Idag hängde jag med mina "pantertanter" (mamma och hennes granne Anita) ut i skogen, till Öldsboda.
 
Det var en trevlig tur, i ett område jag inte varit förut. Väldigt lummig skog, med massa härlig mossa. En sån skog skulle jag kunna vandra runt i en hel dag och bara njuta av lugnet och den friska luften.
 
 
 
 
I går var jag för övrigt till länsstyrelsen för att träffa landshövdingen. Det var intressant och gick väldigt bra. Men hur som helst, nere i foajen eller vad man kan kalla det, där man går in till länsstyrelsen så har de en vägg med en massa lappar om länets olika naturreservat och andra intressanta naturgrejer som man får ta om man vill. Så jag stod där ett tag och plockade åt mig,  och så fick jag en fjärilsbok och en affisch av sekreteraren. Så nu har jag en massa nya uppslag kring vart jag vill lulla runt i sommar.. =)  
 
 
 
Jag dras ju till vattnet när jag är ute och går. Skogen och vattnet, där trivs jag allra bäst.. Så därför blir det mest av just detta som jag tar kort av.. Jag försöker ju komma igång och gå ner i vikt, å framför allt få bort magen som jag är väldigt missnöjd över. Så dagens promenad blev ner till sjön, ca 5 km. Det var riktigt härligt väder så det blev njutning på hög nivå.
 
 

 

 

 

 

Efter två rejält hektiska månader med 150 % studier + 30 timmars första hjälpen kurs (akutgruppen) och 2 dagars risk och säkerhetskurs (svenska blå stjärnan), plus en massa möten, föreläsningar och genomgångar i februari och mars så kände jag mig rätt trött och sliten.
 
Därför var det väldigt skönt när april kom och lugnet med den. Min extrakurs i konflikthantering var färdig sista mars, första hjälpenkursen hade en paus och eftersom de flesta organisationerna har sina årsmöten i mars så blev det även en paus när det gällde sånt. Det har varit en otroligt skön månad och jag har verkligen fått vila upp mig. Jag har varit ute en massa i naturen och då mår jag ju som bäst, bland annat har jag utforskat 4 naturreservat och dess djur (Oset, Rynningen, Tysslinge och Kvismaren) och Garphyttans nationalpark, pärlor i Örebro län och många fler finns det som jag ser fram emot. Det finns tydligen över 200 naturreservat i Örebro län. Jag har även hunnit med att läsa 3 böcker (!!), förutom kurslitteraturen och det är något jag längtat rejält efter. Å firat 2 söta 4-åringar, det är också något jag missat en del av tidigare för att jag känt att jag varit tvungen att plugga istället. Jag har inte umgåtts med vännerna så mycket, blev lite för mycket socialt föregående månader så har velat vara mycket för mig själv, men lite har det allt blivit. Får se om jag blir lite socialare framöver. Jag trivs ju rätt bra själv.. =)  
 
Nu är snart slut på april och då kommer det bli lite mer igen, dock kommer jag fortsätta hålla mig nere på 100% studier under resten av terminen. Det kommer bli en del möten inför sommaren, men det blir också en del riktigt trevliga saker. På lördag ska vi fira min kusin som då kommer vara nygift och om två veckor blir det dop i Linköping, då är det lilla brorsonen Williams tur.. <3
 
En annan väldigt trevlig händelse är att min äldsta vän, (vi låg faktiskt på BB tillsammans och hon är bara två timmar äldre än mig), fick sin tredje dotter i tisdags! Riktigt kul och ska bli kul att träffa den lilla sötnosen när det blir dags!

Ett av de tydligaste tecknet på att våren är här är när ormarna vaknar på Öby Kulle.

De andra åren ja varit där har det redan varit fullt igång och det har varit 1000-tals snokar ihopslingrade i ormgroparna.
Däremot har det varit få huggormar, nu vet ja varför. De har förlodligen redan vaknat, parat sig och slingrat vidare till nya äventyr.. :)

I går åkte jag dit efter att jag varit akutvårdare på J18's SM-bronsmatch. Fick reda på att ormarna vaknat så då var de ju ingen tvekan. Såg 6-7 huggormar denna gång på nära håll, vilket var riktigt kul! Ska dit på torsdag igen och se om snokarna börjar komma upp ovanför marken.

Även fåglarna är på gång nu. Öby kulle ligger i Kvismaren naturreservat. Naturreservatet är en viktig rastplats för många flyttfåglar och en av de viktigaste häckningsplatser i mellansverige för våtmarksfåglar. Igår när jag var där var det enormt många gäss där som slagit sig ner för och vila. Träffade ett äldre fågelskådarpar som verkligen kunde sina fåglar. De hade kört från Katrineholm för att se dessa fåglar och berättade en massa intressant och de letade fram olika sorter i deras hightech-kamera så jag fick se de olika arterna, visste inte ens att vi hade så många i Sverige och bara där var det en 5-7 st.
 
                                           

 

 

 

 

 
Förra veckan var jag ute och njöt lite av solen och den vackra vintern vi har haft här nu. Nu börjar det bli varmare och snön smälter, så förhoppningsvis är våren på gång.. Men den vita snön är allt bra härlig den också...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I dag sken solen när jag vaknade så det gick äntligen bli en tur till Angsjöleden.
 
 
 
 
 
 
Ja, då var min och Pernillas vandring på Bergslagsleden över. Det var bitvis ganska tungt och det kändes en del i axlarna i slutet på dagarna. Men eftersom vi hade spänt åt remmarna som man ska så att majoriteten av ryggsäckarnas vikt hamnade på höfterna så slapp ryggen undan bra. Speciellt i uppförsbackar kände man att låren fick jobba, men annars gick det bra. Så trots att jag gick runt 4 mil med 18 kilos packning så känner jag ingenting alls i ryggen. Kommer säkert vara lite stel i vader, lår och lite i nacken i morgon, men i övrigt är jag förvånad över hur lite det känns. Det var härlig natur och varierad terräng och vi hade perfekt väder.
 
Pernilla hade ju med sina sötnosar Nevill och Lillibi, som skötte sig exemplariskt både under vandringen och i tältet. Allt gick väldigt smidigt med dessa lydiga och härliga hundar.
 
Här kommer ett gäng bilder från dessa två dagar:
 
 
 
 
Sedan åkte vi till Geiranger för att se det som räknas som den vackraste fjorden i världen och uppleva Trollstigen. Det är otrolig natur i det området och vägarna är rätt brutala. Vilket bilen kände av i form av rykande bromsar.. Jaja, vi lärde oss nåt av det iaf. Det ledde dock till att vi inte vågade köra så mycket omkring i Geiranger som vi hade önskat, men det blev en härlig upplevelse ändå.
 
 
 
 
Den andra augusti åkte jag och mamma upp till Dovre fjell för att vandra lite och förhoppningsvis få se Myskoxar, som jag velat göra sedan jag flyttade till stange för två år sedan. Vi hade en hytta utanför Dombås och åkte buss upp till Snöheim för att vandra upp mot Snöhetta som är ett av Norges högsta berg. Vi mötte myskoxar både på väg upp och ner, de stod till och med på vägen när vi kom, så fick se dem på riktigt nära håll..
 
 
 
Jag har alltid älskat kattdjur, tycker att de är så mäktiga och graciösa på ett sätt som fåtalet andra djur är.
 
Av alla kattdjur så har alltid leoparderna faschinerat mig mest, å det har inte spelat någon roll om det varit "vanliga" afrikanska leoparder, snöleoparder, amurleoparder eller trädleoparder. De är så otroligt fina allihop tycker jag. Pumor och Jaguarer är också några mäktiga arter. Gillar nog helt enkelt de lite ovanligare kattdjuren. Tigrar, lejon och geparder syns ofta på olika tv-program, speciellt de två sistnämnda så det blir inte lika intressant.
 
Nu har det blivit tillökning på två av sveriges djurparker. På Nordens ark har det fötts en liten amurleopardunge och på Orsa djurpark har det kommit en liten snöleopard-bebis.. =) Härligt! Såg ett program om just Amurleoparder för ett par månader sedan. De finns i östra Ryssland och det finns bara omkring 30 vilda amurleoparder kvar, vilket gör dem till ett av de absolut mest utrotningshotade djuren. Tyvärr är inaveln stor bland de kvarlevande pga att de är avskilda från varandra och oftast bara lever 2-4 st i varje område. Runt omkring naturreservaten är det tillåtet med jakt och det gör att de kan inte röra sig utanför för att träffa nya partners utan de är fast och "måste" para sig med sin mamma/pappa/syster/bror. Helt enkelt den som finns tillgänglig i området.. För att rädda de få djur som finns kvar, så hade forskarna funnit ett stort område som de skulle göra till naturreservat och sedan flytta dit några av djuren, men då upptäckte de att det fanns okända individer av Amurtigrar (sibirisk tiger) där. De är mycket större och de konkurrerar om samma föda, så då försvann det alternativet..  Så det ser tyvärr väldigt mörkt ut för amurleoparden...
 
 
Blir så frustrerad över att folk inte kan respektera djuren och naturen. Det ska skövlas och jagas. Jag är inte emot jakt, av livskraftiga arter, men jag tycker det är ofattligt trist när djur utrotas pga av det. När det gäller amurleoparden så jagas den pga sin päls, pga att deras naturliga bytesdjur försvunnit så de istället tar boskapsdjur OCH för deras ben som används i asiatiska läkemedel..... Allt är tydligen tillåtet bara folk får hålla på med sina hokus-pokusmediciner! Elfanter och noshörningar skjuts för betarna/hornen och de asiatiska "moonshine"-björnarna blir inlåsta på björnfarmar och tappas DAGLIGEN på deras galla - just för att folk tror att det har en medicinsk förmåga... Jag menar inte att det är 100 % bullshit, kanske finns det något som faktiskt fungerar till viss del. MEN jag vet att det finns andra mediciner som inte innebär ständigt plågande eller dödande av utrotningshotade djur... Blir otroligt frustrerad över människors okunskap, egoism och ondska..
 
Dessa otroligt vackra djur finns förmodligen inte i det vilda om några få år, om inte något radikalt förändras....
 
Amurleopard, 30 st kvar:
 
A rare female Amur leopard cub (L), born 18 November 2007 taking her first steps outside her den with mother Ascha at Marwell Zoological park in Hampshire, Britain, 28 February 2008. She was bred as part of a European conservation breeding program, to mother leopard Ascha.  The cub is yet to be named.  EPA/JONATHAN BRADY
 
 
Den senaste tiden har jag sett flera olika saker på internet, framförallt på facebook där en uppfödare eller före detta ägare, sålt ett djur på avbetalning och sedan inte sett till några pengar.
 
Varför väljer man att sälja ett djur på avbetalning?
 
Jag ser ingen anledning till detta. Ja, alla har inte råd att lägga ut 10-15000 kr på en gång. Men då tycker jag inte att man ska köpa djuret heller. Det är ingen mänsklig rättighet att ha djur, och inget som absolut måste hända i dag, även om man blir blixtförälskad i ett djur man ser annons på. Så om man nu känner att man absolut vill ha en hund för 10 000 så tycker jag att man får vänta tills man har den ekonomi som krävs, försöka spara undan och sedan köpa hunden. Förstår att det kan vara svårt och det kanske är lätt att intala sig att man kommer ha råd om en månad eller två, så därför ser avbetalning ut som ett bra alternativ, men det är levande väsen det handlar om, inte en tv! Å det är inte bara inköpspriset som ska betalas, utan resten av djurets liv. Det är inte gratis att ha djur!
 
Å även nu köparen låter sig bli övertalad av sina barn med tindrande ögon som vill ha en hund NU, så har jag ännu svårare att förstå säljaren!
Pengar är inte allt, och även om det blivande ägaren inte har så mycket pengar så kan djuret få ett gott hem med en massa kärlek. Men lite pengar måste det faktiskt finnas, som nämnt tidigare, det är inte gratis att äga djur. Jag tycker alla borde ta och lägga ner lite mer tid och energi på att hitta ett bra, varaktigt hem när man ändå gjort det valet att föda upp djur.
 
Jag är med på ett par försäljningssidor på facebook, och där är det en kvinna som ofta återkommer. Det verkar som att hon blir sugen på att köpa ungefär allt som är, men har lite dåligt med pengar (hennes egen kommentar). Det är dock inte det som är det största problemet utan hon verkar generellt ta lite för lätt på ansvaret med att ha djur. Fungerar det inte 100% från början så försöker hon sälja vidare djuret (katter och hundar) direkt utan att kontakta förra ägaren, vilket hade varit det naturliga om man är seriös. Det har gått ut ett par varningar om henne, men hon fortsätter.
För ett par veckor sedan så var det en person som ville sälja en hund, alternativt ha hunden på hel/halvfoder hos någon. Å denna kvinna visade sitt intresse av att vara fodervärd. Å då mailade jag faktiskt säljaren och varnade henne. Jag hade inte gjort det om jag inte hade varit säker på att hon faktiskt gjort dessa saker, men hon har själv medgett ett par saker hon gjort och försökt försvara sig, vilket fallit totalt platt.
 
Jag hade själv velat bli varnad om jag skulle sälja ett djur och hade blivit jätteledsen om det i efterhand kommit fram att jag sålt djur till en ökänd person utan att få en enda varning. För det är inte lätt att få tillbaka djur. Kvinnan tackade och skrev att flera andra också hade varnat henne. Å lade till att hunden ej skulle bli såld till denna kvinna.
 
Det är inte lätt alltid...
 
 
 
 
 
 
 
 
Va härligt det skulle vara med en ordentlig, riktigt bra kamera, så jag kan ta riktigt bra närbilder... Men men, får se om jag tar mig råd till det lite senare..





Stora gula blommor nere vid en tjärn..



Bland det sista jag gjorde innan grisningen satte igång var för övrigt att ta sommarens första tälttur. Blev en väldigt kort tälttur och innehöll väl egentligen bara övernattning. Satte upp tältet vid 20 på kvällen och ner igen 6,30 morgonen efter. Men jag ville så gärna hinna med en övernattning utomhus innan det var dags för att "bosätta" sig inne i grishuset. Var dessutom redan sliten då så kände att det var nödvändigt att komma bort lite, om så bara för en natt. Å det var otroligt skönt. Det är ju ljust så länge nu så det var inga problem att sätta upp tältet. Men solen var ju på väg ner så jag hade sällskap av lite mygg både då och när jag skulle ta ner det på morgonen. Det finns inte mycket som gör mig lyckligare än att vakna upp till fågelsång långt ute i övrigt tyst skog. Så när jag vandrade hemåt på morgonen kändes allt mycket bättre och det ska inte dröja länge till nästa gång. Å då får det minsann bli en ordentlig tälttur.



Placerade mig och tältet mitt bland vitsipporna.



Så här ser det ut när jag tältar..



Men nya, finfina ryggsäck som jag är supernöjd med.




På väg hemåt på morgonen..

Har haft så mycket att göra den sista tiden så någon tid för att vara ute i naturen har det varit dåligt med. Men i natt grisade den sista.. Tyvärr gick det inget bra, och det kom bara dödfödda så jag kom inte i säng förrens vid 3,30 eftersom jag var tvungen att hjälpa till då värkningsarbetet var obefintligt pga att de inte levde. Men sen fick jag äntligen sova ordentligt. Å som jag sov.. Jag sov faktiskt ändå till 14 idag.. =) Totalt utmattad så dessa timmar i sängen behövdes verkligen. Upptäckte att jag fått en öm stenhård bula ungefär 5 cm bakom örat och efter lite internetsökande verkar det som att det kan vara en muskelknut. Vilket inte direkt förvånar mig efter denna stress och överarbetning. Men det är samtidigt bra, för det påminde mig om att jag måste vila lite ibland, annars kommer kroppen säga ifrån och då kan jag inte jobba alls.

Så idag har jag som sagt mest sovit. Otroligt skönt att inte ha så många måsten i dag. Jag jobbade dock en timme på eftermiddagen och sedan har jag varit nere vid Mjösa med Gregorii och Tinka. Vi hittade en jättefin promenadväg längst med stranden som jag aldrig gått förut. Plötsligt öppnade sig himlen och det kom en massa hagel, men det varade inte så länge.





Blev en något sne, men lite cool mörk bild...



Smörblommor överallt...












Tänker alltid på mormors och morfars trädgård när jag ser dessa blommor. Speciellt dessa blåa Förgätmigej.


Det skulle man nästan kunna tro.. Men hela området var täckt av vit mossa.. Jag och Tinkade provade ut en "ny" skog för oss igår. Vi följde inga stigar utan gick över stock och sten under 1 1/2 timme. Det underlättar mycket med GPS:en på iphonen. Ingen risk för att gå vilse så det är otroligt skönt att bara gå dit man har lust.





Här kan det mycket väl bli en tältnatt eller två snart.. =)



Nån som vet vad dessa buskar är för något?



Mjøsa är Norges största insjö. Jämfört med Vänern och Vättern är den dock pytteliten. Vi bor ca 3 kilometer ifrån Mjøsa, så ibland åker jag ner dit.

För en dryg vecka sedan åkte jag ner dit med Tinka. Tror inte hon har varit nere vid en sjö förut. Hon är inte så förtjust i vattenpölar har jag märkt, hon hoppar alltid över dem eller går runt. Ovanligt för en Berner sennen som normalt lägger sig ner i vad det än är för vått, även gyttjepölar.. =)

Hon har ju varit väldigt duktig på att gå i koppel, trots att hon inte gjort det så många gånger. Men hon är fortfarandet lite osäker, är det en liten stig så att hon inte kan gå vid sidan om mig, så går hon som regel precis bakom mig eller precis framför mig och tvärstoppar om jag saknar ner.

Så nere vid sjön stod jag still tills hon ville gå iväg någonstans och sedan gick vi dit hon ville gå, i hennes takt. Hon verkade slappna av efterhand. När vi gick ner till vattenbrynet så verkade hon bli en annan hund. Hon satte sig ner och tittade ut över vattnet och så lade hon sig ner och låg där. Hon brydde sig knappt om vad jag gjorde. Normalt är hon väldigt livlig och jag har aldrig sett henne bara ligga och iaktta något så lungt. Det såg verkligen ut som att hon bara låg och njöt.. <3









Trots att det inte blev så många timmar sömn i natt, så var det härligt att vakna av att solskenet trängde in genom dörrspringorna till sovrummet.. =)

Vanligtvis jobbar jag bara 2-3 timmar/dag när jag jobbar helg om det inte är grisning, eller tömning av smågrisavdelningen. Igår skulle egentligen veterinären kommit och kastrerat spädgrisarna, men han hade fullt upp med akuta saker som lamning och kalvning som inte gick som de skulle så då blev det inget. Dock så är det lag på att grisarna ska kastreras mellan dag 4 och 7, om jag inte minns fel, så därför räknas det som en "halvakut" sak och kunde inte väntas med tills på måndag. Därför kom han idag istället. Kändes väl inte helt skoj att tillbringa större delen av dagen inomhus när vi äntligen fick ett sånt fint väder, men så blev det. Hade ju bakat, så det blev en lång fika efteråt med veterinären, nya och gamla chefen.

När jag var färdig strax efter 16, så skyndade jag mig att slänga i mig mat och duscha och sedan hämtade jag Tinka. Jag kom på att jag skulle se lite på hur Tinka reagerar på folk när hon inte är hemma och lös på gården där hon är 99% av tiden. Då är hon först lite försiktig tills hon tagit sig en titt på personen och sedan så ska det GOOOOOSAS! 
 
Så jag stannade till vid en mataffär som ligger på väg ut i skogen, tog ut henne ur bilen och gick en liten runda utanför affären och vid sidan av parkeringen. Visst tittade hon på folk, men mer intresserad än så var hon inte.. Jag var betydligt mer intressant verkade det som. Hon gick runt på en liten gräsplätt så hon kom upp en dm från där jag gick och plötsligt så tittade hon på mig och hoppade upp på bakbenen och gav mig en ordentlig Tinka-omfamning. Vanligtvis får hon inte hoppa upp på mig, eller nån annan för den delen, men kunde inte låta bli att stå där och gosas en liten stund.. Vi blev ungefär lika höga när även hon blev "tvåbent" =) Goseplutten.. <3

Sen var det dags för skogstur. När vi kom fram till skogen mötte jag en man och hans golden retriver. Tinka har väl egentligen bara träffat Anka (nya chefens berner sennen)´förut. Så jag var nyfiken på hur hon skulle reagera på denna hund, särskilt när hon var kopplad, vilket hon fortfarande inte är så van vid. Kändes som att hela situationen skulle avgöras av hur den andra reagerade. Vi började prata och de fick hälsa. Tinka såg lite spänd ut och blev ett par cm högre, men den andra hunden verkade avslappnad så Tinka sänkte sig ganska snabbt. Han och golden hade varit ute och sprungit en timme, vilket jag tror var ganska bra, för då var hon trött och inte så intresserad av Tinka. Han sa att hon normalt sett är mycket livligare. De luktade på varandra och tittade, och sedan lade sig golden ner och Tinka gjorde detsamma.

Skogturen var väldigt trevlig, gick inte så fort allt gånger, fick stanna ibland och fundera lite på hur vi skulle gå. Blev omkring 5 km, och vi varierade oss och gick lite på stigar och över stock och sten (å mossa). Är så otroligt skönt att ha GPS på mobilen så man kan gå precis vart man har lust och ändå inte behöva vara rädd för att gå vilse. Å samtidigt kunna se hur långt man har gått.
Får se var vi ska gå imorgon..



Tinka och nya kompisen





Är väldigt fina och bra stigar och lite då och då kommer man till vägval...





Tinka i trollskogen

Mamma kom i fredags strax efter lunch. Jag hade ont i ryggen (min skeva svanskota) så allt tog dubbelt så lång tid på jobbet, men jag hann iaf klart med alla måsten innan hon kom. Hade tack och lov jobbat en del på torsdagskvällen, så jag har inte så mycket som skulle hinnas med.

Vi åt lite lunch, sen gick vi och hämtade Tinka och åkte iväg till skogen och gick en tur. Otroligt härligt väder var det och extra trevligt att vara ute i skogen medans solen sakta håller på att gå ner. Tinka är fortfarande lite som ett plåster på mig när vi är ute och går. Hon ser och beter sig avslappnat, så jag tror inte hon är osäker eller rädd. Utan jag tror hon inte gillar känslan av att kopplet spänns runt halsen, så hon håller sig alltid tätt inpå mig när hon har det på sig, så det aldrig sträcks. För att se om det stämde så tog jag av henne kopplet och släppte henne de sista 50 metrarna när vi gick tillbaka till bilen. Hon höll sig fortfarande nära, men hon sprang runt och undersökte lite mer och var några meter ifrån mig. Hon lyssnar bra och kommer när jag kallar. Men kommer så klart att ha henne kopplad när vi är ute eftersom jag inte vill störa djurlivet och jag måste dessutom få mer erfarenheter på hur hon reagerar på andra människor och hundar innan jag ens skulle fundera på att släppa henne lös.



(Mamma och Tinkeling)

På kvällen åt vi tacos och tittade på tv. Å spelade yatzy, det gjorde vi även igår kväll.. =)

Gårdagen tillbringade vi några timmar på köpcentret och jag köpte bland annat en klänning till min brorsdotter Clara som fyllde 3 år i torsdags. Sedan åkte vi runt lite och gick bland annat en sväng längst Mjösa-stranden. Mjösa är Norges största sjö, som bara ligger ett par kilometer från gården.

 

(Det eldades frisk på åkrarna runt omkring Stange igår. Knappt en åker som det inte brann på. Idag förstod jag varför alla hade så bråttom att få det gjort, det har snöat hela dagen.)








Sen hämtade vi Tinka och provade ut en mysig vandringsstig i en gammal granskog. Jag får verkligen inte nog av att vandra i skogen.. Är så härligt tycker jag..
På kvällen blev det lite lyx med massa räkor, vitlöksbröd och vin (för mamma) och cola för mig... ;)

Idag har det varit kalas för Clara i Karlstad så mamma åkte härifrån så fort vi vaknade. Så idag har jag jobbat några timmar och jag fasar över hur den kommande grisningsveckan kommer bli.  
Min nya chef har varit ordentligt förkyld hela veckan och bara blivit sämre eftersom det aldrig finns tid för någon vila för honom, idag kunde han knappt prata och såg helt slutkörd ut. Jag ringde Ole, min gamla chef som fortfarande jobbar 120%, för att uppdatera honom kring den kommande brunsten. Han fick heller knappt fram ett ord. Han har förmodligen lunginflammation...
Jag är helt frisk, hur nu det är möjligt när alla jag träffar är minst sagt dödsförkylda, men jag hoppas att det fortsätter så.. För jag brukar ha fullt upp att hinna med allt under en "vanlig" grisningsvecka, men nu måste jag även försöka underlätta och ta över så mycket som möjligt för cheferna. Samtidigt får jag ju inte slita ut mig för mycket, för då ökar ju chanserna att även jag blir sjuk.. Så detta blir skoj..
Ska satsa på 9-timmars sömn och c-vitaminchocker och hoppas på det bästa.

I går kväll när jag skulle iväg och shoppa lite så kom Tinka springandes mot mig och så stoppade hon plötsligt och hostade och försökte spy, innan hon gick vidare fram till mig. Sen höll hon på och småhosta lite då och då. Först trodde jag att hon hade satt nåt i halsen, men det var ganska tydligt tyckte jag att det kom från lungorna eller eventuellt magen. Tydligen så hade hon hållt på så sedan eftermiddagen. Hon var ju pigg och lika gosig som vanligt. Så jag och bonden blev eniga om att vi skulle vänta till idag och se hur hon mådde då.

I morse hade han stängt in henne i smittslussen utanför mitt kontor så vi hade lite mer koll på henne. Hon var fortfarande pigg, men varje andetag hördes tydligt och plötsligt såg jag att hon hade hostat upp blod. Så då ringde jag till bonden så då åkte de till veterinären. Veterinären tror att det är lunginflammation, så nu går hon på mediciner.
Ska tillbaka efter påsk på uppföljning. Var precis och hälsade på henne och jag tycker hon hostar mindre, och andas bättre, men jag tycker faktiskt att hon är betydligt slöare än förut, och hon ville absolut inte ut. Vilket är väldigt speciellt för henne som vanligtvis kanske är ute 12-15 timmar varje dag och nästan aldrig vill vara inne, förutom på nätterna..

Vi får se hur hon mår i morgon... Hoppas hon blir piggare kommande dagar iaf. Tycker så synd om lilla tjejen, hon såg så ynklig ut nu. I dag när hon var vid kontoret så satt vi på golvet tillsammans med huvudena i hop och myste.

Tinka är inte bara söt, hon är busig också.. ;) Å för att fortast möjligt få den där salamibiten jag hade i handen så försökte hon med alla triks, samtidigt... =) Sötnos!