Förra veckan som jag tillbringade i Sverige var otroligt fin på alla sätt. Bland annat så smälte snön bort, värmegraderna steg upp till 10 plusgrader ett par dagar och på ett par ställen såg jag faktiskt små blomsterknoppar som började titta fram.

När jag åkte från Norge var det en riktigt tödag, så jag hade ju en liten förhoppning om att våren kanske var på väg även här. OJ, så fel jag hade.. Här är det nästan lika mycket snö som det varit sedan nyår.
På söndags kvællen när jag körde in på gården var det isbana precis överallt. Otroligt halt. I dag snöade det lite lätt under nån halvtimme och gjorde att ovanpå denna is som täcker hela gårdplanen ligger det nu ett tunnt tunnt lager med snø.
När jag skulle gå över till andra stallet vid lunch så tänkte jag högt før mig själv "här är det nog väldigt haaaaaaaaalt". För sedan låg jag i backen. Jaja, slog mig inget så jag reste mig och gick vidare. Försökte hålla mig till där det var lite mer snö, och det gick helt fint, trots att jag hade Tinka som ville gosas och var i vägen och tryckte sig imot mig. Men när det var ca två meter kvar till dörren så var det dags igen. Å jävlar som jag drog mig i. Hörde først en högljudd smäll när ryggen landade i isen och sen kom huvudet. Ajaj.. Låg faktiskt kvar i kanske 15 sekunder bara för att förvissa mig om att jag kunde röra armar och ben och att huvudet fanns kvar. Det gjorde det.. ;) Men usch, vilken smäll och vad ont det gjorde... Tinka blev därimot överlycklig över att jag låg på backen och lade sig bredvid och sprätte snö över mig och trodde att vi skulle leka... Där trodde hon fel...
Kravlade mig till slut upp och gick in. Där satt min chef och undrade om jag kunde gå tillbaka till det stallet jag kom ifrån och hämta ett par papper. Hell no... De fick han allt göra själv..

Så mina vårkænslor jag hade i söndags försvann snabbt när jag kom tillbaka till Norge.