I onsdags åkte jag och mamma ner till Småland för att umgås med min ena bror och hans familj och framför allt för att fira hans sambo Evelina som fyllde 30 år. Firandet var på hennes föräldrars gård och det var så mysigt att träffa allihop, William börjar bli så stor och är så glad jämt. Vi bodde på hotell i Hyltebruk två nätter, men det var väl halvdant med kvalité på det hotellet. Det blev shopping på Ullared och en tur ut till Tylösand innan vi fortsatte upp till Kungsbacka.
 
 
Där bodde vi hos mammas kurskompis och gjorde lite utflykter därifrån. Vi åkte bland annat in till Göteborg och hälsade på min farbror och hans sambo. Där var även en av hans döttrar och barnbarn, det var extra kul, eftersom jag inte hade träffat min kusin förut. Känns lite speciellt eftersom jag har bra kontakt med majoriteten av alla andra kusiner.
 
Vi avslutade våran lilla rundresa med en tripp till Lysekil där vi umgicks med Anki. Så kul! Vi åt gott och på kvällen blev det utgång. För första gången på åtminstone 3 år så blev det en hel del drinkar för min del och det var skönt att bli lite slirig. Vi skrattade så gott så jag fick träningsvärk i magen och det är ju alltid bra ;) Vid 01 vandrade vi (inte helt nyktra kan jag säga) hemåt längst Lysekils gator och sedan satt jag och Anki och pratade ute på balkongen ett par timmar till. Klockren kväll!
Att jag dessutom slapp bakfylla helt var pricken över i:et! Även om jag var makalös trött så mådde jag inte alls dåligt, och det hade jag inte räknat med efter ett så långt partaj-uppehåll som jag haft.
 
Så nu är jag sugen på mer fest, och det blir det om två helger.
 
 
 
Lysekil visade sig från sin bästa sida idag och vi njöt av utsikten innan vi styrde kosan hemåt till Värmland efter en toppenvecka.
 
 
 
 
 
 
 
Igår var det två år sedan terrordåden i Oslo och på Utøya.. 
 
Kommer aldrig glömma känslan när jag hörde om explosionen i Oslo, och försökte få tag på mina vänner som jobbar strax bredvid regeringskvartalen.. Fick till slut tag på Andrine, och hon hade fått tag på de andra och alla var okej. En otrolig lättnad.. Sen följde en sömnlös natt framför tv:n och jag tror att det var få människor i Norge som sov den natten..
 
Usch...
 
Vad som helst kan verkligen hända när som helst, och det är därför det är så viktigt att ta vara på de som betyder nåt i ens liv. Jag hoppas att jag aldrig börjar ta folk för givet och att jag fortsätter visa uppskattning för de jag bryr mig om och som finns i mitt hjärta.
 
 
Om ett par dagar är det dags att åka till västkusten och fira min svägerska som fyller 30. Det blir Halmstad först två dagar, sedan Kungsbacka/Göteborg ett par dagar och sedan Lysekil. Funderade på att stanna kvar på västkusten en stund till, men har några MPS- möten i mitten på veckan så en liten tur hemåt får det bli. Ska bli skönt att komma iväg och hitta på lite trevliga saker.
 
Ska även iväg en sväng till världens bästa land med de allra sötaste guttarna också, men när det blir har jag inte riktigt bestämt.. Kan bli om två veckor, saknaden börjar bli lite för stor. Framför allt efter en viss person.. Vi gav det en chans när jag bodde i Norge och det aldrig skulle fungera, men det finns bara plats för en man i mitt hjärta och jämfört med honom har ingen annan en chans och nu känner jag att jag behöver träffa honom. Har känt mig lite förvirrad den senaste tiden och inbillat mig att någon annan betyder mer än han gör, men nu har jag nåt klarhet och det känns skönt.
 
Kommer sticka till fjälls en sväng också, det har blivit lite mycket den senaste tiden, jag börjar känna mig kvävd och behöver ordentlig tid för mig själv..
 
 
Något jag aldrig har förstått mig på och förhoppningsvis aldrig heller kommer förstå är otrohet..
 
Kanske är jag naiv som tycker så, och i så fall fortsätter jag gärna vara det, men jag är av den åsikten att älskar man någon så håller man sig till den personen. Har man behov som inte blir tillgodosedda eller känner ett sug efter andra, så gör man slut, INNAN man gör nåt.. Söker man ständigt uppmärksamhet från andra och inte kan låta bli, så bör man fortsätta vara singel..
 
Jag har aldrig varit svartsjuk av mig i de förhållanden jag haft, förmodligen för att jag haft turen att ha träffat män som jag aldrig haft någon anledning att misstro. Tillit är A och O, och kan jag inte lita på en person så skulle jag göra slut. Hellre det än att gå och oroa mig eller försöka ändra på en person. 
 
Skulle jag någon gång upptäcka att jag blivit bedragen så tror jag inte att det värsta vore att killen svikit mig eller den specifika händelsen i sig, för då förtjänar jag nån bättre och det är bara bra att det tar slut med den personen. Däremot är jag rädd att följande relationer skulle ta skada av det, att jag skulle ha lättare för att bli svartsjuk och ha svårt att känna tillit. Har sett det ske så många gånger hos andra, de misstror nästa kille/tjej de träffar och kväver dem och förstör relationer som kunde ha blivit så bra. Alternativt börjar vara otrogna själva. Det behöver förstås inte vara så, men det händer och ett sånt svårt svek är nog svårt att glömma. Har man blivit riktigt sviken är det nog svårt att känna tillit lika lätt igen.
 
Jag har alltid varit väldigt öppensinnad och det vet de flesta om som känner mig. Jag har verkligen inte varit guds bästa barn och jag har min egen historia. Det spelar ingen roll vad som hänt i folks förflutna, vad de pysslar med nu eller om de har några speciella preferenser eller nåt som de skäms över, jag dömer inte.
 
Bortsett från en sak:
 
Mina vänner vet att skulle de vara otrogna mot deras partner så vill jag INTE veta. Jag skulle inte skvallra eller nåt sånt, och har de gjort det i tidigare förhållanden så är det så, gjort är gjort, men jag avskyr otrohet och är de otrogna kommer inte jag sitta och låtsas som att det inte är nån big deal.
 
                
                                                                 "Utan tillit finns ingenting"
 
"Det är med kärlekens lotteri som med alla de andra, du kan inte satsa halvt och hoppas på full vinst"
 
 
 
 
 

Hemma igen efter två dagar i Borlänge hos min bror och hans familj. Det var jag, mamma och hennes nya karl som åkte, och Borlänge bjöd på toppenväder.

Jag lekte och busade me mina underbara brorssöner och de börjar bli så stora! Gabriel blev 7 år för några veckor sedan och Hannes är 4. Jag blev snabbt informerad kring precis ALLT man behöver veta om Skylanders, så nu är jag expert på dessa figurer, eller inte. Det pusslades och lades lego och vi plockade smultron, jordgubbar och rabarber i trädgården.

Så nu fick jag äntligen se deras fina hus och trädgård. Det bjöds på god mat och trevligt sällskap, vi åkte ut till svägerskans föräldrar som också bor fantastiskt och träffade dem. Toppendagar helt enkelt.

Sigge, en stor myskille

Lyx med jordgubbar i trädgården

Pojkarnas lekstuga -.en minikopia av deras villa, till och med verandan.. =)

 

Föräldrarnas hus, underbart läge

 

Gabriel fiskar och Doris väntar på mat... ;)

Har haft lite svårt att somna de senaste dagarna, ovanligt, då jag alltid brukar somna direkt jag lagt huvudet på kudden och sen sova tills det är dags att gå upp. Så jag stressar inte upp mig för det, har nog bara en period me lite fler tankar än normalt.

Om tre timmar ska jag upp och göra mig iordning för att sticka iväg till Grums där jag ska möta upp bland annat Värmlands Operativa chef (MPS) och tillsammans åka ner till Trollhättan för att vara me på ett sök.

Annars har min katt och husvaktarvecka fortsatt och det är rogivande för själen att umgås me dessa godingar. Idag jobbade jag på min enda fobi (fästingar), usch.. Men jag fick till slut bort eländet, tack vare en mycket tålmodig katt.. Så nu känner jag mig lite mer redo inför septemberveckan när jag ska passa allehanda djur.. :)

I onsdags var jag och Maria ute och åt på Gastro. Det var otroligt härligt att träffa henne igen då vi inte setts sedan oktober/november nån gång. Har saknat henne och det kändes bra att få träffas och prata en massa. God mat var det och jag skämde bort mig själv med en Strawberry Daquari, eller hur det nu stavas. Gott gott!

Ida, som är gruppchef i vår ledningsgrupp (MPS Örebro) bjöd med mig när hon och hennes väninnor skulle på Gustavsvik Relaxen på torsdagen. Otroligt trevliga tjejer och mysigt på alla sätt. Relaxen kändes helt nyrenoverad och eftersom det var strålande sol tillbringades större delen av eftermiddagen och kvällen ute på soldäck.

Jag hade egentligen sett väldigt mycket fram emot att dricka drinkar och för första gången på flera år bli lite berusad, men jag fick skippa det och ta bilen istället så ja kom hem på natten. Därför passade jag på under middagen dagen före me Mia istället.
Det var väldigt avkopplande att sitta i bubbelpoolen och bara ha det trevligt.

Det är väldigt sällan jag umgås i tjejgäng så det var riktigt kul. Så nu planerar jag att dra ihop mina favorittjejer och äta middag och gå ut nån gång i sommar.


Nu har den första antagningen till höstens program och kurser blivit klar och jag kom in på det jag önskade.

Jag var iof rätt säker på att jag skulle komma in, men blev lite orolig en sväng när de gick ut med att det var så många som sökt in just nu till bland annat socionomprogrammet på Örebro Universitet, 3000 personer. Har dock rätt bra resultat på högskoleprovet så kändes som att jag med rätt god marginal skulle komma in, de flesta söker trots allt in på betyg.

Så till hösten och 3,5 år framåt kommer jag plugga heltid på Socionomprogrammet. Det känns bra, har varit inne på det förut, men nu känner jag mig mer säker.. Alla vägar leder ju inte rakt fram till målet, utan tar sina omvägar.. :)

Jag kommer även plugga en liten delkurs på 7,5 p som heter "Ledarskap för organisation och arbetsliv".

Ser fram emot detta.

Trots att jag har så mycket roligt och intressant för mig och så många härliga personer runt omkring mig så är jag inte helt i topp.

Mitt självförtroende när de gäller mitt utseende sjunker för varje dag känns det som. Jag är inte alls nöjd me hur ja ser ut just nu. Jag skulle behöva gå ner drygt 20 kg och hitills har jag gått ner två.. Det går så segt och då tappar jag motivationen..

Allra oftast trivs ja utmärkt me det livet ja lever och det är få saker jag skulle vilja förändra om jag hade haft möjligheten. Men någon gång ibland känner jag att de hade varit skönt att dela livet me någon. Att ha nån att komma hem till, dela upplevelser med, krypa ner bredvid och som tycker om mig precis som jag är.
Men så missnöjd som jag själv just nu är så är det inte rimligt att någon annan ska gilla mig.. :(

Den person jag utvecklats till inombords de senaste åren är jag väl däremot rätt nöjd med och jag tror nog de flesta som träffat mig inom det ideella de senaste året nog tror att min självkänsla ständigt är på topp. De sidor jag tidigare varit missnöjd med har jag jobbat hårt med för att förbättra, men utsidan har inte följt me.. Så nu är det den delen som är kvar.. Får bara fortsätta kämpa, så går det nog rätt väg till slut.

Den senaste veckan har varit riktigt bra och det bästa är att kommande dagar kommer bli minst lika bra.

Förra veckan var Martin och hans lilla familj i Karlskoga under ett par dagar, så det blev ett par trevliga luncher me dem och framför allt gooos med min lilla brorson William, som för övrigt blev 6 månader i förrgår <3

Tess och hennes kompisar behövde en chaufför till Stockholm i lördags och eftersom jag inte hade något speciellt planerat och gillar Calvin Harris så körde jag dem dit och hem. Han var lika bra som jag hade hoppats på så det blev en toppenkonsert och vi var riktigt trötta i fötterna efter allt dansade. Var lagomt trött när ja stupade i säng 5.30 på söndagsmorgonen.

Efter några timmars sömn var det äntligen dags för kvalitetstid me Josefin, Daniel och lille Melwin. Det var, som alltid, underbart att träffa denna härliga familj som ja tycker så mycket om. Melwin fyller 3 år på torsdag, men då är de på semester så han fick presenter nu istället. Han blev jätteglad och sen lekte vi för fullt me hans nya leksaker, innan vi spelade fotboll och hoppade studsmatta. Är det någonstans man alltid blir bortskämd med otroligt god mat så är det hos dem, och så även denna gång. Grillad fläskfilé med potatisgratäng blev det innan vi slog oss ner i soffan och tittade på film. Ser fram emot nästa gång vi ses.

Nästkommande dagar blir väldigt intressanta och kommer betyda en hel del för vissa beslut jag kommer ta framöver.

Jag gillar en man, rätt rejält faktiskt... Han är snygg, het, charmig, trevlig och duktig på det han pysslar med. Han skulle även kunna få förmodligen vem som helst om han ville och jag är smärtsamt medveten om att mina chanser är lika med noll. Så jag ska försöka glömma honom så fort det bara går.
 
Men hur som helst känns det ändå bra eftersom han är den första jag varit det minsta intresserad av sedan norrmannen krossade mitt hjärta. Å det känns underbart skönt faktiskt.
 
Mitt singelliv kommer att fortsätta som det gjort under en längre tid, lugn och ro. Fokus får även i fortsättningen ligga på en massa andra trevligheter som jag har i mitt liv. Så som det ska..
...som drabbar närmare 70% av katter och idag blev det bekräftat att Skrållan även fått denna tandsjukdom..
Eftersom så många får den så täcks den inte heller av försäkringen, så där fick man för att man varit förutseende och vill det bästa för sin lilla älskling.
 
Idag blev det sövning, röntgen och så drog de ut två tänder på damen. Den ena var angripen av Forl och den andra var avbruten.. Jag blev lite arg på mig själv för att jag missat den brutna tanden, men när jag fick veta att det handlade om de 1 mm små framtänderna tjejen har så förstod jag att såvida jag tittat efter med mikroskåp så hade jag omöjligt kunnat se det. Dessa tänder tuggar de ju inte med så förhoppningsvis har hon inte haft allt för ont... =/
Denna gång bad jag om att få vara med när de skulle ge henne den lugnande sprutan, hon var fromm som ett lamm när jag höll i henne, inte ett ljud, så idag sparades det många rivsår på klinikens veterinärer och djursjukvårdare... ;)
 
Dåsig till tusen var hon när vi kom hem så jag fick hålla stenkoll eftersom lillan har en vilja av stål och absolut skulle försöka sig på att gå trots att varken hjärna eller kropp orkade det. Vilket bara resulterade i att hon föll ihop så fort hon försökte.. Efter 6 timmar började hon dock kunna röra sig någorlunda, så då fick mamma ta över så jag fick sticka på möte, en timme försenad. Det verkar som hon är ovanligt seg med att kvickna till, vilket bara ger mig mer ångest över att vi kommer behöva gå igenom detta var sjätte månad nu i början och röntga och eventuellt dra ut tänder. Har en katt väl fått FORL, så kommer alla tänder bli dåliga, förr eller senare.. Så ut ska de, frågan är bara hur fort det går och hur många som dras per gång. Ju färre per gång desto dyrare blir det eftersom det dyra är just röntgen, och det värsta är att hon måste sövas varje gång... =(
Min största skräck är att de ska ringa från kliniken och säga att hon inte vaknat upp efter sövningen, så under de timmarna hon är där så är jag så orolig.. Usch
 
Denna gång gick det dock finemang. Nu blir det smärtlindring i dagarna 5, får se hur det går. Själva smärtstillandet/antibiotikan är jag välbekant med, då Metacam är det vi använde till grisarna när jag jobbade i Sverige. Dock ska detta sprutas i munnen och Skrållan är som sagt rätt bestämd av sig så.. Men jag är ännu mer bestämd, så jag brukar vinna våra fajter..
 
 
 
Förra veckan var det dags för Örebro fotbollscup och det innebar att jag skulle vara med i akutgrupps-teamet på den cupen.
 
Redan under första hjälpenutbildningen vi gick i februari och mars så sade utbildaren att om vi hade möjlighet så borde vi verkligen vara med på fotbollscupen i sommar. 380 lag, 40 planer och en massa folk överallt ger enormt mycket erfarenhet och kunskap som är näst intill omöjligt att få på något annat sport-event.
 
Första dagen var ganska lugn, så då passade jag på att se och lära. På utbildningen vi fått så är det ju absolut främst fokus på just första hjälpen och även om det behövdes vid några till fällen även under cupen, så var det oftast mindre allvarliga skador, många sportskador och överansträngningar. Så därför var jag rätt blank gällande kunskap när jag kom dit, men oj vad jag lärde mig mycket.
 
Jag tycker att det är så otroligt intressant och kunde ha stått där i en vecka om det hade behövts. Det blev över 40 timmars jobb för mig under dessa 4 dagar och nacken höll trots konstant gående och stående. En enorm vinst för mig! En bonus var att vågen visade -2.5 kg efter den helgen. Så detta fanns det inget negativt med.
 
Träffa en massa härligt människor i allra åldrar och få så mycket mer erfarenhet. Så nu känner jag mig så mycket tryggare när jag ska ut på andra sportevent. Jag kommer garanterat vara med så mycket som möjligt även nästa år!