Kan väl inte påstå att mina första veckor som 30-åring har varit direkt toppen. Eller jo, de första dagarna var ju helt magiska, men sedan har det dalat kraftigt. Smärtan har inte minskat, utan jag har ont konstant och sover väldigt dåligt. Kan väl inte säga att resten av livet leker nu heller.

 

Men nu är det uppåt och framåt som gäller. Finns inget alternativ.

 

Jag hade i alla fall en jättemysig heldag med min bror och hans guldklimpar härom dagen och jag hoppas att det blir fler såna snart. För familjen och vännerna är ju trots allt så mycket viktigare än allt annat.