Trots att det inte blev så många timmar sömn i natt, så var det härligt att vakna av att solskenet trängde in genom dörrspringorna till sovrummet.. =)

Vanligtvis jobbar jag bara 2-3 timmar/dag när jag jobbar helg om det inte är grisning, eller tömning av smågrisavdelningen. Igår skulle egentligen veterinären kommit och kastrerat spädgrisarna, men han hade fullt upp med akuta saker som lamning och kalvning som inte gick som de skulle så då blev det inget. Dock så är det lag på att grisarna ska kastreras mellan dag 4 och 7, om jag inte minns fel, så därför räknas det som en "halvakut" sak och kunde inte väntas med tills på måndag. Därför kom han idag istället. Kändes väl inte helt skoj att tillbringa större delen av dagen inomhus när vi äntligen fick ett sånt fint väder, men så blev det. Hade ju bakat, så det blev en lång fika efteråt med veterinären, nya och gamla chefen.

När jag var färdig strax efter 16, så skyndade jag mig att slänga i mig mat och duscha och sedan hämtade jag Tinka. Jag kom på att jag skulle se lite på hur Tinka reagerar på folk när hon inte är hemma och lös på gården där hon är 99% av tiden. Då är hon först lite försiktig tills hon tagit sig en titt på personen och sedan så ska det GOOOOOSAS! 
 
Så jag stannade till vid en mataffär som ligger på väg ut i skogen, tog ut henne ur bilen och gick en liten runda utanför affären och vid sidan av parkeringen. Visst tittade hon på folk, men mer intresserad än så var hon inte.. Jag var betydligt mer intressant verkade det som. Hon gick runt på en liten gräsplätt så hon kom upp en dm från där jag gick och plötsligt så tittade hon på mig och hoppade upp på bakbenen och gav mig en ordentlig Tinka-omfamning. Vanligtvis får hon inte hoppa upp på mig, eller nån annan för den delen, men kunde inte låta bli att stå där och gosas en liten stund.. Vi blev ungefär lika höga när även hon blev "tvåbent" =) Goseplutten.. <3

Sen var det dags för skogstur. När vi kom fram till skogen mötte jag en man och hans golden retriver. Tinka har väl egentligen bara träffat Anka (nya chefens berner sennen)´förut. Så jag var nyfiken på hur hon skulle reagera på denna hund, särskilt när hon var kopplad, vilket hon fortfarande inte är så van vid. Kändes som att hela situationen skulle avgöras av hur den andra reagerade. Vi började prata och de fick hälsa. Tinka såg lite spänd ut och blev ett par cm högre, men den andra hunden verkade avslappnad så Tinka sänkte sig ganska snabbt. Han och golden hade varit ute och sprungit en timme, vilket jag tror var ganska bra, för då var hon trött och inte så intresserad av Tinka. Han sa att hon normalt sett är mycket livligare. De luktade på varandra och tittade, och sedan lade sig golden ner och Tinka gjorde detsamma.

Skogturen var väldigt trevlig, gick inte så fort allt gånger, fick stanna ibland och fundera lite på hur vi skulle gå. Blev omkring 5 km, och vi varierade oss och gick lite på stigar och över stock och sten (å mossa). Är så otroligt skönt att ha GPS på mobilen så man kan gå precis vart man har lust och ändå inte behöva vara rädd för att gå vilse. Å samtidigt kunna se hur långt man har gått.
Får se var vi ska gå imorgon..



Tinka och nya kompisen





Är väldigt fina och bra stigar och lite då och då kommer man till vägval...





Tinka i trollskogen

Desto tröttare på dagen...

Sitter här och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket, så att jag kan gå och lägga mig. Innan 22 är det ingen idé att ens tänka på att sova för då vaknar jag vid 03 och är klarvaken. Det är otroligt vilken skillnad det gör när man går och lägger sig. Om jag däremot går och lägger mig vid 03-05 (nattuggla som jag är), då kan jag sova hur länge som helst utan att känna mig utvilad. Om jag är ovanligt trött och kanske går däckar vid 21 en kväll, så vaknar jag alltid efter max 5 timmar och kan inte somna om.. Verkar som att de där timmarna mellan 22 och 02, är mest effektiva oavsett när man gått och lagt sig. Iaf är det så för mig. Har bara så väldigt svårt för att gå och lägga mig före 00.. =) Är väl kanske därför jag aldrig känner mig utvilad när jag vaknar trots att jag oftast sover 7 1/2 timme varje natt.

I natt kunde jag hursomhelst inte sova, så jag ställde till ett litet bak så där vid midnatt.. =) Det blev cupcakes även denna gång, men med chokladfudgefrosting istället. Tycker de frosting jag gjort förut ofta blir alltför söta, och kaffe blir liksom ett måste att dricka till, men denna är en klar favorit hitills.  

Har hittat receptet på denna frosting, och många andra trevliga recept på: Marias cupcakes

 

Den sista veckan har jag gått in i min sedvanliga bubbla, som alltid när grisningen börjar och det är 1000 saker att tänka på. Så det har inte blivit så mycket annat spännande den här veckan. Men lite bakning fick jag iaf till i början av veckan. Jag ville prova nåt nytt, så gav chokladcupcakes med vaniljfrosting ett försök. Å jag blev nöjd med resultatet. Oftast brukar jag göra kladdkakemuffins för att jag tycker det är så gott när det är lite kladdigt. Men jag tycker att de fort blir torra. Så jag provade en "vanlig" chokladmuffinssmet denna gång, och det blev perfekt! Otroligt goda och saftiga.

Hade i lite röd hushållningsfärg så frostingen blev ljusrosa, även om det ser vitt ut på bilderna. De flesta hade jag frosting på och gav bort till Eli och hennes familj. Men några sparade jag, både med och utan frosting och åt upp själv.. =) Åt upp den sista 5 dagar efter bakning och den var fortfarande lika mjuk och saftig som första dagen. Så den passar perfekt om man ska ge bort det eller vill baka utan att äta upp allt på en gång. Men självklart till ett kalas också.. ;)






För öva lite mer på att spritsa ut frostingen, men för att vara min andra gång så får jag vara nöjd. Ska införskaffa mig nya tyllar och testa ut olika spritstekniker.

Mamma kom i fredags strax efter lunch. Jag hade ont i ryggen (min skeva svanskota) så allt tog dubbelt så lång tid på jobbet, men jag hann iaf klart med alla måsten innan hon kom. Hade tack och lov jobbat en del på torsdagskvällen, så jag har inte så mycket som skulle hinnas med.

Vi åt lite lunch, sen gick vi och hämtade Tinka och åkte iväg till skogen och gick en tur. Otroligt härligt väder var det och extra trevligt att vara ute i skogen medans solen sakta håller på att gå ner. Tinka är fortfarande lite som ett plåster på mig när vi är ute och går. Hon ser och beter sig avslappnat, så jag tror inte hon är osäker eller rädd. Utan jag tror hon inte gillar känslan av att kopplet spänns runt halsen, så hon håller sig alltid tätt inpå mig när hon har det på sig, så det aldrig sträcks. För att se om det stämde så tog jag av henne kopplet och släppte henne de sista 50 metrarna när vi gick tillbaka till bilen. Hon höll sig fortfarande nära, men hon sprang runt och undersökte lite mer och var några meter ifrån mig. Hon lyssnar bra och kommer när jag kallar. Men kommer så klart att ha henne kopplad när vi är ute eftersom jag inte vill störa djurlivet och jag måste dessutom få mer erfarenheter på hur hon reagerar på andra människor och hundar innan jag ens skulle fundera på att släppa henne lös.



(Mamma och Tinkeling)

På kvällen åt vi tacos och tittade på tv. Å spelade yatzy, det gjorde vi även igår kväll.. =)

Gårdagen tillbringade vi några timmar på köpcentret och jag köpte bland annat en klänning till min brorsdotter Clara som fyllde 3 år i torsdags. Sedan åkte vi runt lite och gick bland annat en sväng längst Mjösa-stranden. Mjösa är Norges största sjö, som bara ligger ett par kilometer från gården.

 

(Det eldades frisk på åkrarna runt omkring Stange igår. Knappt en åker som det inte brann på. Idag förstod jag varför alla hade så bråttom att få det gjort, det har snöat hela dagen.)








Sen hämtade vi Tinka och provade ut en mysig vandringsstig i en gammal granskog. Jag får verkligen inte nog av att vandra i skogen.. Är så härligt tycker jag..
På kvällen blev det lite lyx med massa räkor, vitlöksbröd och vin (för mamma) och cola för mig... ;)

Idag har det varit kalas för Clara i Karlstad så mamma åkte härifrån så fort vi vaknade. Så idag har jag jobbat några timmar och jag fasar över hur den kommande grisningsveckan kommer bli.  
Min nya chef har varit ordentligt förkyld hela veckan och bara blivit sämre eftersom det aldrig finns tid för någon vila för honom, idag kunde han knappt prata och såg helt slutkörd ut. Jag ringde Ole, min gamla chef som fortfarande jobbar 120%, för att uppdatera honom kring den kommande brunsten. Han fick heller knappt fram ett ord. Han har förmodligen lunginflammation...
Jag är helt frisk, hur nu det är möjligt när alla jag träffar är minst sagt dödsförkylda, men jag hoppas att det fortsätter så.. För jag brukar ha fullt upp att hinna med allt under en "vanlig" grisningsvecka, men nu måste jag även försöka underlätta och ta över så mycket som möjligt för cheferna. Samtidigt får jag ju inte slita ut mig för mycket, för då ökar ju chanserna att även jag blir sjuk.. Så detta blir skoj..
Ska satsa på 9-timmars sömn och c-vitaminchocker och hoppas på det bästa.

I augusti har jag och Pillan planerat att vandra tillsammans under ett par dagar. Även hennes små sötnosar till hundar Nevill och Lillibi ska ju så klart med! Efter lite funderingar kom jag med förslaget på tre etapper av Bergslagsleden. Å det tyckte Pernilla lät bra, så det lutar åt att det blir dessa. Verkar vara en fin vandringsled och vad jag har kunnat läsa mig till på internet så är just de etapperna bland de finaste. Tillsammans ska det ta ca 10 timmar att vandra, men det beror ju så klart vilken fart man har. Ser fram emot det otroligt mycket!

Har även börjat planera min och mammas Dovre-tur. Hört mig för vart i detta stora naturområde man har störst chans att se Myskoxar. Kan ju aldrig garantera något, men eftersom jag inte vet hur långt mamma orkar gå så är det bra att iaf ha så stora chanser som möjligt.

Förra sommaren när jag tältade så saknade jag att ha en ordentlig ryggsäck. Hade en jättebra ryggsäck när jag reste runt i Australien, men den fick jag göra mig av med när jag fick med mig otrevliga "husdjur" hem därifrån.

Så i går åkte min snälla mamma till XXL och köpte en ryggsäck jag hade spanat in. Så den ska provas ut ordentligt när hon kommer nu i helgen. Är ju viktigt, eftersom ryggsäckar sitter olika på alla. Det är rea nu på en massa saker på XXL, däribland min nya ryggsäck, så är helnöjd. Det var den enda jag hittade som matchade mina krav, så jag hoppas verkligen den känns lika bra när jag bär den.

Jag blir så rastlös när jag väl bestämt mig för något och sedan måste vänta länge innan man får sätta igång..

Det är annat med en resa eller nån liten sak man ska göra, tycker om att kunna se fram emot sånt, då blir det dubbel glädje.. =)  

Men när det handlar om att förändra en stor del av sitt liv, "att börja om" och avsluta något, så känns det lite som att man hamnar i en bubbla där man bara går och väntar på att det ska ske.

Vet ju att det bara kommer säga svisch tills dessa fyra månader är över, för jag kommer ha fullt upp de flesta dagar. Men just nu känns det väldigt länge kvar. Har iaf börjat göra lista över vad som måste göras kring det som har med flytten att göra. 
 
Har fått till uppgift att göra en enklare lista, och en lista där precis allt står nedskrivet över vad som ska göras på jobbet under varje 5,5-veckors period. Det blir nog en bok skriven när jag är färdig. Har tre perioder kvar tills jag slutar, så ska sätta igång imorgon och sedan lägga till efterhand som jag kommer på fler saker. För på tisdag börjar nästa period när vi tömmer smågrisavdelningen och sedan är det full rull nästkommande två veckor med inseminering och grisning. Så nu i helgen tar jag det så lungt som möjligt och vilar upp kropp och själ.. =)

Blir så frustrerad av att läsa sånt här... 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14641380.ab 

Sverige verkar oerhört slappa när det gäller kriminella personer som inte är födda eller uppvuxna i Sverige och som väljer att utnyttja systemet.   
Men "vi" slänger ut familjer, eller personer, som är allvarligt sjuka eller som bott hela sitt liv i Sverige och som inte har något kvar i sitt så kallade hemland. Att någon kan sitta och bestämma att små barn, ensamma, ska tillbaka till ett annat land är för mig helt obegripligt. Har så otroligt svårt att lagen kan säga att det är så det ska vara.

Förstår att migrationsverket har lagar att följa, men när det uppenbarligen inte fungerar, eller när lagarna tolkas fel, så får ju i så fall lagarna ändras.
Att behandlingtiden för att komma fram till ett beslut ska ta sån tid att barn kan födas och/eller åtminstone levt här största delen av sitt liv, innan de ska ryckas upp ur sin trygghet känns oerhört tragiskt. Det ska inte ta 10 (!!!) år för dem att få ett svar. 

Dessa exempel nedanför är förhoppningsvis undantagsfall, men tyvärr tror jag inte det...  

"Trebarnsfamiljen Arustamjan/ Danielian hade bott i Sverige i tio år. Pojkarna Haik, 17, David, 15 och Valerik, 13, hade bott i Ånge i större delen av sitt liv. Efter nästan fyra år verkställde gränspolisen Migrationsverkets beslut och utvisade familjen till Armenien på luciamorgon."

"Syskonen Hiyab, 3, och Deymond, 5, hittades övergivna i oktober 2010 i en lägenhet i norra Sverige förra hösten och placerades hos en fosterfamilj. De hotades att utvisas till Italien utan föräldrar eller rätt språk. Dessutom är Deymond autistisk och har epilepsi. Migrationsverket ändrade sig och pojkarna fick permanent uppehållstillstånd."

"91-årig Ganna Chyzhevska, hjärtsjuk, dement, nästintill blind, har hela sin familj i Sverige. Hon skulle slängas ut ur landet den 16 oktober till Ukraina, men utvisningen sköts upp av Europadomstolen. Regeringen lämnade i december in ett yttrande om huruvida hon skulle få stanna. Svaret blev nej, men ärendet är ännu inte avgjort."

både för Tinka och för min egen del =)  

Tinka har mått bättre idag och åt lite idag, även om hon har en bit kvar tills hon är sitt vanliga 110%-iga jag.

Nu lutar det mycket starkt åt att jag blir student till hösten och de kommande 3 år. Har sökt en utbildning och kommer att komma in, om inget märkligt händer, så det är bara upp till mig och vad jag vill i mitten på sommaren när antagningsbeskedet kommer. Men som jag känner nu, vill jag absolut studera, och programmet är intressant. Fick tipset av min vän Pillan, som även hon tänkt plugga detta program. Hon tyckte att det skulle passa mig bra och efter att jag tittat igenom kursprogrammet och googlat en massa så känner jag det också.

Har så otroligt mycket att se fram emot känner jag, även om det dröjer några månader innan det börjar på riktigt. Har en massa trevliga planer och jag längtar så! 
Har helt otroligt fina vänner och allt känns stabilt och bra.
Just nu har jag inte ett enda problem, vet att det kan ändras på ett ögonblick, så det gäller att njuta.

Är ganska skönt att vara jag just nu.. =)

I går kväll när jag skulle iväg och shoppa lite så kom Tinka springandes mot mig och så stoppade hon plötsligt och hostade och försökte spy, innan hon gick vidare fram till mig. Sen höll hon på och småhosta lite då och då. Först trodde jag att hon hade satt nåt i halsen, men det var ganska tydligt tyckte jag att det kom från lungorna eller eventuellt magen. Tydligen så hade hon hållt på så sedan eftermiddagen. Hon var ju pigg och lika gosig som vanligt. Så jag och bonden blev eniga om att vi skulle vänta till idag och se hur hon mådde då.

I morse hade han stängt in henne i smittslussen utanför mitt kontor så vi hade lite mer koll på henne. Hon var fortfarande pigg, men varje andetag hördes tydligt och plötsligt såg jag att hon hade hostat upp blod. Så då ringde jag till bonden så då åkte de till veterinären. Veterinären tror att det är lunginflammation, så nu går hon på mediciner.
Ska tillbaka efter påsk på uppföljning. Var precis och hälsade på henne och jag tycker hon hostar mindre, och andas bättre, men jag tycker faktiskt att hon är betydligt slöare än förut, och hon ville absolut inte ut. Vilket är väldigt speciellt för henne som vanligtvis kanske är ute 12-15 timmar varje dag och nästan aldrig vill vara inne, förutom på nätterna..

Vi får se hur hon mår i morgon... Hoppas hon blir piggare kommande dagar iaf. Tycker så synd om lilla tjejen, hon såg så ynklig ut nu. I dag när hon var vid kontoret så satt vi på golvet tillsammans med huvudena i hop och myste.