För ett par helger sedan var jag i väg till Norge och besökte några vänner som jag inte träffat på ett par år. De har byggt ett jättefint hus precis utanför Oslo och för några månader sedan fick de en liten son så det var på tiden att jag åkte dit. Vi tog det lugnt och umgicks mest ute på deras terrass. Solen strålade hela helgen och vi firade 17 maj med grillning och gräddtårta. Det kommer absolut inte ta lika lång tid tills vi ses igen.
 
 
 
Nu har jag varit tillbaka i Sverige i ungefär 1 1/2 år och efter att ha varit lite runt omkring och rest under de föregående 6 åren så känns det lite ovant att veta att jag kommer vara kvar på samma plats i åtminstone 3 år till. Nu har jag å andra sidan haft fullt upp under denna tid så det har gått oväntat bra. Men så kommer det vissa dagar när jag får den där starka känslan i kroppen, en känsla som inte riktigt går att beskriva eftersom det är en fysisk känsla som inte riktigt går att styra, men jag tror att det är en slags rastlöshet och lust att sticka iväg och uppleva något nytt. Hade jag tagit det lugnare tror jag att jag hade känt av det mer än jag gjort nu.
 
I går var jag inne på SVT och kollade runt lite, gick in på dokumentärer, där hittade jag en kort serie på fyra program från Norge som heter Fjellfolk, och som handlar om 4 olika personer eller familjer som lever av eller på fjället på Vestlandet i Norge. Antingen är de fjällguider, jägare, jobbar på fjällhotell, eller bara trivs med att klättra, paddla, vandra eller åka skidor där. Å nu hittade jag en annan miniserie som heter Ut på tur - upptäck Norge och när jag ser Norges underbara natur så längtar jag som alltid tillbaka. Jag är ganska säker på att jag inte bott i Norge för sista gången, kommer nog åtminstone bli en tredje runda dit. Älskar verkligen det landet med de underbara människorna..
 
Vet ju att det finns så otroligt många fina ställen i Sverige också, men känns som att gemene man kanske inte värdesätter det på samma sätt som våra kära grannar, där är "ut på tur" en så naturlig del av livet. Nu har jag ingen tv, så vet inte om det finns, men skulle gärna se någon liknande serie om Sverige och dess natur. Det är så lite man vet om de stora nationalparkerna till exempel, som Sarek och Padjelanta. Eller varför inte lite närmare som Tiveden i Närke, Kosterhavet vid Strömstad eller Gotska Sandön. Det finns 29 nationalparker och över 3000 naturreservat i Sverige, varav över 200 naturrestervat i Örebro län, det är inte illa. Å det borde uppmärksammas mer tycker jag.. =)
 
Nu längtar jag tills snön försvinner och våren kommer så det blir dags för nya upptäcksfärder! I år ska jag åka iväg till något svenskt fjäll, även om det kanske blir en lättare tur till något mer sydligt fjäll, på bara ett par dagar. Men man måste ju börja någonstans.  
 
Bilder från min och mammas tur till Dovre fjell och Snøhetta, augusti 2012. Då jag äntligen fick se Myskoxarna som jag hade längtat länge efter.
 
 
 
 
Dovre fjell, Längtan, Nationalparker, Natur, Naturreservat, Norge,
Sedan åkte vi till Geiranger för att se det som räknas som den vackraste fjorden i världen och uppleva Trollstigen. Det är otrolig natur i det området och vägarna är rätt brutala. Vilket bilen kände av i form av rykande bromsar.. Jaja, vi lärde oss nåt av det iaf. Det ledde dock till att vi inte vågade köra så mycket omkring i Geiranger som vi hade önskat, men det blev en härlig upplevelse ändå.
 
 
 
 
Den andra augusti åkte jag och mamma upp till Dovre fjell för att vandra lite och förhoppningsvis få se Myskoxar, som jag velat göra sedan jag flyttade till stange för två år sedan. Vi hade en hytta utanför Dombås och åkte buss upp till Snöheim för att vandra upp mot Snöhetta som är ett av Norges högsta berg. Vi mötte myskoxar både på väg upp och ner, de stod till och med på vägen när vi kom, så fick se dem på riktigt nära håll..
 
 
 
I går var det ett år sen terrorattacken på Utöya och i Oslo.. För ett år sedan satt jag uppe hela natten och grät floder när det fruktansvärda omfånget av det som skedde började komma fram. Jag sov inte en blund den natten och på morgonen när jag mötte min chef såg han på mig med otroligt sorgsen blick och sa "Norge är ett annat land från och med idag.."
 
Tror aldrig jag känt så mycket för något förut, som jag gråtit så mycket för både av framförallt medkänsla, den nationella sorgen och även av att jag blivit så rörd över all den styrka, kärlek, mod och omtanke människor visat mot varandra. Alla ungdomar under rättegången som berättade om det fasanfulla de upplevde, men där vissa till och med kunde visa humor. Som den unga mannen som blev skjuten i huvudet och miste sitt ena öga, men som ändå under vittnesmålet skämtade om att det var praktiskt eftersom han då slapp se Breivik.. 
 
Eller den 18-åriga kvinna som kallade Breivik för "dust" (pucko), "den tingen der" (den där saken) och att "han har tydelegvis mangel (brist) på sosiale antenner", när hon vittnade.
  
Det sista året har verkligen visat vilken oerhörd styrka vi människor har inom oss.. 
 
 
  
 
Minnescermonin i Hamar igår kväll... 
 
 
 
 
En av de lagar som Norge har, men som inte Sverige har är att i varje bil ska det finnas åtminstone en reflexväst. 
Att inte Sverige också har den lagen tycker jag är märkligt när vi lever i ett land där det är så många mörkertimmar. (Även lagen om att man inte får prata i telefon utan handsfree när man kör tycker jag nog borde komma i Sverige.)
 
Norge är inte det enda land som förstått det livsviktiga i att ha reflexväst i bilen, även Belgien, Bulgarien, Frankrike, Italien, Kroatien, Luxemburg, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Ungern och Österrike har denna lag. Tänk på det när ni bilar genom Europa.. =) 
 
En reflexväst kostar från 20 kronor att inhandla. Det är lag på att man ska ha en varningstriangel i bilen, och den ska sättas upp mellan 50-100 meter bakom bilen vid fri sikt och minst 100 meter bakom vid skymd sikt. Kan säga som så att skulle jag få motorstopp, krocka eller vara första person vid en olycka så att en varningstriangel skulle behövas placeras ut så skulle jag ogärna göra det utan att synas ordentligt under den tiden. Att sitta kvar i bilen är inte ett alternativ eftersom varningstriangeln måste ut på nåt sätt och det kan föreligga brandrisk etc.  
 
Utan reflexreflex så syns man på 20 meters håll. Med reflexväst syns man på 125 meters håll. En bromssträcka på en bra, torr i 70 km/h är ca 40 meter. Endast reaktionssträckan är 19 meter. Man har alltså inte en chans att reagera och hinna bromsa för en person utan reflexväst innan det smäller. 

Jag har alltid på mig reflexväst om jag är ute på kvällen eller har den med mig om jag inte vet hur länge jag ska vara ute. Här ute på landet kommer det knappt några bilar och nu är det väl ganska ljust till åtminstone 23 på kvällarna. Men man vet aldrig och västen gör att jag känner mig mer trygg på att jag syns. Ögonen vänjer sig snabbt vid skymningen och jag är ganska säker på att gångtrafikanter ofta tror att de betydligt mer synliga än vad de faktiskt gör för att de själva ser bra. Vet själv hur många gånger jag hållt på att nästan köra ihjäl folk som inte syns. Vissa har haft nåt reflexband runt armen eller en sån där liten reflex som hänger ur fickan, och det kan i bästa fall få en att skymta något och reagera på att det är något som rörs sig vid sidan av vägen. Reflexväst tycker jag dock är det är det enda som verkligen syns tydligt och som inte kan missas.  
 
Så jag tycker det är ren idioti att det inte är lag på detta ännu. Motormännen har kämpat i några år för att det ska bli lag och jag förstår inte vad som stoppar det. Vissa tycker att det ska vara upp till var och en, men det påverkar ju inte bara en själv om man blir påkörd. Även den person som sitter i en bil och precis kört på en annan människa kommer påverkas resten av livet, även de som eventuellt ser olyckan och alla anhöriga. Så jag tycker inte att det är upp till var och en. 
 
Det är en sån liten kostnad som kan rädda så många liv. Jag har även en ordentlig första hjälpen bag i bilen, men det är en annan historia. Jag är ju en liten säkerhets/första hjälpen - nörd... ;) 
 
Detta är dagens goda råd: Skaffa reflexväst om ni inte redan har det. 
 
 
 
 
kan jag konstatera efter de sista två månadernas fix med bilen.. 
 
Allt som har med bromsarna bak fick bytas ut för drygt en månadsedan - 10 000 kr. 
Sedan skulle lite rost fixas innan försäljningen - 3200 kr 
 
Tog mig en titt i servicehäftet och hade tydligen glömt bort att den skulle varit inne i maj på den årliga servicen, så idag var det dags - 1700 kr. 
Tyvärr så hittade de lite fel där som måste åtgärdas innan försäljningen, så på måndag ska herrn in igen - vilket blir en kostnad på runt 3500 kr till.... 
 
Åh så härligt.... (kraftig ironi)  Å det mest tragiska är att jag blivit lite loj, så nu tänker jag mest, oj var det inte dyrare.. =) Tror jag vant mig vid de norska priserna och bilfixande är ju dyrt även i Sverige. Så därför förväntar jag mig att allt ska kosta minst 5000 och så blir jag förvånad när det blir "billigare". 

Men med ungefär 20 000 kr de sista månaderna så blir det en del... Då är ju inte den svindyra försäkringen (12000 i året), skatt, nån konstigt tullavgift, m.m. inräknat. Känner att mina sparpengar sinat ganska kraftigt.
 
Men på måndag ska då banne mig allt vara fixat, så nu kan jag faktiskt äntligen lägga ut annonsen och se om någon nappar. 

Äntligen har jag bokat och bestämt hur jag och mamma ska tillbringa de första dagarna efter att jag slutat på jobbet.

Det blir två dagar upp på Dovre fjell där vi förhoppningsvis bland annat får se Myskoxar och en massa fin natur. Å sedan ska vi vidare till vackra Geiranger på västlandet. Dovre ligger på vägen till Geiranger och för att det inte ska bli så lång körning så stannar vi på Dovre första och sista natten och tillbringar de två "mitten"-nätterna i Geiranger. Då kan vi ta det lite mer spontant också.

Förra sommaren var jag ju bland annat till Stavanger några dagar under min 10-dagars roadtrip. Där fick jag uppleva Lysefjorden. Men jag har varit sugen på att uppleva en till fin fjord, så när Dovre blev bestämt så tittade jag runt lite på internet. Då insåg jag att den fjord som klassas som en av Norges absolut vackraste fjordar bara ligger drygt 2 timmar från Dovre. Så då var det ju givet. Tror det ska mycket till för att vi skulle sätta oss och köra de 10 timmarna det skulle ta från Karlskoga när jag väl flyttat hemåt. Så kändes lite som sista chansen.. =) 

Tror det kommer bli en riktigt fin resa, får hoppas på bra väder. Men skulle det inte vara toppenväder så kommer vi iaf bo i ganska fina hytter bara vi två, så då får jag istället passa på att vila upp mig och så får vi hitta på nåt när det är uppehåll..
 
Här har jag googlat fram några bilder från dessa ställen.

Dovre fjell:

Fil:Muskus.jpg

Autumn in Dovrefjell - Hjerkinn, Oppland

Geiranger:

Geiranger, view from Flydalsjuvet, cruise ship in the Geiranger Fjord, Norway (1848-36985 / 1074037 © imagebroker.net)

Flydalsjuvet



Gäller att man inte är höjdrädd...

Det ska inte va lätt att flytta över landsgränserna inte..

Förut när jag flyttat fram och tillbaka från/till Norge, så har jag inte haft några möbler med mig. Så då har det bara varit att lasta in grejerna och köra över gränsen. Man ska väl egentligen deklarera flytt oavsett, men men.

Nu har jag möbler och en del annat som ska med så därför får det bli släpkärra. Därför måste jag stanna på gränsen och deklarera vad jag har med mig. Inget större problem, bara lite papper som måste fyllas i.

Problemet är egentligen att varken jag eller mamma har drag på bilen. Å i Norge är reglerna stenhårda när det gäller utlandsregistrerade bilar i landet. Ägaren ska sitta med i bilen för att den ska få köras i Norge. Så vi kan inte bara låna en bil, utan ägaren måste ockås ha möjlighet att vara med. Det finns en möjlighet just vid flytt att få tillfällig beviljning att få köra en svensk bil i Norge. Då måste det bland annat bevisas att jag verkligen ska flytta. Genom anställningsbevis, kontrakt på lägenhet eller liknande. Eftersom ja gärna vill se eventuell lägenhet så kan jag inte hålla på med det förrens jag flyttar, o bor man långt blir ju äver anställningintervjuer svåra att få till. Nu ska jag ju plugga och kommer sannolikt in på första intagningen så jag hinner få antagningsbevis innan ja flyttar. Men märkligt upplägg iaf. Gör det liksom upplagt för att folk ska bete sig olagligt. När jag skrev ut papprena som ska fyllas i så verkade det som att jag måste äga bilen.. Blir så förvirrad.

Jag vet att många inte bryr sig om dessa lagar och regler och jag vet också att chansen är liten att att någon skulle upptäcka OM vi bara nån bil och flyttade sakerna med. Men risken ökar med släpkära, eftersom det är uppenbart något mer än matshopping då. Så jag vill göra det ordentligt och lagligt. Vill verkligen inte lägga pengar på dyra böter.. Eller till och med riskera att någon annans bil blir beslagtagen så jag måste lösa ut den ockås..

Hur som helst, en sak har iaf löst sig, och det är vart jag ska ha möblerna tills jag funnit mitt framtida boende. Min underbara vän Pillan erbjöd sig att ha mina möbler hos sig. Otroligt skönt! =) Förhoppningsvis blir det inte så länge, satsar på att ha en lägenhet i september.

Idag har jag arbetat exakt ett år på Frisholm. Jösses..
Ett år som har gått väldigt upp och ner.

Men oj vad jag har lärt mig mycket  och varit med om roliga saker!
Å jag har fått fundera och diskutera hur mycket som helst med en massa kunniga och trevliga människor.
Känns så bra att jag har tillgång till de främsta experterna inom området i Norge, å veterinärer, foderexperter och speciellt alla jag lärt känna genom kurserna som jag har gått under året. Så skönt att bara höra av sig och få "input" av flera olika personer när man undrar över något och sen gøra det man tycker verkar bäst. 
De andra jobben jag haft har jag tröttnat fort på och blivit rastlös, redan efter ett par veckor kan man det - samma rutiner varje dag. Här lär jag mig fortfarande något nytt varje dag.

Sen hade det ju inte gjort något om det hade varit lite närmare till min familj och mina vänner, men där finns det inga jobb før mig. Det här året har jag velat prioritera jobbet och lära mig så mycket som möjligt. Å jag har egentligen inte haft tid eller energi över till så mycket annat heller. Det kommande tiden kommer det fortsätta med en hel del arbete, så länge jag inte har någon eller något jag vill lägga mer av den tiden på, men nu med lite annat smått och gott runt omkring.. 

Å det kommer garanterat bli ännu fler naturupplevelser..



Gamla stallet..



Gamla stallet och boningshusen från vägen..



Vackra vinterdag..



"Mina" små nyfødda nøffisar.. =)



Skogen - där jag trivs allra bäst..



Anka hittade den sista snøfläcken i april och fick svalka magen..



Anka



Mamma och jag på väg ut i skogen



Tinka - førsta dagen som gårdsvalp =)



Godingen



Kvällspromenad



Gårdens rapsfält




Stange Kirke



Utsikt från nya stallet..



Tinka och jag på tur.. =)



Utsikt från gamla stallet..



Tinka och Anka tar det lungt på gårdsplanen..

De sista dagarna på min "roadtrip" skulle tillbringas i Halden, så på fredagen tog jag mitt pick och pack och åkte från Sandefjord. Tog färjan från Horten till Moss, riktigt smidigt. Stannade till i Sarpsborg och köpte ett nytt tält, innan jag äntligen kom till Halden. Finns nog inget ställe jag känner mig mer som hemma..

Hade bestämt mig att tälta över helgen då de äntligen hade sagt att det skulle bli fint väder. Så första natten blev det uppe på Hov, kanske inte de lättaste att hitta en bra plats bland den steniga naturen, men tillslut hittade jag ett mossigt ställe jag fick upp tältet på. Gick en lång tur bland den så välbekanta naturen som jag tycker så mycket om.




På lördagen träffade jag Heidi och fikade med henne i parken och pratade en massa. Sen mötte jag upp Lars nere vid hamnen, där vi åt på den nya fisk/skaldjursrestaurangen Sjøbris. Gott, men inte som "Runes". Vi åkte iväg och badade en bit utanför Halden, på Skriverøya. Otroligt fint där så bestämde mig för att sätta upp tältet där den natten. När tältet var uppsatt åkte jag in en sväng till Halden och träffade Andrine och Clas. Det var stor cruising där så det var folk överallt. Stannade kanske en timme, sen åkte jag tillbaka och tog natta efter ett underbart nattdopp.













Söndagen vaknade jag upp vid 7 av att det regnade, massor. Första tanken var att springa ut och riva ner tältet, men jag låg kvar och tittade noggrannt efter om det regnade in någonstans. Det gjorde det inte.. =) Så jag somnade om, och under nästkommande timmar ösregnade. Inte ens kondens på insidan av tältet, så verkar vara otroligt bra! Hälsade på mina före detta svärföräldrar, fick en stor frukost och en mycket trevlig stund. Andrine, som just nu håller på och bygger hus i Oslo, är ju också från Hov. Så nu när hon var hemma och hälsade på så hoppade jag inom där några timmar innan det var dags att packa ihop tältet och styra bilen hemåt till Stange och vardagen igen.

Blev helt toppen dessa 10 dagar och fick träffa otroligt mycket trevligt folk. Kommer absolut göra om detta, och har redan en massa planer på vad jag vill hitta på. Men det får bli nästa sommar.. =)

Efter dessa fina dagar på Jæren, var det dags att köra söder ut. Åkte kustvägen ner genom Egersund ner till Flekkefjord. Å sedan vidare ner till Mandal (Norges sydligaste stad) där jag tog in på campingen och stannade två nätter. Tanken var att jag skulle tälta, men de visade så dåliga prognoser så jag fegade ut.. =) Hade ingen lust att vakna upp mitt i natten av att ligga i en vattenpøl.. Så det fick bli ett eget rum istället. De två dagarna i Mandal ägnade jag åt att äta och promenera runt vid hamnen, och sola och bada vid den fina stranden vid campingen.
Väldigt skönt att bara slappa och ta det lungt på sin semester.

Sjøsanden Campings strand

( Sola och bada, det är grejer de.. )

Hamnen i Mandal



Sen var det dags att lämna Mandal och på vägen upp längst kusten körde jag inom Kristiansand, den lilla byn Grimstad och Arendal, tittade på massa fina fjärilar och reptiler på Arendal's sommerfuglpark och sen blev det lite shopping. Øvernattade i en liten stuga utanför Risør, otroligt fint!



En sand-byggartävling i Kristiansand, något man skulle försöka sig på?



Utanför Risør

    

Vackra fjärilar..



(Dålig bild, men otroooligt vacker Varan.. Åhh vad jag tycker om reptiler.. ) 


Torsdagen var det äntligen dags att åka till Sandefjord och hälsa på Solfrid, hennes man Espen och deras söta söner. Otroligt härlig familj det dær. Jag och sönerna hade fullt upp med att spela både fotbollsspel och hockeyspel på kvällen och jag skulle absolut vara med och natta båda två.. =) Deras katt hade precis fått kattungar, så det var ju så klart givet att jag skulle upp bland halmen och gosas med dessa sötnosar. Jösses vad jag saknar katt..

søtnos



Godingar.. Vill ha!
När jag kom tillbaka med färjan till Stavanger blev det lite mat och sen åkte jag neråt till Jæren, ett område söder om Stavanger med en massa småbyar. Där skulle jag tillbringa ett par dagar hos Lars och hans döttrar, som jag lärt känna på kurs. På kvällen blev det fest med Sven och Bjørnar (även de kursbekanta). Sven och hans fru firade allt fint som hänt de senaste åren så det blev en ordentlig fest med ca 50 pers. Sen drog jag och Lars vidare in till Nærbø, och fick på öppningsfesten for den nya puben. Riktigt skoj, bra musik, blev ordentligt på lyset där.  

Dagen efter var jag inte direkt på topp... =) Lars och döttrarna tog mig ut på en lång biltur och jag fick se massor av det vackra Jæren-landskapet. Helt frälst i denna steniga natur! Sen blev det førstås en guidad tur i grisstallarna. Dagen avslutades med kinamat i Bryne, grannby till Nærbø. Har nog aldrig ätit så god kinamat.

Måndagen sov jag ut och packade ihop. Bjørnar kom førbi och Lars kom hem på lunch, så sen var det dags for mig att fortsätta min roadtrip. Blev helt förälskad i Jæren jag och det blev tre veldigt fina dagar med trevliga människor och fin natur.



De speciella stengärderna som man kan se øverallt på Jæren.  









En søt liten kattunge och dess mamma..



Her går låglandsjæren øver till høglandsjæren..
På fredag morgonen var det äntligen dags att sätta kursen mot Stavanger. Så jag tog bilen och åkte over fjället, 8 timmars körning, men lite felkörning och några stopp kom jag fram 12 timmar senare. Lätt slutkörd.
Så checkade in på hotellet i Stavanger, gick en runda nere vid hamnet, åt gott och sen stöp jag i säng.

Lördagen åkte jag med en turistfärja ut till Lysefjorden, ett måste om man besøker Stavanger. Vädret blev betydligt finare än vad det skulle bli och det var otroligt fint.



Det är ju inte norska fjällen utan en massa får øverallt.. =)





Stavanger



På väg till lysefjorden..











Preikestolen nedifrån

I helgen som var kom världens bästa mamma på besök. Å hon hade semlor med sig.. mums =)
Här äter man bara semlor en dag om ens det. Inte som i Sverige där man kan få tag på semlor från jul ända fram till påsk.

Hon kom på fredagskvällen och då gjorde vi inte så mycket annat än att äta tacos och prata.
På lördagen var vi några timmar i Hamar, där vi shoppade och fikade. Det var ca -20 grader under dagen, så vi försökte hålla oss inomhus så mycket som möjligt så det blev mest de olika köpcentrumen vi var på.

Sedan åkte vi hem till mig och gjorde oss iordning för middagen hos Eli och hennes familj och bror. Hon är dotter till bonden som jag jobbar för, en otroligt trevlig tjej! Å hennes familj är toppen. Träffar dem åtminstone en gång varje vecka. Å passar på att låna deras fina berner sennen förstås när jag har ledigt.. =)

Så där tillbringade vi lördagskvällen med god middag och roliga samtal. Söndagen var vi bara här hemma, då det fortfarande var för kallt för att vara ute. Så vi spelade Yatzy och Trivial Pursuit. Hon vann Yatzy'n och jag det sistnämnda. Vilken inte var väntat, för mamma är otroligt smart och allmänbildad. Så det kändes kul att slå henne för en gångs skull! Sen var det dags för hemfärd för henne.

Nästa gång vi ses är förmodligen i påsk om jag kommer hem då. Men det hoppas jag!



Min underbara mamma för 3 1/2 år sedan, en vacker sommardag vid Elgåfossen utanför Halden!



På måndag är det dags. Då flyttar jag till älskade Norge igen. Ganska precis ett år sedan jag flyttade därifrån.
Har fått jobb på en grisgård i Stange, med 100 suggor, en kommun i Hedmarks fylke (län/landskap). Delar fylke med Lillehammer och Trysil så i vinter blir det förhoppningsvis en hel del skidåkande. Jag skrev mer om gården för ett par inlägg sen.

Ville verkligen ha det här jobbet så är otroligt nöjd över att jag fick det.

Så nu är det bråda dagar och väldigt mycket som ska fixas. Flyttar som sagt på måndag och börjar jobba på tisdag. Och innan dess ska det andressändras en massa och säga upp saker, flytta över bilen på mamma, köpa grejer och packa. Som tur är har jag redan norskt personnummer, telefonnummer och bankkonto. Så därför blir det en del grejer som jag slipper fixa och eftersom jag vet vart man ska vända sig och vilka man ska prata med så underlättar det mycket.

Kommer förmodligen stanna där åtminstone ett par år om de vill ha mig, så denna gång ska jag verkligen försöka att "slå mig till ro" där...

I onsdags kväll kom jag hem efter två underbara veckor i norska Halden. Å vad jag trivs där!! Bodde ju där 2 1/2 år tills i oktober förra året och varje gång jag är där känner jag mer och mer att det är hemma för mig. Det var länge sedan Karlskoga kändes som mitt hem och det kommer det aldrig göra igen. För mycket som hänt och för många minnen jag helst vill glömma. Samtidigt så är det ju där min mamma och närmaste vänner bor så jag kommer alltid att återvända, även om jag inte stannar länge. Kommer tillbringa sommaren här eftersom jag kommer jobba utanför Latorp, men sedan får vi se vart jag tar vägen.

Under dessa två veckor firades det bland annat 17 maj tillsammans med Silje och hennes familj under ett par timmar och sedan fortsatte firandet med Andrine och Lars gamla vänner som jag lärt känna efter mina år där. Ett otroligt härligt gäng som jag trivs så otroligt bra tillsammans med. Hade även födelsedagskalas åt en av dem två dagar innan. Hälsade på mitt gamla jobb ett par gånger också. Träffade gamla skiftet och killarna från sterilisatorn, kul som alltid. Träffade på ett par personer som jag hoppas att jag slipper träffa igen. Usch, att folk kan tycka så otroligt illa om en person som aldrig gjort dem någonting.. Jaja, mognad behöver tydligen inte komma med åldern när det gäller vissa.. 

 Carl-Arne, Lars E och Andrine på fest  

jag på fest     Silje efter restaurangbesök   Så här ser det ut i Halden på 17 maj

Løken drakta (Østfolds bunad) alltså folkdräkten man använder i fylket (landskap,län)Østfold, som Halden ligger i.    Är man i Norge på 17 maj så måste man ju fira..   Lars E's mamma i Vestfoldsbunaden

  17 maj måste ju så klart ha en salut med mini-kanoner, de smäller allt bra de också..   tal är ju också ett måste uppe bland hov-folka

Blev middag med goa Silje och Heidi och även en myskväll med dem. Bodde hos Andrine några dagar runt den 17:e, vilket var smidigt eftersom vi tillbringade den största delen av de dagarna uppe på fina, fina Hov. Å där blev det så klart en del promenader. Fika med Cathrine och Heidi hann jag med, och även med Lars och hans föräldrar, men största tiden tillbringade jag med Silje och hennes fina familj. Tvättade och målade deras hus, pga vädret hann jag inte måla om så mycket som jag hoppats, men en del blev det iaf. Otroligt mysiga dagar, de måste nog vara det härligaste paret jag träffat på, och deras lilla dotter Leandra, söt som socker.

En väldigt lång kopparödle-hona (stålorm)  hus innan målning  Vitt hus efter målning


Nu har jag tillbringat en vecka här i Norge och haft det helt underbart!! Å va jeg elsker dette landet! Har tagit massa bilder och  gjort trevliga saker har jag gjort som jag vill berätta om, men det får jag göra när jag kommer tillbaka och har lite mer tid. Var iaf hemma i Sverige en sväng från torsdag kväll till fredag förmiddag och var på jobbintervju. Fick jobbet på plats, så i sommar kommer jag jobba på en gigantisk grisgård utanför Vintrosa. Blir intressant och jättebra tror jag. Jaja, nu ska jag ut och måla hus, passar på att "jobba" lite när jag är här och hälsar på..