Om ett par veckor så ska jag (om tillräckligt många anmäler sig) vara med på ett sök uppe i Norrbotten med MPS. Området där söket är ligger väst om Kungsleden som går mellan Abisko och Hemovan och är därför i samma område som jag hade tänkt vandra i höst. Detta är nästan så långt upp man kan komma i Sverige och chansen att både försöka ge anhöriga ett avslut OCH uppleva storslagen natur gjorde att det kändes självklart. Det kommer slås läger och sedan utgå därifrån under 4 dagar. Nu gäller det som sagt att vi blir tillräckligt många så att det blir av.
 
Som alltid när det gäller vandring så börjar tankarna gå och nu håller jag på att kolla upp för fullt saker jag kan komma att behöva och vad jag redan har. Det finns så otroligt många intressanta bloggar och sidor där man får så bra tips. Jag har det mesta jag behöver, men jag skulle behöva bli lite mer rutinerad när det gäller planering av mat. Tar mig en kortare tur på nån låglandsled till veckan ett par dagar, behöver komma bort och känna på det lite. Blir det inte av uppe i Kutjaure så kommer jag antingen gå ett par sträckor på Kungsleden eller åka upp till Grövelsjön/Femundmarka och gå lite. Det är lite nybörjarstuk och skulle nog bara mig på min första fjällvandring.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra veckan var det dags för Örebro fotbollscup och det innebar att jag skulle vara med i akutgrupps-teamet på den cupen.
 
Redan under första hjälpenutbildningen vi gick i februari och mars så sade utbildaren att om vi hade möjlighet så borde vi verkligen vara med på fotbollscupen i sommar. 380 lag, 40 planer och en massa folk överallt ger enormt mycket erfarenhet och kunskap som är näst intill omöjligt att få på något annat sport-event.
 
Första dagen var ganska lugn, så då passade jag på att se och lära. På utbildningen vi fått så är det ju absolut främst fokus på just första hjälpen och även om det behövdes vid några till fällen även under cupen, så var det oftast mindre allvarliga skador, många sportskador och överansträngningar. Så därför var jag rätt blank gällande kunskap när jag kom dit, men oj vad jag lärde mig mycket.
 
Jag tycker att det är så otroligt intressant och kunde ha stått där i en vecka om det hade behövts. Det blev över 40 timmars jobb för mig under dessa 4 dagar och nacken höll trots konstant gående och stående. En enorm vinst för mig! En bonus var att vågen visade -2.5 kg efter den helgen. Så detta fanns det inget negativt med.
 
Träffa en massa härligt människor i allra åldrar och få så mycket mer erfarenhet. Så nu känner jag mig så mycket tryggare när jag ska ut på andra sportevent. Jag kommer garanterat vara med så mycket som möjligt även nästa år!
 
 
 
 
 
 

Den 6 juni, på Svenska flaggans dag, så var jag i Askersund på uppdrag med Civilförsvarets akutgrupp. Det var hästhoppning och strålande väder, så de timmarna gick fort.

I morgon, eller snarare om några timmar så är det dags att vakna upp till ett annat uppdrag. Det blir Rally i Laxå. Har inte varit me på nåt sånt förut så det ska bli intressant, och lite läskigt eftersom de kan bli rejäla skador.. Men det hoppas jag att vi slipper uppleva.

Blir rätt många upodrag framöver, men jag har ju inte så mycket annat så jag tycker det blir perfekt.

Ett par bilder från hästhoppningen..

Gårdagen var en rolig dag!

Det var Spring meet i Kvarntorp och Rickard som egentligen är vår dykansvarige hade tagit dit sin bandvagn så att den som ville fick prova på att åka med den för en billig peng. Jag åkte med på runderna och sålde biljetter emellan turerna.

Riktigt skoj, speciellt sista rundan när de testade gränserna lite mer.. :) Fick hjärtat i halsgropen ett par gånger då..

Kvällen åkte jag in till Örebro och hjälpte Tess me lite flyttfix.

 

 
 
 

 

 

Efter två rejält hektiska månader med 150 % studier + 30 timmars första hjälpen kurs (akutgruppen) och 2 dagars risk och säkerhetskurs (svenska blå stjärnan), plus en massa möten, föreläsningar och genomgångar i februari och mars så kände jag mig rätt trött och sliten.
 
Därför var det väldigt skönt när april kom och lugnet med den. Min extrakurs i konflikthantering var färdig sista mars, första hjälpenkursen hade en paus och eftersom de flesta organisationerna har sina årsmöten i mars så blev det även en paus när det gällde sånt. Det har varit en otroligt skön månad och jag har verkligen fått vila upp mig. Jag har varit ute en massa i naturen och då mår jag ju som bäst, bland annat har jag utforskat 4 naturreservat och dess djur (Oset, Rynningen, Tysslinge och Kvismaren) och Garphyttans nationalpark, pärlor i Örebro län och många fler finns det som jag ser fram emot. Det finns tydligen över 200 naturreservat i Örebro län. Jag har även hunnit med att läsa 3 böcker (!!), förutom kurslitteraturen och det är något jag längtat rejält efter. Å firat 2 söta 4-åringar, det är också något jag missat en del av tidigare för att jag känt att jag varit tvungen att plugga istället. Jag har inte umgåtts med vännerna så mycket, blev lite för mycket socialt föregående månader så har velat vara mycket för mig själv, men lite har det allt blivit. Får se om jag blir lite socialare framöver. Jag trivs ju rätt bra själv.. =)  
 
Nu är snart slut på april och då kommer det bli lite mer igen, dock kommer jag fortsätta hålla mig nere på 100% studier under resten av terminen. Det kommer bli en del möten inför sommaren, men det blir också en del riktigt trevliga saker. På lördag ska vi fira min kusin som då kommer vara nygift och om två veckor blir det dop i Linköping, då är det lilla brorsonen Williams tur.. <3
 
En annan väldigt trevlig händelse är att min äldsta vän, (vi låg faktiskt på BB tillsammans och hon är bara två timmar äldre än mig), fick sin tredje dotter i tisdags! Riktigt kul och ska bli kul att träffa den lilla sötnosen när det blir dags!

I helgen var jag i Skövde på Risk och Hanteringskurs med Svenska Blå Stjärnan. Det var riktigt kul!

Under lördagen gick de igenom brandsäkerhet och fick öva på att släcka olika typer av bränder. De gick även igenom HLR och L-ABC som vi fick öva på dagen efter. Då hade de ställt iordning 5 olika trafikolyckor med skadade personer som vi fick ta hand om efter bästa förmåga. Det gick jättebra och vi var nöjda med våra prestationer.

Tycker att det är så intressant me första hjälpen och på bara 1 1/2 år har jag gått utbildning på omkring 80 timmar kring just detta. Så nu känns det som att det börjar sitta.

Det är ju så viktigt att kunna, att veta vad man ska göra när något inträffar. För det kan ju hända när som helst och vem som helst. Får någon hjärtinfarkt eller något annat som leder till medvetslöshet och i sin tur hjärtstopp (till exempel någon sätter i halsen o kvävs), så tar det bara 3-4 minuter av syrebrist, som alltid inträffar vid hjärtstopp innan hjärnan börjar dö. Å oftast tar det länge tid än så innan ambulans hinner fram så påbörjar man inte HLR under tiden så är chansen minimal att personen klarar sig.

Genom HLR väcker man inte personen, det behövs det en hjärtstartare till. MEN genom kompressioner och inblåsningar fortsätter man att syresätta blodet och hjärnan tills man får tag på en hjärtstartare eller ambulansen kommer. Därför är detta så viktigt att kunna och att fortsätta med även om de drar ut på tiden.

Hur som helst var det en bra kurs och de som var med var hur trevliga och roliga som helst. Blev sent på lördagnatten, men det var de värt. Hoppas att jag träffar en del av dessa på senare kurser.

Sedan i höstas är jag ju med i Svenska Blå Stjärnan. En frivillighetsorganisation som ska fungera som beredskap om det sker något katastrof eller stor händelse där djuren behöver tas om hand. Det kan vara ett stort oljeläckage, smittutbrott eller en gård som behöver extra stöd av olika anledningar. Vi försöker ju även hitta på saker för barn och ungdomar så igår hade vi en djurskötardag för barn mellan 6-12 år. Det var jag tillsammans med två duktiga djurskötare som studerar på Kvinnerstaskolan som tog hand om knattarna och visade dem runt bland djuren.

De fick veta hur man sköter om de olika djuren, och fick klappa dem och umgås med dem. Det fanns bland annat kor, minigrisar, lamor, en massa gnagare, reptiler, höns och burfåglar. Barnen verkade ha jätteroligt och skötte sig väldigt bra. Jag är rätt sträng när det gäller barn och djur och "förhörde dem" innan vi gick ut till djuren så alla visste hur man beter sig kring djur. Det värsta jag vet är barn som jagar djur eller på annat sätt beter sig illa runt djur och jag tvekar inte att säga till i så fall (vuxna också förstås). Svt var där och jag blev intervjuad både för live-tv och för ett reportage som skulle sändas senare på kvällen. Barnen blev intervjuade och fick berätta vad de lärt sig under dagen. Flera kommenterade just att när man är med djur måste man vara snäll, försiktig och inte skrika eller springa.. ;) Tycker inte direkt att det är skoj att intervjuas, men som enda ansvarig där så var det inte så många andra att välja på. Hur som helst verkade barnen tycka det var roligt och fick lära sig lite nytt. Det var många som ville hålla handen och berätta om sina egna djur, så jag hittade nog en rätt bra balans mellan att vara sträng och "lekmoster".. :) Å på slutet av dagen fick de ett varsitt fint diplom!

Jag blir sällan nervös. Inför tentor och sånt kan jag känna oro om jag vet att jag läst för lite innan, och känna mig irriterad på mig själv på grund av det, men inte nervositet. Jag känner mig alltid lugn när jag går in till tentasalen eftersom jag då inte kan göra nåt mer, antingen går det bra eller så gör det de inte. Känner sällan nervositet under väntan på resultatet heller, däremot kan jag bli frustrerad om det dröjer eftersom jag vill sätta igång och plugga om jag kört på det. 
 
Däremot finns det en sak som gör mig riktigt nervös och det är att tala inför andra. I skolan kan jag prata på rätt bra när jag sitter tillsammans med de andra på föreläsningar och seminarium, men just det där att stå framför andra och prata.. Hua... 
 
Det är sällan jag gjort det de senaste året så jag har glömt bort att det varit ett problem. Jag var faktiskt på en öppen föreläsning förra onsdagen som handlade om att just tala inför andra. Tänkte mest att det kunde vara bra att få lite tips och så eftersom chansen är rätt stor att jag kommer få göra det framöver i och med mina uppdrag i styrelser och ledningsgruppen. Föreläsaren frågade oss som lyssnade hur otrevligt vi tyckte att det var att prata inför andra. På en skala 1-5 så var 1 inga problem och 5 att man istället valde att stanna hemma. Jag tänkte att jag låg på en 2 kanske.. 
 
I går skulle jag hålla ett föredrag om MPS för kristeamet i Örebro läns landsting. På kvällen innan när jag gick igenom powerpointen var jag lugn, likaså på morgonen. Det enda jag oroade mig för var att eventuellt missa något viktigt. Är ju lite skillnad att läsa upp nåt egetkomponerat i skolan där det som regel är fler som kommer göra detsamma. Nu skulle jag ju representera en organisation inför en massa kunnigt folk som jobbar professionellt med kriser och få dem positivt inställda till oss och dessutom förhoppningsvis få till ett samarbete. 
 
Det var hur som helst trevligt folk från både USÖ, Karlskoga och Lindesberg sjukhus. Jag var supernervös när jag kom dit, kallsvettades och kändes febrig samtidigt. Kunde konstatera att jag nog var närmare en 4 på skalan.. ;) Hur som helst verkade föreläsningen ha gått bra, blev faktiskt färdig på pricken en timme efter jag började tala,som avtalat. De verkade väldigt positiva till organisationen, så får se vad som sker framöver. 
 
För två helger sen så var det full rulle och vi hade bland annat ATV-utbildning i Villingsberg med MPS.
 
Jag hämtade härliga Anki (som är med i styrelsen i Göteborg) på fredagen, vi åkte till Svampen och åt lite middag innan vi åkte ut i skogen. Där började det fyllas upp med fyrhjulingar, närmare 40 st. Jag stannade kvar en stund och sedan åkte jag hem och hann precis träffa brorsonen Gabriel innan han skulle sova, som tillsammans med sin pappa kommit ner till Karlskoga över helgen. Dagen efter var det 10 timmars första hjälpenutbildning med akutgruppen i Örebro och sedan direkt ut till Villingsberg. Mötte upp mamma och Gabriel där, för han skulle få åka lite fyrhjuling med Rolf. Där var de 40-talet männen och 2 kvinnorna i full gång med att lära sig akutsjukvård de också. Så då fick jag även träffa den som nu kommer vara MPS-Örebro's akutsjukvårdsansvariga. Blev lite väl sent den kvällen och när jag väl kommit hem så sov jag oroligt eftersom jag trodde att jag skulle försova mig. Vaknade var femte minut under 3 timmar tills det var dags att hoppa upp till en ny dag. IKände mig inte direkt utvilad..
 
Hela söndagen tillbringades i Villingsberg. Vi hade bjudit dit andra ledningsgrupper och det kom bland annat folk från Värmland, Västmanland och Östergötland och Uppsala. Trevligt att få träffa dem också! Dagens utbildning bestod i MSO- intro som står för Maniging search operation, alltså hur bland annat polisen lägger upp sitt arbete för att hitta personer som försvunnit. Håkan (vår operativa) gick även igenom kartor, och hur man delar in kartan i olika segment, hur allt ska dokumenteras och lite annat. Mats (vår hundansvarige) hade en jätteintressant föreläsning om hur det går till när man söker, spårar, arbetar med hundar och vad som krävs för att en hund ska bli räddningshund. Det är inte bara inte, det tar många år med mycket arbete. Enormt kul att vi fått en sån kunnig "hundmänniska" hos oss då vi andra saknar de kunskaper som krävs på det området.
 
Svampen i Örebro
 
 Våra resurser i MPS- Örebro
 
 
Coola <3 Gabriel fick åka fyrhjuling med Rolf
 
Några ledningsgrupper plus grabbarna som var på ATV-utbildningen längst bak.
 
Boysen på väg ut i skogen på uppdrag.
 
 
Olika moment för att bli räddningshund var en av sakerna vi fick lära oss.. =) Mycket intressant.
 
 
 
 
Sitter här och snörvlar, har inte varit förkyld på evigheter, men nu var det dags..
 
Jag har enormt mycket roliga saker den här veckan, fullt upp helt enkelt. I höstas gick jag även med i Svenska blå stjärnan, en beredskapsorganisation inriktad på djur och det är tänkt att de ska hjälpa till om det blir något smittutbrott, kris eller katastrof. Örebro's lokalförening har legat i dvala i många år tills förra året, om jag förstått det rätt.Vill gärna vara med eftersom det handlar om att hjälpa djur och jag får lite abstinens av att vara ifrån dem när jag varit van vid att jobba heltid med det. I måndags var det i alla fall styrelsemöte där och som det ser ut nu så kommer jag vara ledamot där i ett år framöver, men det bestäms i mars när det är årsmöte.
 
Psykologin drog igång idag på riktigt, igår var det introduktion. Väldigt intressant! Blir envägskommunikation eftersom vi är så många och sitter i en stor hörsal, det kan jag tycka är lite trist eftersom det finns så mycket spännande att diskutera inom psykologin! Är heller inte helt van vid att sitta 4 timmar och lyssna på svengelska, men det går nog fort att vänja sig.. =)
 
Ikväll var det hockeymatch med akutgruppen, nästa gång ska jag tydligen vara ordinarie... Hua... =S
 
Hela helgen kommer gå i ett. Fredag till söndag har missing people i Örebro en ATV-utbildning i Villingsberg. Jag kommer inte vara med så mycket för jag har akutsjukvårdarutbildning med akutgruppen även denna lördag (älskart! ). Men hela söndagen ska jag vara där ute, då kommer det ledningsgrupper från några andra län, riktigt skoj att träffa dem. Vi kommer få lite MSO-utbildning, Mats- vår hundföraransvarige ska berätta lite osv. Kommer garanterat åka ut dit en sväng både på fredag och lördagkvällarna, men jag måste hinna plugga lite också, så ska försöka att inte vara där för länge.
 
Dessutom kommer två av mina bröder och ena brorssonen hit i helgen så framför allt lillkillen vill jag ju hinna träffa lite.. <3
 
Hur som helst, JAG HAR INTE TID ATT VARA SJUK! 
Jag är ju en första hjälpen nörd, har alltid varit intresserad av det och tycker det är enormt viktigt att kunna. Man vet ju aldrig när ett barn, eller vuxen sätter i halsen, om någon skär sig illa eller att personen framför dig på stan oväntat faller ihop. Har man egna barn förstår jag inte hur man vågar låta bli att lära sig sånt.
 
I Norge var jag med i Röda korsets hjelpekorps som hade beredskap ifall någon blev skadad på sportevenemang, festivaler etc. Genom dem fick jag en första hjälpenutbildning på omkring 25 timmar hösten 2011. Jag har tidigare genomgått flera liknande kurser, flera ganska stora kurser.
 
I höstas gick jag med i Civilförsvarets akutgrupp och de har en liknande utbildning som norska hjelpekorpsen har. Eftersom jag nyss gått en sån, så hade jag egentligen inte något krav på mig att gå deras, men jag ville gå den iaf. Just sådana kunskaper är ju en färskvara, och har man inte tränat eller använt det praktiskt på ett tag så blir man ringrostig även om det inte gått så lång tid. Dessutom ändras riktlinjerna och jag ville va säker på att det inte var någon skillnad mellan hur de lär ut i Sverige och i Norge. Det finns internationella riktlinjer som ska följas, men man vet ju aldrig.

Så igår var det dags för första heldagen inom denna kurs. Jag tycker att det är så intressant! Det gick bra tycker jag, känns som att jag mindes det mesta. Vi gick igenom HLR och luftvägsstopp på vuxen plus D-HLR (defibrilator).
 
Det kommer vara 3 lördagar till bara inom grundutbildningen, steg 1 och 2. Den sista blir det speciefikt 6 timmar med barnolycksfall. Kommande helger kommer vi gå igenom sjukdomar, cirkulationsvikt, skador, skelett och muskler. Plus en massa övning förstås.
Sedan blir det utbildning i krishantering, kylskador, brännskador, fördjupning sportskador. Å även läkemedelshantering, stetoskop, blodtrycksmanschett och ryggbräda.
 
En gång i året är det kvalitetssäkring, för att se att vi klarar av det. Är man inte med på den och blir godkänd så får man inte vara ordinarie när vi är ute och ska hjälpa till.
 
 
 

Har haft denna blogg lite på paus. Har velat koncentrerat mig på andra saker och så har jag just nu bara internet på telefonen så då har det inte varit så smidigt.

En av de saker jag sysslat med mest bortsett ifrån studier är MPS- Missing People Sweden. En frivillighetsorganisation som ägnar sig åt eftersök av försvunna människor. Jag och 5-6 andra har startat upp Örebro läns lokalavdelning. Jag är administrativ chef och trivs bra med den rollen. Har en klippa att luta mig på i form av en otroligt kunnig och erfaren operativ chef, och nu även en minst lika erfaren gruppchef. Det känns som att vi fått en bra och stabil grupp tillsammans med gruppledarna.

Vi hade vårt första eftersök för några veckor sedan efter en kvinna som varit borta en längre tid. En enormt lärorik och intressant dag med många frivilliga som kom och ville göra en insats. Är också väldigt bra support som styrelsen som sitter i Göteborg och som jobbar stenhårt varje dag för att hålla igång allt. Många trevliga människor jag lärt känna den sista tiden.

Min nya MPS - jacka..

Banvagnar är bra att ha!

Planering och märkning av sökområden..

Insåg igår att jag snart varit tillbaka i Sverige i tre månader! Ett kvarts år! Har ju gått supersnabbt!
Dessa månader har ju försvunnit i ett svisch! =)
 
Lägenheten är till största delen klar, bara en köksfläkt och skåp som ska upp, så är det färdigt.
Trivs väldigt bra, det känns som att det är första gången jag fått möjlighet att planera helt själv precis hur det ska se ut. Å så känns det ju extra trevligt att jag renoverat det mesta själv, om än med enorm hjälp av mammas granne Anita som tipsat och gett råd om allt möjligt.
 
Studierna känns bra, känns som att jag kommit igång ordentligt nu. Får hoppas det håller i sig.. =)
 
Har blivit gruppchef i MPS -Örebro län nu, det känns riktigt intressant, hade möte i tisdags.
Å så har jag blivit med i civilförsvarets akutgrupp, har varit med på ett evenemang hitills, men fler blir det.
 
Så nu känns det som allt fallit på plats och jag lever precis det liv jag önskar.
 
 
 
 
 
Har varit inne i Örebro och arbetat med grupparbetet som ska redovisas och diskuteras i morgon. Har fått en bra grupp så det fungerar fint me grabbarna, får se hur det går i morgon..
 
Tidigare idag var det äntligen dags för min läkartimme. Hon konstaterade snabbt att jag var ett 'skolboks-exempel' på Rosacea som räknas som en form av kronisk vuxenakne. Det har blivit väldigt mycket bättre den sista veckan, men läkaren tyckte tydligen att det var ganska illa fortfarande, så hon skulle ha sett hur jag såg ut för en månad sedan.. ;) Har fått en kräm jag ska smörja på och har det inte blivit bättre efter en månad så får jag hämta ut antibiotika. Men hoppas att det ska fungera med krämen, så jag slipper knappra piller som påverkar hela kroppen, och då får jag dessutom sluta lämna plasma om jag ska göra det.
 
Sedan fick jag ett intressant samtal från Akutgruppen i Örebro län om att jag ska få komma in och bli testad på mina akutsjukvårdskunskaper någon gång framöver.. Får se om jag kan tillräckligt eller om jag kommer behöva komplettera med mer utbildning. Kul ska det bli i alla fall.. =)
 
Å i morgon blir det kurs i Örebro med Missing People Sweden,väldigt intressant!
 
Så nu är det fullt upp, hade till och med glömt bort att jag får lägenheten till helgen.. =)
Sedan några veckor tillbaka är jag med i Missing people Sweden som söker efter försvunna människor. Jag är med i ledningsgruppen som startar upp det lokalt i Örebro län och det känns riktigt kul och spännande. Idag var det eftersök i Skövde, det var intressant att se hur de lade upp det och vi lärde oss en hel del. På tisdag är det dags för kurs, något jag ser fram emot väldigt mycket.
 
Missing people är en ganska nystartad organisation som genom främst skallgång försöker hitta folk som anmälts försvunna. Åldersgränsen är 18 år och är man intresserad av att vara med på framtida skallgångar så kan man anmäla sig här.
Då får man ett sms när det är dags för ett eftersök där det står tid, plats och vem vi letar efter, sen är det bara att dyka upp om man har möjlighet och vill hjälpa till och kan man inte så gör man inte det. Helt fritt val.
Vet man att man inte kommer vilja vara med på eftersök så kan man ändå hjälpa till genom att "gilla" deras facebooksida och dela när de går ut med efterlysningar.
 
Mer information om Missing People Sweden
 
Alla kan vi göra något.. <3
 
En av de lagar som Norge har, men som inte Sverige har är att i varje bil ska det finnas åtminstone en reflexväst. 
Att inte Sverige också har den lagen tycker jag är märkligt när vi lever i ett land där det är så många mörkertimmar. (Även lagen om att man inte får prata i telefon utan handsfree när man kör tycker jag nog borde komma i Sverige.)
 
Norge är inte det enda land som förstått det livsviktiga i att ha reflexväst i bilen, även Belgien, Bulgarien, Frankrike, Italien, Kroatien, Luxemburg, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Ungern och Österrike har denna lag. Tänk på det när ni bilar genom Europa.. =) 
 
En reflexväst kostar från 20 kronor att inhandla. Det är lag på att man ska ha en varningstriangel i bilen, och den ska sättas upp mellan 50-100 meter bakom bilen vid fri sikt och minst 100 meter bakom vid skymd sikt. Kan säga som så att skulle jag få motorstopp, krocka eller vara första person vid en olycka så att en varningstriangel skulle behövas placeras ut så skulle jag ogärna göra det utan att synas ordentligt under den tiden. Att sitta kvar i bilen är inte ett alternativ eftersom varningstriangeln måste ut på nåt sätt och det kan föreligga brandrisk etc.  
 
Utan reflexreflex så syns man på 20 meters håll. Med reflexväst syns man på 125 meters håll. En bromssträcka på en bra, torr i 70 km/h är ca 40 meter. Endast reaktionssträckan är 19 meter. Man har alltså inte en chans att reagera och hinna bromsa för en person utan reflexväst innan det smäller. 

Jag har alltid på mig reflexväst om jag är ute på kvällen eller har den med mig om jag inte vet hur länge jag ska vara ute. Här ute på landet kommer det knappt några bilar och nu är det väl ganska ljust till åtminstone 23 på kvällarna. Men man vet aldrig och västen gör att jag känner mig mer trygg på att jag syns. Ögonen vänjer sig snabbt vid skymningen och jag är ganska säker på att gångtrafikanter ofta tror att de betydligt mer synliga än vad de faktiskt gör för att de själva ser bra. Vet själv hur många gånger jag hållt på att nästan köra ihjäl folk som inte syns. Vissa har haft nåt reflexband runt armen eller en sån där liten reflex som hänger ur fickan, och det kan i bästa fall få en att skymta något och reagera på att det är något som rörs sig vid sidan av vägen. Reflexväst tycker jag dock är det är det enda som verkligen syns tydligt och som inte kan missas.  
 
Så jag tycker det är ren idioti att det inte är lag på detta ännu. Motormännen har kämpat i några år för att det ska bli lag och jag förstår inte vad som stoppar det. Vissa tycker att det ska vara upp till var och en, men det påverkar ju inte bara en själv om man blir påkörd. Även den person som sitter i en bil och precis kört på en annan människa kommer påverkas resten av livet, även de som eventuellt ser olyckan och alla anhöriga. Så jag tycker inte att det är upp till var och en. 
 
Det är en sån liten kostnad som kan rädda så många liv. Jag har även en ordentlig första hjälpen bag i bilen, men det är en annan historia. Jag är ju en liten säkerhets/första hjälpen - nörd... ;) 
 
Detta är dagens goda råd: Skaffa reflexväst om ni inte redan har det. 
 
 
 
 
... så var jag med hjelpekorpsen och gick runt i Hamar och "passade" på Russen (de som ska ta studenten). Det var riktigt intressant och en del att göra. Jag och dem jag gick med fick inte ta hand om några allvarliga händelser, men jag fick mer erfarenhet efter den kvällen/natten iaf. Det kom fram många, både nyktra och mindre nyktra, ungdomar som tackade för att vi var där och sa att vi gör ett otroligt bra jobb. Så det var trevligt. Det var många som kom fram bara för att småprata, och en del som kom fram och ville ha hjälp med nån vän.

Nästa gång jag ska ha vakt är på fredagskvällen den 18 maj. Jag har förstått att det är som "folkets park", ett inhängnat område med utescen och så. Har tydligen kapacitet att ta in 4000 personer, så det kan nog bli mycket att göra för oss. Å väldigt intressant =)

I går kväll var det som vanligt på onsdagar möte på "garagen"- som hjelpekorpsets samlingslokal kallas. Halva byggnaden är egentligen ett garage, därav namnet, och där vi har all första hjälpen utrustning, ambulanserna och annat. I går hade vi en kurs i hur man ger syrgas och vad man ska tänka på då. Han som höll i kursen är bara 19 år, men jobbar på ambulansen och är otroligt professionell när han har genomgång. Även tjejerna som höll i grundkursen i första hjälpen i höstas är 19-20 år och jag trodde minst de var 25. Väldigt duktiga.

Nästa gång eller gången efter ska vi till brandstationen och prova att klippa upp bilvrak.. =) Å brandmannen ska öva på livräddning, så vi ska byta roller. Skoj skoj!

Har upptäckt att det finns en Röda korsets första hjälpengrupp i Karlskoga/Karlstad. De har tyvärr inte samma upplägg i Norge, där de även är med på räddningsuppdrag/eftersök. Men om jag blir med där så får jag ju iaf hålla på med första hjälpen och det är ju det som jag tycker är roligast.


Skjelt ut av turgåer under leteaksjon  - Utskälld av skidåkare under räddningsaktion

I Norge vet precis alla vilka hjelpekorpsen (som jag är med i) är och vad de gör. Å ute på fjället så är det att leda räddningsaktioner, hjälpa skadade människor att komma till en väg så ambulans kan ta över eller att försöka hitta saknade personer som försvunnit. Därför tycker jag det är fruktansvärt att folk kan bete sig så respektlös mot människor som viger sitt liv för att frivilligt hjälva andra människor som i denna artikel.

Artikeln handlar om en stor leteaktion idag där hjelpekorpsen letade efter en man som antogs vara omkommen. Då det var 60-70 cm nysnö och de behövde åka tillbaka till basen för att fylla på bensin, så använde dem de uppkörda lederna för att inte fastna med skotrarna. Det var så många som 18 skotrar ute i aktion. Vid ett tillfälle kommer några skotrar ikapp några skidåkare och en av dem vägrar släppa fram skotarna. Istället för att personen tar ett steg ut i nysnön så vill han tydligen tvinga skotrarna att åka ut. Det är ganska uppenbart att det är större chans att en tung skoter kör fast än en person på skider och dessutom så är det betydligt större problem att få loss flera skotrar än en man som kanske fastnat med benen i snön..

Den första skoterföraren vägrade av ovan nämnda anledningar köra runt skidåkaren och ställde sig istället tätt bakom och väntade tills skidåkaren till slut flyttade sig ur spåret. Skidåkaren som blev tydligt irriterad skrek och pekade finger åt hjälpekorpen när de till slut fick köra förbi. Här jobbade de 27 timmar i sträck för att finna en person och så fick de skit tillbaka.. Att en vuxen man faktiskt skriker massa svordommar och pekar finger till någon överhuvudtaget känns bara pinsamt, men att göra det till folk som frivilligt, utan någon ersättning valt att hjälpa människor i nöd är fruktansvärt tycker jag...

Förstår mig inte på folk... Kan tänka mig att den skidåkande mannen hade varit ganska tacksam över hjälpekorpsens insats om hans son, fru eller bror någong gång gick vilse, försvann i snöskred eller blev skadad ute i ödemarken och inte haft nån annan möjlighet än "våra" skotrar eller helikoprar att komma in till civilisationen..

Usch för vissa människor.... =(

Varje onsdag är det medlemsmøte för de som är med i Hamar hjelpekorps.

I tisdags fick jag sms om att vi kvällen efter skulle till Budor, ett skidområde ca 20 minuter utanför Hamar. Där har hjelpekorpsen en stuga, och varje helg från jul till påsk varje år så är den stugan bemannad för att hjälpa räddningstjänsten vid olyckor, eller om någon kommer bort.

Så då var det alltså tänkt att vi skulle åka längdskidor. Så jag tog mina splittrans nya skidor och mötte upp i Hamar, så åkte vi tillsammans vidare till Budor. Där visade det sig att vi inte skulle lulla runt på skidor i vår egen takt. Utan bakom varje skoter var vi 4-5 personer som åkte efter längst ett rep. Eftersom jag knappast kan kallas för en erfaren skidåkare så var jag skapligt skeptiskt till detta. Men det gick bättre än väntat. Vi ställde upp oss bakom skotern. Varannan till vänster om repet och varannan till höger. Satte fast stavarna i repet, och sen åkte vi. Skitkul var det!. I alla nerförsbackar fick vi ploga för att inte köra in i varandra och för att alltid hålla repet sträckt. Så körde skotern i lite kraftiga svängar för att vi skulle få öva att hänga med när det blev lite svårare. I början var jag typ livrädd och trodde jag skulle ramla hela tiden, men vande jag mig. Men man måste vara otroligt fokuserad eftersom det bara max var en halvmeter från skidorna på den som åkte före tills mina och samma till den efter. Vi ramlade ett par gånger, men det hade nog varit otroligt om inte det hände. Vi kørde i ca 30 km/h och efter ett gupp så var det en oväntat grop och han framför mig tappade väl balansen och kørde helt plötsligt ut till höger och ramlade, vilket gjorde att jag och han efter mig också ramlade. Vi lyckades iaf undvika att köra över varandra. Å så ramlade jag i en kraftig sväng, bara 50 meter före vi var tillbaka där vi började.. Hihi, smidigt.. =)

Anledningen till att vi gjorde detta var att när det är eftersök/ räddningsuppdrag och många behöver ta sig ut till eftersöksområdet så gör man så. En skoter tar ju max en passagerare, så då är detta ett lättare/snabbare sätt att få ut fler snabbare.

Sen fick jag åka skoter en sväng. Faktiskt första gången jag åkt, så det var på tiden.. =) Nåt jag gärna gör om!

Här hittade jag lite statistik över vad det är hjelpekorpsen pysslar med på sina uppdrag. Förra året var det nästan 1000 uppdrag, alltså nästan 2,5 st varje dag i snitt. varav drygt 400 eftersök och ungefär lika många hämtuppdrag. Dessa hämtuppdrag handlar ofta om människor som till exempel blivit skadade och som befinner sig på ställen som inte ambulans kommer åt. Så då åker hjelpekorpsen ut med skoter, helikopter eller annat som kan ta sig fram till personen och få den till ambulansen.   















Den sista 2 veckorna har det varit fullt upp. Jobb på dagarna och diverse aktiviteter på kvällarna. Førra fredagen var jag och kvälls/nattshoppade i Hamar. Så nu har jag faktiskt redan fixat de flesta julklapparna. Iaf till barnen i min närhet. Å även en liten present till min vän Tina's lilla nyfødda dotter Juliette! Åh så mysigt det ska bli att hålla en liten bebis igen. Har aldrig varit så där superglad i barn, även om jag så klart avgudar och älskar mina brorsbarn och vänners barn. Men nu børjar det blir ett par år sedan jag fick snusa på en liten nyfødd, så det ska bli mysigt.

Lørdagen var jag ledig, så då umgicks jag med lite folk från røde kors førsta hjälpsgäng. Det gjorde jag även på måndagskvällen. På onsdagen bestämde jag mig før att inte gå på møtet. Lägenheten såg ut som ett bombnedslag så tänkte städa och grisningen var planerad att stta igång, så kändes som att jag behøvde va hemma. Men grisningen uteblev och vid 20 så ringde ledaren och frågade om jag inte kunde hänga med dem och kvällsbada i det stora badhuset i Hamar. Å badning går ju inte att tacka nej till.. =) Så dær tillbringade vi kvällen och sen hamnade større delen av gänget på "garaget" som det kallas, dær vi har møten och all utrustning finns. Så sent blev det, men trevligt hade jag. Æven søndagen och torsdagen hade jag chansen att umgås med dessa trevliga mænniskor. Men i søndags kväll gick jag ut och åt med Maren, som jobbar extra på gården. I tisdags var jag hembjuden hos Eli och hennes familj. Å før en vecka sedan satte grisningen igång, så då har det prioriteras. Å det har faktiskt varit lite skønt att vara lite osocial. Æven om jag tidigare klagat på att jag haft ett obefintligt socialt liv, så blir jag fort mättad. Så att umgås 6 hela kvällar i rad blir lite mycket før mig, speciellt när det är olika folk varje kväll. Men det var väldigt trevligt. Ær ett härligt, glatt gäng dessa førsta hjälpen folk. 
 
I helgen var det tänkt att jag skulle jobba kväll och Maren dag, eftersom det r grisning så blir det lite mycket før mig att jobbar från ottan till midnatt. Å jag såg fram emot att sova ut.. Så blev det inte, fick gå upp samma tid som alltid, och pga en problemsugga, så fick jag sen hoppa in i stallet en gång i timmen och dra ut kultingar, så jag blev vældigt låst o liite irriterad, även om inte sugg-mamman kunde rå før sina problem.

Har før øvrigt lyckats vrida ett par brøstkotor igen. Funkar ok att arbeta, men det ær vældigt obehagligt. O blir førbannad på mig sjælv øver att jag faktiskt lyckas gøra sånt medan jag sover. I våras och før ett år sedan var det 4 st, men denna gång kænns det inte lika illa, så kan max vara 2 denna gång. Men ska fixa det på måndag i Ørebro.

Før imorgon åker jag till Sverige.... =)