Strax innan jul kom min barndomsvän Tina hit med hennes 10 veckor gamla dotter. Jag skulle opereras den 21:a och så fort hon fick veta om operationen så bestämde hon sig för att komma hit och vara med som stöd och sällskap. Det var länge sedan vi hade gott om tid tillsammans så det var riktigt trevligt att de kom hit. Kvällen innan operationen satt vi, som alltid när vi ses, länge och pratade. Å vi var väl inte direkt pigga dagen efter när vi skulle upp klockan 5.
Operationen gick bra, men jösses så trött jag var när jag vaknade upp. Så under tre timmar sov jag som en stock, med undantag för när de väckte mig för att kolla till mig. Fick lite dåligt samvete för att jag sov så länge eftersom jag visste att Tina inte hade så mycket att pyssla med under tiden, men tydligen så sov både hon och lilla Juliette minst lika mycket ute i väntrummet.. =)
På eftermiddagen åkte vi tillbaka hem till mig och vi åt och hade det mysigt. Jag hade fått en julgran av min chef, så den släpade Tina upp, eftersom jag hade fått strängt förbud att bära något som helst de kommande dagarna. Men kände mig ganska pigg efter alla timmar med sömn, så lyckades pynta granen, även om jag fick ta ett par pauser emellanåt. Dagen därpå, så tog vi det lungt, jag förberedde en del på jobbet med chefen och blivande chefen och skrev en massa lister på vad som skulle göras kommande dagar.
För senare på kvällen åkte vi till Värmland för att fira jul med våra nära och kära!
De senaste dagarna känns det som att jag inte gjort annat än att fundera.. Øver mitt liv, min framtid, kärlek och vänskap.. Å inte har jag kommit fram till speciellt mycket. Idag har mina nuvarande och blivande chefer haft möte kring övertagandet av gården, så imorgon får jag veta mer hur planerna ser ut. Oavsett vill de ha kvar mig, men om jag vill vara kvar eller ej beror mycket på vad de kommit fram till idag. Å vem som kommer vara min chef i praktiken den kommande tiden, inte bara i teorin.
Vad gäller mina vänskapsrelationer så har det känts som att ett par av dessa det senaste året håller på att ta slut. Vi har glidit ifrån varandra och trots att jag gjort det jag kunnat så har det inte blivit bättre, och då kan jag inte göra så mycket mer. Känns jättetråkigt för det är två av de som betyder mest, men om de inte känner likadant så är det inte så mycket jag kan göra åt. Trots mitt flackande de sista 6 åren så har jag haft glädjen av att ha kvar alla mina nära vänner och det är de jag försökt prioritera så gott jag kunnat när jag är i Sverige eller Halden och hälsar på. Jag har inga bekanta, utan pga mitt liv så har jag fått sålla bort såna relationer och prioritera att ha kvar relationerna med mina närmaste. Samtidigt så är det ganska många nära vänner jag har och ibland känns det stressigt att hinna träffa dem. Jag får liksom aldrig tillräckligt med tid att träffa dessa 7 i Karlskoga- Karlstad och de 3 i Halden-Oslo. Men det är riktigt nära vänner, som jag kan prata med om precis allt. Men tack vare internet så har det gått fint och det känns som att de inte har några problem med att jag bara hinner träffa dem 3-4 gånger/år. De har ju sina egna liv, med barn, man, studier och jobb. Men som sagt, nu känns det som att jag är på väg att förlora två av de jag tycker allra bäst om och det känns jättetråkigt.. Men livet och relationer förändras väl... Å det är väl bara att acceptera.
Tess - kommer jag iaf alltid ha kvar som en av mina närmaste. Har känt varandra i 12 år nu och har massa år att se fram emot. Det spelar ingen roll om vi inte setts på länge, utan det är alltid lika trevligt. Senast i går pratade vi på telefon och hon är en otroligt bra tjej att ventilera tankarna med.
Gemensamt för alla mina vänner är att det är viljestarka, smarta och fina personer som går sin egen väg och som jag blivit imponerad av många gånger. Å som jag är otroligt tacksam för att ha i mitt liv!
Vad gäller mina vänskapsrelationer så har det känts som att ett par av dessa det senaste året håller på att ta slut. Vi har glidit ifrån varandra och trots att jag gjort det jag kunnat så har det inte blivit bättre, och då kan jag inte göra så mycket mer. Känns jättetråkigt för det är två av de som betyder mest, men om de inte känner likadant så är det inte så mycket jag kan göra åt. Trots mitt flackande de sista 6 åren så har jag haft glädjen av att ha kvar alla mina nära vänner och det är de jag försökt prioritera så gott jag kunnat när jag är i Sverige eller Halden och hälsar på. Jag har inga bekanta, utan pga mitt liv så har jag fått sålla bort såna relationer och prioritera att ha kvar relationerna med mina närmaste. Samtidigt så är det ganska många nära vänner jag har och ibland känns det stressigt att hinna träffa dem. Jag får liksom aldrig tillräckligt med tid att träffa dessa 7 i Karlskoga- Karlstad och de 3 i Halden-Oslo. Men det är riktigt nära vänner, som jag kan prata med om precis allt. Men tack vare internet så har det gått fint och det känns som att de inte har några problem med att jag bara hinner träffa dem 3-4 gånger/år. De har ju sina egna liv, med barn, man, studier och jobb. Men som sagt, nu känns det som att jag är på väg att förlora två av de jag tycker allra bäst om och det känns jättetråkigt.. Men livet och relationer förändras väl... Å det är väl bara att acceptera.
Tess - kommer jag iaf alltid ha kvar som en av mina närmaste. Har känt varandra i 12 år nu och har massa år att se fram emot. Det spelar ingen roll om vi inte setts på länge, utan det är alltid lika trevligt. Senast i går pratade vi på telefon och hon är en otroligt bra tjej att ventilera tankarna med.
Gemensamt för alla mina vänner är att det är viljestarka, smarta och fina personer som går sin egen väg och som jag blivit imponerad av många gånger. Å som jag är otroligt tacksam för att ha i mitt liv!
För drygt 1 1/2 år sedan så fick jag ju min stora dröm uppfylld genom att jag fick komma till Trowunna Wildlifepark och vara volontär. Det hade jag aldrig kunnat tro när jag ett par år tidigare satt och hoppade av upphetsning i soffan i Halden när jag såg Androo Kelly presentera Trowunna på Animal planet. Mamma stod i köket och jag ropade att hon var tvungen att komma och titta. För jag blev så lycklig över att det faktiskt fanns ett rescuecenter som var specialiserat på BÅDE tasmanska djävular OCH wombats - mina två stora passioner. Men att jag någonsin skulle få möjlighet att arbeta med dessa djur och framför allt tillbringa tid på det stället, kändes helt orealistiskt..
Men det blev ju faktiskt verklighet! Å hade jag inte redan bokat hemresan till Sverige när jag kom dit så hade jag blivit kvar där betydligt längre. Vanligtvis är det bara forskarstudenter som betalat massor för att få komma dit, men de verkade tycka om mailet jag skickade. Å tydligen uppskattade de mitt arbete där så de ville att jag skulle stanna. Men pengarna børjade ta slut och som sagt, flögresan hem var bokad och betald..
Hursomhelst ploppade det upp ett mail häromdagen, från självaste Androo- ägare och forskare. Där han undrade hur det var, och framför allt uppdaterade mig hur det har gått med de djur jag jobbade mest med. Lily är kvar och kommer förmodligen vara kvar. Hon är alltför tam. Vanligtvis så brukar wombat vid 2 års ålder plötsligt bli rädda eller aggressiva mot människor, oavsett hur tama de varit innan. Men det har inte skett hos Lily och nu är hon 4 år. Jag var ju där mitt under djävularnas parningssäsong och detta år blev det tydligen 11 st små djävulsbebisar.. =)
Lilla wombatarna Kinta och Otto som snart är 3 år, har flyttat till USA (Albuquerque) och därigenom blivit nordamerikas första wombats. =)
Jag googlade lite och hittade faktiskt Otto, som nu är betydligt större än när jag umgicks med sötnosen.. =)
Här är bilden när jag var där och Otto var 12 månader:
Bebisarna Otto och Kinta.. =)
Otto - lite avslappnad... ;) Å liten och søt...
Här är de bilderna jag funnit från djurparken de är på i USA, Otto har blivit en vuxen kille:
Otto gosar med sitt gosedjur, där har han precis kommit till USA, ca 2 år.
Å söta Nevill som var den första djävulen jag hanterade hittade jag också informaion om. Nevill var mer som en hund pga en hjärnskada efter en bilolycka, och ingen trodde väl att han skulle kunna umgås med andra djävular pga sitt mentala tillstånd. Men för ett par dagar sedan fick jag genom ett youtube-klipp veta att han faktiskt lyckades para sig och blivit pappa till 5 st små-djävular.. =) Otroligt kul!
Mäktigaste upplevelsen ever... =) Med lilla Nevill... =)
Å här får man se honom lite större med hans kompis Melody. Stephanie är guiden som pratar.
Men det blev ju faktiskt verklighet! Å hade jag inte redan bokat hemresan till Sverige när jag kom dit så hade jag blivit kvar där betydligt längre. Vanligtvis är det bara forskarstudenter som betalat massor för att få komma dit, men de verkade tycka om mailet jag skickade. Å tydligen uppskattade de mitt arbete där så de ville att jag skulle stanna. Men pengarna børjade ta slut och som sagt, flögresan hem var bokad och betald..
Hursomhelst ploppade det upp ett mail häromdagen, från självaste Androo- ägare och forskare. Där han undrade hur det var, och framför allt uppdaterade mig hur det har gått med de djur jag jobbade mest med. Lily är kvar och kommer förmodligen vara kvar. Hon är alltför tam. Vanligtvis så brukar wombat vid 2 års ålder plötsligt bli rädda eller aggressiva mot människor, oavsett hur tama de varit innan. Men det har inte skett hos Lily och nu är hon 4 år. Jag var ju där mitt under djävularnas parningssäsong och detta år blev det tydligen 11 st små djävulsbebisar.. =)
Lilla wombatarna Kinta och Otto som snart är 3 år, har flyttat till USA (Albuquerque) och därigenom blivit nordamerikas första wombats. =)
Jag googlade lite och hittade faktiskt Otto, som nu är betydligt större än när jag umgicks med sötnosen.. =)
Här är bilden när jag var där och Otto var 12 månader:
Bebisarna Otto och Kinta.. =)
Otto - lite avslappnad... ;) Å liten och søt...
Här är de bilderna jag funnit från djurparken de är på i USA, Otto har blivit en vuxen kille:
Otto gosar med sitt gosedjur, där har han precis kommit till USA, ca 2 år.
Å söta Nevill som var den första djävulen jag hanterade hittade jag också informaion om. Nevill var mer som en hund pga en hjärnskada efter en bilolycka, och ingen trodde väl att han skulle kunna umgås med andra djävular pga sitt mentala tillstånd. Men för ett par dagar sedan fick jag genom ett youtube-klipp veta att han faktiskt lyckades para sig och blivit pappa till 5 st små-djävular.. =) Otroligt kul!
Mäktigaste upplevelsen ever... =) Med lilla Nevill... =)
Å här får man se honom lite större med hans kompis Melody. Stephanie är guiden som pratar.
Jag har inte framkallat ett foto på flera år, och med tanke på att jag är ganska besatt i att fotografera så finns det ganska många kort att välja på. Hade inte ens ett kort på Clara eller Hannes och de blir 3 år om några månader, så det var på tiden. Så i söndags och måndagskväll satt jag vid datorn och valde ut och redigerade de kort jag ville framkalla från 2009-2011. Blev sammanlagt ca 200 foton, några förstoringar och ett gäng kopior. Australienbilderna får jag framkalla i nästa runda. Men vill inte vänta för länge med det heller, vill komma ihåg så mycket som möjligt. Redan i onsdags låg de i brevlådan så ikväll har jag sorterat dem och satt in dem i fotoalbum. Kopiorna kommer jag ge till min mamma, bröder och ett par vänner, då det till största del är kort på deras söta barn. Blir som en extra liten julklapp till dem.. =)
Brorsan med Gabriel och nyfødda Hannes før 2 1/2 år sedan..
Clara midsommar 2010..
Detta fick bli en førstoring..
Hannes julen 2010..
Gabriel och mamma på skogstur..
Brorsan med Gabriel och nyfødda Hannes før 2 1/2 år sedan..
Clara midsommar 2010..
Detta fick bli en førstoring..
Hannes julen 2010..
Gabriel och mamma på skogstur..
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Dagarna i Karlskoga som jag hade før två veckor sedan blev väldigt bra.
Kom fram ganska sent på fredagskvällen och møttes med mammas nybakade lussebullar.. Mums.. =)
Lørdagen kom Andreas, Madelene och Clara før mamma skulle vara barnvakt åt Clara och Gabriel medans vi "ungdomar" roade oss i Ørebro. Jag och Marcus åkte først till XXL i Ørebro (min favoritaffär) och shoppade loss lite, och jag fick øgonen på en perfekt sovsäck som jag ska køpa i vår. Åh va gøtt det ska bli att ha møjlighet att tälta nær det ännu inte blivit så varmt. Sen møtte vi upp Martin och Evelina inne i centrum och åt en god lunch. Sen blev jag Evelina's projekt før dagen så hon valde ut en kjol, guldig topp och lite annat jag skulle ha på mig. Tror faktiskt aldrig att jag ägt en kjol førut, så det var väl på tiden. Totalt annorlunda stil mot vad jag brukar ha, så det var ovant, men det verkade som att folket tyckte att det var fint. Å den där kjolen har jag redan använt sedan dess.. =) Sen åkte vi hem till Martin och gjorde oss i ordning, drack lite innan vi tog taxi till Wong's där vi møtte upp Madelene och Andreas. Jøsses vad god maten var! Så där ska man absolut äta igen! Ska nog ta med mamma dit nån gång, och ha en mysig mamma-dotter middag.
Sen blev det taxi tillbaka till Martins lägenhet där vi drack och spelade spel, riktigt trevligt. Min kusin Henrik skulle ha konsert med sitt Rocka billy-band, så vi åkte in till centrum och lyssnade på dem. Riktigt bra, och trevligt att äntligen få träffa hans trevliga sambo. Men när klockan børjade närma sig 00.30 så børjade øgonlocken bli tunga både på mig och ett par andra. Så då åkte vi hemåt.. =)
Søndagen träffade jag søta Tess på stan i Ørebro och vi tog en mysig fika. Hann inte ses sist jag var hemma så det var trevligt att prata lite. Tillbaka i Karlskoga blev det mys med syskonbarnen innan de och deras føräldrar åkte hem till Karlstad och Borlänge. På kvällen gick jag øver till Anna "D" och umgicks med hennes familj en stund. Så søta barn hon har!
Måndagen åkte jag och mamma till Ørebro. Hon var ledig från jobbet och jag skulle äntligen få fixa till ryggen lite hos kiropraktorn. Hon är superbra. Hon knäcker inte, utan hon använder ultraljud och laser, som är mer effektivt och sliter tydligen mindre på kotorna. Sen fikade vi iaf och tog oss en tur på IKEA och XXL. På kvällen var jag bara hemma och myste med Skrållan och mamma. Tisdagen var det dags att åka tillbaka till Norge, men føre det stannade jag till i Karlstad och fick træffa det senaste tillskottet i min nærhet: Juliette, Tinas yngsta lilla dotter. Så søt, och så liten! Fødd 10 veckor før tidigt, men hade blivit 6 veckor nu nær jag var dr. Var længe sedan jag var dær också, så det var trevligt att træfffa henne och døttrarna.
Kom fram ganska sent på fredagskvällen och møttes med mammas nybakade lussebullar.. Mums.. =)
Lørdagen kom Andreas, Madelene och Clara før mamma skulle vara barnvakt åt Clara och Gabriel medans vi "ungdomar" roade oss i Ørebro. Jag och Marcus åkte først till XXL i Ørebro (min favoritaffär) och shoppade loss lite, och jag fick øgonen på en perfekt sovsäck som jag ska køpa i vår. Åh va gøtt det ska bli att ha møjlighet att tälta nær det ännu inte blivit så varmt. Sen møtte vi upp Martin och Evelina inne i centrum och åt en god lunch. Sen blev jag Evelina's projekt før dagen så hon valde ut en kjol, guldig topp och lite annat jag skulle ha på mig. Tror faktiskt aldrig att jag ägt en kjol førut, så det var väl på tiden. Totalt annorlunda stil mot vad jag brukar ha, så det var ovant, men det verkade som att folket tyckte att det var fint. Å den där kjolen har jag redan använt sedan dess.. =) Sen åkte vi hem till Martin och gjorde oss i ordning, drack lite innan vi tog taxi till Wong's där vi møtte upp Madelene och Andreas. Jøsses vad god maten var! Så där ska man absolut äta igen! Ska nog ta med mamma dit nån gång, och ha en mysig mamma-dotter middag.
Sen blev det taxi tillbaka till Martins lägenhet där vi drack och spelade spel, riktigt trevligt. Min kusin Henrik skulle ha konsert med sitt Rocka billy-band, så vi åkte in till centrum och lyssnade på dem. Riktigt bra, och trevligt att äntligen få träffa hans trevliga sambo. Men när klockan børjade närma sig 00.30 så børjade øgonlocken bli tunga både på mig och ett par andra. Så då åkte vi hemåt.. =)
Søndagen träffade jag søta Tess på stan i Ørebro och vi tog en mysig fika. Hann inte ses sist jag var hemma så det var trevligt att prata lite. Tillbaka i Karlskoga blev det mys med syskonbarnen innan de och deras føräldrar åkte hem till Karlstad och Borlänge. På kvällen gick jag øver till Anna "D" och umgicks med hennes familj en stund. Så søta barn hon har!
Måndagen åkte jag och mamma till Ørebro. Hon var ledig från jobbet och jag skulle äntligen få fixa till ryggen lite hos kiropraktorn. Hon är superbra. Hon knäcker inte, utan hon använder ultraljud och laser, som är mer effektivt och sliter tydligen mindre på kotorna. Sen fikade vi iaf och tog oss en tur på IKEA och XXL. På kvällen var jag bara hemma och myste med Skrållan och mamma. Tisdagen var det dags att åka tillbaka till Norge, men føre det stannade jag till i Karlstad och fick træffa det senaste tillskottet i min nærhet: Juliette, Tinas yngsta lilla dotter. Så søt, och så liten! Fødd 10 veckor før tidigt, men hade blivit 6 veckor nu nær jag var dr. Var længe sedan jag var dær också, så det var trevligt att træfffa henne och døttrarna.
