Søndagen var ju inte speciellt bra, minst sagt. Brukar alltid vilja vara ensam när jag är riktigt ledsen, men denna gång åkte jag ut till Eli, Ole-Bjarnar och deras barn och umgicks på kvällen. Ville få nåt trevligt att tänka på, och det får jag alltid när jag är där ute.

På natten blev det inte så mycket sömn, låg och tänkte en massa istället. Att flytta härifrån är inget alternativt, har 4 månaders uppsägningstid och vart skulle jag flytta? Att få nåt liknande jobb med samma ansvar i Sverige är näst intill omöjligt. Å jobberbjudandena jag fick på min "roadtrip" ligger längre fram i tiden. Insåg samtidigt att om jag fortsätter så här så kommer jag garanterat bli deprimerad.. Så beslutade mig då for att fortsätta försöka med Røde kors tills jag fick ett klart besked, oavsett vad, då det verkligen är något jag vill gøra. Dessutom bestämde jag mig for att börja träna på träningscentret som ligger i närheten, även om det är ganska dyrt och att jag vet att jag periodvis inte kommer hinna träna så mycket. Det får bli när det blir helt enkelt. Dessutom har de några specialpass för bland annat ryggen som leds av deras fysioterapeuter, perfekt med mig. Jag som har ett såpass fysiskt tungt jobb och sne ryggrad (ett resultat av att jag føddes med konstiga höfter).

På måndagsmorgonen mådde jag lite bättre efter mina beslut. Ringde till Røde kors hjelpekorps lokalavdelning och jag fick äntligen svar! Mannen som svarade berättade att de hade fått mina mail (blev lite orolig att de skulle anmäla mig för trakassering..=P ). Någon hade fått i uppdrag att höra av sig till mig, men tydligen hade det blivit nåt missförstånd. I morgon har de medlemsmöte, så då är jag ditbjuden.. =) Spännande!

Så nu verkar det som att det mesta ser betydligt positivare ut. 

Har de sista 5 åren levt efter uttrycket: "Man ångrar bara det man inte gjort.."  

Å det tänker jag fortsätta med..