sandö och framför allt uppfylla min hitills största dröm att hantera och krama på de underbara, aggressiva men ack så charmiga Tasmanska Pungdjävularna. Alla dessa upplevelser hade jag varit utan om jag inte hade följt mitt hjärta och satsat.

Enda gången jag kände mig osäker på vad jag pysslade med var just första veckan när jag arbetade med de Tasmanska djävularna. Var lite väl medveten om vilken skada dessa djur kunde göra, så innan de hade vant sig vid mig och accepterat min närvaro så var jag fullkomligt livrädd varje gång jag skulle in dit. Deras ljud är ju anledningen till deras namn och ja.. Då var jag inte tuff.. Men som sagt, de vande sig vid mig och även om jag alltid hade stenkoll på vart de befann sig så blev även jag lite avslappnad till slut. Magenta och jag blev dock aldrig några såta vänner och hon var fast bestämd på att hon skulle döda mig varenda gång jag var inne hos henne med mat eller för rengöring. Jösses, det tjejen hade attityd.. Magenta var även den tassis som de bestämde att jag skulle hålla sista dagen, det gick bra, men denna dam fick jag inte "plocka upp själv" utan fick henne bara överlämnad.

Det finns ganska många videor på Youtube från Trowunna där jag var. Så ibland brukar jag gå in och titta och drömma mig tillbaka till den mest spännande månaden jag upplevt. Underbart!

För en stund sedan så beställde jag en ryggsäck som jag tänkt ha på vandringar/tältturer, som min snälla mamma tog med hit sista hon var här.

Den var jättefin och väldig behaglig att ha på sig, men alltför liten. När jag hade fått ner tält och sovsäck så var den nästan helt full. Liggunderlaget ska jag ha utanpå. Så den ryggsäcken fick åka med tillbaka till Sverige. Även om det finns en del tjejer som vandrar/tältar ensamma, så har absolut de flesta med sig sin pojkvän, som till 99% bär tältet. Så då kommer tjejerna undan med lite mindre ryggsäckar. Därför är det lite svårt att finna tips för vilken storlek som är bäst när man även ska få ner tältet. Vill inte ha för stor ryggsäck när det till största del kommer handla, nu i början iaf, om 2-3 dagar jag ska vara ute.

I natt satt jag och tittade runt på olika sport/friluftsliv-hemsider och hittade denna - Lundhags - V8 Spirit 60+10




Har läst mycket gott om den, men den har varit alltför dyr, ca 2500-2800. Men i natt hittade jag en sida som sålde de tillfälligt för 1529:- . Fortfarande ganska dyrt, men det får så vara. Så nu hoppas jag att den känns lika bra när den kommer hem. Den har en liten dagryggsäck på 10 liter, som man kan ta lös, eller bara ha saker som behöver vara lättillgängliga. Den är så klart större än Haglöfs Matrix 50 Ryggsäck som jag beställde sist, men i övrigt ganska lik, med ett eget fack i botten för sovsäcken osv.

Den är lite kortare i ryggen, vilket innebär att man kan ställa in ryggskenan så man får den kortare än andra ryggsäckar. Bra om man är en kortis som jag.. =) Den är inte lika bred heller, så då kan man lättare ställa in höft/bröstremmarna lite mer som man vill. Då fördelas tyngden mer på höfterna och inte allt på ryggen. vilket gör den extra bra för kvinnor.

Om den inte skulle vara tillräckligt stor, eller på annat sätt inte passa, så har jag ett sista alternativ, men då börjar det handla om lite väl stor ryggsäck..