Jag gillar en man, rätt rejält faktiskt... Han är snygg, het, charmig, trevlig och duktig på det han pysslar med. Han skulle även kunna få förmodligen vem som helst om han ville och jag är smärtsamt medveten om att mina chanser är lika med noll. Så jag ska försöka glömma honom så fort det bara går.

 

Men hur som helst känns det ändå bra eftersom han är den första jag varit det minsta intresserad av sedan norrmannen krossade mitt hjärta. Å det känns underbart skönt faktiskt.

 

Mitt singelliv kommer att fortsätta som det gjort under en längre tid, lugn och ro. Fokus får även i fortsättningen ligga på en massa andra trevligheter som jag har i mitt liv. Så som det ska..