Nu har jag enormt mycket i min kalender och så kommer det fortsätta denna och nästa vecka. Å då är inte tentaplugget inför nästa veckas tenta inplanerat.

Det har varit mycket under hela våren, den absoluta majoriteten har varit roliga saker och jag har fått lära mig en massa nytt, något som jag verkligen tycker om.

MEN, som de flesta som känner mig vet så behöver jag enormt mycket egentid och bristen på detta börjar kännas. Jag behöver vara själv. Jag har inga problem med någonting alls just nu, allt har gått som jag hoppats på, och flyter på väldigt bra, så det är inte nåt som jag vill rymma bort ifrån.

För ett år sedan så bodde och arbetade jag på en gård. Jag jobbade nästan konstant och träffade kanske i snitt 5 pers under en vecka (å de tillhörde som regel gården eller arbetet på något sätt) och jag pratade väldigt lite varje dag. Å jag trivdes bra med det, lite för bra..

Så det har blivit enorm skillnad på kort tid.
Eftersom jag träffar o har kontakt med så mycket folk genom de olika organisationerna så har jag blivit mindre social me mina vänner den tiden jag har över. Det är många som det känns som att jag borde träffa oftare, några har jag inte träffat alls sedan ja flyttade tillbaka i augusti.. Får ganska ofta höra kommentarer från släktingar och vänner att de träffade mig oftare när jag bodde i Norge. Å det stämmer.

Nu räknar jag ner till vecka 24 när skolan är klar (förhoppningsvis) och jag bara har helgen inplanerad. Resten av den veckan ska jag försöka att enbart prioritera mig och ha de gott.

Sen kan jag vara social igen, för en stund.

Trots mitt djurintresse och att jag arbetat me kor så har jag faktiskt aldrig sett ett kosläpp. För nån månad sedan så tipsade jag min bror om att det kanske vore trevligt, för framför allt Clara som är 4 år. Så igår kväll när ja och mamma hälsade i Karlstad, så sov jag över och jag och brorsan åkte till Väse med barnen. Det var fantastiskt väder så vi hade picknick på ängen och så tittade vi kossorna och kalvarna. De blev som väntat glada över att komma ut efter att ha stått inne sedan i höstas.
Karlstadfamiljen hade skaffat kattungar så det blev en massa mys igår. Å hela eftermiddagen tillbringades i trädgården, det hade varit skönt att ha en sån.

Nu har det ju varit riktigt härligt väder flera dagar i rad.

Jag har känt mig lite omotiverad när de gäller studierna den här veckan, förmodligen för att de varit enormt mycket föreläsningar och boken kunde varit roligare. Trist, för det är ett otroligt intressant ämne: personlighetspsykologi.

I torsdags hade vi heldagsföreläsningar, men den sista timmen orkade ja inte mer så jag stack ut till Oset istället. Det var några veckor sedan jag var där senast och allt hade blivit så mycket grönare. Highland cattle korna hade blivit utsläppta efter att de hade fått sina kalvar så de gick lösa i naturreservatet. Jag såg en snok som jag avbröt mitt i solandet och en lite intressant svart-orange fågel me orange fluff på huvudet, det var en svarthakedopping.

 
Jag har alltid haft väldigt lätt för att bli glad över saker, det krävs liksom inte så mycket för att jag ska må riktigt riktigt bra, en tur i skogen och jag känner mig som pånyttfödd. En fika med en god vän och jag kan känna mig som världens lyckligaste resten av dagen. Jag tror att jag inte tar saker för givet på samma sätt som många andra verkar göra. Jag var redan som liten fullt medveten om att folk lever inte för alltid och jag har alltid uppskattat och försökt umgås så mycket som möjligt med mina äldre släktingar. Det är jag otroligt glad för, för jag har väldigt bra relation med mina fastrar och många andra släktingar.De börjar bli gamla nu och man vet inte hur länge man har lyckan att ha de kvar. Å andra sidan går jag inte runt och oroar mig för sånt. Men jag vill ta vara på tiden man har tillsammans.  
 
Ibland så säger personer som varit nära döden att de nu uppskattar saker mer, gräset har på nåt sätt blivit grönare och de gläds så mycket lättare efteråt. Då brukar jag känna en viss förvåning eftersom jag alltid uppskattat de små tingen. Ska det verkligen behövas ett sånt uppvaknande för att man ska omvärdera och uppskatta sitt liv?
 
Även om jag ser glädjen i det lilla i vardagen så är jag på intet sätt en person som sätter mig ner och är "nöjd" med vad jag gjort och det livet jag har. Jag är lycklig över att jag har det så bra, men jag vill alltid känna att jag utvecklas, på något sätt.  
 
Jag älskar ju naturen och när det gäller just växter och djur så krävs det otroligt lite för att jag ska bli riktigt lycklig ända in i själen. En liten blomma, en groda som hoppar över vägen eller nåt annat djur som lever där ute. Luften nu i kväll gjorde mig glad, det hade precis regnat och det var så frisk och härligt. Trots att jag egentligen inte gillar att gå ute på kvällen eftersom jag är lite "människorädd" då, så tog jag en extra tur bara för att det var så härligt.
 
Nä, jag tror folk skulle må bättre om de slutade ta saker för givet och stannade upp och såg allt det fina de har omkring sig. Livet är på många sätt rätt underbart!
 
 
 
I helgen var det äntligen dags för min yngsta brorson Williams dop i Linköping. Hela familjen var där, plus en massa släktingar och framför allt så fick vi ju äntligen träffa Evelinas familj. Otroligt trevligt gäng.
 
På fredagen när jag och mamma kom dit så hjälpte vi till med lite förberedelser och sen lekte jag med Clara ett tag. Vi lekte doktor och mamma, pappa, barn - jag var barn.. Clara hade för övrigt lärt sig säga "loser town", så det svarade hon glatt när pappa Andreas frågade henne vart vi var... ;) Charmigare unge får man leta efter, haha.. =) På kvällen gick alla vi som kommit ut och åt, det blev jag, mamma, alla bröder plus deras familjer och Evelinas storasyster och hennes familj. Trots 7 barn, där bara Gabriel var äldre än 4 år, så gick det riktigt smidigt på restaurangen. Sen satt vi uppe ett tag och umgicks i hotellobyn.
 
Lördagen var det dopdags, William skötte sig utmärkt. Martin och Evelinas fd. kollega sjöng så vackert så det var nog inte ett öga torrt. Tänk om man hade en sån röst..
Efter dopet blev det smörgåstårta, vanlig tårta och en massa mingel me nya bekantskaper.
 
Min familj och många andra valde att stanna i Linköping till på söndagen eftersom många åkt några timmar och ville passa på att umgås, men jag behövde åka hem på grund av utbildning dagen efter så jag åkte rätt tidigt. Kvällen tillbringades med middag och bio med Tess i Örebro, där jag även övernattade. En pärla den där tjejen.
 
 
 
 
Idag hängde jag med mina "pantertanter" (mamma och hennes granne Anita) ut i skogen, till Öldsboda.
 
Det var en trevlig tur, i ett område jag inte varit förut. Väldigt lummig skog, med massa härlig mossa. En sån skog skulle jag kunna vandra runt i en hel dag och bara njuta av lugnet och den friska luften.
 
 
 
 
I går var jag för övrigt till länsstyrelsen för att träffa landshövdingen. Det var intressant och gick väldigt bra. Men hur som helst, nere i foajen eller vad man kan kalla det, där man går in till länsstyrelsen så har de en vägg med en massa lappar om länets olika naturreservat och andra intressanta naturgrejer som man får ta om man vill. Så jag stod där ett tag och plockade åt mig,  och så fick jag en fjärilsbok och en affisch av sekreteraren. Så nu har jag en massa nya uppslag kring vart jag vill lulla runt i sommar.. =)  
 
 

Som vanligt så tänker jag lite för mycket än vad som förmodligen skulle anses vara nyttigt...

Just nu rör sig funderingarna kring hur jag ska göra i sommar, men jag kan ju inte riktigt bestämma mig..

Jag sökte jobb på fängelset i Kumla, men det fick jag inte. Blir för övrigt lite irriterad på arbetsplatser som inte ger besked.. Hur ansträngande kan de va att skicka ut ett standardmail om att man inte fått jobbet...

Däremot har jag blivit erbjuden tre jobb, som jag inte ens sökt, på olika gårdar. Jätteintressanta jobb, det ena var ett förmansjobb på en grisgård (å sånt kan jag ju), men tyvärr är det lite för riskabla jobb för min nacke känner jag... :( Även om jag inte känt av den nåt nu alls på ca 2 månader så vet jag att det plötsligt kan komma tillbaka, utan förvarning, om jag inte sköter mig och är försiktig.

Jag får tillbaka på skatt i början på juni så jag behöver inte arbeta för den sakens skull. Men nog blir de trist att bara va ledig i tre långa månader?

Så nu väljer jag mellan att söka ett vårdjobb, som även det kan bli tungt, eller inte jobba alls. Helst hade jag velat ha nåt administrativt denna sommar, så jag slipper många, tunga och okontrollerade lyft, men sånt har jag ingen erfarenhet av annat än det kontorsarbete jag gjorde som förman, men de räcker inte långt..

Det lutar åt att jag inte kommer jobba och istället fokusera på att bygga upp nacken och gå ner i vikt. Vandra, tälta, paddla och ha det gott..

 
Jag dras ju till vattnet när jag är ute och går. Skogen och vattnet, där trivs jag allra bäst.. Så därför blir det mest av just detta som jag tar kort av.. Jag försöker ju komma igång och gå ner i vikt, å framför allt få bort magen som jag är väldigt missnöjd över. Så dagens promenad blev ner till sjön, ca 5 km. Det var riktigt härligt väder så det blev njutning på hög nivå.
 
 

 

 

 

 

Gårdagen var en rolig dag!

Det var Spring meet i Kvarntorp och Rickard som egentligen är vår dykansvarige hade tagit dit sin bandvagn så att den som ville fick prova på att åka med den för en billig peng. Jag åkte med på runderna och sålde biljetter emellan turerna.

Riktigt skoj, speciellt sista rundan när de testade gränserna lite mer.. :) Fick hjärtat i halsgropen ett par gånger då..

Kvällen åkte jag in till Örebro och hjälpte Tess me lite flyttfix.