Idag hörde jag på nyheterna att Katalonien har förbjudit tjurfäktning, som första stat i Spanien. Har alltid tyckt att det är fruktansvärt att det finns såna fruktansvärda saker. Samma när det gäller tjur-rusningen de anordnar, då hoppas jag så många som möjligt ska bli nersprungna så att de lär sig nån j***a gång och slutar upp med dumheterna.
Ja, detta förbud är ju åtminstone ett steg i rätt riktning även om det borde vara totalförbjudet överallt sedan länge.



Vem vill skada en sån här goding...? (Även om tar några år innan denna kan räknas som tjur.. =)    )

Igår hade jag en riktig skit-dag. Allt gick emot mig och inget blev som det skulle. Så när jag kom hem från jobbet så gick jag och sov två timmar och vaknade upp och mådde lite bättre. När man har såna dagar så är det enda som hjälper, åtminstone för mig, att sova, eller gå och lägga sig för natten. Är svårt att bara ändra humör när det gått så långt på annat sätt. Så igår kväll när jag vaknat upp tittade jag och mamma på film och efter en stund kändes det mesta som vanligt igen. Tur att det är sällan man har såna dagar.  

Tanken var att min brorson Gabriel skulle komma hit och sova över hela helgen, men pga olika saker så blir det en heldag idag istället. Just nu åker mamma och han rälsbuss till Nora och där ska jag möta upp dem. Å så får vi se vad vi hittar på. Vädret är ju tyvärr ganska kyligt, så sol och bad blir det nog inte. Men lite Nora-glass kan man ju äta oavsett och så blir det nog en sväng ut på Alnarps Ö. Ikväll ska vi till Örebro och lämna honom hos hans föräldrar och lillebror som campar på Gustavsvik.

I morgon ska jag nog ägna mig åt jobbsökande o kanske lite svampplockning. Jag och mamma var ute i onsdags och det blev ungefär 500 g den här gången också när det var rensat. Så det blev hemmalagade älgfärs-köttbullar och en otroligt god kantarell-sås igårkväll till filmen. Mums!

Min lediga dag har jag sysselsatt mig med mest små-ärenden och lite njutning. Har fixat lite med bilen, äntligen fått den ombesiktigad och godkänd, så nu kan jag köra lagligt och bra!

Sedan var jag till Blodcentralen och tog några prover som ska skickas till "Tobias-registret" för godkänning och check. För dem som inte vet vad Tobias-registret är, så är det ett nationellt register som även sammarbetar internationellt för att koppla samman människor som behöver stamceller med matchande donatorer. Det finns miljontals olika vävnadstyper och det gör att det är otroligt svårt att hitta någon som har just "sin" typ. Har man tur så finns det inom familjen, men annars är det svårt. Jag har lämnat plasma sedan jag var 20 och tycker att man ska hjälpa till om man har möjlighet. Det är människor med Leukumi, blodbrist och andra blodsjukdomar som behöver nya friska, blodbildande stamceller efter att starka behandlingar brutit ner de sjuka cellerna. 

En bekant berättade idag att han skulle ha dött redan som 9-åring om det inte vore för att han fick nya stamceller, i hans fall var det från en familjemedlem. Genom den transplantationen fick han stamceller och sedan dess har han mått bra, även nu 45 år senare..  
Det är bara att tänka efter hur det skulle kännas om någon i ens familj skulle bli dödssjuk och behöva hjälp för att överleva och det inte fanns något att göra..
Eftersom att det finns så otroligt många olika vävnadstyper så är det inte säkert, kanske inte ens troligt att någon kommer behöva just mina, men är det så, så skulle jag bli glad över att jag hade fått rädda någons liv..

Efteråt så åkte jag iväg och solade och badade lite i värmen. Nu hade jag tänkt åka ut i skogen och kolla efter kantareller, men får vänta och se om vädret vill klarna upp lite, annars får det bli  imorgon efter jobbet. Under tiden har jag letat efter jobb och faktiskt hittat två som jag ska söka nu. Wish me good luck!

Helgen som var tillbringade jag i Sörmland, närmare bestämt ute bland ängarna utanför Stigtomta, Nyköping. Äntligen kom jag iväg och hälsade på min favoritkusin Daniel och hans härliga familj. Senast jag hälsade på honom var 2003 så det var verkligen dags. Mycket har hänt för oss båda sedan dess och han har både hittat sin livs kärlek Mikaela, gift sig, fått en styvdotter och för drygt ett år sedan blev han pappa till två charmiga tvillingar som är honom upp i dagen.

Även om jag trivs som singel och egentligen inte alls längtar efter ett förhållande just nu, så kommer jag någon gång framöver ha ett förhållande igen. Å då hoppas jag att det blir i närheten av det kärleksfulla och sunda förhållandet de två har. Att verkligen jobba för att det hela tiden ska bli bättre är något jag tror att få par gör. För övrigt tror jag att jag Mikaela är nog den vettigaste människan jag någonsin träffan, klockren helt enkelt.  

Vi tre grillade, spelade kubb och krocket, vandrade runt nere vid hamnen, åt glass, lekte med tvillingarna och pratade massor. Många minnen som jag inte har tänkt på, på länge kom tillbaka. Mycket skoj hade vi tillsammans jag och Daniel när vi växte upp. På lördagskvällen skulle Daniel på tränar-möte så då satt jag och Mikaela uppe halva natten och pratade om allt möjligt. Fick mycket att tänka på efter de diskussionerna, förstod bättre varför saker och ting blivit som de blivit, och fick även mer att fundera över.

Strax ska jag umgås med Tess, vi ska ner till Strandkanten och fika. Har ledigt i morgon, så då kan jag faktiskt umgås efter 20 för en gång skull... Men anledningen till att jag är ledig i morgon är att jag jobbar i helgen, så ja, då blir det nog lika lungt då.

I morgon avslutar jag min femte vecka på jobbet. Nästa vecka är jag redan halvvägs eftersom jag bara ska jobba till slutet på augusti, sommarvikarie som man är. Har aldrig haft en jobb där dagarna flyter fram så otroligt fort som på detta. Är hur kul som helst och jag kan fortfarande inte en bråkdel av allt som finns att lära sig. Har väldigt sköna jobbarkompisar och det är alltid massor som ska göras så vips är arbetsdagen slut.

Så nu måste jag börja ligga i ordentligt när det gäller att skaffa ett nytt jobb. Får se vad det kommer bli för något. Förhoppningsvis lyckas jag få tag i ett jobb där majoriteten av arbetsuppgifterna har med djur att göra. Men det är ju inte helt lätt att få tag på jobb överhuvudtaget just nu, så det blir vad det blir.

Här är några bilder från mitt jobb..



Här ligger fem små kultingar och är alldeles nyvakna...



Lite gos måste jag ju hinna med mellan varven..



Som alla bebisar trivs de bäst så nära mamma som möjligt även om det innebär att man måste sova uppe på sina syskon...

Så i helgen tog jag det lungt och det mesta jag gjorde var att ta det lungt och fylla på energin. Jag och mamma åkte till Dalkarsberg på söndagen. Min första pojkvän som jag var tillsammans med för ca 100 år sedan, har två underbara föräldrar som hade anordnat Vis-festival där. Mamman till honom är uppvuxen där. Min mamma var sugen redan förra året att åka dit när det var första gången de anordnade det, men då gick det inte. Så i år blev det av istället. Även om jag knappast är någon fanatiker när det gäller visor, så var det väldigt trevligt. Å det var självklart underbart och träffa dem igen! Även Markus (exet) och Oggan (nära vän, både till mig och Markus) var där och hjälpte till. Har pratat en del gånger med Oggan sedan jag kom tillbaka från Aussie, men det var otroligt skoj och träffa dem igen på riktigt. Hoppade även in och hjälpte till med kaffe-kokning och korv-försäljning en sväng.  

Idag fick jag också träffa en gammal kompis, som det var otroligt länge sedan jag träffade. Eftersom jag måste skicka iväg bilen på verkstad för att ta reda på om det är värt pengarna att fixa bilen eller inte, så ringde jag till Rostdoktorn. "Rostdoktorn" är pappa till min gamla vän Steff som jag umgicks med mycket innan jag stack iväg till Norge efter Island. Vi pratade en del i telefon även när jag bodde i Norge, men det är lätt hänt att man tappar kontakten när man är upptagna år varsitt håll. Jag har ju rest och grejat och han har hittat kärleken och blivit pappa åt en liten Milton. Så ikväll när jag åkte dit för att lämna bilen så var ju han så klart där, och fan va kul det var och träffa honom igen! Efter typ 3 år! Jösses vad mycket som hänt på de åren.

Senast tiden har jag, som jag förmodligen redan skrivit tidigare, varit otroligt osocial. Det verkar som att jag gör av med alla krafter när jag jobbar mina 6-3 timmar och sedan finner jag mig sittandes i ett komaliknande tillstånd resten av eftermiddagen/kvällen... Även innan jag började jobba, hade jag varken ork eller lust att träffa någon egentligen. Det är ju knappast så att jag är trött på mina vänner, utan tvärt om, jag har världens bästa personer runt omkring. Det bara inte blir så..

Antalet gånger jag träffat mina vänner går att räkna på två händer, och då menar jag sammanlagt, efter att jag kom hem från Australien.. För 3 månader sedan! Får skuldkänslor, men samtidigt så är jag ju medveten om att orkar man inte, så orkar man inte... Vet inte varför det är så här..

Kommer hem vid 4, och ska då laga middag, plus extra för matlåda, ev tvätta och sen är orken slut och då är det strax dags att gå och lägga sig.. Eftersom jag ska upp vid 4.45 dagen efter. Sen har det varit massa annat. Har tagit över en gammal bil av min svägerska. Hur snällt som helst, men med det tillkommer det ju en hel del som ska fixas. Så är det ju med gamla bilar. Besiktning, verkstads-beställning, ombesiktning, kolla försäkringar, skatten ska betalas m.m. Medlemskapet för kommunal har också tagit sin tid eftersom de trasslat och när man inte har någon ork sedan tidigare så känns det som ett extra berg att ta sig över när det kommer upp..

Ska iaf boka upp en del framöver, då vet jag att det åtminstone blir av. Å det vore ju skönt och slippa skuldkänslorna..

Som sagt, när man har världens bästa vänner så gäller det att ta vara på dem! Så förlåt Maria, Tess, Tina, Pillan, Lars, Silje, AnnSo, "D", Oggan och Andrine.. Jag kommer snart ha krafterna tillbaka och då ska det umgås till max.. =9

Den här veckan har jag varit helt under isen. Midsommar firades upp i Borlänge tillsammans med mina bröder och deras familjer. Det var trevligt med massa god mat och gos med brorsbarnen. Fick åka med min snälla kusin Lars hemåt och lyssna, diskutera och skratta åt allt han hade att berätta om.

När jag kom hem på söndagskvällen berättade dock mamma att min ögonsten Skrållan inte hade ätit ordentligt sedan på torsdagen. Eftersom hon fortfarande var pigg och åt lite så ville jag inte åka in akut. Så på onsdagen klockan 5 åkte jag och Skrållan till jobbet och där fick hon vara i vårat vilorum tills det var dags att åka in till Örebro och få henne undersökt. Veterinären hittade inga fel på lilla damen utan trodde att hon förmodligen hade saknat mig när jag åkte iväg med resväskan i onsdags morse och inte velat äta. Känns ju lite konstigt eftersom jag nästan varit borta konstant de senaste 4 åren, men hon brukar bli vrång när hon ser att jag packar väskan, så helt otroligt är det väl kanske inte. Lämnade dock henne kvar så hon fick ta bort lite tandsten i förebyggande, så att hon inte får problem framöver. Oj, vilken groggy katt jag hade här i förrgår. Sötaste tjejen var hungrig och försökte äta, men förstod inte att hon var tvungen att öppna munnen. Så hon böjde sig ner och lutade hela sig mot en liten knort- och somnade.. Så fick bära tillbaka henne till sängen så hon fick vila bort narkosen lite mer.

Sen har det hänt lite andra saker som både irriterat mig och kört ner min självkänsla i botten. Men nu efter några dagar så är jag tillbaka till normalstatus och glad igen. Tycker folk att jag inte klarar av att ta hand om mig själv så är det upp till dem, jag får lära mig att inte ta åt mig fortsättningsvis. Vad jag gjort de senaste åren borde ha visat både dem och mig själv att jag klarar av mycket på egen hand!

Här är iaf lite bilder från min helg i Borlänge


 
 

Clara sitter och äter på midsommarafton



Å Claras pappa (min störste storebror Andreas) gosar med Max



Hannes är bara liiiite lik sin far Marcus... =)



Coola Clara och en stolt pappa firar midsommar



Mina tre brorsbarn leker för fullt tillsammans

Ja just, har ju inte skrivit något om dejten jag var på förra onsdagen. Det var en trevlig dejt som varade i ca 5 timmar. Han var också trevlig och det blev många intressanta diskussioner, men känns inte helt som att det är min typ av kille. Det fanns inget där, och vi kommer inte ses igen. Dock var det en rolig erfarenhet och absolut ingenting som jag ångrar att jag gjorde.

Vi hade picknick uppe på en höjd precis ovanför Hjälmaren med väldigt fin utsikt och god mat. Fick även ett spontanbesök av en liten hundvalp på ca 8 veckor som ville äta upp våran mat och även lyckades till viss del. Den otroligt roliga synen kommer jag nog inte glömma bort i första taget...