För att undvika att det händer så ska hon bland annat äta små portioner ofta. Efter att ha googlat runt lite o pratat med veterinären lite mer så förstod jag att det bästa vore om hon kunde stå med huvud o överkroppen högre upp när hon äter, då det gör att maten glider ner på ett bättre, jämnare sätt o minskar riskerna att det stannar kvar halvvägs och skapar obehag o onödiga risker. Helt optimalt vore det om hon stod som i en trappa o åt.. 

Jag tänkte att det vore helt hopplöst, men började iaf att ge henne mat uppe på en burk så hon åtminstone var tvungen att stå eller sitta ordentligt upp när hon åt. Sen kom jag på att min lilla pall som ja fick när jag föddes kanske kunde fungera. Å det fungerade perfekt! 

Känns otroligt skönt! 

 

Å japp, hon är rund om magen..

Det är många som mår dåligt runt omkring mig just nu.. Många som jag älskar och bryr mig om..

Jag känner inte riktigt att jag räcker till. Jag vet att jag gör så gott jag kan, och jag försöker verkligen, men mer går det ju tyvärr inte att göra..

 

Ibland önskar jag att jag kunde ta över lite av smärtan, så de slapp bära allt själva.. Men det går ju inte..

 

Livet är helt enkelt inte rättvist..

I fredags skjutsade jag min underbara mamma och hennes man till Skavsta flygplats för de skulle resa ner till Spanien igen. Så nu ska de tillbringa 2 1/2 månad till i värmen, välförtjänt! <3

Eftersom flygplatsen ligger så nära Nyköping, bara 10-15 minuter utanför, så var det ju givet att jag skulle hälsa på min favoritkusin Daniel och hans familj. Det var alldeles för länge sedan jag var där och sist vi träffades var när de var i Karlskoga i oktober och hälsade på hos Daniels föräldrar.

 

Daniel är ett år yngre än mig, och då hans mamma var våran (min och brödernas) dagmamma så har vi växt upp enormt tätt tillsammans och under uppväxten stod jag Daniel betydligt närmare än mina bröder då de var 4,5, 4,5 och 7 år äldre och hade varandra. Så våra familjer har alltid stått varandra väldigt nära och gör så fortfarande, jag brukar hälsa på hans föräldrar så ofta jag hinner. 

 

Deras barn, 5-åriga tvillingar, kände igen mig sedan oktoberbesöket så blygheten var det inga problem med och det blev knäsittning på en gång =) Det blev fredagsmys med pizza, godis och film med barn, hundar och katter. Mamma Mikaela kom hem från jobbet lite senare på kvällen. På lördagen gick hela familjen och jag in till stan, de shoppade lite och vi fikade på ett jättemysigt fik. Tyvärr behövde jag åka hem redan på lördagen eftersom jag hade en del att plugga och jag behövde hem till Skrållan, men jag kom inte iväg förens vid 20-tiden på kvällen, så det blev åtminstone ett dygn tillsammans med dem. Ska verkligen försöka komma iväg dit en sväng i sommar också.

 

 

Deras hundar Dogge och Dino tyckte att jag var helt okej som huvudkudde under fredagsmyset.

Hmm... Det är svårt det här med känslor.. Ibland önskar jag att man kunde stänga av dem och bara tänka rationellt och gå efter vad man vet är bäst. Men, det går ju inte tyvärr.. Känns dock som att det kommer lösa sig automatiskt av några skäl som är oundvikliga, så lägger inte ner för mycket tankeverksamhet och ångest i detta. Vet hur det kommer sluta, och det är nog det bästa i längden.

 

I övrigt var det sista dagen på höstterminen idag. Känns rätt så skönt. På måndag börjar vårterminen med kursen "Socionomens yrkeskunskaper och handlingsstrategier" som är en 15 poängskurs som kommer vara halva terminen. Jag tror att det kommer vara en väldigt intressant kurs, liksom den vi precis avslutat. Har skrivit det förr, men det känns verkligen som jag gjorde rätt som började på socionomprogrammet. Otroligt bra och seriöst upplägg. Riktigt tufft tempo och så kommer det fortsätta, men det tycker jag är bra. Vi hårdstartar med 7 böcker de två första veckorna. Nu ska jag verkligen försöka strukturera och planera studierna ordentligt. Vill verkligen lära mig så mycket som  möjligt och att kunskapen ska fastna, inte försvinna direkt kurserna är avslutade.

 

Annars har jag haft en fin dag. Har träffat två vänner, det ena var planerad sedan en stund tillbaka. Otroligt trevligt, så nu hoppas jag att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Imorgon åker jag och mamma till min ena bror och hans familj i Borlänge, ska bli riktigt trevligt!

 

God natt!

Ja, då var det plötsligt år 2014. Å det känns bra att lämna 2013 bakom mig. På det stora hela så var 2013 ett bra år. Jag lärde mig mycket, studerade psykologi och konflikthantering under våren och började på Socionomprogrammet i höstas, vilket känns helt rätt! Jag hamnade lite oväntat i några olika styrelser och fick lära mig mycket om organisationer och hur de fungerar. Mycket positivt, men tyvärr fick jag även erfara att det är oväntat mycket drama i flera organisationer och det verkar som att en del personer är med av fel orsaker.

MEN framför allt så träffade jag många nya människor varav flera kommer jag förhoppningsvis ha kvar i mitt liv länge.. =)  

 

Gick även en del intressanta kurser genom de olika organisationerna jag är med i, till exempel en första hjälpenkurs på ca 35-40 timmar för Civilförsvarsförbundets akutgrupp, å Risk och Säkerhet genom Svenska Blå Stjärnan. På hösten gick jag även grundkurs och kriskommunikation genom FRG (Frivilliga resursgruppen).

 

År 2014 ska jag försöka tänka lite mer på mig själv. Inte slita ut mig på samma sätt som jag gjorde under 2013. Sätta stopp innan det går för långt. Tror att det absolut kommer bli fullt rulle även i år, och så vill jag ha det, men jag ska försöka prioritera och hålla det i balans.. Å försöka komma ihåg att man kan bränna ut sig även på roliga saker..

 

Nu blir det myskväll hemma hos min vän Josefin och hennes härliga familj. Vänner ska prioriteras detta år, för de kom tyvärr långt bak under 2013. Å vänner ska man ju ta vara på... =)

 

2014 ska bli ett toppenår!

 

Vi hade julavslutning med akutgruppen för ett par veckor sen. God mat, jacuzzi för dem som ville, quiz och massa härliga människor. Det gav mig ordentlig julstämning. 

Å nu var det äntligen dags för jul! Vi firade julafton i Karlstad hos största storebror och hans familj. Även min svägerskas far+sambo var det. Å som alltid min morbror och hans barn och barnbarn. Riktigt mysigt! 

Jag fick ett par fina julklappar av mamma. Å barnen fick massor. 

Imorgon fortsätter julfirandet med att min andra bror kommer hit och majoriteten av vår familj ska äta middag med mammas mans barn och barnbarn. Blir kalkon, LOVE! 

 

Igår åkte jag hem till Pernilla och hennes familj för att äntligen få träffa deras senaste bedårande tillskott! Lilla Lexus, 8 veckor! Att man kan vara så söt!! <3 Det gjorde mycket gott för mitt hjärta att träffa honom och alla andra pälsbollar de har där. Jag och Pernilla placerade oss i soffan bland dessa underverk och kollade på film. En perfekt lördagskväll helt enkelt!

Ja, vad ska man säga...

 

Grattis alla ni som har en närvarande, bra eller halvbra pappa i erat liv.

Det har dock inte jag. Men jag gläds med de som har det och jag uppmärksammar gärna dessa. För det finns ju otroligt många fina pappor där ute.

 

Affärerna och facebook översvämmas av presenterbjudanden och glada hälsningar, och visst svider det lite att ha en pappa som valt att ha en obefintlig relation till sin familj, men det är bara så det är. 

Å jag har trots allt en fantastisk mamma, familj och släkt i övrigt.

Det finns de som inte har någon nära familj och det är betydligt värre.

 

Jag har aldrig varit speciellt romantisk av mig.. Eller det kanske beror lite hur man menar. Jag skulle aldrig förvänta mig och framför allt kräva romantik av min partner. Däremot tycker jag ju väldigt mycket om att skämma bort mina nära och kära, men det är oberoende om det är min mamma, partner eller vän. Jag vill gärna visa hur mycket folk runt omkring mig betyder. Ser jag något i en affär som jag vet att en vän skulle uppskatta så köper jag det, oavsett om det är dags för hennes födelsedag snart eller en "vanlig" tisdag. 

 

Jag älskar spontanitet, o avskyr framtvingade saker. Alla hjärtans dag är en sån där påtvingad sak som jag anser vara lika romantisk som en säck potatis. Finns det nåt mer ospontant?

Då föredrar jag nåt litet, spontant i vardagen. 

 

Jag och mitt ex hade en fin nivå på "vardagsromantik" eller vad man kan kalla det. Vi skrev ofta små lappar till varandra som kunde dyka upp var som helst, när som helst. Helt gratis, men så tacksamt eftersom det ändå kräver lite tanke och massa kärlek För att komponera ett sånt. 

 

Hade hans favoritband släppt en ny skiva eller bok eller om en ny box av hans favoriserie kommit ut så köpte jag det även om det var en vardag långt i från bemärkelsedagar. Nu är jag en fattig student så möjligheterna är ju inte de samma. Men det är ju tanken som räknas. 

En dag när han hade åkt till Oslo för att gå på en konsert med en vän och vara borta över helgen så hade han lämnat en röd ros och ett jättefint brev till mig. Han hade placerat det inne mitt på badrumsgolvet så det dröjde ett par timmar innan jag såg det, men det gjorde det ju bara mer oväntat. 

 

Det är sånt jag gillar! En enkel lapp räcker så långt. Eller den senaste upplagan av favorittidningen som personen kan läsa medan han åker tåg, eller baka nåt gott till vännen som alltid ställer upp. Lite uppskattad omtanke framför överdådiga middagar eller blombuketter som kostat massor och kommer vissna inom ett par dagar.

 

Nu älskar ju jag som sagt att skämma bort mina nära oavsett relation så detta har ju inget direkt med romantik att göra. Men prova att slänga iväg ett kort med några ord kring hur mycket vännen betyder, för det kommer uppskattas enormt att helt oväntat få ett sånt kort. 

 

Hade en riktig toppenkväll igår. Det blev middag på Kolgrillsbaren med efterföljande bio med Tess och Bell. Riktigt trevligt även om jag tyvärr hade lite problem att hålla tankarna borta från annat. Tess träffar jag ju rätt ofta, men Bell hade jag inte träffat sedan i somras så det var riktigt kul att träffa den pinglan. 

 

Maten var som alltid jättegod och vi såg filmen Familjetrippen, en komedi. Jag o Tess har väldigt olika smak när det gäller humor, men vi tyckte den var riktigt kul. 

 

När det var dags att skjutsa hem Tess och för mig o Bell att fortsätta till Karlskoga så visade det sig att p-huset där bilen stod var låst för natten. Så Bell fick åka buss hem och jag hängde me Tess hem o övernattade. Blev bara några timmars sömn eftersom jag var tvungen att vara på plats när garaget öppnade kl.6. Det gick fint och jag hade inte hunnit få böter. 

 

Så nu är jag hemma i Karlskoga och ska plugga lite. Vad som väntar i helgen vet jag inte riktigt, har ett par alternativ, men känner mig lite krasslig så eventuellt blir jag bara hemma och kurerar mig. Eftersom det blir fullt ös på studierna från måndag så behöver jag vara pigg o kry. Å nu måste det sparas pengar inför jul och Skrållans nästa operation. 

I helgen var det ju alla helgons dag. En dag där man skänker en extra tanke till att underbara människor i ens liv som inte längre finns kvar. Så under helgen var jag iväg till farmors grav och min kusin Annas grav i Kristinehamn. Jag var även iväg till Hasselfors till min mormor och morfars grav och minneslunden till min morbror.

Jag tycker om den helgen, en tid till eftertanke och att minnas...

 

Jag har däremot aldrig tyckt nåt vidare om "Halloween", aldrig varit intresserad av att klä ut mig och det är inte det jag vill lägga mitt fokus på denna helg. Jag tycker att det på något sätt är fridfullt att gå runt i mörkret bland alla ljus på kyrkogården, att minnas de som betytt så mycket. Förra året skulle jag och mamma till farmors grav och vi hade oturen att komma samtidigt som väldigt många andra var där, lätt hänt kanske under denna helg. Det kändes inte alls bra att gå där bland säkert över 1000 andra, fick nästan känslan av att det är något slags jippo.. Jag vill sörja ensam, inte trängas bland andra. Så i år fick det blir senare och det kändes bättre..

 

 

 

 

 

Fick detta precis... Vissa vänner är helt enkelt fantastiska... <3

 

 

 

I lördags hade jag ju mitt lilla 30-årskalas. Jag hade bjudit familj och släktingar och vi var ungefär 30 personer.

Vi åt och hade det trevligt. Jag hade lagat mat, det blev en stor pastasallad, kassler, kyckling och kantarellpajer. Till efterrätt och fika blev det 4 cheesecakes med lite frukt på och cupcakes. Alla verkade nöjda med det som bjöds.

 

Alla mina fem brorsbarn var där och även min kusin och hans fru med deras lilla son Edvin som bara är några månader, så det var så mysigt. Jag hade tagit med leksaker och målar- och pysselböcker så de kunde roa sig medan vi vuxna satt och pratade med varandra, det gick jättebra. Jag fick väldigt fina presenter, mest presentkort eftersom det var det jag hade önskat mig, så nu väntar shopping och även ett spa-besök framöver.

 

Kalaset varade inte så länge den kvällen eftersom många hade barn som skulle läggas, men det var egentligen bara skönt. Då hann jag och mamma plocka undan och städa det mesta redan då, för jag var otroligt trött i både rygg och fötter när jag kom hem den kvällen.

 

Det blev ett perfekt 30-årsfirande, precis som jag hade hoppats på.

 

 

 

 

fick jag ta emot ikväll....

 

I dag avgick jag som MPS Örebros AC och kommer i fortsättningen inte vara kvar aktivt i Missing People. Det känns verkligen jättetråkigt för det var jag och två till från nuvarande ledningsgruppen som startade upp just Örebros ledningsgrupp och det blev mitt hjärtebarn, som jag verkligen brann för.

 

Samtidigt insåg jag att en av de jag litat på mest det senaste året och som jag betraktat som en av mina absolut närmaste vänner, tydligen inte såg vår relation på samma sätt. Att gå bakom min rygg på det sättet är inget jag ser på som egenskaper jag vill ha hos mina vänner.

Det gör betydligt mer ont att förlora honom som vän än att jag inte längre är kvar som AC. Jag vet att den kompetenta gruppen kommer klara sig galant utan mig.

Å det finns ju en massa annat jag håller på med, och nu kanske jag får mer tid för vänner och brorsbarnen som till och med glömmer bort vad jag heter mellan gångerna vi ses... Så det blir nog bra.

 

Men att förlora någon som man litade så på, och där jag var övertygad om att det fanns så mycket vänskap, det kommer ta lång tid att komma över... Mina andra vänner har jag haft så länge, de har alltid gått att lita på, de har alltid funnits där och jag skulle göra vad som helst för dem och det vet dem om. Svek har helt enkelt inte funnits åt nåt håll, annat än tillfälligt gymnasietjafs. Detta är jag otroligt tacksam för, och jag nog blivit för godtrogen. Jag litar lätt på folk, förmodligen för lätt, och fortsätter att göra det tills de bevisat motsatsen. Å det har gått väldigt bra, förmodligen för att jag haft turen att träffa på riktigt fina människor som uppskattat mig som deras vän. Men denna gång gick det väldigt fel... Å jag hoppas slippa känna denna känsla igen på många år... För detta är betydligt värre än sorgen att till exempel inte få den personen man vill ha. Detta sårar så mycket djupare.

 

Men faktum kvarstår:

 

Ja, då har jag blivit 30 år.. Jag har aldrig haft någon åldersnoja och tvärt emot många av mina vänner så ser jag fram emot att fylla år och bli äldre. Jag vet inte om det har att göra med att jag trivs så kollosalt med det livet jag lever, både det jag fått uppleva de senaste åren, nutiden, men även att jag helt enkelt ser fram emot allt spännande jag (förhoppningsvis) kommer få uppleva framöver. Det finns ju så mycket att vara tacksam över!

 

Hur som helst så har denna vecka hittills varit underbar och jag är övertygad om att den kommer fortsätta så. Känns nästan som att jag firar min födelsedag hela veckan. Jag har blivit utbjuden på middag av flera vänner, familjemedlemmar och bekanta och hela veckan har varit ett enda långt njutande och jag har blivit så bortskämd. Jag fick ett otroligt fint armband av min norska vän Heidi, som jag arbetade med på Kabi i Halden. Känns jättekul att trots att jag flyttade därifrån för nästan exakt 4 år sedan och vi inte setts på ett par år, så anstränger hon sig så. Fina vännen min.

 

Det stora firandet är planerat till på lördag och det kommer bli toppen. Då kommer alla mina bröder och deras familjer komma hit och en massa andra trevliga släktingar. Ska bli riktigt härligt att framför allt träffa alla brorsbarn tillsammans.

 

 

 

                 

 

                                                           

 

                                               Du är nog den som jag borde vara hos...  

 

 

I fredags bakade jag västerbottenpaj, som inte blev nåt vidare, tiden gick lite för fort och den blev alltför gräddad. Den var trots sitt utseende helt ätbar I alla fall. För några år sedan gjorde jag en del matpajer. Jag har recept på en skaldjurspaj och en kycklingpaj som är bland det absolut godaste jag ätit. Så nu längtar jag efter dessa igen. På eftermiddagen åkte jag ut till mamma och hennes karl vid Lunedet, för då skulle min faster Margareta och hennes man dit ut med deras barnbarn som har en speciell plats i mitt hjärta. 

 

Jag var bara där en sväng för sedan skulle jag till min vän Josefin och hennes familj och äta kräftor. Åh va gott det är! Jag, Josefin och lilla Melwin satt inne och åt en massa gott, medan Daniel och hans svärfar jobbade på huset. kvällen avslutades sedvanligt i soffan me en bra film. Jag fick även en rolig kokbok av dem som tack för att jag passade deras katter i sommar. 

 

idag var det Noramarken, så vi i akutgruppen var där för att hjälpa till om någon gjorde sig illa eller blev sjuk. Att gå konstant i 7 timmar gjorde sitt för fötterna, och det var skönt att komma hem sedan. Som alltid när jag jobbar med akutgruppen och framför allt Kicki var det en väldigt intressant dag och jag tycker att jag lär mig så mycket. Nästa år hoppas jag kunna vara med på någon av kvällarna när det är disko och fest för att få lite mer rutin på såna situationer.Somnade som en stock redan vid 21 ikväll så nu vaknade jag pigg, och utvilad, mitt i natten.. Inte helt bra.. :) 

 

Något jag aldrig har förstått mig på och förhoppningsvis aldrig heller kommer förstå är otrohet..

 

Kanske är jag naiv som tycker så, och i så fall fortsätter jag gärna vara det, men jag är av den åsikten att älskar man någon så håller man sig till den personen. Har man behov som inte blir tillgodosedda eller känner ett sug efter andra, så gör man slut, INNAN man gör nåt.. Söker man ständigt uppmärksamhet från andra och inte kan låta bli, så bör man fortsätta vara singel..

 

Jag har aldrig varit svartsjuk av mig i de förhållanden jag haft, förmodligen för att jag haft turen att ha träffat män som jag aldrig haft någon anledning att misstro. Tillit är A och O, och kan jag inte lita på en person så skulle jag göra slut. Hellre det än att gå och oroa mig eller försöka ändra på en person. 

 

Skulle jag någon gång upptäcka att jag blivit bedragen så tror jag inte att det värsta vore att killen svikit mig eller den specifika händelsen i sig, för då förtjänar jag nån bättre och det är bara bra att det tar slut med den personen. Däremot är jag rädd att följande relationer skulle ta skada av det, att jag skulle ha lättare för att bli svartsjuk och ha svårt att känna tillit. Har sett det ske så många gånger hos andra, de misstror nästa kille/tjej de träffar och kväver dem och förstör relationer som kunde ha blivit så bra. Alternativt börjar vara otrogna själva. Det behöver förstås inte vara så, men det händer och ett sånt svårt svek är nog svårt att glömma. Har man blivit riktigt sviken är det nog svårt att känna tillit lika lätt igen.

 

Jag har alltid varit väldigt öppensinnad och det vet de flesta om som känner mig. Jag har verkligen inte varit guds bästa barn och jag har min egen historia. Det spelar ingen roll vad som hänt i folks förflutna, vad de pysslar med nu eller om de har några speciella preferenser eller nåt som de skäms över, jag dömer inte.

 

 

Mina vänner vet att skulle de vara otrogna mot deras partner så vill jag INTE veta. Jag skulle inte skvallra eller nåt sånt, och har de gjort det i tidigare förhållanden så är det så, gjort är gjort, men jag avskyr otrohet och är de otrogna kommer inte jag sitta och låtsas som att det inte är nån big deal.

 

                

                                                                 "Utan tillit finns ingenting"

 

"Det är med kärlekens lotteri som med alla de andra, du kan inte satsa halvt och hoppas på full vinst"