I morse när jag vaknade kände jag mig glad, äntligen helt frisk efter allt möjligt trassel i en månad. Tio minuter innan jag skulle iväg och lämna plasma på blodcentralen, så upptäckte jag att jag fått brev från högskoleverket. Det dröjde fem minuter innan jag vågade öppna brevet och det jag fick se där gjorde mig oerhört ledsen. Jag fick 1.3!!! 0.1 poäng sämre än förra gången.. Kanske inte säger så mycket för dem som inte gjort högskoleprovet. Men detta brev, eller snarare att jag misslyckades på högskoleprovet, avgjorde att jag inte kommer komma in på djursjukskötarprogrammet i höst...
Jag kände mig ganska säker på att jag skulle få 1.5 iaf, även om inte det heller förmodligen hade räckt. Men att få sämre fanns inte på kartan! Kändes ju som att det gick bra. Å vad jag önskar att det var något annat jag ville studera, inte något som är så otroligt svårt att komma in på. Det är ju verkligen det enda jag vill göra!

Att jag dessutom åkte hem tidigare än planerat från Australien för att göra det förbannade högskoleprovet, gör ju inte saken bättre. Pengarna hade inte räckt mycket längre, men det hade ju gått att fixa.

Men jag kommer igen, jag ska ta en ordentligt fundering på vad jag ska göra framöver istället, om jag ska stanna här i området eller leta mig bortåt igen. Finns ju dåligt med jobb här, så får väl ta vägen där man hittar något. Kan ju bli spännande det också. Tur att man har lätt för att gå vidare när det gäller sånt man inte kan göra något åt. Var ju ändå över ett år sedan jag var ledsen senast, allt kan ju inte gå som på räls jämt. 
Men idag ska jag deppa och tycka synd om mig, och i morgon börjar jag om. Å för att muntra upp sin ledsna dotter så har mamma köpt hem god mat, godis och cola, och fyllt på mitt mango-föråd. Världens bästa mamma!