Har känt mig lite stel de sista dagarna, men har försökt ignorera det... I går flyttade jag på en massa bångstyriga 200-kilos högdräktiga suggor och andra djur, och det var ju inte så nyttigt. Grisningen börjar nu så det är värsta tänkbara tidpunkt att ha värk i ryggen eftersom det kommer bli väldigt långa arbetssamma dagar med mycket böj och vridningar av ryggen när jag ska ta hand om de nyfödda små.. Under dagen har det bara blivit värre och nu kan jag knappt vrida på huvudet, ländryggen värker och varje gång jag böjer mig ner förväntar jag mig nästan att ryggskottet ska slå till. Dessutom känns det som mina bröstkotor har vridit sig igen. 4 av dessa kotor vred sig precis innan jag började jobba i höstas så jag fick akuttid hos en kiropraktor två dagar innan jag flyttade hit. Det enda positiva är att just vridningen av kotorna faktiskt inte gör så ont, de rör man inte på samma sätt som kotorna längre ner. Utan det känns mest väldigt stelt, så just nu är det nacken som plågar mig mest..

Suck... Får ringa och försöka få någon tid någonstans i morgon så fort som möjligt. Hårt arbete direkt efter kiropraktorbesök är väl inte helt optimalt, men bättre än hårt arbete utan kiro-besök. Ska försöka att inte ta några 14-16 timmars monsterpass som jag brukar göra under grisningens första 5 dagar, men mindre än 10 går nog inte få till. Sömnen kommer garanterat prioriteras framöver iaf, så kroppen får vila så mycket som det bara går. Sen när det här blivit bra igen, så är det träning som gäller. Är på tiden att jag stärker ryggen, uppenbarligen.. Så nu tar jag natta och håller tummarna för att jag mår bättre imorgon. Godnatt!

Idag fick jag oväntat ledigt, så jag gick en lång förmiddagstur och sedan åkte jag in till Hamar för att ta mig en titt på Vildmarksmässan som var i Vikingskipet (känd som OS-arena för Lillehammer OS 1994). Det var så klart mest jakt och fiske, men väldigt mycket annat intressant också. Om man ville kunde man bland annat åka efter slädhundar på den stora älven. Jag var mest intresserad av alla fotoutställningar av den nordiska naturen och alla fina djur. Blev medlem i turistföreningen så nu har jag fått flera bra tur/vandringskartor över Hedmark och närområdet. Har saknat skogen, då det mest är äng/åkermark runt omkring här. Men det visade sig faktiskt att det finns en massa vandringleder bara ca 15 minuters gångväg härifrån. "Vår" gård finns till och med på kartan. Hittade också en väldigt fin naturbok med bilder från Norge/Sverige/Finland som jag suttit och bläddrat i ikväll.



En av killarna jag dejtat och som jag haft mycket kontakt med nu ska vara med på mässan imorgon, så det var lite synd att vi "gick om" varandra. Han är jägare och en riktigt kul kille, men varken jag eller han vill ha nåt förhållande just nu. Men som sagt, riktigt kul att umgås med.

I dag har det för övrigt en massa kalas hemma i Värmland som jag missat. Min största storebror Andreas fyllde 35 år i veckan. Pillan har namnkalas/fest för sin lilla son Bastian idag och Maria's lilla Julia fyllde 2 år i går så antar att det är kalas där också. Så hade förmodligen känt mig otroligt splittrad över vilka jag skulle fira om jag hade varit hemma. Å jag fick ju trots allt en väldigt fin dag..  

Jag var äntligen till barnmorskan i dag efter massa trassel med min fastlege (husläkare). Så nu får jag se om dagens tilltag hos henne kan göra att jag slipper min fruktansvärda migrän och magont framöver. Vore helt fantastiskt, för som det är nu måste jag gå på starka smärtstillande åtminstone 4-5 dagar varje månad för att inte vara helt sängliggande. 

Som jag skrev för ett par inlägg sedan så har jag ju varit lite frustrerat på jobbsituationen de sista veckorna, men det här veckan har allt flytit på väldigt bra. Det har varit otroligt mycket att göra, igår jobbade jag från 06.45 till 22.30 med några kortare pauser under dagen. Det var väldigt fysiskt arbete dessutom, så jag sov som en stock i natt.

Jag har faktiskt fått en del positiva kommentarer från chefen den här veckan också! Bland annat så har han kommenterat flera gånger att jag har väldigt låg felmarginal när det gäller alla dräktighetsundersökningar jag gör varje vecka. En av de största inkomstkällorna på gården är att sälja dräktiga gyltor (förstagångsföderskor). Så just detta är viktigt för att kunderna inte ska få hem tomma djur eller att vi tror att "våra" avelsdjur är dräktiga när de ska vara det, men istället visar sig vara tomma. Fick en snabbgenomgång på hur man gjorde när jag började här, men sen har jag fått prova mig fram själv för det är ingen kvar på gården som kan det. Man använder ultraljud på samma sätt som när man kollar på människor, och det kan vara svårt ibland, men nu har jag fått in vanan så nu känner jag mig säkrare.

Å igår berättade han för våran foderexpert att han var imponerad över mitt arbete med det nya fodersystemet vi startade upp med för en månad sedan. Mycket som ska registreras och räknas ut, men det känns som att det har lossnat nu. Skitkul! Speciellt att få uppskattning av någon som absolut inte brukar strö sånt omkring sig i onödan.

Så nu har jag fått tillräckligt med pepp för att hålla jobbsugen uppe en stund.. ;)

Har sedan jag flyttade till Norge för 4 år sedan velat åka upp till Dovre Fjell och se Ovibos moschatus, eller Muskoxar som vanligt folk kallar dem. Å nu har jag bestämt mig för att göra det i sommar. När jag bodde i Halden bodde jag för långt bort för att bara sticka dit en helg, men nu när jag flyttat til Hedmark så är det omkring 3 timmar dit, så nu är det bara att åka. Hade tänkt åka dit nu i vinter, men det var tydligen inte optimalt om man ville se myskoxarna.

När jag var på mötet häromkvällen fick jag tag i en broschyr om Dovre och då blev jag ännu mer sugen. Förutom att vandra och se dessa fantastiska djur, som inte finns på så många andra ställen i världen, så kan man rida, paddla kanot, bergklättra, krypa i grottor och älvrafting. Dessutom har de något som heter Juving - som är en blandning av simning, vandring och klättring ner längst älvbädden eller fjällväggen, och då har man på sig våtdräkt, räddningsväst, hjälm och rep. Å så finns det en massa annat att göra... spännande, ja visst...



Juving




Myskoxe på Dovre Fjell



Dovrefjell

Just nu önskar jag att jag var hemma i Karlskoga och fanns där som stöd åt min allra bästa vän. Är ofta jag känt så sista månaderna, att jag borde vara där, eller åtminstone närmare än vad jag är just nu. Men jag vet att jag skulle förstöra såpass mycket för egen del, för min egna framtid om jag flyttade härifrån nu.

Däremot blir jag bara mer säker på att jag inom 3 år kommer vända hemåt igen och flytta någonstans där det bara tar som mest en timme att ta mig hem till mina kära. Sen om det blir i Värmland, Närke eller Västmanland får vi se. Men vill att det ska bli sista gången jag flyttar på länge nästa gång jag flyttar. Hade helst velat bo i Halden, då jag älskar människorna och naturen där, men 3 timmar hem är för långt.

Jaja, det blir vad det blir. Jag tror ändå att det mesta har en mening, om än inte allt som händer. Så det kommer nog bli bra tillslut vart jag än hamnar..



Den här fick jag av min underbara vän Tess innan jag åkte till Australien.. Så sant..

Idag blir det inget jobb för min del. Magen värker alltför mycket och därför kommer jag bädda ner mig i soffan och tycka synd om mig själv.

De sista två dagarna har det känts bättre på jobbet. Förmodligen för att det varit lite annorlunda dagar. Tisdagen tillbringade jag med att väga de små som nu blivit 3-veckor. Gårdagen tillbringades med en rådgivare/expert. Ole (bonden) var inte här under mötet, så träffade honom själv. 6 timmars prat om skötsel, medicinering, insemingering, foder och sjukdomar blev det. Å äntligen så blev det diskuterat vilka som ska bli kriterierna för det kommande bonusavtalet. Känns bra. Kan bli ganska svårt att nå dem alla månader, men ska göra mitt bästa, skulle jag lyckas kommer det bli över 30 000 extra på ett år. Ole har dessutom öppnat för en liten löneförhöjning när jag blir fast anställd. Å det är ju ännu bättre eftersom det blir en garanterat ökning, oavsett resultat. Bonusen ska ju trots allt bara räknas som just en bonus när det går bra. 

I går kväll åkte vi iväg på fodermöte. Låter förmodligen inte alltför intressant, men nu när jag börjat förstå lite mer så är det ju uppenbart hur viktigt det är. Alla resultat blir bättre och kostnaderna mindre med ökad fodereffektivitet. Min chef kommer jag inte alltid överens med, men kontakter har han och jag har börjat bli ordentligt "tjenis" med de flesta ledande experterna i Norge. De är riktigt roliga att prata med, speciellt rådgivaren som var här och foderexperten som höll i föredraget igår.

Alf Prøysen känner nog ingen till som läser min blogg, inte ens i Norge vet alla vem det är, iaf inte dagens unga.. Han var en vis-sångare och författare och dog redan 1970. Men eftersom jag hade 2 år tillsammans med Lars som kan verka speciell på ganska många sätt (stor del av hans charm tycker jag), och som skulle ha fötts åtminstone 30 år tidigare än han gjorde för att passa in helt, så vet jag vet Alf är. Mötet jag var på igår hölls i hans hemby, och vi satt i Prøysen-huset, såklart.. ;) En sak känner svenskarna till som är gjord av Alf Prøysen och det är Teskedsgumman.. Minns när jag var liten och lyssnade på henne och önskade att jag också hade en liten egen teskedsgumma.

I går sprang det runt en man med Yxa i högsta hugg och hotade folk här i Stange. Han gjorde samma sak i januari förra året, den gången sprang han in på NAV (norska arbetsförmedlingen/försäkringskassa m.m.). Han blev arresterad ganska fort både den gången och i går, men otäckt är det ju iaf. Usch..

Nu sitter han i alla fall häktad och kommer förmodligen göra det fram till domen hinner laga kraft. Förra gången genomgick han tydligen en mindre psykiatrisk undersökning, men där fann man ingenting. Hoppas man hittar nåt allvarligt fel den här gången så han är inlåst ett tag. Vilken fruktansvärd känsla att möta en "galen" man med yxa när man till exempel ska handla en kväll.. hua... :(

Den här veckan har jag funderat mycket på mitt jobb.
Jag trivs otroligt bra med arbetsuppgifterna och djuren, men det känns som att bonden som jag jobbar för bara klagar hela tiden.. Vilket känns absurt eftersom alla produktionsresultat blivit betydligt bättre sedan jag tog över skötseln.. =(

Å skulle jag säga upp mig, så skulle han sitta i sjön framöver.. Nu under provanställningen har jag bara 2 veckors uppsägningstid, så de hade knappt hunnit anställa någon innan jag hade försvunnit, än mindre påbörjat upplärning, som tar minst 2 månader. Vilket borde vara en av anledningarna till att behandla mig betydligt bättre än vad han gjort den sista tiden. Vet att han sliter med andra saker, men det ska inte jag behöva få ut för..

Så får se hur jag gör framöver. Har inte ekonomi till att sluta jobbet än på ett tag, men blir det inte bättre så blir jag inte långvarig här i alla fall.

De senaste dagarna har jag blivit lite irriterad på alla skriverier om den norska skidundret Petter Northug. Å jag tillhör inte en av de som är irriterad på honom i det här fallet. Det jag stör mig på är att tidningarna (som vanligt) ska överdriva och försöka få fram nåt bråk som inte finns från början. Petter gillar att showa och provocera och jag har fått med mig att även norrmän kan irritera sig på honom ibland.

Men sedan VM startade så känns det som att det inte kommit ett vänligt ord från de svenska tidningarna och journalisterna om Norges prestationer. Bara nervärderande klagomål och gnäll. Lasse Anrell gick ut och döpte om Petter Northug till Nolltug (jävligt moget för övrigt), och det fick han ju äta upp eftersom Petter inte gick från VM med noll guld, utan med 2 guld och 2 silver på 4 starter.. Sammanlagt har Norge tagit 14 medaljer, varav 6 guld. Sverige 5 st - 2 guld. Så det har ju gått bra för båda länderna, varför inte glädjas istället?

Man kan väl inte direkt kalla Northug för Mr. Ödmjuk, men den hatiska stämningen som råder på Aftonbladet och Extressens hemsidor efter hans lite originella målgång idag förstår jag inte alls. Hade det varit en svensk som gjort samma sak hade det inte varit en stor grej överhuvudtaget. Hellner åkte in på en skida när han tog guld för ett par dagar sedan. Å många före honom har gjort olika gester när de vunnit. Någon lyckades förresten ta kort på prins Daniel idag när han pekade finger till prinsessan Mette Marit. Inte för att jag bryr mig, men det hade säkert kunnat bli ramaskri av det inte särskilt kungliga beteendet. På norska VG, som är största tidningen på internet, står det en pytteliten notis om det. Hade de velat dramatisera det så hade de lätt kunnat göra som Aftonbladet och Expressen, men så har de alltså inte gjort.

Efter allt Nordtug fått höra från Sverige senaste veckan så hade jag blivit förvånad om han inte var extra kaxig när han utklassade Sverige. Det enda jag kan tycka är tråkigt är att de andra tre i laget hamnar i skuggan. Jag tycker tidningarna och svenska folket borde hylla och gratulera det svenska laget till Silver istället för att bara fokusera på Petter:

"– Vi kanske hellre skulle vilja prata om vår egen prestation än på vilket sätt Petter gick i mål", säger Johan Olssson..

PRECIS! Hylla de som ska hyllas. Det är ju inte åkarna som klagat på Petter, de vet ju hur han är sedan tidigare. Utan det är media och de svenska tv-tittarna. De svenska åkarna älskar att komma till Norge, mycket pga av det enorma stödet de får av norrmännen. 

Daniel Rickardsson om stödet i Oslo under medaljutdelningen:          
- Det var öronbedövande, vi får väldigt bra stöd av den norska publiken.  -  Ja tror aldrig att jag kommer få uppleva något liknande igen, säger Anders Södergren till NRK.

Det var min reflektion, blev långt, säkert många som inte håller med. Men men, så är det.
Nä, nu är det sovdags! Godnatt!

´ 

Detta är en av låtarna som spelas flitigast på norska radiostationer just nu. Å jag gillar den skarpt. Det är förstås ett extra plus att de sjunger på Jærsk, alltså den dialekt de pratar på Jæren (stavanger och kommunerna runt omkring), på en del av Vestlandet. Så här "pratar" de som jag umgicks mest med på kursen jag var på i januari. Härliga folk. 

Det är till skillnad från Sverige vanligt att man sjunger på dialekt i Norge. I Sverige är det väl enbart ett fåtal som sjunger på sin dialekt, mestadels skåningar. Men som sagt, här i Norge sjunger man ofta som man pratar. Å det är en stor del av charmen, att man hör direkt vart ifrån de kommer.

Hjerteknuser - Kaizers Orchestra