De sista dagarna har verkligen varit otroligt känslosamma. Har varit iväg på en tredagars kurs inom gris, som har varit helt topp! Flera av de som var med på en annan gris-kurs i höstas var även med denna gång så de kände jag redan lite. Väldigt intressanta dagar full med ny kunskap och umgänge med otroligt trevliga människor som jag verkligen börjat gilla. Vet inte om det är något speciellt me dessa "gris"-folk, men både på denna kursen och den i höstas fanns det så många som jag klickat bra me och som är otroligt sköna, ett par kvinnor, och ett helt gäng av grabbar i alla åldrar. Jag är ju uppvuxen med tre bröder och en massa kill-kusiner, så jag känner mig alltid hemma i grabb-gargongen och då mår jag så bra, även om jag tror många har svårt att förstå det och tror att det finns andra anledningar. Så nu har jag fått min dos uppfylld för en stund framöver. De nya jag lärde känna bor inte heller i närheten och de känns trist eftersom jag inte känner några häromkring, så det hade varit toppen om åtminstone ett par av dessa härliga personer bodde åtminstone max 3 timmar härifrån.. 

Nu har jag 1 del kvar av de 3 kurserna man ska gå innan man är färdig med "grundkurserna". Å tyvärr är alla dessa underbara människor klara eftersom de gick den 3:e kursen i december. Då kunde inte jag, så jag kommer förmodligen avsluta den i höst. Men jag är säker på att det kommer finnas ett gäng väldigt trevligt folk även på den kursen. Har varit föreläsningar från morgon till sent på eftermiddarna och sedan middag och fest hela nätterna. Så man blir ju inte direkt utvilad.. Förra gången sov jag hemma på gården, men denna gång beslutade jag mig för att bo på hotellet och det gjorde jag rätt i. Har sovit 5 timmar de sista dygnen så om 10 minuter är det jag som går och lägger mig.

Hur som helst är jag tacksam över att jag hade dessa härliga människorna runt omkring mig, för jag fick flera dåliga nyheter, både från Halden och Karlskoga. I natt fick jag beskedet att en bekant har dött, både mitt x,hans familj och min bästa vän stod henne väldigt nära och just nu har de det fruktansvärt tungt.. Å ännu en gång är jag långt borta när något jobbigt händer, och kan inte vara fysiskt hos dem. Pratade precis med min vän och det samtalet krossade mig totalt - Att känna sån smärta hos någon man älskar så högt och inte kunna göra något för att lindra den...

Så idag var det näst intill omöjligt att följa med på vad som sades på kursen, men de andra dagarna har varit otroligt lärorika och det har förts många intressanta diskussioner både under pauserna och under kvällarna. Det är vid såna givande tillfällen jag är väldigt glad över att jag kom hit. Även om avståndet också gör att jag inte kan vara hos de som behöver stöd där hemma.