Just nu har jag det lite jobbigt och jag känner att jag är inne i en nedåtgående spiral. Så nu får jag ta mig i kragen och gaska upp mig. Vissa tråkiga saker kan jag inte påverka och det gør mig livrädd, men jag har gjort vad jag kunnat och nu får vi se vad som sker framöver.. Men mitt allmänna mående hoppas jag kunna påverka så att jag får lite mer energi.

Jag har för övrigt börjar studera lite på distans igen. Som jag skrivit tidigare så blir jag brutalt rastløs i hjärnan om jag inte får lära mig något hela tiden. Så nu pluggar jag faktiskt Matematik C, egentligen inte alls ett ämne jag har stort intresse av, men om jag ska ha møjlighet att eventuellt kunna uppfylla min stora dröm så är det en av sakerna jag måste läsa.

Oslo-turen igår var för övrigt otroligt trevlig. Tror aldrig jag sett någon bli så glad øver att se mig som Andrine, haha.. =) Vi åt en god middag med dessert och pratade massor... Mycket att ta igen eftersom vi inte setts på ett halvår. Sedan blev det sightseeing i Oslo, vi hann med Aker brygge och lite annat man måste få med sig. Ser fram emot att "gøra" Oslo i sommar med henne. Å se deras hus de håller på att bygga. Blir spænnande =)

I morgon ska jag bara jobba halvdag før sedan är det dags att åka till Oslo! =)
Efter två månaders førsøk till planerande ska jag och Andrine äntligen ses. De håller på att bygga hus och jag jobbar ju mycket så därfør har det varit svårt att få till en dag. Så då ska vi ses i Oslo, äta middag och prata om allt som hänt sedan vi senast sågs i somras. Kanske blir lite shopping också.. =)



Ska bli skønt att komma bort lite och tænka på annat, innan två stressiga veckor børjar..

Varje onsdag är det medlemsmøte för de som är med i Hamar hjelpekorps.

I tisdags fick jag sms om att vi kvällen efter skulle till Budor, ett skidområde ca 20 minuter utanför Hamar. Där har hjelpekorpsen en stuga, och varje helg från jul till påsk varje år så är den stugan bemannad för att hjälpa räddningstjänsten vid olyckor, eller om någon kommer bort.

Så då var det alltså tänkt att vi skulle åka längdskidor. Så jag tog mina splittrans nya skidor och mötte upp i Hamar, så åkte vi tillsammans vidare till Budor. Där visade det sig att vi inte skulle lulla runt på skidor i vår egen takt. Utan bakom varje skoter var vi 4-5 personer som åkte efter längst ett rep. Eftersom jag knappast kan kallas för en erfaren skidåkare så var jag skapligt skeptiskt till detta. Men det gick bättre än väntat. Vi ställde upp oss bakom skotern. Varannan till vänster om repet och varannan till höger. Satte fast stavarna i repet, och sen åkte vi. Skitkul var det!. I alla nerförsbackar fick vi ploga för att inte köra in i varandra och för att alltid hålla repet sträckt. Så körde skotern i lite kraftiga svängar för att vi skulle få öva att hänga med när det blev lite svårare. I början var jag typ livrädd och trodde jag skulle ramla hela tiden, men vande jag mig. Men man måste vara otroligt fokuserad eftersom det bara max var en halvmeter från skidorna på den som åkte före tills mina och samma till den efter. Vi ramlade ett par gånger, men det hade nog varit otroligt om inte det hände. Vi kørde i ca 30 km/h och efter ett gupp så var det en oväntat grop och han framför mig tappade väl balansen och kørde helt plötsligt ut till höger och ramlade, vilket gjorde att jag och han efter mig också ramlade. Vi lyckades iaf undvika att köra över varandra. Å så ramlade jag i en kraftig sväng, bara 50 meter före vi var tillbaka där vi började.. Hihi, smidigt.. =)

Anledningen till att vi gjorde detta var att när det är eftersök/ räddningsuppdrag och många behöver ta sig ut till eftersöksområdet så gör man så. En skoter tar ju max en passagerare, så då är detta ett lättare/snabbare sätt att få ut fler snabbare.

Sen fick jag åka skoter en sväng. Faktiskt första gången jag åkt, så det var på tiden.. =) Nåt jag gärna gör om!

Här hittade jag lite statistik över vad det är hjelpekorpsen pysslar med på sina uppdrag. Förra året var det nästan 1000 uppdrag, alltså nästan 2,5 st varje dag i snitt. varav drygt 400 eftersök och ungefär lika många hämtuppdrag. Dessa hämtuppdrag handlar ofta om människor som till exempel blivit skadade och som befinner sig på ställen som inte ambulans kommer åt. Så då åker hjelpekorpsen ut med skoter, helikopter eller annat som kan ta sig fram till personen och få den till ambulansen.   

En oplanerad lördag blev till en lördag full av mys med mannen som har mitt hjärta i sin hand.. <3

Oväntade saker har skett och vi får se vad framtiden bringar..

Det är vad jag pysslar med den här veckan.. Tankarna går runt før fullt, men det känns som att det mesta børjar klarna nu.  

Å imorgon får jag åtminstone ett besked som kommer avgøra om jag kan sätta igång med en utav dessa planer. Väntar på ett annat besked också, men det har med min hälsa att gøra. Satsar på att bägge beskeden är bra =)

Nu ska jag sätta mig framför datorn och se på "Svenska Hjältar" - galan.

Kommer nog bli en del tårar kan jag tänka mig. Blir rörd så lätt nu för tiden.. =)
Å vad kan göra mig mer rörd än människor som hjälper varandra, villkorslöst och inte sällan med sitt egna liv som insats? Mer sånt!

Idag har jag och O-B (min nya chef på pappret, vem som kommer vara det i praktiken återstå att se) hunnit med massor. Har legat efter med en del efter att jag var sjukskriven och inte har direkt varit i toppform när jag väl jobbat heller. Men som sagt, idag kom vi i kapp med det mesta, så då kan jag slappna av i helgen när jag är ledig. Resten hinner jag ta på måndag. Har under en period nu lärt upp honom att dräktighetsundersöka med ultraljudscannern. Men det har alltid varit lite för dåligt med tid, så igår och idag har vi dräktighetsundersökt ett stort gäng suggor. Å idag lossnade det rejält och märktes att han blev betydligt mer självsäker på det han kom fram till. Det är en av de saker som jag varit ensam om att kunna på gården, så det gør att de inte längre är så beroende av mig om jag blir sjuk eller har semester och framför allt kommer jag ha någon att diskutera med om jag känner mig osäker.

När jag var färdig på jobbet och gick mellan huset kunde jag inte låta bli att stanna till och ta kort på detta..

Før några dagar sedan kom den äntligen.. Denna fina, vita snø.. Førra vintern kom den redan i mitten av november och stannade kvar länge. Men denna vinter har det varit dåligt även här. När jag var i Sverige i julas så inførskaffade jag mig längdskidor och har sedan dess väntat på att landskapet ska bli vitt.

Nu har den kommit, ett ganska tjockt täcke med ordentlig snø. men just nu är jag inte helt i form till att åka skidor. Men i helgen är jag ledig så då kommer det iaf bli en promenad och førhoppningsvis några fina bilder. Å nästa helg hoppas jag kunna inviga skidorna. Jag har ju lyxen att bo där jag jobbar, så blir det før kallt eller otrevligt väder så behøver jag inte gå mer än max 50 meter om jag inte har lust.. Däremot blir det otroligt dåligt med dagsljus eftersom jag sällan är utomhus under de få timmar det är ljust.  =) Men i helgen finns det ju møjligheter till det, och då hoppas jag att det ska bli fint och klart väder, med några minusgrader...

2011 var året då..  


- jag valde att prioritera arbetet framfør allt annat.

- jag blev medlem i Røde kors hjelpekorps och førhoppningsvis en hejare på førsta hjälpen.. =)

- jag insåg att alla vänner har man inte kvar før evigt, trots ihärdiga førsøk.. =( 

- jag tydligare än någonsin såg vilka mina riktiga vänner är. Å att de inte tvekar att ställa upp när jag behøver dem. Så som de vet att jag alltid ställer upp før dem.

- 22 juli før alltid førändrades och kom att innebära stor sorg før hela Norge..

- jag fick sällskap på gården av en bedårande liten berner sennen valp vid namn Tinka.. =)

- jag bestämde mig før att ta en 10- dagars roadtrip i Norge, som blev riktigt riktigt lyckad!

- jag avsatte mer tid till mitt intresse att tälta och vandra och bara njuta av naturen.

- min vän Tina fick sin andra lilla dotter och jag fick veta att jag ska bli faster igen till våren.. =)

- jag insåg att jag visst har temperament när det behøvs.. =) Något min speciella chef till slut førstod och som gjort att vi nu utvecklat en någorlunda hållbar relation.

- jag hade inte så mycket tid tillsammans med mina mysiga brorsbarn, men därimot ordentlig kvalitetstid de gånger vi var tillsammans.

- jag kände mig mer ensam än någonsin, och bestämde mig før att gøra något åt det..

- jag fick uppleva kärlek vid førsta øgonkastet.. Å sen varit olyckligt førälskad sedan dess.. Men det var trots allt värt den fina känslan att verkligen tycka om någon igen.

- jag väntade massor, på olika resultat.. Å førmodligen slog världsrekord i antal besøk till brevlådan/dag..

- jag førstod att jag ær starkare och klarar av mer än jag trodde..


Så 2011 var ett känslosamt år, både positivt och negativt. 
Men kan väl kontatera att generellt så var 2011 inte alls ett bra år.
Så nu ser jag framåt och hoppas och tror att 2012 kommer bli mycket bættre..

Julen är absolut den mysigaste høgtiden och hela december hade jag den rätta känslan trots brist på snø. Alla ljus som lyser upp mørkret, all god mat och all glädje. Å jag vill njuta så länge som møjligt av denna härliga tid, så hos mig plockas inte julpynten bort så fort julen är øver.

I år blev det ju som sagt dåligt med snø, men eftersom man ändå är inomhus størsta delen av dessa dagar så hade jag inga problem att finna stämningen. På kvällen den 23:e, blev jag hembjuden till min faster Märith på julmiddag.  Favoritkusinen Daniel var där med sin fru Mikaela och deras tvillingar Vinzent och Ængla. Tror inte jag träffat dem på kanske 1 1/2 år, så det var verkligen dags! Lars och Ingela med familj var också där så klart. Daniels familj skulle resa tillbaka dagen efter, så de hade "julafton" den kvällen istället. Otroligt mysigt, med massa god julmat och är väldigt glad øver att jag fick gøra de sällskap under den kvällen.  

På julafton kom Martin och hans nyblivna sambo Evelina hem till mamma. Å mammas bror och hans familj med barn och barnbarn kom som alltid och kusin Lars besøkte oss på kvällen. Men før en gång skull var vi allihop väldigt trøtta, så det traditionsenliga pokerspelandet skippades och istället somnade alla strax efter 00. 

Dagen efter kom Marcus och hela Borlängefamiljen och de stannade i tre dagar. Så på kvällen blev det också julklappsutdelning, min tredje "julaftonskväll" på rad.. =) Det var så mysigt att umgås, speciellt med mina små favoritkillar Hannes och Gabriel, som børjar bli stora killar nu.

Under dessa dagar hann jag med att hälsa på min andra faster Margareta och hennes man och tog en liten sväng till Kyrksten och hælsade på Pillan och lilla Lincoln och myste med lilla Nevill och min stora idol Nimbus.. =)  Å en fika med søtnosen Tess fick jag också in.. =)

Stannade ett par dagar længre pga lite komplikationer efter operationen, men det var ændå till størsta delen positivt då jag fick lite extra tid med mina næra..