att sticka iväg...

 

Komma bort ett par dagar, få tänka på annat och bara slappna av...

 

Jag vet precis vart jag skulle vilja åka. För det är bara där jag kan glömma allt annat. Men just nu finns det inte möjlighet till det. Men jag hoppas att jag när som helst kommer få möjlighet att hoppa in i bilen och köra dit...

 

 

 

 

Så där, nu har det gått 4 dagar sedan dramat, jag har sovit och ätit riktigt dåligt, men nu börjar jag må bättre. Har haft väldigt ont i händerna ikväll, känns jobbigt om detta ska vara kroniskt.

 

Jag har varit iväg hela dagen idag på en stor övning för räddningshundar som förhoppningsvis ska bli godkända för att kunna arbeta internationellt i jordbävningsmassor. Även om vädret inte var på topp och det regnade en del, så kunde det ha varit mycket värre, för det var trots allt helt okej temperatur. Anledningen till att jag var med är för att Mats som är hundansvarig för MPS-Örebro är ansvarig för träning av de internationella räddningshundarna som finns i Mellansverige, om jag inte missuppfattat det helt, men jag tror även att det kom ekipage från Norra Sverige i dag. Han pratade om detta redan innan sommaren eftersom det var en så stor övning och jag sa att jag gärna hjälpte till eftersom jag gillar hundar och gärna vill se hur det går till. Jag var figurant och gömd någonstans inom ett större område. Tre hundekipage fick uppgiften att tillsammans planera och genomföra en genomsökning. Det kunde vara 0-2 figuranter på området. Det måste ha varit ungefär 20 ekipage för vi körde det i 6 omgångar. Å de cirkulerade till olika områden, så de fick prova på olika övningar. Hela helgen håller de på med detta och imorgon skulle det bli något slags test. Det är ju viktigt att hundar som ska iväg på såna händelser är uthålliga och orkar leta flera dagar i sträck, så det är tydligen inte så lätt att hitta bra hundar till just detta. De ska ha hög energinivå, men måste ändå kunna hushålla med den under lång tid.

 

 

I lördags hade jag ju mitt lilla 30-årskalas. Jag hade bjudit familj och släktingar och vi var ungefär 30 personer.

Vi åt och hade det trevligt. Jag hade lagat mat, det blev en stor pastasallad, kassler, kyckling och kantarellpajer. Till efterrätt och fika blev det 4 cheesecakes med lite frukt på och cupcakes. Alla verkade nöjda med det som bjöds.

 

Alla mina fem brorsbarn var där och även min kusin och hans fru med deras lilla son Edvin som bara är några månader, så det var så mysigt. Jag hade tagit med leksaker och målar- och pysselböcker så de kunde roa sig medan vi vuxna satt och pratade med varandra, det gick jättebra. Jag fick väldigt fina presenter, mest presentkort eftersom det var det jag hade önskat mig, så nu väntar shopping och även ett spa-besök framöver.

 

Kalaset varade inte så länge den kvällen eftersom många hade barn som skulle läggas, men det var egentligen bara skönt. Då hann jag och mamma plocka undan och städa det mesta redan då, för jag var otroligt trött i både rygg och fötter när jag kom hem den kvällen.

 

Det blev ett perfekt 30-årsfirande, precis som jag hade hoppats på.

 

 

 

 

fick jag ta emot ikväll....

 

I dag avgick jag som MPS Örebros AC och kommer i fortsättningen inte vara kvar aktivt i Missing People. Det känns verkligen jättetråkigt för det var jag och två till från nuvarande ledningsgruppen som startade upp just Örebros ledningsgrupp och det blev mitt hjärtebarn, som jag verkligen brann för.

 

Samtidigt insåg jag att en av de jag litat på mest det senaste året och som jag betraktat som en av mina absolut närmaste vänner, tydligen inte såg vår relation på samma sätt. Att gå bakom min rygg på det sättet är inget jag ser på som egenskaper jag vill ha hos mina vänner.

Det gör betydligt mer ont att förlora honom som vän än att jag inte längre är kvar som AC. Jag vet att den kompetenta gruppen kommer klara sig galant utan mig.

Å det finns ju en massa annat jag håller på med, och nu kanske jag får mer tid för vänner och brorsbarnen som till och med glömmer bort vad jag heter mellan gångerna vi ses... Så det blir nog bra.

 

Men att förlora någon som man litade så på, och där jag var övertygad om att det fanns så mycket vänskap, det kommer ta lång tid att komma över... Mina andra vänner har jag haft så länge, de har alltid gått att lita på, de har alltid funnits där och jag skulle göra vad som helst för dem och det vet dem om. Svek har helt enkelt inte funnits åt nåt håll, annat än tillfälligt gymnasietjafs. Detta är jag otroligt tacksam för, och jag nog blivit för godtrogen. Jag litar lätt på folk, förmodligen för lätt, och fortsätter att göra det tills de bevisat motsatsen. Å det har gått väldigt bra, förmodligen för att jag haft turen att träffa på riktigt fina människor som uppskattat mig som deras vän. Men denna gång gick det väldigt fel... Å jag hoppas slippa känna denna känsla igen på många år... För detta är betydligt värre än sorgen att till exempel inte få den personen man vill ha. Detta sårar så mycket djupare.

 

Men faktum kvarstår:

 

Ja, då har jag blivit 30 år.. Jag har aldrig haft någon åldersnoja och tvärt emot många av mina vänner så ser jag fram emot att fylla år och bli äldre. Jag vet inte om det har att göra med att jag trivs så kollosalt med det livet jag lever, både det jag fått uppleva de senaste åren, nutiden, men även att jag helt enkelt ser fram emot allt spännande jag (förhoppningsvis) kommer få uppleva framöver. Det finns ju så mycket att vara tacksam över!

 

Hur som helst så har denna vecka hittills varit underbar och jag är övertygad om att den kommer fortsätta så. Känns nästan som att jag firar min födelsedag hela veckan. Jag har blivit utbjuden på middag av flera vänner, familjemedlemmar och bekanta och hela veckan har varit ett enda långt njutande och jag har blivit så bortskämd. Jag fick ett otroligt fint armband av min norska vän Heidi, som jag arbetade med på Kabi i Halden. Känns jättekul att trots att jag flyttade därifrån för nästan exakt 4 år sedan och vi inte setts på ett par år, så anstränger hon sig så. Fina vännen min.

 

Det stora firandet är planerat till på lördag och det kommer bli toppen. Då kommer alla mina bröder och deras familjer komma hit och en massa andra trevliga släktingar. Ska bli riktigt härligt att framför allt träffa alla brorsbarn tillsammans.

 

 

 

                 

 

                                                           

 

                                               Du är nog den som jag borde vara hos...  

 

 

I våras och även nu i höst så har jag valt att studera extrakurser utöver heltidsstudierna. Jag är ju lite lätt manisk när det gäller att ständigt känna att jag utvecklas. Höstens extrakurs Ledarskap inom organisation och arbetsliv har inte börjat ännu, utan kommer hålla på från december och fram till mitten av januari. Om några dagar är det slutdatum för vårens ansökningar och jag har funderat mycket på vad för extrakurs jag ska söka då. Eftersom jag har ganska bra resultat på högskoleprovet så har jag som regel inga problem att komma in på olika kurser, men detta resultat håller sig bara i 5 år. Sedan får jag söka på betyg, och där har jag inte lika fina resultat.. 

 

Nästa höst kommer jag läsa juridik på heltid och har då insett att jag förmodligen inte kommer ha varken ha energi eller tid att plugga nåt extra. Så därför gäller det att passa på nu. Men jag tycker att det är lite svårt att hitta nåt som riktigt tilltalar mig.. Jag ska leta vidare och förhoppningsvis hittar jag något. Jag har lust att lära mig teckenspråk, jag läste en teckenspråkskurs som tillval under gymnasiet och tror att det vore riktigt bra att kunna. Men jag har inte hittat något sånt någonstans på universitetsnivå, utan hittar det bara på medborgarskolan och andra ställen där det kostar. Å jag har inte riktigt råd med det. Så jag får väl helt enkelt låta det vara för ett tag och se om det dyker upp en möjlighet i framtiden.

 

"Jag har inga speciella talanger. Jag är bara passionerat nyfiken"

                                                                          (Alberg Einstein)

 

 

 

 

Så nu känner jag att jag längtar ut till naturen och framför allt skogen. Har dåligt med tid över mellan skolan, extrajobbet, MPS, akutgruppen, FRG, Civilförsvarsförbundet och Svenska Blå Stjärnan. Det har varit väldigt mycket möten och annat och det känns som att allt har kommit samtidigt. Men på söndag blir det som sagt tracking-utbildning i Värmland och då tar jag för givet att största delen av utbildningen kommer förläggas ute i skogen. Så det ser jag fram emot. Andas lite frisk luft och njuta av höstens färger.

 

 

 

 

Ikväll har jag varit iväg med Håkan och Rickard till Kumla Bibliotek och föreläst om Missing People Sweden.

Jag lämnade dock gladeligen över föreläsandet till Håkan som är kung på att pyssla med sånt. Jag skötte datorn och flikande in om det var något istället. Perfekt att jag slapp stå där framme och prata.. =)

 

Denna vecka går för övrigt mycket i MPS' s tecken. På lördag är det dags för den extrainsatta stämman nere i Göteborg, så då åker jag, Håkan och Rickard ner dit. Det blir riktigt spännande att se hur det utvecklar sig. Hade gärna stannat till söndagen och umgåtts med folk från övriga Sverige, men det passade inte riktigt.

Så på söndag åker jag till Kil istället och ska vara med på Tracking-utbildning med MPS- Värmland, blir skoj att hänga lite mer med dem. Deras Operativa Chef Peter var med på FRG-utbildningen i helgen, men de andra har jag inte träffat annat än när jag hjälpt till på sök och då finns det ju inte tid för småprat.

 

Känner att jag kommit lite efter med studierna, har ett seminarium som släpar efter och som jag ska ha på fredag, så nu gäller det att jag är klar tills dess. För nästa vecka fyller jag 30 år och då ska veckan ägnas åt att baka, fixa, dona och umgås.

 

Instruktörer var Janne som jag träffat på genom Civilförsvarsförbundet ett par gånger och Tobbe som förutom FRG-ansvarig i Kristinehamn och FRG- instruktör även är en av de gruppledarna som vi har i MPS Örebros ledningsgrupp. Otroligt kunniga män, som var riktigt pedagogiska och bra.

 

Under helgen gick vi igenom HLR och första hjälpen, Brandkunskap, 30-minutersmetoden och krishantering. Det blev mycket repetition sedan tidigare utbildningar för min del, men när det gäller krishantering är jag inte kunnig så det var extra intressant. Fick även tips på en kris-bok som jag genast beställde hem, så den bör komma när som helst. Jag fick med mig Pernillas man Fredrik på kursen och han tyckte att det var lika kul som jag. Tobbe hade lyckats handplocka riktigt bra folk, och vi var en oväntat jämn och välfungerande grupp. Nu får vi hoppas att det blir fart i de andra Bergslagskommunerna också.  

 

Utbildningen hölls i Kristinehamn på Bergslagens Räddningstjänst 

 

 

 

 

Under söndagen sökte vi i MPS Örebro efter försvunne Martin, 19 år. Det var Ida, Owe, Dennis, Anders och jag som planerade och skickade upp grupperna. Det kom över 200 personer som delades in i grupper och arbetade under dagen, otroligt skönt att det kom så många och ville hjälpa till. Vi höll på hela dagen och tyvärr hittades han inte. Vi planerade att söka även under onsdagen, men kvällen innan hittades han avliden av Nationella Insatsstyrkans dykare. Otroligt tungt med ett sånt besked och efter att ha haft mycket kontakt med de anhöriga så blir det extra jobbigt, stackars stackars dem...

 

Så denna vecka har varit tung och anstängande på många sätt.