Just nu är vi mitt uppe i grisningen. Detta är förmodligen sista gången jag är sjælv under grisningsveckan. Det ska ju bli generationsskifte på gården, vet inte riktigt när än, men sista månaden har vi börjat lära upp han som ska ta över. Det är den nuvarande bondens dotter Eli (som jag träffar ganska ofta) och hennes man som ska ta över gården. Jag tror det kommer bli jättebra. Det har varit planerat från start att jag ska vara med under övergången, for att göra den så smidig och med så lite förändringar som möjligt. Ole Bjarnar har väl minimalt med kunskap om grisar, så det kommer säkert ta åtminstone ett år innan han kan tillräckligt för att ha ansvaret för allt. Denna vecka är de bortresta, men under nästa grisnings-period kommer jag försöka lära ut så mycket som möjligt. Det är mycket som ska göras just då och som ska kommas ihåg, så det tar nog några omgångar. Tror nästan jag skrev en hel bok under min inlärningsperiod eftersom jag bara hade 5 veckor på mig. Hade inte kommit ihåg en tredjedel utan den boken.

Sista dygnen har varit rätt brutala, så igår tog jag Anka, som är här när de är bortresta och vi gick en lång promenad. Hade tänkt mig en skogstur, men blev istället en lång vandring bland ängarna. Jag gick förbi alla möjliga ängar med både korn, potatis, vete, raps och lökar.. Å hallonbuskar och vinbärsbuskar. Blev kanske en lite för lång tur för Anka, som inte är så van vid promenader. Så när hon började flåsa lite väl mycket, så var de dags att vända tillbaka och ta en liten paus vid en liten bäck. Varmt med all päls också..

Om en vecka sitter jag förhoppningsvis i Stavanger, och min 10-dagars roadtrip har påbörjats, ska bli otroligt kul!




Anka blickar ut øver gårdens vetefælt..



... å de vackra rapsfælten..



Å havre (detta ær dock inte gårdens.. )




Gick æven førbi Stange kirke..



Några av husen på gården.. Skyms av vetet då.. =)



Otroligt fint med ængsblommor..



Några fler byggnader på gården

Idag när jag vaknade upp kändes som att Norge var ett helt annat land..

85 ungdomar dog ute på Utøya och 7 st inne i Oslo..

Hela landet är i sorg.

Det var ett socialdemokratiskt (arbeiderpartiets ungdomsforbund) ungdomsläger med ungdomar från precis hela Norge eftersom det var riksläger. Bland annat så är en tjej saknad som är från Halden, hennes syster blev skjuten och allvarligt skadad. Flera från Hamar var där nere, några döda, några saknade.
Denna norska blonda man som var utklädd till polis gick iskallt lungt runt på ön och ropade till de som gömde sig: Ni är säkra nu, jag är polis.. Många kom fram och då sköt han ihjäl dem. Vilken fruktansvärt upplevelse för dessa ungdomar.. Många hoppade i vattnet och en del som inte hann bli upplockade drunknade..

Känns helt overkligt...

Har nog aldrig känt mig så ensam som ikväll..

När jag var i på väg hem i bilen från kiropraktorn så bröts plötsligt sändningarna och det meddelades att en bomb hade exploderat i Oslo Centrum. Andra gånger jag hört om liknande, som explosionen i Stockholm, har jag liksom slagit bort för att det verkat så overkligt och man tror inte att det kan hända så allvarliga saker i Sverige och Norge. Men denna gång fick jag gåshud och rysningar genom hela kroppen. Jag blev så chockad så jag höll på att krocka.. När det sedan kom uppdatering och de berättade att bomben gått av i hjärtat av Oslo utanför regeringsbyggnaden som ligger så centralt det går, nära köpcentrum och Oslo Sentral så kom tårarna. Kände på mig att det var nåt riktigt allvarligt denna gång. Hade tänkt åka och handla, men var så skakad så jag körde direkt hem.
Efter några timmar hade jag fått kontakt med mina vänner som jobbar i Oslo, väldigt nära där bomden small. En var nära när det small, en hade precis åkt därifrån och en är på semester, så de är fysiskt oskadda.  

Att sedan en timme senare få reda på att någon galning sprang omkring på Utøya utanfør Oslo och sköt omkring sig på ett politiskt ungdomsläger. 7 döda inne i Oslo och minst 9 döda på ungdomslägret plus en massa skadade och saknade..

Tycker så otroligt mycket om Norge, har känt mig mer hemma här än i Sverige från start när jag flyttade hit i början på 2007, och detta känns helt overkligt det som skett..

Lider så fruktanvärt med framför allt alla skadade och anhöriga och alla Oslo-bor som kommer ha en otroligt jobbig framtid och osäkerhet.. Men även hela Norges övriga befolkning..










Avslutar detta trista inlägg med några bilder som visar hur jag vanligtvis tänker på Norge..

Nu är det bestämt att det blir vecka 32 jag ska iväg. Fy satan var jag längtar.. =) Som jag hoppades på så får jag även helgen innan ledigt så det blir 10 dagar fylld av fin natur och härliga människor.

Har ändrat rutten lite, eller snarare vänt på den. Börjar med att åka den lååånga vägen över fjället till Vestlandet, närmare bestämt vackra Stavanger. Där ska jag tillbringa 2-3 dagar över helgen. Bland annat blir det fest i Nærbø, en bit utanför Stavanger tillsammans med Jæren-folka jag lärt känna på kurserna jag varit iväg på. Sen måste jag ju så klart utforsta allt trevlig i området.

Åker vidare ner längst kusten och ska stanna till i nån liten mysig by innan Kristiansand, som är Norges sydligaste stad. Heldag på djurparken blir det nog kan jag tänka mig.. =) Å sen vidare till Sandefjord där jag ska hälsa på Solfrid och hennes man, även de nya bekanta från höstens kurs i Hamar.

Veckan avslutas med Halden under de sista dagarna. Har inte varit där sedan julfesten i december, så jag längtar halvt ihjäl mig. Sommar i Halden är det bästa jag vet, så jag hoppas verkligen att vädret är ok när jag är där.

Sen tillbaka hit igen. Blir 18-19 timmars körning sammanlagt, men 8 av dessa är första dagen till Stavanger, så det kommer bli riktigt skönt när den sträckan är avklarad. Åhh så jag gleder mig till dessa dagar!!

Detta har jag tillbringat kvällen med...

Det har gått bra att jobba ikapp det som hade hopats sig medan jag hade semester men det är fortfarande en del, framför allt registreringar, kvar innan jag är helt ikapp. Men nu börjar jag i alla fall se botten på högen.   
Eftersom allt registreras via internet så kan jag sitta hemma och jobba.  I morgon ska jag ta det sista, bland annat vaccinera och öronmärka 60-70 gyltor, sen är jag redo för att börja förbereda inför grisningen. Det blir riktigt skönt att ha det gjort.

Har bara tyckt att det varit skönt att ha mycket att göra denna vecka och motivationen är redan tillbaka. Allt har flytit på bra och jag mår mycket bättre nu. Är ju fortfarande besviken och frustrerad, men när man gjort allt man kan utan att få den man vill ha så är det bara att acceptera och glömma så fort som möjligt.
Har för en gång skull även pysslat med lite annat än jobbet denna vecka och det blev ett par restaurangbesök, och igår blev de bio med Maren som jobbar extra här och hennes kille. Å så det underbara tältturen i början av veckan förstås. Nu blir det tre veckor fulla med jobb och sen blir det sista semesterveckan, som jag är säker på kommer bli riktigt riktigt bra.. =)

Har haft ett riktigt fint dygn. I går kväll tog jag med mig ryggsäck och väska och vandrade ut i skogen. Visste exakt vart jag ville, och det var precis lika fint som jag trodde att det skulle vara. Hittade en liten dunge i våras när jag var ute på en lång skogstur och har sedan dess tänkt att jag ville tälta där. Så i natt var det äntligen dags. Vädret var underbart och det gick ganska snabbt att få uppp tältet. Dock fattas bruksanvisning och en sak till tältet så det blev nog inte riktigt rätt uppsatt, men det blev stabilt och bra så det fick duga. Såg en räv och två ormar, så då blev mitt humör ännu bättre. Kan inte finnas nåt härligare än att vara ute i naturen, alldeles ensam och bara njuta.

Sedan gick jag en kvällsrunda, gjorde mig ordning för kvällen och kröp in i tältet. Å va mysigt det var att ligga där och höra på alla ljud utanför tältet. Duvor, hackspettar och något som vandrade precis utanför tältet, tror det var en räv de också. Har haft svårt för att somna sista veckan och vaknat ofta när jag väl somnat. Men denna natt sov jag som en stock under hela natten, vaknade inte en gång. Så äntligen kände jag mig utvilad och nöjd när jag vaknade. Fick dessutom sovmorgon så slapp stressa för att få ner tältet innan jag skulle tillbaka till jobbet.

Detta ska jag absolut göra om så fort som möjligt, men då under ett par dagar. Håller på att planera vad jag ska hitta på under min sista semestervecka som blir vecka 31 eller 32. Lutar åt att det blir en roadtrip ner i södra Norge- Sandefjord, Kristiansand och Stavanger för att träffa på lite trevligt folk jag lärde känna i höstas. Då blir det iaf ett par tältnätter. Har länge velat utforska Norge lite mer, och känner att de börjar bli dags nu efter 3 1/2 år i detta vackra, underbara land.

Kvällen kommer tillbringas i Hamar där det blir en god middag i trevligt sällskap. Väldigt trevligt.

Kommer somna gott ikväll efter detta härliga dygn.



På väg till skogen..




Skogsgläntan där tältet skulle stå..



Eftersom solen höll på att gå ner när jag satte upp tältet så placerade jag tältet så att solen skulle värma upp det på morgonen, blev perfekt.

I går kväll/natt var jag rastlös och ganska uttråkad, så bestämde mig för att prova ett recept i en ny bok jag köpt "Lyxiga cupcakes óch läckra kakor". De blev Hasselnöts- och chokladcupcakes. Lätt att göra och blev ganska fina för att vara första gången jag provar mig på cupcakes. Tyvärr var de nya muffinsformarna inte alls något bra, så blev lite besviken på dem. Det är därför jag har dubbelt på bilderna. Men det blev gott, även om en svart kopp kaffe nog är ett måste till dessa söta bakverk. De får bli "gå bort"-present senare idag när jag ska till Eli på middag.







God och krämig med nötkräm i mitten.

Nu är det bara nästan bara en dag kvar tills jag ska resa tillbaka till Norge igen. De två veckorna jag har varit här blev kanske inte riktigt som jag hade förväntat mig, men jag hann i alla fall med att träffa de flesta av de jag hade tänkt träffa. Den här veckan har jag mest legat i sängen, så det var ju inte så kul, speceillt när man vill hinna med så mycket. Hade ju planerat in ganska många saker, men inte blev det av. I morgon ska jag iaf gå en lite kortare vandringled, och äta på kina-restaurang. Sen får jag se om jag åker till Norge i morgon eller på söndag. Tror det blir det sistnämnda. Just nu längtar jag inte alls tillbaka.. Känner mig inget motiverad, men förhoppningsvis kommer motivationen tillbaka så fort jag börjar arbeta igen.  

I dag åkte jag och mamma iväg till Herrgården Hennickehammar utanför Filipstad och åt middag. Det var riktigt gott! Å verkade vara väldigt fina omgivningar, tyvärr kom regnet så vi hann inte utforska dem något mer ingående.

Gårdagskvällen tillbringades med min barndomsvän Lotta och hennes mat ute i deras stuga. Vi grillade - åt och drack gott, och framförallt pratade. Vi lever så kolossalt olika liv - hon är en otroligt duktig affärsjurist som bor i Stockholm och är gift, med sin stora kärlek sedan 10 år tillbaka. Jag - en lantlolla, singel, som trivs bäst i djurens sällskap och som inte vet om nåt bättre än att vandra omkring ensam i skogen.. (ja, jag vet att jag är lite speciell.. ) Men ändå känns det så bra och avslappnat och precis som förr när vi väl ses. Förmodligen för att vi båda trivs med våra respektive liv, och det sista vi skulle vilja vore att byta liv med varandra. Eftersom hon bor i Stockholm och jag har varit ute och rest runt så det är ju inte alltför ofta vi ses, men det senaste året har vi faktiskt lyckats träffats flera gånger. Kom på att vi har känt varandra i 21 år nu, ujuj... =)

Nu mår jag lite bättre så ska passa på att skriva om helgen. Har haft fullt upp med mina brorsbarn Gabriel och Hannes och det har varit skönt att inte hinna tänka på nåt annat. Har knappt ens hunnit ta några bilder.. Ibland kan de reta sån gallfeber på mig, men samtidigt är det otroligt vad hjärtat smälter när Hannes ler sitt härliga charmiga leende och Gabriel tittar på mig med sina stora blå ögon. 

Efter att vi hämtat dem på torsdagskvällen åkte vi och grillade hos min kusin i  Örebro. De har precis fått en liten son som ska heta Leon. Hade det blivit en flicka hade hon hetat Leontina, som jag gör i andranamn. Kommer från min mormor och mormors mor. Vill gärna att det namnet fortsätter i släkten och det är ju tveksamt om jag kommer få några barn, så det hade varit fint. Min morbror Erik och hans fru och min andra kusin och Martin var där också. Erik fyllde år och det gjorde även Gabriel, 5 år, så det blev tårta och en massa paket-utdelande. 



(Hannes och Gabriel med deras favorit Martin)

Jag och barnen åkte till min faster på fredagen och fikade, och när de började försöka riva huset bestämde jag att vi skulle åka vidare till Lunedet. Där tittade vi på och matade getterna, kaninerna och ankorna. Har ju turen att mina tre brorsbarn är otroligt djurintresserade, och det passar ju perfekt för den "något" djurtokiga fastern.. ;) 

Sen gick vi till lekparken med det stora vikingaskeppet så de fick leka av sig under några timmar. Min kompis Pillan och hennes familj kom och gjorde oss sällskap. Sen åkte vi hem och åt pannkakstårtan som jag gjort. Gabriel hade önskat sig det till sin födelsedag, men hann ju inte med det på torsdagen.

 

(Förmodligen den minst vackra tårtan jag gjort någon gång haha.. ;) stress, ingen sprits, och alltför varmt så all grädde hann smälta.. =) Men god blev den och Gabriel blev glad och det var ju viktigast.. )
  
På kvällen var det äntligen dags för den efterlängtade grillkvällen hos min vän "D". Mia, Jossan, Pillan och Bell var också där. Otroligt härligt att ha så många av mina närmaste vänner samlade. Tess skulle också dit, men blev störtförkyld dagen innan, så hon fick stanna hemma. Blev lugnt för allihop, vi satt kvar länge och pratade och spelade en roligt spel.

Lördagen var det upp med barnen och mamma och iväg till Storfors Fair. En typ av marknad med fokus på djur. Där fanns världens (?) största miniatyrhästutställning, en massa hundar, illrar, höns m.m. Gabriel fick se en iller för första gången och även hålla, så det var spännande för honom. Hannes var mest fascinerad över att de fanns så många hundar överallt, så oj vad han fick klappa vovvar under dagen. Det blev korv och glass och en massa mys. Å Pillan var förstås där med sitt företag Till Hund där hon bland annat tillhandahåller en uppsjö av olika hundkurser och webshop av olika hundprylar.



(Gabriel får klappa en liten iller)



(En liten minityrhäst)

På väg hem från Storfors ringde min gamla vän Oggan och vi bestämde att jag skulle möta upp honom och hans tjejkompis/dejt? lite senare. Det blev Woodys och vi satt där under några timmar, väldigt trevligt. Var säkert ett år sedan jag träffade honom sist, trevlig tjej dessutom. Var dock rätt sliten och trött, och kände att huvudvärken började göra sig påmind, så drog hem ganska tidigt.

Igår bestämde jag mig för att börja fokusera på annat, och försöka få upp humöret på topp igen, så den här veckan har jag planerat tre vandringsturer, bland annat Lunedets vandringsled som är ca 13 kilometer. Sen vill jag gärna prova på lite kanotpaddling. Har tänkt gå en paddlingskurs i Hamar nu i sommar, så vill prova på lite först. Min vän Tess pluggar till Idrottslärare och var nyss ute på en tredagars tält/paddlingtur, så vi har bestämt att vi ska ta en helg framöver när jag har ledigt, men denna vecka hinns det inte med. Svampplockning är ju givet, blir alltid några turer när jag är här på sommaren. Finns redan mycket svamp ute, så det är ju ett måste. Så naturen i alla dess former ska vara prioritet denna vecka.
Hade tänkt tälta ett par nätter också, men glömde tältet i Norge, så det är något jag ser fram emot att göra när jag åker tillbaka. Hittade en underbar skogsglänta inte långt ifrån där jag bor en gång när jag tog en lång tur som gör sig perfekt för en natt i tält.

Men idag vaknade jag upp med en ordentlig förkyldning, tung i huvudet och feber, så mina planer får skjutas fram ett par dagar. Riktigt trist, men ganska väntat när tre av de vänner jag umgåtts med i helgen är/har varit förkylda med bland annat ögonfluss, körtelfeber, bihåleinflammation m.m. Har ju haft besök av mina söta brorssöner i helgen, och minstingen Hannes har varit snorig, men pigg, och med alla kramar och pussar jag fått under hela helgen så hade det varit konstigt om jag klarat mig helt. Så får vara glad om det inte utvecklar sig vidare. För jag vägrar slösa bort min sista vecka här i sängen.

Men just nu är det där jag ska tíllbringa ett par timmar till..

Igår bestämde jag mig för att börja fokusera på annat, så den här veckan har jag planerat tre vandringsturer, bland annat Lunedets vandringsled som är ca 15 kilometer. Sen vill jag gärna prova på lite kanotpaddling. Svampplockning är ju givet, blir det alltid när jag är här på sommaren. Finns redan mycket svamp ute, så det är ju ett måste.

Men idag vaknade jag upp med en ordentlig förkyldning, tung i huvudet och feber, så mina planer får skjutas fram lite. Riktigt trist, men ganska väntat när tre av de vänner jag umgåtts med i helgen är/har varit förkylda med bland annat ögonfluss, bihåleinflammation m.m. Har ju haft besök av mina söta brorssöner i helgen, och minstingen Hannes har varit snorig, men pigg, och med alla kramar och pussar jag fått under hela helgen så hade det varit konstigt om jag klarat mig helt. Så får vara glad om det inte utvecklar sig vidare. För inte tänker jag vara sängliggande resten av semestern.

Jag är olyckligt förälskad.. Suck..

Vilket fram tills nyss inte varit så jobbigt eftersom jag ändå varit glad över att jag känner nåt. De sista åren har jag haft svårt att bli intresserad av någon, och har känts som jag blivit kall, så att äntligen känna så mycket för någon har bara varit skönt och gett mig hopp inför framtiden. Jag har varit riktigt förälskad 2 gånger, och det här är den andra..

Men just nu känns det bara jobbigt. Denna man föll jag så pladask för första gången jag såg honom. Vi hade kört mail- och sms-terror ett par veckor innan vi träffades första gången och det kändes väldigt bra. Å första gången vi träffades så kunde jag knappt få fram ett ord, det kändes som allt föll på plats och jag vågade knappt se honom i ögonen den första stunden av rädsla för att han skulle se igenom mig och se alla känslor jag fylldes av. Sjukt, men sant.. Hade alltid tyckt att kärlek vid första ögonkastet var lite löjligt och orealistiskt, men så tycker jag inte längre. Jag har varit öppen med vad jag tycker och tänker och kanske hade jag tjänat på att spela svårfångad och genom att spela spel. Men jag är och har aldrig varit sån. Jag anser att kan man inte vara ärlig och rak mot någon så är det inte rätt person, vare sig det handlar om vänner eller kärleken.  

Har nu insett att han känner inte likadant. Så jag borde släppa taget och försöka gå vidare. Men just nu känns det helt omöjligt. Hoppet är ju det tydligen det sista som överger en, och jag har så otroligt svårt att förstå att det inte kan bli vi två. Känns som att jag hoppas in i det sista att han ska våga satsa och att det ska komma nåt tecken på att jag är lika speciell för honom som han är för mig. Men nu har jag förstått att det inte kommer komma. Av någon anledning var det bara inte meningen.. Bara tanken på att aldrig mer träffa honom, se hans smilgropar, charmiga leende och busiga blå ögon gör att jag får svårt att andas. En känsla jag aldrig tidigare upplevt.