Den senaste veckan har vi hållit på med samtalsmetodik på socionomprogrammet och det är så intressant. Vi började med en individuell förberedelseuppgift inför första samtalsövningsdagen och sedan var det föreläsning kring just samtalsmetodik på måndagen. Sedan blev det praktiska samtalsövningar både på tisdagen och idag. Tyvärr fick jag migrän på väg in och orkade bara vara med en timme idag, men i tisdags var jag med och dagens övningar kommer jag få göra om två veckor istället.

 

Oavsett var man hamnar sedan när man blivit färdigutbildad socionom så kommer ju samtalet vara en viktig del. Som administrativ chef i Missing people så är anhörigkontakten en stor del i rollen, och jag har även läst lite kriskommunikation och när det gäller just krishantering och andra djupa och allvarliga ämnen så är det viktigt att komma ihåg att fel stöd faktiskt kan vara värre än inget stöd alls. Det är lätt att säga fel i sådana situationer och just i allvarliga situationer kan det krävas väldigt lite för att det ska bli väldigt fel eftersom det är en så känslig situation. Därför är det viktigt att skilja på att vara medmänniska som jag är i anhörigstödet när någon försvunnit, och att vara professionell yrkesutövare (som tex. psykolog, kurator m.m.) som vi kallar in när det behövs.

 

Hur som helst, när det gäller samtalsmetodik finns det ju massor att tänka på. Övningarna gick till på så sätt att vi var två basgrupper, ca 10-12 personer och i mitten av rummet så var två stolar placerade där en skulle vara öva på att vara professionell (skolkurator, kurator inom sjukvården eller socialsekreterare) och en vara klient med olika scenarion. Efter samtalen fick de övriga och läraren (som jobbar deltid som just kurator när han inte är vår lärare) ge konstruktiv kritik. I tisdags låg fokus på verbal kommunikation, icke-verbal kommunikation - som till exempel kroppsspråk, positionering, att ställa öppna eller stängda frågor, när man går vidare i samtalet etc. I dag gick vi lite djupare och lade mer fokus på samtalets struktur och inramning, inledning, sammanfattning, avrundning, samt det egna förhållningssättet. Jag fick faktiskt beröm av läraren i tisdags på det sättet jag lade upp samtalet och för frågorna, så det kändes skönt. Framför allt eftersom jag har scenskräck och inte alls tycker om sånt där, men lyckades koppla bort det på ett bra sätt. Dessa övningar kommer komma tillbaka under kommande år så vi får öva mer, men det är kul att se hur det blir tydlig förbättring bara av denna första övningsrunda.

 

Nu ska jag jobba vidare till vårat etiska dilemma-fall som ska vara inne på måndag nu när jag äntligen piggnat till.