Den här grisnings-perioden har känts så otrooooligt lång. Vanligtvis är det massa stress under 4-5 dagar, men den här gången har kultingarna kommit jämt fördelat under ca 10 dagar. Oftast har det börjat ganska sent på eftermiddagarna/kvällarna så det har blivit väldigt många, långa dagar. Har varit skönt för ryggen att inte ha för mycket att göra på en gång, och hunnit med allt, men det blir så segt.

Nu sitter jag och väntar på att den sista kullen ska komma. Den stackars suggan har gått 5 dagar över det beräknade datumet. Så igår fick hon en spruta som ska hjälpa till att sätta igång födseln. Å för några timmar sedan såg jag att det äntligen hade börjat, men fortfarande har det inte kommit några ungar. Är orolig att ungarna antingen är för få eller att de har dött och att det har gjort att värkningsarbetet inte kommit igång som det ska. Just nu vill jag bara att de ska komma ut, helst förstås levande, men det viktigaste är ATT de kommer ut, så inte suggan dör.

Om en vecka ska jag hem till Karlskoga och hälsa på mina nära och kära! Ska bli så otroligt skönt!! Har fått lite tråkiga besked både ekonomiskt och hälsomässigt de sista dagarna så ska bli skönt att komma bort och få tankarna på annat. Oroar mig sällan i onödan, det mesta brukar ju lösa sig till slut.

Några av de dagsgamla småttingarna: