Sitter här efter en riktigt bra helg och är otroligt trött så tar nog kvällen ganska tidigt för en gångs skull.
Både fredagskvällen och lördagskvällen tillbringades med vackra Maria och hennes lilla Julia. Vi pratade, åt middag, busade med Jullan och hade det otroligt trevligt. Innan jag promenerade till dem så var jag hos min faster som hade fått besök av hennes son Daniel, hans fru Mikaela och deras två små 1-åriga tvillingar. Daniel var min bästa vän och vi umgicks jämt fram tills jag blev 17 och han flyttade härifrån. Så de senaste 10 åren har det inte varit så mycket kontakt mellan oss tyvärr och jag har saknat honom massor.
Så jag fikade, pratade med hans fru och lekte med småttingarna under några timmar, efter att han gått iväg på 10-årsjubileum. Det var otroligt trevligt! Sonen kommer garanterat att charma många tjejer i sitt liv, har redan lyckats skaffa ett leende som smälter hjärtan. Och om inte alltför länge ska jag åka till dem och hälsa på. På natten var jag chaufför åt kusinen, och innan han gick ur bilen satt vi och tjata och diskuterade i drygt en timme, kändes pecis som förr och det gjorde mig otroligt glad.
Äntligen blev det en tur till Öby kulle utanför Örebro för att se på ormar, något jag väntat på i över ett år. Eftersom jag mått som jag gjort kunde jag inte åka när jag hade tänkt så det var inte så många ormar som det varit förra veckan. Men fick se ett "nystan" med kanske 7-10 ormar och några ensamma som ringlade omkring. Vad jag vet om så är det ett av få ställen, kanske till och med det enda, där man kan se hundratals med ormar när de kommer fram i vårsolen för att para sig innan de krälar vidare ut i naturen. Har inte vetat om det förrens Maria berättade om det förra året, men efter jag fick veta det var det ju givet att jag skulle åka dit. Nästa år hoppas att jag är frisk under dessa veckor så jag får se riktigt många. Nöjd med besöket blev jag iaf och fick sällskap av mamma, som i sista sekund blev sugen att följa med.
Som sagt, otroligt trött och har haft alldeles för lite sömn denna helg, med sena nätter och tidiga mornar. Så förhoppningsvis chockar jag till och sussar om en timme... Mycket glad och nöjd med min helg.
Men nu, efter 5 dagars pencillin-kur börjar jag äntligen få krafterna tillbaka och det känns otroligt skönt! Har sökte tre jobb senaste dygnet, me om det senare, om det går som jag hoppas... Så nu ska det bli massa mys framöver med mina nära och kära.
Ja, nu har jag ju som sagt kommit tillbaka till Sverige efter mina månader i Australien. Dock kommer jag garanterat komma tillbaka, och skriva mer om detta fantastiska land.
Innan jag reste ner dit så bodde jag i Norge 2 1/2 år och innan Norge så tillbringade jag 4 månader i ett annat land, nämligen den magiska ön Island. Även dessa länder kommer jag återkomma till senare. Men pga av att jag tillbringat en del tid i dessa länder så har de för mig blivit ganska speciella och jag lyssnar alltid lite extra intressant när det handlar om Norge, Island eller Australien.
Ingen kan ju ha missat flygkaoset som vulkanen Eyjafjallajökull orsakat. Och ja, det är såklart hemskt för alla dessa människor som var på väg någonstans. Vet själv 4 nyfunna tyska och engelska vänner som blev strandade halvvägs hem från Australien. Å där var det ju inge snack om charterflyg, så där fanns ingen hjälp att hämta, inga hotellnätter som alternativ. Tyska Andi fick sova på flygplatsen i Seoul 3 dygn innan han kom vidare. Och det är förstås ingen drömsituation.
Men, människorna på Island då, speciellt de på södra Island, de som bor runt Eyjafallajökull.. Hur mycket har det rapporteras om hur det går för dem? Ett inslag har jag sett om hur dem har det. Å på aftonbladet just nu kunde jag se ett litet klipp och läsa lite, på drygt en vecka. Igår rapporterades det att askan var nu utbytt mot flytande lava istället, och det var ju jättebra eftersom då kunde flygen börja lyfta igen.
Jag skulle vilja veta mer om hur de själva och deras stackars kossor, hästar, får och djur i övrigt mår.. Både under askan som regnat ner i dagar och nu med lavan.. Men det kanske bara är ja..
_______________________________________________________________________________________________
Lite fakta om Eyjafjallajökull (Öfjällsglaciären):
Denna glaciär ligger på södra Island, mellan byarna Skógar och Mýrdalsjökull och ligger ovanpå en vulkan med samma namn, den som nu har ett utbrott. Om man undrar varför människor bosätter sig bredvid vulkanen, så kan förklaringen ligga i att mellan 870 e.kr och fram till det aktuella 2010, så har tre vulkanutbrott skett. Det senaste var 1821-1823, så detta var det ingen som kunde förutspå.. De vulkanerna som haft utbrott senast och även oftare är:
Hekla (20 kända utbrott, senaste År 2000)
Katla (minst 16, senaste 1918,ev även 1955)
Eldfell (1973)
Min största önskan med min resa till Australien var ju att få erfarenhet av australiensiska djur och den sista månaden innan jag åkte hem blev den drömmen äntligen sann. I nästan 10 hade jag velat jobba med tasmanska pung-djävular. Å för 2-3 år sedan såg jag flera filmer från Trowunna Wildlifepark på Tasmanien som är specialiserade på bland annat Tasmanska djävular. Dit fick jag äran att komma och vara volontär under en månad, innan det var dags att åka hem till kyliga Sverige igen.
Trowunna är ledande i aveln när det gäller att rädda de tasmanska djävularna, som är starkt utrotningshotade pga en smittsam ansiktstumör, och som gjort att minst 75 % av alla har dött de senaste 13 åren.. Att få hjälpa de människor som gör sitt yttersta för att rädda dessa otroliga djur var en otrolig erfarenhet och jag kommer för alltid vara otroligt tacksam att jag fick den chansen.
Under varje bild har jag skrivit en del, för de som vill veta mer om min tid där generellt och om djuren. 
Magenta och hennes två ungar, den enda familjen som var tillsammans, då det var parningssäsong under tiden jag var där. Magenta fick sina ungar några månader senare än de andra honorna och får därmed vänta några månader tills det är dags igen för henne igen. 
Otto vet hur man slappar...
Två Wedge-tail eagles - kom till parken efter att den ena blivit nedskjuten och den andra fastnat i ett viltstängsel. Kommer aldrig kunna flyga igen pga sina skador. Otroligt ståtliga örnar! 
En liten copper-head bebis som vi släppte ut i det vilda. En vecka senare släppte vi ut ytterligare 5 st, det fick jag göra ensam, med glädje. På Tasmanien finns det tre sorters ormar, copper-head, tiger-snake och white-lip. De två förstnämnda hade de i terrarium och de fanns även i vilt tillstånd i och runt omkring parken. Jag såg vilda copper-heads i parken runt 5 ggr och det var en otroligt häftig upplevelse. Tyvärr var inte kameran med då, så jag nöjde mig med att stå och betrakta dessa fascinerande djur på några meters avstånd. Både copper-head och tigersnakes är dödliga och jag tror även white-lip är det, men är inte 100 % säker på det. 
Jag och Lily gosas! Lily är en 2-årig tjej som precis kom till parken ett par månader innan jag kom dit. Hon hade blivit uppfödd i en familj efter att ha blivit hittad i sin mammas pung när hon var bebis. Mamman hade blivit överkörd, men ofta överlever ungarna som är djupt inbäddade. Samma gäller med kängru, tasmanska djävular, quolls, koalor - alla pungdjur. Vid 2 års ålder brukar de bli solitära, de vill vara ensamma, och vänder sig både mot andra wombats och människor, även de som de levt med hela livet. Lily har inte gjort det, men förhoppningsvis kommer hon göra det framöver och även utveckla de övriga instinkterna som är naturliga för henne, eftersom det är en förutsättning för att hon ska kunna bli utsläppt i naturen och bland annat kunna försvara sig mot andra wombats. Men än så länge är hon gosig och blev ilsken om hon inte fick gosas. När hon ändrar sig kommer det märkas med att hon drar sig tillbaka och inte springer fram så fort hon hör röster. 
Kängru-gänget hänger tillsammans på eftermiddagen. De rörde sig fritt inne i parkens stora område och under dagarna var de mest inne i skogen. Men vid 16 varje dag var de plötsligt överallt runt omkring oss, varje dag. Fanns omkring 40 st. 
Mangeloo relaxar i solen, 10-månaders son till Magenta och utan tvekan det busigaste i hela parken. Försökte bita mig varje gång jag vände mig om för att gå ur inhägnaden sista veckan. 
Jag tillsammans med lilla Otto (10 månader) och Kinta (12 månader) en sista gång. Var deras främsta skötare under tiden jag var där och matade dom, tog dem in på kvällarna och ut varje morgon. Otroligt goa och busiga små wombat-ungar. Kinta hittades vandrandes omkring ensam när hon var alldeles för ung för att vara utan sin mamma och Otto hittades i sin mammas pung efter att mammans blivit påkörd och död. När de blivit omkring 2-3 år och är redo kommer de släppas ut igen. 
Solnedgången utanför huset där jag bodde medans jag hjälpte till i parken. Otroligt härligt att bo så som jag gjorde, med "mina" två hundar Fe och Wombat. 
Jag och stora tjejen Fe- en grand danois/mastiff-blandning. Otroligt gosig, men ung och inte lätt att säga åt.. =) Paul som bodde i huset ägde henne. 
Den bästa känslan någonsin, att hålla Magenta. Första dagen jag var i parken anföll hon mig 3 ggr och under de tre första veckorna ville hon inte släppa in mig i sin inhägnad utan att sniffa på mig en kvart, och men jag gav inte upp och till slut började hon lita på mig. Sista dagen jag var i parken övertalade Paul mig om att hålla Magenta och det gick såååå bra! 
De två spotted-tailed qoulls'en myste medans jag gjorde rent hos dom. 
Lake Dove uppe på Cradle Mountains nationalpark. Otroligt härlig vandring jag gjorde i den nationalparken under 4 timmar. Så stilla och till största delen alldeles ensam.. Underbart! 
Cradle Mountains nationalpark, otrolig stor nationalpark på Tasmanien. 
Maple står och sniffar
Cradle Mountains, står och tittar ner på Lake Dove
The wombat pools som jag gick förbi under min vandring
Andra gången på två dagar jag höll i en tasmansk djävul. Har tyvärr inte bild på första för då var jag alldeles för rörd, nervös och tacksam för att ens tänka tanken på be någon ta kort. Nevill är lilla herren i min hand. Han kom till parken efter att han blivit överkörd av en ambulans, och ingen trodde att han skulle överleva, men det gjorde han, även om han var ganska "speciell" och inte direkt betedde sig som djävular brukar göra. 
En av killarna chillar medans jag fyller på hans vatten en halvmeter ifrån honom. Se så här "hemska" och "farliga" kan de vara dessa "otäcka" djur vara... De flesta bilderna man ser på en tasmansk pungdjävul är när de gapar, vilket kan vara i mer än 90 graders vinkel, och visar tänderna. Förmodligen för att bygga på deras redan dåliga rykte. Har en sådan bild av alla jag tog, så det visar hur ofta det händer. Det gör de för att visa sin styrka inför ett okänt hot, de har otrolig dålig syn och vet sällan vad det är som är framför dem, så det är anledningen till att de försöker se farliga ut. Dock så kan de göra otrolig stor skada om de vill, speciellt för deras lilla kropp, men det är dom inte ensamma om. 
Jag med Magenta och Pete med Lily sista dagen jag var i parken.
Sydney Harbour Bridge
Jag tillsammans med panterpanterna i Hyde Park
Operahuset
Jag och Olga står framför Operahuset
Blue Mountains
Three sisters i Blue Mountains
En flygande hund som jag fångar på bild exakt när den ska flyga iväg.
Olga och mamma i botaniska trädgården
Sedan vidare till Brisbane där jag mötte upp mamma och hennes väninna för att resa runt ett par veckor tillsammans. Bland annat besökte vi Lone Pine Koala Sanctury utanför Brisbane och Sea World utanför Surfers Paradise. Där vi såg och fick träffa massa spännande djur.
Fraiser Island
Mr Dingo hälsar oss välkommen medan vi sätter upp tältet. Ville även äta upp mig den natten, men chi fick han..
Indian head
Utsikt från Indian Head
Lake MacKenzie
Lake MacKenzie
Brisbane
Brisbane
Lone Pine Koala Sanctury och Sea World
Jag håller en pytonorm på Lone Pine
Jag och en liten kängru
En Sea-eagle
Bearded waterdragon
Jag och fröken Koala
Min livs första tasmanska pungdjävul, föga anade jag vad som skulle ske några veckor senare
Världens minsta pingvin blir matad
En av alla vackra fiskar vi fick se
Ja då var det dags att lämna Sea World
Jag tillsammans med Andi och Linda, båda från Tyskland
Jennie, Alexander och jag, allihop från Sverige
Danny, Simon och Andrew från England
Timo från Finland i mitten och Chris med hennes man som jobbade på plantagen där vi jobbade.
Det vackra tyska paret Linda och Marco
Jennie med tyskgänget: Bastian, Christian, Clemens och Andi
Hugh från Canada
Jag med Simon och Kris från Manchester och Barnsley, England.
Efter Cairns åkte jag ner till Airlie Beach, en liten paradis-ort 11 timmar nedanför Cairns för några dagars stopp innan jag fortsatte ner till Rockhampton och Yeppoon där jag planerade att tillbringa mellan 2 och 4 veckor. Nu blev det ju inte så, utan jag trivdes så bra att jag faktiskt stannade kvar i 8 veckor istället. Jag hade kommit ner till en Llama-farm med en massa andra djur. Tänkte innan att det skulle bli spännande att arbeta med djur jag aldrig träffat på förut, men oj vad underbart det var. De hade llamor och deras släktingar Alpackor och Kameler (eller dromedarer som vi säger i Sverige). Dessutom hade de hästar, kor, grisar, getter, kalkon, får, ankor, 5 olika sorters höns, gäss, 9 hundar och 5 katter. Sammanlagt tror jag det var runt 150 djur och under tiden jag var där utökades det med 2 baby-alpackor, 12 små kalkonkycklingar, 30 "höns"-kycklingar av olika sorter, varav jag var "mamma" åt 16 av dem, en kalv, och dagen innan jag kom föddes 16 griskultingar. Så man kan lungt säga att det var fullt upp och en underbar upplevelse att ha så mycket djur omkring sig hela tiden. Första veckan tyckte jag att det kunde bli lite slitsamt att alltid ha 5-9 hundar springandes kring benen, men det vande man sig snabbt vid och det kändes tryggt eftersom de hjälpte till att hålla borta förvildade (oftast aggressiva) hundar, dödliga ormar och skumma grannar.
Underbart vackra Airlie Beach
Lilla Kalven Laura strosar runt under trädet..
Alpackorna går och betar
Griskultingarna några dagar gamla
Jag och gamla Tilly (Matilda)
Redback- en av Australiens giftigaste spindlar. Precis lagt sina äggsäckar.
Några av mina 9 guardians på farmen- Gracie, Mingus, Mia och så klart Rufus- bossen i gänget. Ligger i bakgrunden gör Boy och Lucy.
Under en av marknaderna vi hade med djuren- Elvira och donna blir matade av en liten kille.
Linda sitter och gosar med en Silky bantams.
En vacker green tree-frog, poserade tålmodigt utanför min dörr en kväll. En av de bilder jag blivit mest nöjd med någonsin.
Min första alpacka-födsel. Slitsamt men otroligt härligt att allt gick bra.
Varje tisdag åkte vi ner och hade quiz på en resturang i Yeppoon, givetvis vann vi de flesta gångerna och vinsten bestod av 24 st öl.
Så här tillbringade vi julafton.. Man kan ha det sämre...
Nu sitter jag här, tillbaka i Sverige, efter en resa som var allt jag någonsin drömt om och så mycket mer. Uppdateringar blev det som ni kan se väldigt dåligt med i denna blogg..
Å det är nog inte heller möjligt att berätta om eller ens komma ihåg hälften av mina upplevelser down under. Tur att det finns bilder... Australien är ett magiskt land med otroliga djur och fantastisk natur.
Kommer dock ladda upp bilder och berätta lite pö om pö om mina 5 fantastiska månader.
Från att jag flyttade från Norge till dess att jag reste min väg igen var det tre veckor och jag som sällan känner mig stressad hade full sjå att komma ihåg att andas. Bortsett från själva flytten, planeringen, alla papper och prylar som skulle införskaffas på dessa veckor så gjorde jag teorin och pool-dyken för mitt Open Water som jag skulle avsluta i Australien. Att dessutom hinna säga hej och hej då till mina nära och kära, förbereda mig inför högskoleprovet dagen innan resan och den emotionella berg och dal banan en begravning två dagar innan medförde minskade inte stressen. Så jag hann inte riktigt känna efter hur det skulle kännas att åka iväg och några nerver fanns det ingen tillstymelse till, vilket kanske var kul.
De första veckorna tillbringade jag i Cairns där jag bland annat fullföljde mitt Open Water Certifikat i Stora Barriärrevet. På grund av min fruktansvärda sjösjuka blev inte helgen så underbar som den kunnat bli, men tiden under ytan uppvägde allt mitt illamående över ytan. Att dyka omkring bland havssköldpaddor, hajar och otroligt färgglada fiskar är helt otroligt och något jag garanterat tänker fortsätta med.
Jag var också ute på en dagstur till olika regnskogar och vattenfall med en helgalen, skön guide och ett glatt gäng. Åkte upp ett par dagar till Cape Tribulation, vandrade i regnskogar, spanade på krokodiler och badade förstås.
När jag var i själva Cairns umgicks jag mest med Jennie från England, vandrade omkring, badade, solade och åt gott. En av de första intressanta sakerna jag upptäckte med Australien var kvantiteten av alla djur, de första 5 dagarna såg jag 6 olika sorters ödlor, det även mitt i staden.
Här är en del bilder från mina tre veckor i Cairns.. 
Breefing före varje dyk.. 
En av alla vackra fiskar vi såg.
White-tip reef-shark, min första haj på bild! Suddigt, men det spelar ingen roll! Otroligt mäktig upplevelse att simma tillsammans med hajar. 
Hela dykgänget samlat, efter att vi kommet tillbaka från Stora Barriärrevet. Min sista kväll i Cairns. 
En av alla fantastiska regnskogar jag vandrade runt i. 
En skink!
Otroligt roligt nöje att glida nerför.. 
Millah Millah falls, en av Australiens mest kända, även med i Herbal Essensces-reklamerna, musikvideor m.m.
Längst Esplanaden i Cairns. 
En stick-instect (alltså pinn-instekt)
Cape Tribulation
Min första vilda krokodil upptäckt
