Den 6:e september 2006 tog jag mitt pick och pack och stack till Island. Planen var att jag skulle tjäna ihop pengar och sticka till Australien. Där jobbade jag på en gård under 4-5 månader med kor, får och hästar. Otroligt slitsamma stunder upplevde jag där, både psykiskt och fysiskt, men det gick bra till slut. 80 timmars riktigt fysiskt arbete i veckan, gav resultat, så jag var iaf brutalt vältränad när jag kom hem i alla fall. Blev dock svårt att upprätthålla det.. ;) Det jag minns bäst därifrån är nog när jag och bonden red i flera timmar över hans gigantiska marker fram till hans sjö och lade i fiskenät, för att sedan hämta det dagen efter. Otroligt härligt att galoppera över dessa vidder som aldrig verkade ta slut. Marken är ju så otroligt ojämt och stenig med massa mossa och gräs över och första gången jag red över dessa var jag övertygad om att hästen skulle snubbla. Men dessa Islandshästar vet ju vad de pysslar med, så det var bara att slappna av och njuta när de töltade fram. En ganska mäktig syn vad när bonden red på en häst samtidigt som han höll i två hästar på vardera sida.. Så han kontrollerade 5 hästar medan han red över ängarna.  

Kommer heller aldrig glömma dessa brutala snöstormar, då jag var tvungen att springa ut och försöka jaga in 1000 st får innan snön hann lägga sig. Jag lyfte faktiskt från marken flera gånger..

Æven om det stundtals var riktigt jobbigt så är jag väldigt glad att jag åkte i väg och fick uppleva dessa månader i detta magiska land..

Efter det har det blivit 3 1/2 år i Norge och en sväng till Australien. Å i Norge blir det nog åtminstone ett par år till, kanske stannar jag här för alltid. Vem vet? Men oavsett var det Island som öppnade mitt intresse för resor, nya människor och traditioner..



Dessa två små søtisar var jag med att hjælpa till værlden.. Å tro mig, de behøvde all hjælp de kunde få. Har aldrig kæmpat så mycket.



"Min" häst jag hade under tiden på Island..



Min favoritkalv.. =)



Uppdelning av får efter att allihop gått tillsammans under sommaren øver støra områden på Island.



Fritt från träd.. Så när det blåser, så BLÅSER det ordentligt!

Nu är det bestämt att det blir vecka 32 jag ska iväg. Fy satan var jag längtar.. =) Som jag hoppades på så får jag även helgen innan ledigt så det blir 10 dagar fylld av fin natur och härliga människor.

Har ändrat rutten lite, eller snarare vänt på den. Börjar med att åka den lååånga vägen över fjället till Vestlandet, närmare bestämt vackra Stavanger. Där ska jag tillbringa 2-3 dagar över helgen. Bland annat blir det fest i Nærbø, en bit utanför Stavanger tillsammans med Jæren-folka jag lärt känna på kurserna jag varit iväg på. Sen måste jag ju så klart utforsta allt trevlig i området.

Åker vidare ner längst kusten och ska stanna till i nån liten mysig by innan Kristiansand, som är Norges sydligaste stad. Heldag på djurparken blir det nog kan jag tänka mig.. =) Å sen vidare till Sandefjord där jag ska hälsa på Solfrid och hennes man, även de nya bekanta från höstens kurs i Hamar.

Veckan avslutas med Halden under de sista dagarna. Har inte varit där sedan julfesten i december, så jag längtar halvt ihjäl mig. Sommar i Halden är det bästa jag vet, så jag hoppas verkligen att vädret är ok när jag är där.

Sen tillbaka hit igen. Blir 18-19 timmars körning sammanlagt, men 8 av dessa är första dagen till Stavanger, så det kommer bli riktigt skönt när den sträckan är avklarad. Åhh så jag gleder mig till dessa dagar!!

Nu är det lite drygt 4 år sedan jag bestämde mig för att flytta utomlands. Det spelade ingen roll egentligen vart jag skulle, bara prova på att göra något nytt. Hade aldrig jobbat med djur förut, men ja visste att det var det jag ville göra. I Sverige är det näst intill omöjligt att göra det om man varken har någon djurutbildning, några erfarenheter eller kontakter inom branchen. Dessutom ville jag spara ihop pengar så jag någon gång kunde förverkliga min dröm om Australien.

Jag sade upp min lägenhet i maj och flyttade in hos mamma för att vara redo att bara sticka så fort jag hittade något. Sökte jobb lite överallt i Europa - Norge, Italien, Storbrittanien m.m. Men det var från Island de hörde av sig snabbast och en vecka senare, den 6:e september satt jag på flyget. Där tillbringade jag 4 månader och kom hem dagen innan julafton och överraskade alla utom min bror som hjälpt mig boka flyg m.m. Därefter följde några år i Norge och mina 5 månader i Australien.

Nu måste jag pyssla lite här hemma och gosas med min lilla ögonsten Skrållan, som för övrigt blev 9 år i söndags.. ;)



(Skrållan ber till högre makter.. Anledning- lite tonfik, räkor?)

Hittade lite fler bilder från min tid i Australien som jag tagit med mobilen.




Jag och min "husband" som andra kallade honom, the Galah, som vi hade i parken. En otroligt gosig fågel som älskade mig, och var inte lika förtjust i de andra skötarna. Han till och med rymde en gång ut ur buren när jag skulle gå och flög efter mig.. Som tur var flög han ner på min hand så vi kunde gå tillbaka.




En liten kängru-kille som var social



Lily myser och vill vara med på närbild



Spotted-tail quoll- hane som vill leka dragkamp med mina byxor..



The Galah

Min största önskan med min resa till Australien var ju att få erfarenhet av australiensiska djur och den sista månaden innan jag åkte hem blev den drömmen äntligen sann. I nästan 10 hade jag velat jobba med tasmanska pung-djävular. Å för 2-3 år sedan såg jag flera filmer från Trowunna Wildlifepark på Tasmanien som är specialiserade på bland annat Tasmanska djävular. Dit fick jag äran att komma och vara volontär under en månad, innan det var dags att åka hem till kyliga Sverige igen.

Trowunna är ledande i aveln när det gäller att rädda de tasmanska djävularna, som är starkt utrotningshotade pga en smittsam ansiktstumör, och som gjort att minst 75 % av alla har dött de senaste 13 åren.. Att få hjälpa de människor som gör sitt yttersta för att rädda dessa otroliga djur var en otrolig erfarenhet och jag kommer för alltid vara otroligt tacksam att jag fick den chansen.

Under varje bild har jag skrivit en del, för de som vill veta mer om min tid där generellt och om djuren.



Magenta och hennes två ungar, den enda familjen som var tillsammans, då det var parningssäsong under tiden jag var där. Magenta fick sina ungar några månader senare än de andra honorna och får därmed vänta några månader tills det är dags igen för henne igen.



Otto vet hur man slappar...



Två Wedge-tail eagles - kom till parken efter att den ena blivit nedskjuten och den andra fastnat i ett viltstängsel. Kommer aldrig kunna flyga igen pga sina skador. Otroligt ståtliga örnar!



En liten copper-head bebis som vi släppte ut i det vilda. En vecka senare släppte vi ut ytterligare 5 st, det fick jag göra ensam, med glädje. På Tasmanien finns det tre sorters ormar, copper-head, tiger-snake och white-lip. De två förstnämnda hade de i terrarium och de fanns även i vilt tillstånd i och runt omkring parken. Jag såg vilda copper-heads i parken runt 5 ggr och det var en otroligt häftig upplevelse. Tyvärr var inte kameran med då, så jag nöjde mig med att stå och betrakta dessa fascinerande djur på några meters avstånd. Både copper-head och tigersnakes är dödliga och jag tror även white-lip är det, men är inte 100 % säker på det.  



Jag och Lily gosas! Lily är en 2-årig tjej som precis kom till parken ett par månader innan jag kom dit. Hon hade blivit uppfödd i en familj efter att ha blivit hittad i sin mammas pung när hon var bebis. Mamman hade blivit överkörd, men ofta överlever ungarna som är djupt inbäddade. Samma gäller med kängru, tasmanska djävular, quolls, koalor - alla pungdjur. Vid 2 års ålder brukar de bli solitära, de vill vara ensamma, och vänder sig både mot andra wombats och människor, även de som de levt med hela livet. Lily har inte gjort det, men förhoppningsvis kommer hon göra det framöver och även utveckla de övriga instinkterna som är naturliga för henne, eftersom det är en förutsättning för att hon ska kunna bli utsläppt i naturen och bland annat kunna försvara sig mot andra wombats. Men än så länge är hon gosig och blev ilsken om hon inte fick gosas. När hon ändrar sig kommer det märkas med att hon drar sig tillbaka och inte springer fram så fort hon hör röster.




Kängru-gänget hänger tillsammans på eftermiddagen. De rörde sig fritt inne i parkens stora område och under dagarna var de mest inne i skogen. Men vid 16 varje dag var de plötsligt överallt runt omkring oss, varje dag. Fanns omkring 40 st.



Mangeloo relaxar i solen, 10-månaders son till Magenta och utan tvekan det busigaste i hela parken. Försökte bita mig varje gång jag vände mig om för att gå ur inhägnaden sista veckan.



Jag tillsammans med lilla Otto (10 månader) och Kinta (12 månader) en sista gång. Var deras främsta skötare under tiden jag var där och matade dom, tog dem in på kvällarna och ut varje morgon. Otroligt goa och busiga små wombat-ungar. Kinta hittades vandrandes omkring ensam när hon var alldeles för ung för att vara utan sin mamma och Otto hittades i sin mammas pung efter att mammans blivit påkörd och död. När de blivit omkring 2-3 år och är redo kommer de släppas ut igen.



Solnedgången utanför huset där jag bodde medans jag hjälpte till i parken. Otroligt härligt att bo så som jag gjorde, med "mina" två hundar Fe och Wombat.



Jag och stora tjejen Fe- en grand danois/mastiff-blandning. Otroligt gosig, men ung och inte lätt att säga åt.. =) Paul som bodde i huset ägde henne.  



Den bästa känslan någonsin, att hålla Magenta. Första dagen jag var i parken anföll hon mig 3 ggr och under de tre första veckorna ville hon inte släppa in mig i sin inhägnad utan att sniffa på mig en kvart, och men jag gav inte upp och till slut började hon lita på mig. Sista dagen jag var i parken övertalade Paul mig om att hålla Magenta och det gick såååå bra!  



De två spotted-tailed qoulls'en myste medans jag gjorde rent hos dom.



Lake Dove uppe på Cradle Mountains nationalpark. Otroligt härlig vandring jag gjorde i den nationalparken under 4 timmar. Så stilla och till största delen alldeles ensam.. Underbart!



Cradle Mountains nationalpark, otrolig stor nationalpark på Tasmanien.



Maple står och sniffar



Cradle Mountains, står och tittar ner på Lake Dove



The wombat pools som jag gick förbi under min vandring



Andra gången på två dagar jag höll i en tasmansk djävul. Har tyvärr inte bild på första för då var jag alldeles för rörd, nervös och tacksam för att ens tänka tanken på be någon ta kort. Nevill är lilla herren i min hand. Han kom till parken efter att han blivit överkörd av en ambulans, och ingen trodde att han skulle överleva, men det gjorde han, även om han var ganska "speciell" och inte direkt betedde sig som djävular brukar göra.



En av killarna chillar medans jag fyller på hans vatten en halvmeter ifrån honom. Se så här "hemska" och "farliga" kan de vara dessa "otäcka" djur vara... De flesta bilderna man ser på en tasmansk pungdjävul är när de gapar, vilket kan vara i mer än 90 graders vinkel, och visar tänderna. Förmodligen för att bygga på deras redan dåliga rykte. Har en sådan bild av alla jag tog, så det visar hur ofta det händer. Det gör de för att visa sin styrka inför ett okänt hot, de har otrolig dålig syn och vet sällan vad det är som är framför dem, så det är anledningen till att de försöker se farliga ut. Dock så kan de göra otrolig stor skada om de vill, speciellt för deras lilla kropp, men det är dom inte ensamma om.  



Jag med Magenta och Pete med Lily sista dagen jag var i parken.

Pantertanternas resa avslutades i Sydney så dit åkte vi och tillbringade de sista dagarna. Hade min tyska vän Vivianne som guide runt i Sydney och självklart besökte vi Operahuset, Sydney Harbour Bridge, Botaniska Trädgården, Hyde Park och Manly beach där vi solade och badade. Det bästa under Sydney dagarna var när vi åkte upp till Blue Mountain, som är en nationalpark utanför Sydney. Där fick även mamma och Olga prova på kängru, gott som tusan.




Sydney Harbour Bridge


Jag tillsammans med panterpanterna i Hyde Park
 


Operahuset



Jag och Olga står framför Operahuset



Blue Mountains


Three sisters i Blue Mountains



En flygande hund som jag fångar på bild exakt när den ska flyga iväg.



Olga och mamma i botaniska trädgården

Fraiser Island, världens största sandö, var nästa stopp för min del efter Bundaberg. Denna paradisö, som oftast är en av favoriterna för backpackers. Det är även en av de få platser där renrasiga dingo's finns, och dessa fick vi bekanta oss med ganska snart. Tältade två nätter på ön och åkte runt, badade och solade.

Sedan vidare till Brisbane där jag mötte upp mamma och hennes väninna för att resa runt ett par veckor tillsammans. Bland annat besökte vi Lone Pine Koala Sanctury utanför Brisbane och Sea World utanför Surfers Paradise. Där vi såg och fick träffa massa spännande djur.


Fraiser Island



Mr Dingo hälsar oss välkommen medan vi sätter upp tältet. Ville även äta upp mig den natten, men chi fick han..



Indian head



Utsikt från Indian Head



Lake MacKenzie



Lake MacKenzie




Brisbane



Brisbane

Lone Pine Koala Sanctury och Sea World



Jag håller en pytonorm på Lone Pine



Jag och en liten kängru





En Sea-eagle



Bearded waterdragon




Jag och fröken Koala



Min livs första tasmanska pungdjävul, föga anade jag vad som skulle ske några veckor senare



Världens minsta pingvin blir matad



En av alla vackra fiskar vi fick se



Ja då var det dags att lämna Sea World

Bundaberg var mitt tredje längre stopp längst östkusten. Dit åkte jag för att jobba och de tre veckorna jag tillbringade där var fulla med jobb och fest. Bland annat tillbringade jag Australia Day där och umgicks med otroligt underbara människor från hela världen. Framför allt från Tyskland, Canada, England och Sverige, men även Frankrike, Italien, Finland och Chilie. Dessa tokar på bilderna nedanför var de jag tillbringade mest tid tillsammans med, underbara, underbara personer allihop! O ja, jag hade ett extra gott öga till en alldeles speciell, otroligt charmig kille, men det är ju ingen ide att nämna om här, eftersom jag fortfarande är singel...




Jag tillsammans med Andi och Linda, båda från Tyskland



Jennie, Alexander och jag, allihop från Sverige



Danny, Simon och Andrew från England



Timo från Finland i mitten och Chris med hennes man som jobbade på plantagen där vi jobbade.



Det vackra tyska paret Linda och Marco



Jennie med tyskgänget: Bastian, Christian, Clemens och Andi



Hugh från Canada



Jag med Simon och Kris från Manchester och Barnsley, England.

Mitt främsta mål med resan var att få jobba/hjälpa till med djur, gärna australiensiska djur eller djur generellt som jag normalt sett inte skulle kunna jobba med i Norden. Men jag trodde aldrig att min resa skulle kunna bli sååå lyckosam när det gäller nya erfarenheter med djur som den nu blev.

Efter Cairns åkte jag ner till Airlie Beach, en liten paradis-ort 11 timmar nedanför Cairns för några dagars stopp innan jag fortsatte ner till Rockhampton och Yeppoon där jag planerade att tillbringa mellan 2 och 4 veckor. Nu blev det ju inte så, utan jag trivdes så bra att jag faktiskt stannade kvar i 8 veckor istället. Jag hade kommit ner till en Llama-farm med en massa andra djur. Tänkte innan att det skulle bli spännande att arbeta med djur jag aldrig träffat på förut, men oj vad underbart det var. De hade llamor och deras släktingar Alpackor och Kameler (eller dromedarer som vi säger i Sverige). Dessutom hade de hästar, kor, grisar, getter, kalkon, får, ankor, 5 olika sorters höns, gäss, 9 hundar och 5 katter. Sammanlagt tror jag det var runt 150 djur och under tiden jag var där utökades det med 2 baby-alpackor, 12 små kalkonkycklingar, 30 "höns"-kycklingar av olika sorter, varav jag var "mamma" åt 16 av dem, en kalv, och dagen innan jag kom föddes 16 griskultingar. Så man kan lungt säga att det var fullt upp och en underbar upplevelse att ha så mycket djur omkring sig hela tiden. Första veckan tyckte jag att det kunde bli lite slitsamt att alltid ha 5-9 hundar springandes kring benen, men det vande man sig snabbt vid och det kändes tryggt eftersom de hjälpte till att hålla borta förvildade (oftast aggressiva) hundar, dödliga ormar och skumma grannar. 




Underbart vackra Airlie Beach



Lilla Kalven Laura strosar runt under trädet..




Alpackorna går och betar



Griskultingarna några dagar gamla



Jag och gamla Tilly (Matilda)



Redback- en av Australiens giftigaste spindlar. Precis lagt sina äggsäckar.



Några av mina 9 guardians på farmen- Gracie, Mingus, Mia och så klart Rufus- bossen i gänget. Ligger i bakgrunden gör Boy och Lucy.



Under en av marknaderna vi hade med djuren- Elvira och donna blir matade av en liten kille.



Linda sitter och gosar med en Silky bantams.




En vacker green tree-frog, poserade tålmodigt utanför min dörr en kväll. En av de bilder jag blivit mest nöjd med någonsin.



Min första alpacka-födsel. Slitsamt men otroligt härligt att allt gick bra.



Varje tisdag åkte vi ner och hade quiz på en resturang i Yeppoon, givetvis vann vi de flesta gångerna och vinsten bestod av 24 st öl. 



Så här tillbringade vi julafton.. Man kan ha det sämre...


 

Nu sitter jag här, tillbaka i Sverige, efter en resa som var allt jag någonsin drömt om och så mycket mer. Uppdateringar blev det som ni kan se väldigt dåligt med i denna blogg..
Å det är nog inte heller möjligt att berätta om eller ens komma ihåg hälften av mina upplevelser down under. Tur att det finns bilder... Australien är ett magiskt land med otroliga djur och fantastisk natur.

Kommer dock ladda upp bilder och berätta lite pö om pö om mina 5 fantastiska månader.

Från att jag flyttade från Norge till dess att jag reste min väg igen var det tre veckor och jag som sällan känner mig stressad hade full sjå att komma ihåg att andas. Bortsett från själva flytten, planeringen, alla papper och prylar som skulle införskaffas på dessa veckor så gjorde jag teorin och pool-dyken för mitt Open Water som jag skulle avsluta i Australien. Att dessutom hinna säga hej och hej då till mina nära och kära, förbereda mig inför högskoleprovet dagen innan resan och den emotionella berg och dal banan en begravning två dagar innan medförde minskade inte stressen. Så jag hann inte riktigt känna efter hur det skulle kännas att åka iväg och några nerver fanns det ingen tillstymelse till, vilket kanske var kul.

De första veckorna tillbringade jag i Cairns där jag bland annat fullföljde mitt Open Water Certifikat i Stora Barriärrevet. På grund av min fruktansvärda sjösjuka blev inte helgen så underbar som den kunnat bli, men tiden under ytan uppvägde allt mitt illamående över ytan. Att dyka omkring bland havssköldpaddor, hajar och otroligt färgglada fiskar är helt otroligt och något jag garanterat tänker fortsätta med.

Jag var också ute på en dagstur till olika regnskogar och vattenfall med en helgalen, skön guide och ett glatt gäng. Åkte upp ett par dagar till Cape Tribulation, vandrade i regnskogar, spanade på krokodiler och badade förstås.

När jag var i själva Cairns umgicks jag mest med Jennie från England, vandrade omkring, badade, solade och åt gott. En av de första intressanta sakerna jag upptäckte med Australien var kvantiteten av alla djur, de första 5 dagarna såg jag 6 olika sorters ödlor, det även mitt i staden.

Här är en del bilder från mina tre veckor i Cairns..






Breefing före varje dyk..



En av alla vackra fiskar vi såg.



White-tip reef-shark, min första haj på bild! Suddigt, men det spelar ingen roll! Otroligt mäktig upplevelse att simma tillsammans med hajar.





Hela dykgänget samlat, efter att vi kommet tillbaka från Stora Barriärrevet. Min sista kväll i Cairns.




En av alla fantastiska regnskogar jag vandrade runt i.



En skink!



Otroligt roligt nöje att glida nerför..





Millah Millah falls, en av Australiens mest kända, även med i Herbal Essensces-reklamerna, musikvideor m.m.
 


Längst Esplanaden i Cairns.



En stick-instect (alltså pinn-instekt)



Cape Tribulation



Min första vilda krokodil upptäckt