I lördags hade ju mina chefer bestämt sig för att överraska mig med någonting på kvällen.

När jag kom ut 16,37 ur duschen så insåg jag att det var 16,30 och inte 17,30 de skulle komma och hämta upp mig.. Ringde och jadå, om 7 minuter skulle de vara där. Har nog aldrig stressat så mycket. 7 minuter är ju inte mycket när man står i handduk med vått hår och inte har bestämt vad man ska ha på sig. Jag lyckades i alla fall hitta nåt, sminka mig och rusa ner till bilen när den kom. 

 

Vi körde långt och varken jag eller Grygori hade nån aning om vart vi skulle. Det jag hade fått veta var att jag skulle va finklädd, men inte "för" finklädd och att det viktigaste var att jag hade kläder nog på mig så jag inte skulle frysa. Å att jag kunde ha stövletter.. ;) 

 

Till slut efter en timmes körning kom vi fram till Gjøvik som ligger nordväst om Mjøsa. Det visade sig att vi skulle på en konsert/show på en jättefin gård. Först var det buffé, jättegod dessert och lite alkohol och sedan började showen. Det var riktigt bra. Det var ett band bestående av bland annat Ingvild Nagell-Dahl som är Ole-Bjarne's kusin så det var extra kul att han äntligen fick se henne uppträda annat än på tv. Hon är bland annat den som sjunger sångerna i den norska versionen av "Lets dance". Hon är gift med kapellmästaren Trond Nagell-Dahl i showen som annars är pianist i norska versionen av "Så ska det låta". Så de har nog en del rutin och det märktes. De sjöng och spelade covers, bland annat Coldplay, Michael Jackson, Lionel Richie och Adelé. Musikerna var också superduktiga. De hade 10-årsjubileum, de brukar spela några kvällar på denna gård varje sommar och detta var sista kvällen för i år. Vi hade även en liten privat show vid vårat bord, då tjejen närmast mig antingen var hög eller riktigt exentrisk, kanske både ock. Hon kunde inte sitta stil, och var helt exalterad och skrattade och grät om vartannat.. Ganska irriterande i början då vi satt så vi var tvungna att titta åt hennes håll för att se showen. Efter pausen blev vi dock vana så de gick att ignorera någorlunda.. =)

Åh jag var jättenöjd med kvällen! Dessutom fick jag en present, en bakgrej som jag avundades Eli när jag var där sist, så jag fick en likadan.. =) Å så fick jag kontanter och en fint brev och en jobbattest om hur länge jag jobbat, vad arbetsuppgifterna varit och hur jag klarat av jobbet.

 

Bland annat stod det: "Besetningen driftes som en 5,5 ukers puljedrift, og dette er en meget krevende driftsform der det kreves stor nöyaktighet og kunnskap, samt evne til å jobbe mye i perioder. Dette ansvaret har Elin Danielsson utfört meget godt och hon har også tatt ansvar for å sette i drift nye rutiner. Hon har gode samarbeidsevner, viser stor fleksibilitet og har stor omsorg for dyrenes velferd".... Så där ja, det gick ju bra det här.. =) Skönt att känna att de är nöjda med en när man slutar. 

 

En dag kvar, sen är mitt arbete på gården över.. Känns märkligt.. 

 

 

Häromdagen var jag iväg till hjelpekorpsen och umgicks lite med Lasse och Berit.

Vet inte om det är sista gången vi ses, men förmodligen, så lämnde min identifikationskort.

 

I kväll har jag varit iväg till Hamar och ätit pizza med Maren som brukar jobba extra här. I sommar jobbar hon på Norsvin, som bland annat föder upp avelsgaltar och bedriver forskning kring svin i Norge, så vi har inte setts så mycket. Eli forskar till exempel på det företaget. Maren skulle egentligen vara bortrest resten av veckan, så det var inte alls självklart, men jag blev väldigt glad över att vi hann få till en sista kväll innan jag flyttar.

 

Nu är Ole borta över helgen så jag passar Tinka och vi kollar av nöffisarna lite mer på kvällarna eftersom det normalt är han som gör det när det inte är grisning. Två av "damerna" ska grisa nu i helgen så jag sprang in för att ta mig en titt när jag kom hem. Inget på gång, men så plötsligt när jag gick ut så börjar det ula (vet inte hur det stavas) över hela gården. Brandalarmet hade gått i gång, och då låter det HÖGT! Ole var ju borta som sagt och jag behövde komma in huvudbyggnaden (hans hus) för att få slå av ljudet och se varifrån det larmade. Så där sprang jag omkring i klänning och stövletter fram och tillbaka över gården för att leta reda på nycklar, ringa till Ole å Ole-Bjarne, försöka avgöra vad som larmade och samtidigt inte bli döv på kuppen. Allt är seriekopplat så ljudet är minst sagt brutalt och det låter från alla håll och kanter och ular ut det över vidderna så därför blir det alltid lite extra stressigt för att inte få dit en massa grannar som undrar vad som sker. Till slut lyckades jag iaf komma in och få av larmet. Det var falskalarm som vanligt, men det kan man ju aldrig veta säkert. Det var inte helt så jag hade tänkt avsluta kvällen.

 

I morgon kväll ska Eli och Ole Bjarne hitta på något tillsammans med mig och Grygorii. Först var det tänkt att vi skulle bowla, men nu har de hittat på något annat, som är hemligt. Så det blir intressant! =) Trevligt att de anstränger sig för att göra en fin avslutning för mig.. =) Godingarna!

 

Nu är alla räkningar uppsagda och betalade, bilen borta och allt som hörde med den, och allt annat fixat. Så nu är de bara de sista 4 dagarna på jobb, inget som behöver tänkas på och sedan packning, rengöring och Norgetur med mamma. Äntligen!

 

 

 

I dag var det en 20-årig tjej som lade ut en bild på sig själv på en badstrand på sin facebook-sida. Plötsligt hade bilden spridit sig och tusentals hade "gillat" och kommenterat den. Snart hamnade den även i närbilagan på aftonbladet och även i norska nätbilagor. Det som väckte uppmärksamhet var att hon inte har den smala sk. idealkroppen och ändå vågade visa upp sig. Hon hade skrivit nån kommentar till bilden om att "om smala tjejer kan lägga ut bikinibilder så kan väl jag". 

 

Om hon är överviktig eller ej får ni själva bedömma. Jag tycker hursomhelst att det är skönt och uppfriskande med en tjej som står för hur hon ser ut och är nöjd. Jag vill helst inte visa mig alls i bikini, men även jag fick en bättre känsla i o med bilden och tänkte lite som så att kan hon så kan väl jag. För jag skulle älska att trivas och tycka om hur jag ser ut, men nu gör jag inte det och då försöker jag göra något åt det. 

 

Men det som gör mig mörkrädd är vilka fruktansvärda kommentarer folk faktiskt skriver på facebook kring denna bild. De som tycker att hon är tjock/överviktig/fet skriver om hur äcklade de blir, hur fruktansvärt fet hon är, och jag har till och med sett folk som skriver "gå och dö"! 

 

Många av de som hyllar henne och hennes kropp är inte mycket bättre dom. För de klankar istället ner på smala tjejer genom kommentarer som "vem vill ha en planka", "så där ser en riktig kvinna ut" och "ben är för hundar, inte för män", även om det inte är lika aggressivt.. 

 

Kan man inte acceptera att alla ser olika ut, att alla gillar olika typer, och sluta klaga så på andra människor? Jag kommer aldrig tro nåt annat än att folk som snackar skit och klagar på andra är olyckliga och osäkra människor som av någon anledning inte är nöjda med sig själva. För är man lycklig över sig och sitt liv så bör man inte se nån anledning i att klanka ner på andra. Å efter att ha läst dessa kommentarer så blev det tydligare än någonsin.. På facebook är ju dessutom de flesta som skriver öppna med vilka de är, vilket iof för min del bara är positivt för då ser man vilka idioterna är. Skulle jag se nån av mina "vänner" på facebook skriva så nedlåtande åt någon, skulle den personen raderas på en gång.  

 

Går verkligen folk runt och tänker så i vardagen om andra? 

 

Nu går jag och läser en bok... God natt

I kväll sålde jag till slut min kära bil. Känns lite vemodigt, tyckte väldigt mycket om den.

 

Priset blev lite lägre än vad jag hoppats på från början, men det blev bra till slut. Det var en far och son som tittade på den i går och som var intresserade, men de lämnade såna skambud, och det var liksom antingen eller, så det tackade jag nej till. Otrevligt och snålt folk är det värsta jag vet.. I kväll var det en annan far och son, plus en kompis till pappan som kollade bilen ordentligt. De var väldigt positiva och det kändes betydligt bättre att sälja bilen till dem.

 

Vet ju att det är vanligt med lögner, lurendrejerier osv inom bilförsäljning, men det gör det ju inte roligt när folk håller på. Jag har ju liksom inte haft nån pappa/bror/kompis som kunna tittat på bilen och sagt vad den är värd eftersom det handlar om helt andra summor i Norge. Så jag har bara fått gå på känsla, jämföra med liknande bilar och köra på.

 

Men nu är pappren påskrivna, kontanterna i fickan och bilen borta. Bara registrera ägarbyte i morgon och uppsägning av försäkring kvar så är det helt klart. Det känns otroligt skönt att vara klar med det och slippa tänka på det nästa vecka när jag ska resa med mamma och flytta hemåt. Det största orosmomentet borta! =)

 

 

 

 

 

 

Jag har märkt av ett litet speciellt beteende hos folket på gården nu. Nu när jag bara ska vara kvar en vecka till så har plötsligt både nya chefen och gamla chefen fått väldigt bråttom med att hinna få lite ledigt. Som gårdsägare/arbetare så är det väldigt sällan det finns möjlighet att ta ledigt. Senast den gamla bonden hade en ledig dag var omkring 3 år sedan. Nya chefen tror jag hade några dagars semester med familjen under förra sommaren, men det var innan de tagit över denna gården som tillhör Eli, frun. Då hade de "bara" hans gård som han tagit över från sina föräldrar, med köttdjur och kycklingar plus att han jobbade heltid som revisor. Med grisar, speciellt avelsdjur ökar arbetsbördan betydligt och jag vet inte riktigt hur de tänkt framöver, eftersom meningen är ju att Ole (gamla bonden) ska kunna gå i pension snart eftersom han blir 65 nästa år och har ont precis överallt. Som det är nu har han fått lite avlastning av svärsonen, men han kommer säkert upp fortfarande i åtminstone 150% arbete i månaden. Så en till heltidsperson är ett måste om de ska klara av att få ihop det utan att jobba ihjäl sig. 

 

Så som sagt, nu har de förstått att om de ska få ledigt, så får de passa på medan jag är kvar. Så igår och idag har nya chefen varit i deras stuga med familjen, antar att den stugan inte är överanvänd.. Å imorgon ska faktiskt gamla bonden åka över till Stavanger och han kommer inte hem förrens den 31:a. Har inte förstått vad han ska hitta på, om det har nåt med grisar att göra eller om de var nån skolreunion, men hur som helst förtjänar han att äntligen få vila upp sig ordentligt. Om han nu vet hur man gör det. Å resten av dagen har jag gett Grygorii ledigt vilket han också behöver. 

 

En av de grisbönder jag lärt känna genom kurserna jag gått på hade en status på facebook igår som visar hur det är att vara grisbonde..

"reise te sørlandet på færie imårå tidlikt.ska bli hææærlikt.men he jo velt et yrke så gjære att æg faktiskt æ heima fra årets færie imårå kveld.konge dæ." Ok, jag ska översätta, han är från  Stavanger, så han skriver på nynorsk, dessutom på jærendialekt - min favorit dialekt..

"reser till sörlandet (sydkusten) på semester i morgon bitti, ska bli härligt. Men jag har ju valt ett yrke som gör att jag faktiskt är hemma från årets semester i morgon kväll.... supert.. " En dags semester, så är det.. Å de sista två åren har jag insett att jag nog trots allt inte vill bli tillsammans med en bonde, åtminstone inte en heltidsbonde. För heltid för en bonde är 200%, om man inte finner sig en spannmålsbonde, men va är det för skoj med det..  ;) 

 

 

 

Finns inte många djur som är busigare än grisar, så passande text.. 

I går var det ett år sen terrorattacken på Utöya och i Oslo.. För ett år sedan satt jag uppe hela natten och grät floder när det fruktansvärda omfånget av det som skedde började komma fram. Jag sov inte en blund den natten och på morgonen när jag mötte min chef såg han på mig med otroligt sorgsen blick och sa "Norge är ett annat land från och med idag.."

 

Tror aldrig jag känt så mycket för något förut, som jag gråtit så mycket för både av framförallt medkänsla, den nationella sorgen och även av att jag blivit så rörd över all den styrka, kärlek, mod och omtanke människor visat mot varandra. Alla ungdomar under rättegången som berättade om det fasanfulla de upplevde, men där vissa till och med kunde visa humor. Som den unga mannen som blev skjuten i huvudet och miste sitt ena öga, men som ändå under vittnesmålet skämtade om att det var praktiskt eftersom han då slapp se Breivik.. 

 

Eller den 18-åriga kvinna som kallade Breivik för "dust" (pucko), "den tingen der" (den där saken) och att "han har tydelegvis mangel (brist) på sosiale antenner", när hon vittnade.

  

Det sista året har verkligen visat vilken oerhörd styrka vi människor har inom oss.. 

 

 

  

 

Minnescermonin i Hamar igår kväll... 

 

 

 

 

När jag åkte hem sist så packade jag ner alla böcker och lite annat och lastade bilen full. Fyra ganska stora lådor blev det som nu bifinner sig hos min fina vän Pillan. Jag har tyvärr läst väldigt lite det senast året, fastnar alltför lätt framför datorn istället på kvällarna. Därför sparade jag bara en bok i fall jag fick lust. Det var en av de 6 böcker jag införskaffade på senaste bokrea och jag påbörjade den sista kvällen hos mamma. Den heter "En sannolik historia" skriven av Karin Alvtegen och är hennes första roman. Tidigare har hon bara skrivit kriminalböcker. Jag har tidigare varit frälst i kriminalböcker, men blivit något mättad och därför föredrar jag romaner eller biografier just nu. Det var lite fullt upp i början på veckan, men i onsdags fortsatte jag läsa och jag fastnade totalt. När jag tittade på klockan igen så hade det gått 3 timmar och klockan var 02.00. Skönt så där mitt i jobbveckan.. ;) 

 

Torsdagen hade jag bilen inne på service och då det skulle ta ett par timmar så gick jag ner till Hamar centrum, satte mig på ett café med en caffe mocca och läste vidare, kom plötsligt på att jag satt där och log för mig själv. Även den kvällen lade jag ifrån mig boken sent. Jag vet inte vad det är jag fastnat så för i boken, men jag tycker otroligt mycket om det. Har kommit på mig själv på jobbet att längta tills jag är klar för dagen så jag kan fortsätta läsa. Det var länge sedan jag hittade en bok jag kände så för. Antar att det är sättet hon skriver på, de kantstötta, men ack så charmiga personerna i böckerna och helt enkelt helheten som jag tycker om. Förutsägbarhet brukar jag inte alls tycka om, men att det finns i denna bok gör inget. Det har fått ganska bra kritik av många recensenter, även om det alltid finns folk som inte delar dessa åsikter. Det är ju ingen spänningsroman, men just nu är det som sagt inte det jag vill ha ut av böcker. 

 

En bra bok är ren lycka för mig. Å det gör det väl extra härligt när det känns som jag äntligen hittat tillbaka till läsandet efter en lång paus.. 

 

Imorgon är jag helt ledig så ikväll ska jag ut och springa och sedan ska jag lägga mig och läsa klart denna trevliga bok... =) 

 

 

En av de lagar som Norge har, men som inte Sverige har är att i varje bil ska det finnas åtminstone en reflexväst. 

Att inte Sverige också har den lagen tycker jag är märkligt när vi lever i ett land där det är så många mörkertimmar. (Även lagen om att man inte får prata i telefon utan handsfree när man kör tycker jag nog borde komma i Sverige.)

 

Norge är inte det enda land som förstått det livsviktiga i att ha reflexväst i bilen, även Belgien, Bulgarien, Frankrike, Italien, Kroatien, Luxemburg, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Ungern och Österrike har denna lag. Tänk på det när ni bilar genom Europa.. =) 

Det är en sån liten kostnad som kan rädda så många liv. Jag har även en ordentlig första hjälpen bag i bilen, men det är en annan historia. Jag är ju en liten säkerhets/första hjälpen - nörd... ;) 

kan jag konstatera efter de sista två månadernas fix med bilen.. 

 

Allt som har med bromsarna bak fick bytas ut för drygt en månadsedan - 10 000 kr. 

Sedan skulle lite rost fixas innan försäljningen - 3200 kr 

 

Tog mig en titt i servicehäftet och hade tydligen glömt bort att den skulle varit inne i maj på den årliga servicen, så idag var det dags - 1700 kr. 

Tyvärr så hittade de lite fel där som måste åtgärdas innan försäljningen, så på måndag ska herrn in igen - vilket blir en kostnad på runt 3500 kr till.... 

 

Åh så härligt.... (kraftig ironi)  Å det mest tragiska är att jag blivit lite loj, så nu tänker jag mest, oj var det inte dyrare.. =) Tror jag vant mig vid de norska priserna och bilfixande är ju dyrt även i Sverige. Så därför förväntar jag mig att allt ska kosta minst 5000 och så blir jag förvånad när det blir "billigare". 

Men med ungefär 20 000 kr de sista månaderna så blir det en del... Då är ju inte den svindyra försäkringen (12000 i året), skatt, nån konstigt tullavgift, m.m. inräknat. Känner att mina sparpengar sinat ganska kraftigt.

 

Men på måndag ska då banne mig allt vara fixat, så nu kan jag faktiskt äntligen lägga ut annonsen och se om någon nappar. 

 Helgen tillbringades i Värmland i förberedelsernas tecken. Jag (eller kanske inte jag personligen) fixade bort rost på bilen och lämnade in bilen på ordentlig rengöring invändigt och utvändigt. För nu ska minsann den lilla pärlan säljas, så då måste den vara extra fin. Så blev det lite bankbesök och annat fix inför flytten hemåt.

 

Lite mys blev det förstås också. Jag umgicks mest med mamma och bjöd ut henne på Strandkanten på lördagskvällen. Tidigare på dagen kom Andreas och hans familj och jag fick umgås lite mer med min lilla brorson Ebbe, som nu är 5 månader gammal. Å som faktiskt verkar gilla synen av sin faster.. =) Även fast jag egentligen är mer likt ett monster just nu med min dåliga ansiktshy. Men som sagt, jag lyckades få denna lilla charmör att le, trots att han tydligen brukar kunna vara skeptiskt till folk han inte träffat så mycket.  

 

I går kväll kom jag tillbaka hit och idag känner jag att jag har noll motiviation för dessa två veckor som är kvar. Vill ju bara bli färdig och istället påbörja mitt nya liv.

 

Nä, nu ska jag sätta mig ner och försöka knåpa ihop en vettig annons som förhoppningsvis genererar försäljning. Å sen ska jag ut och springa lite.. Den delen går superbra för övrigt... =)

 

Världens bästa Pernilla som är så snäll så hon lånar ut sitt garage till mina möbler träffade jag snabbt på

torsdagskvällen för att packa in några boklådor bland annat.. Detta är Lillibi - Pillans mysiga greyhound.

 

 

Kärleken i mitt liv - Skrållan - ser jag OTROLIGT mycket fram emot att kunna mysa med hur mycket som helst med om bara några få veckor.. <3 <3 <3

 

Kommer sakna denna lilla vän, men men... Får skaffa en ny i Sverige...

 

 

Efter att ha varit riktigt låg den senaste tiden och deppig när det gällde det mesta, så är det nu äntligen på väg att vända. Nu är grisningen igång och som jag trodde så gör det att jag inte har tid att tänka, fundera och känna efter. Det var precis det jag behövde komma bort ifrån. Nu är det BARA 3 veckor kvar tills jag slutar jobba här och de veckorna kommer gå jättefort. Om bara några dagar så kommer jag få antagningsbeskedet, som jag tar för givet är positivt, fattas bara! Sedan åker jag hem till Värmland torsdag-söndag för att fixa lite småting. Å sedan tillbaka hit för att jobba de två sista veckorna. Härligt!

 

Eftersom mitt humör börjat vända så kände jag att det även var dags att ta tag i träningen och mina extra kilon. Jag googlade runt lite på olika tränings-appar och fann "get running" som många verkade nöjd med. Ett träningsprogram där tanken är att man ska gå från otränad till att kunna springa 5 km på 9 veckor. Det börjar lungt, som sig bör, och igår avklarade jag första passet. Jag har försökt jogga lite på egen hand, men jag springer alltför fort, tar ut mig totalt och sedan känns det som att jag ska avlida redan efter ca 500 meter, och så tappar jag lusten. Gårdagens träning bestod i att springa en minut, gå 1 1/2 minut och springa en minut, och sedan fortsätta så i 8 omgångar. Låter ju så klar jättelite att springa i bara en minut, men är man så otränad som jag med en del kilon att bära på så är kan till och med det vara tungt. Eftersom jag inte sprungit på omkring 10 år så kändes det som att det var en bra början, för att hitta farten och takten och verkligen tänka på hur man joggar. Första omgången gick inte alls bra, körde på max som vanligt, men sedan saktade jag ner och då gick det bättre. Varje minut gick jättefort och när halvtimman var över så var jag sugen på mer. Förmodligen det som var tanken... ;) Blir dåligt med fortsättning om man tar ut sig helt och sedan ligger i sängen i 3 dagar... I dag är en så kallad vilodag, men jag ska gå ut nu en sväng och bara gå lungt. I morgon är det dags för andra passet och det är nästan likadant som gårdagens. Det ökar på efterhand och redan vecka 5 tror jag det är tänkt att man ska klara av att springa runt 20 minuter. Har inte känt något i höfterna heller idag så det är bra. Så nu längtar jag tills i morgon kväll.. =)  Får se om det går lika bra då..

Jag har alltid älskat kattdjur, tycker att de är så mäktiga och graciösa på ett sätt som fåtalet andra djur är.

 

Av alla kattdjur så har alltid leoparderna faschinerat mig mest, å det har inte spelat någon roll om det varit "vanliga" afrikanska leoparder, snöleoparder, amurleoparder eller trädleoparder. De är så otroligt fina allihop tycker jag. Pumor och Jaguarer är också några mäktiga arter. Gillar nog helt enkelt de lite ovanligare kattdjuren. Tigrar, lejon och geparder syns ofta på olika tv-program, speciellt de två sistnämnda så det blir inte lika intressant.

 

Nu har det blivit tillökning på två av sveriges djurparker. På Nordens ark har det fötts en liten amurleopardunge och på Orsa djurpark har det kommit en liten snöleopard-bebis.. =) Härligt! Såg ett program om just Amurleoparder för ett par månader sedan. De finns i östra Ryssland och det finns bara omkring 30 vilda amurleoparder kvar, vilket gör dem till ett av de absolut mest utrotningshotade djuren. Tyvärr är inaveln stor bland de kvarlevande pga att de är avskilda från varandra och oftast bara lever 2-4 st i varje område. Runt omkring naturreservaten är det tillåtet med jakt och det gör att de kan inte röra sig utanför för att träffa nya partners utan de är fast och "måste" para sig med sin mamma/pappa/syster/bror. Helt enkelt den som finns tillgänglig i området.. För att rädda de få djur som finns kvar, så hade forskarna funnit ett stort område som de skulle göra till naturreservat och sedan flytta dit några av djuren, men då upptäckte de att det fanns okända individer av Amurtigrar (sibirisk tiger) där. De är mycket större och de konkurrerar om samma föda, så då försvann det alternativet..  Så det ser tyvärr väldigt mörkt ut för amurleoparden...

 

 

Blir så frustrerad över att folk inte kan respektera djuren och naturen. Det ska skövlas och jagas. Jag är inte emot jakt, av livskraftiga arter, men jag tycker det är ofattligt trist när djur utrotas pga av det. När det gäller amurleoparden så jagas den pga sin päls, pga att deras naturliga bytesdjur försvunnit så de istället tar boskapsdjur OCH för deras ben som används i asiatiska läkemedel..... Allt är tydligen tillåtet bara folk får hålla på med sina hokus-pokusmediciner! Elfanter och noshörningar skjuts för betarna/hornen och de asiatiska "moonshine"-björnarna blir inlåsta på björnfarmar och tappas DAGLIGEN på deras galla - just för att folk tror att det har en medicinsk förmåga... Jag menar inte att det är 100 % bullshit, kanske finns det något som faktiskt fungerar till viss del. MEN jag vet att det finns andra mediciner som inte innebär ständigt plågande eller dödande av utrotningshotade djur... Blir otroligt frustrerad över människors okunskap, egoism och ondska..

 

Dessa otroligt vackra djur finns förmodligen inte i det vilda om några få år, om inte något radikalt förändras....

 

Amurleopard, 30 st kvar:

 

 

 

I dag är det första dagen på min sista månad som driftsledare på denna gård! Fy fan så härligt!!

 

Inte för att jag avskyr jobbet, tvärt om, men nu är jag 100% redo att flytta hemåt till Värmland igen. Dessa tre utav fyra uppsägningsmånader har gått otroligt segt och speciellt sista veckan har nog känts som den längst veckan i mitt liv. Det har varit en del trassel, problem och orosmoment som jag har haft alltför gott om tid att tänka på och jag har inte mått speciellt bra.

Men nu kommer den sista månaden att få fort. I dag kommer vi tömma smågrisavdelningen, sen börjar grisningen om några dagar och sedan kommer det vara fullt upp. Ska till Karlskoga ett par dagar i mitten på månaden och så tillbaka hit för att avsluta allt. Sen blir det 4 härliga dagar i Norge med mamma innan vi flyttar hem mig och sakerna.. =) Skönt!  

 

 

Nu vill jag bli färdig här, packa ihop och flytta hem.