Känns ju lite trist... Nu har jag ju inte fått en ordentligt fastställd diagnos på grund av att det inte gått så långt att blodproven eller röntgen skulle visa förändringar och fastslå att det är det, men både läkare och de jag pratat med som är reumatiker tror att det är det. Å själv har jag inte hittat något alternativ på vad det skulle kunna vara annars. Tydligen är inte ovanligt att diagnosen tar lång tid att ställa.

 

Jag hade ett skov på ca 10 veckor med konstanta smärtor i händerna, främst lillfingrarna, i höstas. Sedan har det kommit lite till och från, lite varje dag, men inte lika konstant som då. Men denna vecka kom det tillbaka och det med besked. Jag har otroligt ont i framför allt högerhanden, och dessutom varit svagare där, tack och lov har vänsterhanden mått bättre så den har fått reda sig själv =) Jag har inte kunnat sköta mitt skolarbete som beräknat då jag de senaste dagarna bara orkat skriva ett par rader åt gången på datorn, sen har det gjort för ont. Så det kommer bli ersättningsuppgift för min del, men det får bara vara så.

 

Träffade min ena faster för ett par veckor sedan, hon har och har haft väldiga problem med reumatism sedan hon var i ungefär min ålder. Hon berättade att det dröjde jättelänge innan hon fick sin diagnos eftersom hon hade så atypiska symtom. Min sjukgymnast berättade att det varierar väldigt mellan symtom hos folk, tex blir de flesta reumatiker sämre av kyla, men en del blir faktiskt bättre. Usch för dessa autoimmuna sjukdomarna =(

 

Eftersom det är så väldigt växlande från dag till dag hur man mår, så kan det ju ställa till en del problem.. Att jag har ont är inte det största problemet egentligen, utan det är den plötsliga svagheten som kom nu i veckan och som kan komma när som helst. Jag är singel och har ingen familj i närheten och då blir man rätt hjälplös om det skulle bli riktigt illa någon period.

I fredags skjutsade jag min underbara mamma och hennes man till Skavsta flygplats för de skulle resa ner till Spanien igen. Så nu ska de tillbringa 2 1/2 månad till i värmen, välförtjänt! <3

Eftersom flygplatsen ligger så nära Nyköping, bara 10-15 minuter utanför, så var det ju givet att jag skulle hälsa på min favoritkusin Daniel och hans familj. Det var alldeles för länge sedan jag var där och sist vi träffades var när de var i Karlskoga i oktober och hälsade på hos Daniels föräldrar.

 

Daniel är ett år yngre än mig, och då hans mamma var våran (min och brödernas) dagmamma så har vi växt upp enormt tätt tillsammans och under uppväxten stod jag Daniel betydligt närmare än mina bröder då de var 4,5, 4,5 och 7 år äldre och hade varandra. Så våra familjer har alltid stått varandra väldigt nära och gör så fortfarande, jag brukar hälsa på hans föräldrar så ofta jag hinner. 

 

Deras barn, 5-åriga tvillingar, kände igen mig sedan oktoberbesöket så blygheten var det inga problem med och det blev knäsittning på en gång =) Det blev fredagsmys med pizza, godis och film med barn, hundar och katter. Mamma Mikaela kom hem från jobbet lite senare på kvällen. På lördagen gick hela familjen och jag in till stan, de shoppade lite och vi fikade på ett jättemysigt fik. Tyvärr behövde jag åka hem redan på lördagen eftersom jag hade en del att plugga och jag behövde hem till Skrållan, men jag kom inte iväg förens vid 20-tiden på kvällen, så det blev åtminstone ett dygn tillsammans med dem. Ska verkligen försöka komma iväg dit en sväng i sommar också.

 

 

Deras hundar Dogge och Dino tyckte att jag var helt okej som huvudkudde under fredagsmyset.

Så där, nu är vårterminen i full gång. Å jag känner mig riktigt motiverad. Det är så många intressanta moment under denna delkurs så jag har mycket att se fram emot. Vi kommer få göra en del besök, ute hos verksamma socionomer och även hos socialtjänsten. Vi kommer att ha samtalsövningar och denna delkurs handlar mycket om professionellt förhållningssätt och etiska överväganden. Under hela programmet så har vi något som kallas för personlig och professionell utveckling (PPU). Meningen med detta är att bli medveten om hur vi fungerar som personer och vad vi har för tankar, fördomar och förhållningssätt. Det handlar även en del om hur studierna fungerar, vad vi har lärt oss och vad vi kan göra bättre, men det viktigaste är just att medvetandegöra och förbättra våra möjligheter till att framöver bli bra socionomer.

 

Jag tror att det är omöjligt att vara helt fördomsfri, men det är viktigt att veta om och reflektera över de fördomar man har. Det finns säkert mycket som man inte tänker på. Men ska man arbeta med människor så är det så viktigt att man är medveten om vad man tycker och tänker, för då finns det förutsättningar att hålla tillbaka dessa fördomar och behandla alla på ett professionellt och rättvist sätt. Jag har alltid haft väldigt svårt för folk med starka fördomar, jag uppskattar inte alls när någon vräker ut sig något negativt om ett helt folkslag på grund av att de kanske träffat 4 från just detta folkslag som de tyckt varit idioter. Jag tror inte att de skulle uppskatta att själva bli satta i ett fack där de blir nedvärderade på grund av att de kommer från Sverige - "alla svenskar är så jävla ...... ". "Vi" vill gärna hävda att alla är individer som tycker och tänker olika, med olika erfarenheter och kunskaper (när vi pratar om oss själva), men ändå är det väldigt många som klumpar ihop andra nationaliteter eller religioner. Det brukar ju heta att fördomar handlar om okunskap, och ja, ibland verkar det stämma riktigt bra. Det är lätt att döma folk utan att veta något om dem, det är betydligt svårare att ta reda på fakta och bakgrund till varför människor reagerar eller beter sig som de gör.

 

I går var jag inne på SVT och kollade runt lite, gick in på dokumentärer, där hittade jag en kort serie på fyra program från Norge som heter Fjellfolk, och som handlar om 4 olika personer eller familjer som lever av eller på fjället på Vestlandet i Norge. Antingen är de fjällguider, jägare, jobbar på fjällhotell, eller bara trivs med att klättra, paddla, vandra eller åka skidor där. Å nu hittade jag en annan miniserie som heter Ut på tur - upptäck Norge och när jag ser Norges underbara natur så längtar jag som alltid tillbaka. Jag är ganska säker på att jag inte bott i Norge för sista gången, kommer nog åtminstone bli en tredje runda dit. Älskar verkligen det landet med de underbara människorna..

 

Vet ju att det finns så otroligt många fina ställen i Sverige också, men känns som att gemene man kanske inte värdesätter det på samma sätt som våra kära grannar, där är "ut på tur" en så naturlig del av livet. Nu har jag ingen tv, så vet inte om det finns, men skulle gärna se någon liknande serie om Sverige och dess natur. Det är så lite man vet om de stora nationalparkerna till exempel, som Sarek och Padjelanta. Eller varför inte lite närmare som Tiveden i Närke, Kosterhavet vid Strömstad eller Gotska Sandön. Det finns 29 nationalparker och över 3000 naturreservat i Sverige, varav över 200 naturrestervat i Örebro län, det är inte illa. Å det borde uppmärksammas mer tycker jag.. =)

 

Nu längtar jag tills snön försvinner och våren kommer så det blir dags för nya upptäcksfärder! I år ska jag åka iväg till något svenskt fjäll, även om det kanske blir en lättare tur till något mer sydligt fjäll, på bara ett par dagar. Men man måste ju börja någonstans.  

 

Bilder från min och mammas tur till Dovre fjell och Snøhetta, augusti 2012. Då jag äntligen fick se Myskoxarna som jag hade längtat länge efter.

 

 

Tänk när jag var en liten tjej, då var allt så enkelt och det enda jag behövde ägna mig åt var att strosa runt på farmors gård..  Lycka! Tillbringade många fina somrar där...

 

 

Hmm... Det är svårt det här med känslor.. Ibland önskar jag att man kunde stänga av dem och bara tänka rationellt och gå efter vad man vet är bäst. Men, det går ju inte tyvärr.. Känns dock som att det kommer lösa sig automatiskt av några skäl som är oundvikliga, så lägger inte ner för mycket tankeverksamhet och ångest i detta. Vet hur det kommer sluta, och det är nog det bästa i längden.

 

I övrigt var det sista dagen på höstterminen idag. Känns rätt så skönt. På måndag börjar vårterminen med kursen "Socionomens yrkeskunskaper och handlingsstrategier" som är en 15 poängskurs som kommer vara halva terminen. Jag tror att det kommer vara en väldigt intressant kurs, liksom den vi precis avslutat. Har skrivit det förr, men det känns verkligen som jag gjorde rätt som började på socionomprogrammet. Otroligt bra och seriöst upplägg. Riktigt tufft tempo och så kommer det fortsätta, men det tycker jag är bra. Vi hårdstartar med 7 böcker de två första veckorna. Nu ska jag verkligen försöka strukturera och planera studierna ordentligt. Vill verkligen lära mig så mycket som  möjligt och att kunskapen ska fastna, inte försvinna direkt kurserna är avslutade.

 

Annars har jag haft en fin dag. Har träffat två vänner, det ena var planerad sedan en stund tillbaka. Otroligt trevligt, så nu hoppas jag att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Imorgon åker jag och mamma till min ena bror och hans familj i Borlänge, ska bli riktigt trevligt!

 

God natt!

Har klagat förut på min självdisciplin, och inte har den blivit något bättre...

 

Finns mycket som jag borde bli bättre på, men att ta tag i saker och även att låta bli saker som inte är bra för mig, är jag enormt dålig på.

 

Hur som helst. Jag har kommit igång lite med motionen nu i veckan i alla fall och då vet jag att energinivån och orken generellt brukar bli betydligt bättre. Vilket i sin tur gör att jag tar tag i saker lite bättre.

Var även hos sjukgymnasten, som från och med nyår tydligen har bytt namn till fysioterapeut. Han var inte helt nöjd, och gav mig bakläxa. Han såg direkt att jag inte gjort de övningar jag borde ha gjort och att jag inte är helt på topp. Det kändes i alla fall som ett givande möte. Jag berättade vilka maskiner jag "brukar" köra igenom på gymmet och han berättade vilka jag ska undvika helt just nu och vilka jag ska satsa lite mer på. Blev glad för några utav mina favoritmaskiner var jättebra för min problematik så det är bara jag fortsätter med dem.Han förklarade även lite mer djupgående vad han tror mitt problem är nu när vi fått lite mer kött på benen efter det senaste året. Så nu jäklarns ska jag skärpa mig.

 

Om en vecka är höstterminen slut och då hoppas jag att jag kan få en omstart när det gäller studierna, för nu går det segt. Jag gör det jag ska, men i sista sekund och utan någon större motivation trots att det är jätteintressant. Å så vill jag ju inte ha det.

Ja, då var det plötsligt år 2014. Å det känns bra att lämna 2013 bakom mig. På det stora hela så var 2013 ett bra år. Jag lärde mig mycket, studerade psykologi och konflikthantering under våren och började på Socionomprogrammet i höstas, vilket känns helt rätt! Jag hamnade lite oväntat i några olika styrelser och fick lära mig mycket om organisationer och hur de fungerar. Mycket positivt, men tyvärr fick jag även erfara att det är oväntat mycket drama i flera organisationer och det verkar som att en del personer är med av fel orsaker.

MEN framför allt så träffade jag många nya människor varav flera kommer jag förhoppningsvis ha kvar i mitt liv länge.. =)  

 

Gick även en del intressanta kurser genom de olika organisationerna jag är med i, till exempel en första hjälpenkurs på ca 35-40 timmar för Civilförsvarsförbundets akutgrupp, å Risk och Säkerhet genom Svenska Blå Stjärnan. På hösten gick jag även grundkurs och kriskommunikation genom FRG (Frivilliga resursgruppen).

 

År 2014 ska jag försöka tänka lite mer på mig själv. Inte slita ut mig på samma sätt som jag gjorde under 2013. Sätta stopp innan det går för långt. Tror att det absolut kommer bli fullt rulle även i år, och så vill jag ha det, men jag ska försöka prioritera och hålla det i balans.. Å försöka komma ihåg att man kan bränna ut sig även på roliga saker..

 

Nu blir det myskväll hemma hos min vän Josefin och hennes härliga familj. Vänner ska prioriteras detta år, för de kom tyvärr långt bak under 2013. Å vänner ska man ju ta vara på... =)

 

2014 ska bli ett toppenår!