Ja, denna helg hade jag alltså hoppats på att det skulle bli en dejt med han charmiga killen jag skrev om för ett par inlägg sedan. Men så blev det inte.

I början av veckan slutade han höra av sig och jag undrade väl lite över det plötsliga stoppet på meddelanden. Men tänkte att han hade tappat intresset så jag hörde inte av mig något mer när jag inte fick svar på det sista sms:et jag skickat. På torsdagen hörde han av sig. Han beklagade att han inte hade svarat på mitt meddelande tidigare, men han hade blivit inlagd på tisdagsmorgonen på grund av en mindre propp i hjärnan.. Men att han gärna vill ses när han mår bättre.

Han har fått komma hem nu, men ja, detjning känns som att det inte har högsta prioritet just nu. Stackarn.. :(

Så vi får se vad som sker framöver..
I helgen som var kom världens bästa mamma på besök. Å hon hade semlor med sig.. mums =)
Här äter man bara semlor en dag om ens det. Inte som i Sverige där man kan få tag på semlor från jul ända fram till påsk.

Hon kom på fredagskvällen och då gjorde vi inte så mycket annat än att äta tacos och prata.
På lördagen var vi några timmar i Hamar, där vi shoppade och fikade. Det var ca -20 grader under dagen, så vi försökte hålla oss inomhus så mycket som möjligt så det blev mest de olika köpcentrumen vi var på.

Sedan åkte vi hem till mig och gjorde oss iordning för middagen hos Eli och hennes familj och bror. Hon är dotter till bonden som jag jobbar för, en otroligt trevlig tjej! Å hennes familj är toppen. Träffar dem åtminstone en gång varje vecka. Å passar på att låna deras fina berner sennen förstås när jag har ledigt.. =)

Så där tillbringade vi lördagskvällen med god middag och roliga samtal. Söndagen var vi bara här hemma, då det fortfarande var för kallt för att vara ute. Så vi spelade Yatzy och Trivial Pursuit. Hon vann Yatzy'n och jag det sistnämnda. Vilken inte var väntat, för mamma är otroligt smart och allmänbildad. Så det kändes kul att slå henne för en gångs skull! Sen var det dags för hemfärd för henne.

Nästa gång vi ses är förmodligen i påsk om jag kommer hem då. Men det hoppas jag!



Min underbara mamma för 3 1/2 år sedan, en vacker sommardag vid Elgåfossen utanför Halden!



Vill ha en norskregistrerad bil....!! Men utan en massa pengar så ser det inte alltför ljust ut. Ska förmodligen åka hem till Sverige på påsk och då kommer jag få lämna min lilla pärla och kanske sälja den under tiden jag är hemma. Å utan bil kommer jag bli totalt isolerad när jag kommer tillbaka hit.. suck..

Jaja, får se vad som händer. Just nu verkar det hur som helst inte som att det kommer lösa sig till min fördel. Att ha bil i Norge kostar skjortan. Men är ju verkligen behov av en. Å skulle kännas skönt att ha en bil som inte polisen kan komma och beslagta när som helst..

Nä, nu ska jag ta en runda ner till mina småttingar som föddes idag, sen är det natta.. Får sovmorgon imorgon, OCH torsdag, men å andra sidan kommer kvällarna bli långa.

Dejting-uppdatering kan eventuellt komma nästa måndag.. ;)

Godnatt!
För ett par veckor sedan blev jag medlem på en dejtingsajt. Eller det är egentligen en hopmix av olika sajter så det är fullt med folk som söker både vänner, flick/pojkvänner, och kk's. Har väl egentligen varit lite avigt inställd till att träffa någon kille, men jag tror min sociala torka som varit sedan jag flyttade hit har börjat ta ut sin rätt.. =)
Å hitills har det gått ganska bra. Har fått kontakt med flera trevliga killar och har träffat 2 av dem. Otroligt trevliga killar, men den fysiska attraktionen fattas, iaf från mitt håll. Å det har jag egentligen redan vetat innan jag träffat dem, men kände att jag behövde komma ut och träffa trevligt folk. Å det har det varit. Gick på bio med den sista av dem två i söndags och det var väldigt trevligt, efteråt satt vi och pratade i ett par timmar på ett fik. Vi ska träffas i morgon igen, och det optimala vore om han inte heller är intresserad av mig som något annat än en framtida vän. För en vän är verkligen något jag skulle uppskatta häromkring. Tyvärr verkar det kanske inte vara så, men får se an i morgon.

Men, för några dagar sedan fick jag kontakt med en kille som verkar vara supergo. Han är den enda killen där jag tagit första kontakten och bilderna han har fastnade jag för direkt. Har aldrig fallit för riktigt "snygga" killar, även om jag förstås kan se rent objektivt att de ser bra ut, utan för min del har det alltid handlat om charmen vissa killar har..

Nu är det iaf bestämt att vi ska ses, men inte när än. Jag kommer egentligen vara upptagen konstant de kommande 2 veckorna, så får se när det blir av. Men jag hoppas verkligen vi kommer ses..

Har sedan jag flyttade hit för 4 år sedan varit väldigt svag för olika norska dialekter. För i Norge är dialekter en stor del av både tal och skrivtspråket och man hör olika dialekter konstant på radio, tv och ute bland folk. Det finns två officiella skriftspråk- nynorsk och bokmål, men i tillägg så skriver folk gärna på sin dialekt. Å man kan ganska snabbt se på hur de skriver om någon kommer från tex Östlandet, Stavanger eller uppifrån Nordlandet.. Å det gör det så intressant. 
Har från start haft ganska lätt att förstå de allra flesta dialekterna. Jag har haft lite problem med bred Stavanger- och Hardanger-mål, speciellt sistnämnda räknas väl som det svåraste för de flesta att förstå, även för norrmännen själva. Stavanger-dialekten har jag börjat vant mig vid nu och gillar skarpt.

En norsk dialekt som jag dock inte alls är förtjust i och har otroligt svårt att ta seriöst, är när trønder pratar. Jag var helt säker på att det var ett talfel första gången jag hörde en man prata med den dialekten på radio, men ack så fel jag hade. Både reportern och mannen som blir intervjuad är trønder, om jag inte yrar helt nu. Å reportern pratar "normal" trøndersk, och man kan höra det jag tycker låter som ett talfel när han säger "unna". Men han som blir intervjuad pratade med liiiite bredare dialekt.. haha!

Svår dialekt

Jag förstår några ord, men resten är blankt.. Men roligt är det! Å att han som pratar är så allvarlig gör det hela bara ännu roligare.


Har nog aldrig varit så oengagerad när det kommer till vintersport som de 5 sista åren. Har ju inte varit hemma i Sverige under dessa år, så har inte hängt med alls. Tidigare har jag ändå följt med en del, då min familj alltid varit sporttokiga. Men jag har iaf varit ute och åkt lite skidor själv, även om det bara blivit 5 gånger hitills denna vinter. Igår och idag har det varit helt perfekt väder för en skidtur, men man får ju prioritera.. Förhoppningsvis blir det åtminstone en sväng i helgen.

Hur som helst såg jag precis ett klippp på aftonbladets hemsida över hur svenska Sandra Hansson betedde sig mot en konkurrent i skidspåret. Nog för att man ska satsa på att vinna, men jösses.. Detta är ju bara pinsamt.. Å otroligt osportsligt.. Hon blev till slut diskad, vilket är det enda rätta när man beter sig så..

Sandra Hansson diskas


De sista veckorna har jag äntligen fått motiviationen tillbaka, extremt skönt!
När jag kom tillbaka efter julledigheten så var jag så himla trött på allt. Jag kände mig ensam. Det var så mycket som skulle göras och jag jobbade typ dygnet runt hela januari. Efter mina 220 timmar den månaden så insåg jag att det fungerar att fortsätta så, så från och med månadsskiftet har jag försökt dra ner på timmarna. Under de två veckorna det är grisning blir det långa tunga dagar, men under de andra veckorna måste jag försöka sluta senast 5. Å jobbar jag helgerna är det bara det absolut nödvändigaste som ska göras.
Den här veckan känner jag att motivationen och orken börjat komma tillbaka och jag känner mig redo för fortsätta öka produktionsresultaten, utan att det går ut en massa över min fritid.

Även när det gäller den lilla tid som jag kallar fritid har jag fått mer lust att hitta på saker. Förut har det varit så mycket både fysiskt och psykiskt så jag har varit helt slut när jag slutat för dagen och inte orkat mycket mer än kanske gå en lång promenad eller åka iväg och handla. Men nu har jag lärt mig det mesta som krävs för att ta hand om detta ställe och är van vid allt det fysiska och allt som måste hinnas med, så jag blir inte lika trött längre. Så nu är det dags för att börja bli social.


Såg precis den här artikeln på aftonbladet.

 Åsna skickades upp i luften-dog 

Anapka skickades upp i luften i juli.

Hur fan kan man ens komma på tanken att skicka upp en stackars åsna på ballongfärd? Å inte förstå hur otroligt stressande det måste vara för vilket djur som helst som inte är menat för att flyga omkring. Å att inte ägarna blir åtalade är ju bara sjukt! Stackars djur..

Skulle egentligen ha gått och lagt mig för länge sedan. Men precis när jag var redo så såg jag att det började ett program som heter "Det vackra med ormar" på Animalplanet. Så de planerna skrotade jag ganska omgående.

Som jag skrivit tidigare här på bloggen är jag otroligt faschinerad av ormar och ja, jag tycker att det är vackra djur. De kommer i alla olika färger, ofta i väldigt starka färger. Å deras sätt att röra sig, jaga och hela deras uppenbarelse tycker jag är så mäktig.

Speciellt efter min månad på Tasmanien där jag fick vara med om ormfödsel (levande ungar) och att själv ett par dagar senare, släppa ut dessa små nyfödda, redan då riktigt giftiga ormarna i naturen och se dem ringla iväg.
Ett par gånger när jag hade varit uppe hos de tasmanska djävularna som satt i karanter 300 meter från räddningscentret så ringlade Copperhead's förbi. Dödliga som de är, så stod jag och tittade faschinerat på dem på håll. Träffade även på en Tigersnake när jag plockade torkade buskar till bomaterial till tassisarna. Den var 1 1/2 meter bort när jag upptäckta den och hade kunnat tagit mig hur lätt som helst om den hade velat. Är en av de ormar som orsakar flest dödsfall i Australien. Har läst att en ormexpert har sagt "att bli biten av en tigersnake kan jämföras med att bli överkörd av en 9 tons lastbil". Nu vet jag iaf att jag inte får panik i hotade situationer.. =)  
Jag tittade på den en stund och när det var uppenbart att den hellre ville sola än jaga svenskar så backade jag sakta undan och gick iväg.

Både Copperhead och Tigersnake har nervgift vilket räknas som det farligaste giftet en orm kan ha och påverkar det centrala nervsystemet. Vilket i sin tur innebär att hjärnan inte kan berätta för kroppen när det är dags att andas eller att hjärtat ska fortsätta slå.
En av de första sakerna jag lärde mig i Australien, som tumregel, var att om man var inom 2 meter från en orm skulle man bara stå blixtstill. Då utgör man inget hot och därför kommer ormen sannolikt ringla vidare. Ormar är ofattligt snabba inom "striking distans" (kommer inte på vad man säger på svenska) och man hinner inte ens reagera innan det händer. Å är ormen mer än 2 meter bort så SPRING! För de är inte så snabba generellt så de kan ringla och jaga en när man springer.



Detta är en bild som jag lånat på en vuxen Australian copperhead. Det röda bandet längst med undersidan var det första jag lade märka till när jag såg en första gången.

Den första copper-head bebisen jag släppte ut



Å så här såg den lilla nyfödda ut strax innan och efter att jag släppte ut den i frihet, å ett par dagar senare släppte jag ut ytterligare 5 st. Då var de omkring 3 dagar gamla och 1 dm lång. Redan då kunde man se linjen på sidan, dock mer åt det orange-gula hållet. 


Tiger snakes

Tiger snake on Arm River Track, Tasmania

Ganska lika varandra de två jag mötte på tasmanien. Men tigersnake's är tjockare och har större huvud än copperhead's och oftast ränder, därav namnet. Å det var egentligen bara pga mitt egna intresse jag tog reda på sånt, eftersom det inte skulle göra någon större skillnad om man väl blev biten av någon av dem.

Några andra av de vackra ormarna jag sett eller fått umgås med det senaste året:

Gul anakonda¨



Å nej, jag har inga planer på att skaffa någon orm, på ett tag iaf..

                                                    Jag har fått en award av min vän Pillan

Nu ska jag berätta 8 saker om mig som ni troligen inte redan vet och sedan ska jag skicka iväg denna till några andra bloggare:


1. När jag föddes var jag en liten svaltfödd krake på lite över 2 kg, detta har jag tagit igen.. =)

2. Min första kärlek var Torbjörn, 6 år- vinögd med glasögon, som lämnade mig för Västerås... ;)


3. När jag var 8 år gick jag hem till mamma och grät för att jag varken fick glasögon eller tandställning... Stackars..

4. Mitt intresse för djur visar sig bland annat i över 30 djurböcker, 100-tals tidningar och 30-talet DVD m.m. m.m.

5. Vill resa till Namibia och vara volontär på Nambibia Wildlife Sanctuary

6. Har flyttat 8 gånger i mitt vuxna korta liv. 

7. Kan kanske tänka mig barn i framtiden, MEN är inte säker..


8. Drömmer om att bo på ett småbruk (delvis självförsörjande bland annat ägg och kött) och ha alpacor, silky'sar, ett par Shirehästar, ett par grisar, berner sennen och katter förstås.



Donna, Skylark, Ella och Erin






I går när jag satt här hemma och det började närma sig läggdags så bestämde jag mig för att ta mig en kvällspromenad. Eftersom jag bor ute på landet på en gård så är gatlampor ? (minns inte vad det heter längre) obefintliga. Därför är det bäcksvart ute efter 6 på kvällen. Så vid 22 igår kväll tog jag mig en tur i mörket. Otroligt härligt och det var bara den vita snön och stjärnorna som lyste upp tillräckligt för att jag skulle se vart jag gick. Oväntat så blev det en del jogging också. Jag har alltid hatat att springa och senaste gången jag gjorde det var nog när jag tävlingssimmade och vi hade våra uteträningar. för kanske 13 år sedan. Men det gick faktiskt oväntat bra, även om det inte var särskilt långt jag sprang, utan det blev mest powerwalk utöver springandet. Men ändå, jag joggade!
Rätt nöjd med mig själv faktiskt.

Så nu ska jag fortsätta på det spåret. Men jag kommer bara springa när jag känner för det för jag vet att börjar jag tvinga mig själv när jag inte har lust så kommer jag börja hata det lika mycket som jag alltid gjort förut. Så när jag inte har lust med jogging så blir det powerwalk's istället.

Nu ska fläsket bort!