Nu börjar det äntligen närma sig FRG- utbildningen som jag väntat länge på att få gå. Skulle ha gått den i våras, men då blev den inställd. Så nästa helg är det dags!

FRG - står för Frivillig Resurs Grupp. Det ska finnas en frivillig resurs grupp i alla Sveriges kommuner, och nu finns det i drygt hälften. FRG ska kallas in när något extraordinärt sker i kommunen och de ordinarie resurserna inte räcker till. Det kan vara vid stora bränder och räddningstjänsten behöver hjälp och stöd, folk kanske behöver evakueras. Uppe i Skellefteå var vattnet odrickbart under 3 månader på grund av en parasit och då var det FRG som höll med rent vatten till förskolor och gruppboenden. FRG kan även hjälpa till vid stora olyckor - till exempel tågolyckor och sånt.

Från början var tanken att jag skulle vara med i Örebro. Där är även majoriteten av Missing People Örebros ledningsgrupp med. Men nu blir det FRG - Östra Värmland som är en grupp där Karlskoga, Degerfors, Kristinehamn, Storfors, Filipstad och Hällefors ingår. Det ska bli riktigt kul att gå grundutbildningen, det är precis sånt jag tycker är intressant - första hjälpen, brandkunskap och krisberedskap m.m.

 

 

 

 

 

 

 Här kan man läsa mer om Frivilliga Resurs Gruppen

 

 

 

Just nu känns det som att jag och min kropp inte alls samarbetar alls. Jag känner mig tack och liv inte riktigt lika trött som förra veckan och början av denna veckan, men istället har värken trängt sig på. 
Jag har haft värk konstant i båda lillfingrarna i 1 1/2 vecka. Lite konstigt, men har inte tänkt nåt mer kring det. Jag har även haft värk i ena knät, men jag har alltid haft lätt för att få tillfälliga inflammationer i just knä, höft o handleder som går över efter några dagar. Å därför har jag aldrig undersökt det närmare.. Men igår hade jag värk händerna, å på andra ställen.  
 
Det känns som sån där värk man får när man har influensa, men jag har inga som helst förkylningssymtom och har inte varit förkyld på flera år. Har hållt mig så gott det går ifrån smärtstillande, men ikväll fick jag ta det för att öka chansen för en god natt. Å är det inflammationer i leder/muskler så vore väl inflammationsdämpande i och för sig kanske bra att ta Ibland. Blev dock inte mycket sömn nu.. Jag har fått en läkartid om en månad för tröttheten jag känt så jag kommer se ann hur detta utvecklar sig. Får jag ondare i fingrarna kommer jag inte orka gå så en månad till, men vi får se. Så nu hoppas jag att det ska bli som det brukar bli med mina inflammationer, plötsligt vaknar jag upp, pysslar med det vanliga och inser plötsligt att det gått över o att jag är smärtfri. Vilken lycka det vore! 

Här har det varit lite dåligt med inlägg sista veckan. Jag har fullt upp med studier och annat. Tyvärr har jag inte energin jag skulle behöva. Jag känner mig trött, hängig och yr, å vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli piggare. Denna veckan har jag fått ställa in träningen både idag o igår och nyss avbokade jag plasmatappningen jag skulle gjort på torsdag för att jag vågar inte riskera må ännu sämre. Känns som att jag lider brist på något, men vet inte vad det skulle vara. HB-värdet är alltid finemang.

Det gäller att hålla ihop allt fram till 5 oktober för sedan kommer det bli lugnare. Jag har fått tillgodoräknat mig vetenskapsteorin så i oktober slipper jag plugga. Då kan jag fokusera på de extra utbildningarna jag ska gå under ett par helger- FRG och MSO, kommer förklara det närmare någon annan gång. Å framför allt kanske jag får lite energi över till att ordna med min 30-årsdag och kalaset jag ska ha för familj och släkt.

Men tills dess gäller det som sagt att hålla ihop allt med föreläsningar. seminarium, grupparbete, möten och annat.

Idag var det en riktigt intressant dag! Vi fick träffa tre socionomer som arbetar inom olika verksamhetsfält. De berättade om sitt arbete och vi fick ställa frågor som vi hade förberett i de grupper vi ska vara i under åtminstone hösten.
 
Bland annat var det en från frivården, och en enhetschef från Gryningen i Karlskoga, som är en verksamhet som arbetar med föräldrar och barn upp till 6 års ålder som har diverse problem. Jag har för mig att jag var på studiebesök på just Gryningen en gång när jag gick på gymnasiet, men det var ju länge sedan. Det verkar vara en väl underbyggd verksamhet som till skillnad från många andra verksamheter utgår ifrån evidensbaserade kunskaper.
Den tredje socionomen arbetar med anhörigstöd på Anhörigcentrum i Örebro. Jag hade tidigare aldrig hört talas om att det fanns ett sådant, så det var riktigt intressant att höra om.
 
Det finns så mycket intressant man kan arbeta med! Å så mycket annat man kan hitta på, om bara tiden fanns.
Vi fick en broschyr som handlade om att vara övervakade för de som nyss blivit frigivna. Det vore jätteintressant att prova på tycker jag, men jag kan inte ta på mig mer nu. Denna höst känns redan fullbokad, så nu måste jag börja prioritera. Jag har eventuellt ett pyttelitet extrajobb på gång, som skulle passa perfekt tror jag. Det handlar bara om några timmar i veckan, men det är också den enda tiden jag kan avvara. Det vore bra med en liten extrainkomst. Jag klarar mig som det är nu, men blir det något extra som händer, med bilen, Skrållan eller mig så skulle jag ha problem. Så nu tänker jag vara förutseende. Eftersom vi har så mycket föreläsningar så blir det svårt att få till ett vanligt extraarbete på tex, kvällar/nätter/helger, så nu hoppas jag på detta.
 
Nä, nu är jag så trött så jag håller på att falla ihop. Imorgon är egentligen en tom dag i min kalender, men det är bara då jag hinner sätta igång med arbetet som ska vara inne på tisdag, så det kommer jag ägna mig åt. Å åt hundarna, som fått vara ensamma alldeles för mycket denna vecka. Så imorgon blir det kvalitetsdag med de små liven.
 
 
 
 
Jag är ju verkligen ingen vanemänniska. Bara jag gått samma väg tre gånger så är jag trött på den. Jag tycker om att inte riktigt veta vad som kommer. Att gå upp samma tid varje morgon, äta samma frukost, ha ett monotont arbete och gå och lägga sig vid samma tid vore en marddröm för mig. Jag fungerar bra med oregelbundenhet, när arbetstiderna och uppgifterna växlar.
 
Som jag skrivit tidigare så blir jag mentalt rastlös så fort jag lärt mig något, till exempel ett arbete. Jag slutar självklart inte för det, men då behöver jag hitta på nåt vid sidan av, plugga eller jobba extra, så att jag antingen lär mig något nytt hela tiden eller har så fullt upp att hjärnan blir nöjd. Mitt sista jobb som förman är det enda jobbet jag haft som var så mentalt stimulerande och varierande att jag inte behövde något extra. Att jag arbetade 200-220 timmar i månaden gjorde nog sitt också.. 
 
Samtidigt tror jag att det kan vara nyttigt för både kropp och själ att veta vad som komma skall. Att vakna och somna ungefär vid samma tid varje dag vore nog sunt för kroppen. Inte som jag alltid har gjort, gå och lägga sig allt från 23 till 06 på morgonen.. (Är man nattmänniska så är man...)
Efter  bara två dagar i huset med djuren känns det ändå som att jag på en gång hamnade i nåt vardagslunk. Upp i ottan för morgonpromenad, iväg till skolan och sedan hem för eftermiddagsrastning innan vi hittar på nåt annat. Äta, plugga, titta lite på tv, duschen och sen i säng. Å det känns bra med våran lilla rutin. Att jag automatiskt kommer ut i naturen flera gånger om dagen gör mycket för mitt välmående
 
 
Morgondis... Underbart!
 
 
Idag började jag på socionomprogrammet. Det var bara lite introduktion med information om programmet. Redan imorgon kör vi igång med första kursen och sedan är det full rulle. Jag ser fram emot att komma igång igen. Begrava huvudet i studier och annat så jag inte hinner fundera och låta hjärtat komma till tals. 
 
Nu har jag även flyttat ut mig till Kyrksten där jag passar Pernillas och Fredriks djur medans de är iväg för att fira att Fredrik fyller 25 år. Vi har det jättemysigt här och önskar att jag inte behövde åka iväg till universitetet varje dag. Det blir långa skogspromenader med hundarna och myskvällar med alla djuren. Det är så skönt att vara ute och gå med Lillibi och Nevill, de är så lydiga, kommer innan jag knappt påbörjat inkallning och behöver knappt hålla i kopplen eftersom de går så fint bredvid, inte tillstymmelse till att dra nåt. Tänk om alla ägare kunde ha sån bra ordning på sina hundar. 
 
 
 
 
I fredags bakade jag västerbottenpaj, som inte blev nåt vidare, tiden gick lite för fort och den blev alltför gräddad. Den var trots sitt utseende helt ätbar I alla fall. För några år sedan gjorde jag en del matpajer. Jag har recept på en skaldjurspaj och en kycklingpaj som är bland det absolut godaste jag ätit. Så nu längtar jag efter dessa igen. På eftermiddagen åkte jag ut till mamma och hennes karl vid Lunedet, för då skulle min faster Margareta och hennes man dit ut med deras barnbarn som har en speciell plats i mitt hjärta. 
 
Jag var bara där en sväng för sedan skulle jag till min vän Josefin och hennes familj och äta kräftor. Åh va gott det är! Jag, Josefin och lilla Melwin satt inne och åt en massa gott, medan Daniel och hans svärfar jobbade på huset. kvällen avslutades sedvanligt i soffan me en bra film. Jag fick även en rolig kokbok av dem som tack för att jag passade deras katter i sommar. 
 
idag var det Noramarken, så vi i akutgruppen var där för att hjälpa till om någon gjorde sig illa eller blev sjuk. Att gå konstant i 7 timmar gjorde sitt för fötterna, och det var skönt att komma hem sedan. Som alltid när jag jobbar med akutgruppen och framför allt Kicki var det en väldigt intressant dag och jag tycker att jag lär mig så mycket. Nästa år hoppas jag kunna vara med på någon av kvällarna när det är disko och fest för att få lite mer rutin på såna situationer.Somnade som en stock redan vid 21 ikväll så nu vaknade jag pigg, och utvilad, mitt i natten.. Inte helt bra.. :)